Sv: Är det nu man får börja gnälla?
Ni kanske vill höra lite mer om förlossningen?
(Och om ni inte vill det så får ni så lov
)
Klockan
01.30 på natten till lördagen så hoppade jag in i duschen för att peppa bäbisen lite.
När klockan var
02.00 så skulle jag precis kliva ur duschen när det kändes som om jag kissade på mig ungefär. I samma veva kom sambon in och frågade hur det gick för mig.
- Ehh, jag tror att vattnet precis gick, sa jag och flinade lite fånigt.
Sambon såg lite förvirrad ut och frågade vad vi skulle göra.
- Jag tror man ska ringa, eller ligga ner.., sa jag och insåg plötsligt att jag hade glömt allt som jag läst de senaste veckorna om förlossningen.
Hursomhelst så ringde jag till BB (12 mil bort) och sa att vattnet hade gått men att jag inte hade några värkar ännu.
Fick rådet att ligga ner och vila för att invänta värkarna och sedan ringa igen eller bara dyka upp.
Klockan
02.25kom första värken, men det var inte speciellt smärtsamt så jag låg och tittade på
Girls of the Playboy Mansion och skickade iväg sambon för att handla festis och Dextrosol.
Värkarna kom med 10 minuters mellanrum.
När klockan var ungefär
04.20var det 5 minuter mellan värkarna och det började göra lite ont. Ringde till BB och dom tyckte att vi skulle komma direkt eftersom vi hade så långt att köra.
- Men det är nog ingen brådska, sa jag till sambon,
det kommer nog att ta minst 36 timmar att föda, det känner jag på mig!
Klockan
06.00 var vi framme på BB och jag kopplades till CTG-apparaten och BM konstaterade att jag var öppen 2 cm.
Jag fick lägga mig i ett hett bad, vilket resulterade att jag kräktes som en tok.
(Det var den ananas-överdosen!)
Kl
07.00 tvingade jag sambon att gå och lägga sig. Han var jättetrött eftersom vi inte sovit så bra på senaste tiden, men han tyckte väl kanske att det var lite fel tidpunkt att sova, men jag insisterade.
- Du kommer fan att få jobba lika hårt som jag, lovade jag honom.
Så han gick o la sig och jag kopplades till CTG:n igen och då var jag öppen 4 cm!
Då började värkarna göra för j*vla ont och när klockan var vid
08.30 bad jag att sambon skulle vakna samt om lustgas.
Sambon kom in och hjälpte mig genom värkarna som kom med 1 minuts mellanrum. Det var bara toppar på värkarna, dom kom helt utan förvarning, och själv svor jag som en borstbindare.
Sambon sa att det var tur att det inte var någon religiös i närheten
Klockan
09.00 var jag öppen 6 centimeter och andades duktigt i lustgasmasken mellan svordomarna.
Klockan
10.50 var jag helt öppen.
- Får jag krysta nu? frågade jag och ställde mig upp. Hade bestämt mig för att föda på knä, men tyckte att det kändes bra mycket mer bekvämt att stå på en såndär gåstol med handtag.
- Vänta på krystvärken! beordrade BM.
Sen kom krystvärkarna och jag krystade ungefär 3 ggr på varje värk, och kände hur huvudet började komma ut..och hur det gled tillbaka in.
- NEJ NU JÄVLAR SKA DEN UT!, vrålade jag och tog i allt jag kunde trots att jag inte fick någon värk.
Sambon fick ta tag i mig ordentligt och säga att jag skulle lyssna på BMs instruktioner.
Så jag fick så lov att hejda mig lite, men rätt som det var så var hon ute. (Kl
11.27)
- Det är en flicka, sa BM.
- Älskling, då får vi köpa en ponny, sa jag.
- Jag tror jag stoppar undan den här, sa sambon och tog av mig lustgasen
Så gick det till när hon kom ut.
Jag hade inte spruckit nämnvärt, BM satte två små stygn som inte kändes ett dugg.
Kan säga som så att jag verkligen inte är avskräckt från att föda barn i framtiden
