SpanskaLoppan
Trådstartare
Jag har besökt och haft hästar uppstallade i en hel del stall. I vart och ett av dessa har vi haft vad jag kallar en "stalltomte". En sådan person som kanske inte rider aktivt men är där flera dagar i veckan. Ryktar, mockar, städar, smörjer utrustning osv.
Har på senaste tiden haft annonser ute plus frågat mina "hästbekanta" om någon ev. var i behov av dylik hjälp eller helt enkelt hade plats för mig. Jag saknar hästarna så enormt, dom var hela mitt liv i 15 år och nu har jag knappt sett en häst på 4 år. Och det är allt pyssel runtomkring jag saknar mest; rykta, mocka, kratsa hovar, laga stängsel, persedelvård, att bara vara i hagen och klia manar och mysa. Sen skulle jag bli överlycklig om jag fick rida eller köra nån gång ibland men det är inget jag kräver. Jag vill bara få vara i stallet och pyssla. Inte ha kravet att jag måste rida varje gång då jag måste få lov att ta med min(ursnälla och väluppfostrade)hund som inte är van vid hästar. Jag behöver alltså få en chans att i lugn och ro lära hunden hur man uppför sig i ett stall.
Ändå får jag bara svar om folk som söker betalande medryttare åt sina tävlingshästar, trots att jag skriver tydligt att min ekonomi inte tillåter fler utgifter och att jag inte kan betala. Och att jag heller inte är ute efter främst att rida.
Jag har hållit på aktivt i 15 år, van vid unghästar och hingstar, ridit- och kört in hästar, kört trav, gått 3 terminer på hästgymnasium, visat ston med föl, unghästar och hingstar på utställning. Jag har bra hand med hästar som anses "stökiga", det är sällan jag upplevt några större problem att hantera dessa.
Haft 4 egna hästar varav 3 var unghästar och en var en riktig problemhäst. Två av unghästarna är nu älskade och trygga läromästare åt barn, den tredje unghästen hade en mycket ljus framtid som ponnytravare men skadade sig och tyvärr vet jag inte vart han är nu. Problemhästen med öknamnet "den svarte djävulen" blev min allra bästa vän som följde mig överallt och som jag kunde rida utan utrustning, jag sörjer fortfarande hans bortgång...
Alltså, jag VET vad jag pysslar med och tror mig kunna vara lite av en tillgång.
Jag är hyfsat händig och inte det minsta arbetsskygg även om det är tungt eller vädret är dåligt. Efter 3 terminer på lantbruksgymnasium kan jag också hantera en traktor relativt bra.
Finns inte behovet av "stalltomtar" längre? Privatpersoner behöver främst ekonomisk lättnad och företagare har anställd personal eller?
Har på senaste tiden haft annonser ute plus frågat mina "hästbekanta" om någon ev. var i behov av dylik hjälp eller helt enkelt hade plats för mig. Jag saknar hästarna så enormt, dom var hela mitt liv i 15 år och nu har jag knappt sett en häst på 4 år. Och det är allt pyssel runtomkring jag saknar mest; rykta, mocka, kratsa hovar, laga stängsel, persedelvård, att bara vara i hagen och klia manar och mysa. Sen skulle jag bli överlycklig om jag fick rida eller köra nån gång ibland men det är inget jag kräver. Jag vill bara få vara i stallet och pyssla. Inte ha kravet att jag måste rida varje gång då jag måste få lov att ta med min(ursnälla och väluppfostrade)hund som inte är van vid hästar. Jag behöver alltså få en chans att i lugn och ro lära hunden hur man uppför sig i ett stall.
Ändå får jag bara svar om folk som söker betalande medryttare åt sina tävlingshästar, trots att jag skriver tydligt att min ekonomi inte tillåter fler utgifter och att jag inte kan betala. Och att jag heller inte är ute efter främst att rida.
Jag har hållit på aktivt i 15 år, van vid unghästar och hingstar, ridit- och kört in hästar, kört trav, gått 3 terminer på hästgymnasium, visat ston med föl, unghästar och hingstar på utställning. Jag har bra hand med hästar som anses "stökiga", det är sällan jag upplevt några större problem att hantera dessa.
Haft 4 egna hästar varav 3 var unghästar och en var en riktig problemhäst. Två av unghästarna är nu älskade och trygga läromästare åt barn, den tredje unghästen hade en mycket ljus framtid som ponnytravare men skadade sig och tyvärr vet jag inte vart han är nu. Problemhästen med öknamnet "den svarte djävulen" blev min allra bästa vän som följde mig överallt och som jag kunde rida utan utrustning, jag sörjer fortfarande hans bortgång...
Alltså, jag VET vad jag pysslar med och tror mig kunna vara lite av en tillgång.
Jag är hyfsat händig och inte det minsta arbetsskygg även om det är tungt eller vädret är dåligt. Efter 3 terminer på lantbruksgymnasium kan jag också hantera en traktor relativt bra.
Finns inte behovet av "stalltomtar" längre? Privatpersoner behöver främst ekonomisk lättnad och företagare har anställd personal eller?