Är det normalt att känna såhär?

RingoBar

Trådstartare
Min häst har dragit på sig veterinärkostnader på veterinärkostnader under de 6 år jag haft honom, egen uppfödning. Jag är less på feta veterinärräkningar och jag överväger faktiskt att helt sluta med hästar.

Samma häst ska opereras på fastlandet och bara detta går på 15000 + röntgen som gick på 5000 varav jag ska betala hälften alltså 10000

Jag har tappat all lust, ork och glöd. Så fort man fått igång honom så gör han sig illa, han lyckas med allt och vi är stammis hos veterinären. Alla känner till skäcken i korsningen "vad har han gjort nu" är standardfrasen.

Jag har lätt kommit upp i 40 000 efter att försäkringsbolaget gjort sitt under dessa 6 år, i bara veterinärkostnader. Jag skojar inte.

Jag får dåligt samvete av att känna såhär men samtidigt kan jag inte låta bli. Samtidigt är jag rädd för att låna ut honom för jag vill inte att han ska råka ut för nånting. Sist han stod i ett annat stall utan min tillsyn kom han hem full med lus och jättedålig. Han är ju min bebis men...

Jag har bara tappat lusten och glöden känns det som..
 
Sv: Är det normalt att känna såhär?

Fundera igenom vad det är som gör att hästen skadar sig stup i kvarten och ändra på de saker som är orsaken. Det är mitt bästa råd.
Det är normalt att tröttna ibland, det gör nog alla hästmänniskor då och då.
 
Sv: Är det normalt att känna såhär?

Jag skulle vilja säga att det är helt normalt att du känner så när du haft så mycket skador och elände. Håller med ovanstående, kan du se något mönster i skadorna och eliminera riskerna på något sätt?

Du kanske kan sänka kraven lite? Försöka hitta glädjen igen. Hitta en pålitlig medryttare som kan avlasta lite, både praktiskt (så du kan ägna dej åt något annat ett tag framöver om det är vad du vill) och kanske lite ekonomiskt?
 
Sv: Är det normalt att känna såhär?

Alla skador har inte kunnat förhindrats. Veterinärerna förstår inte hur jag har kunnat haft sån otur med honom. De lider med mig och blir lika förundrade varje gång jag får kalla ut dem. Han är verkligen en häst utöver det vanliga...

Just därför känns det jobbigt för jag vet att det inte finns något jag hade kunnat göra annorlunda. Hästar lyckas med allt, det är han ett levande bevis på.

Jag har försökt med medryttare men det är mest oseriösa svar man får och då är man ännu mer rädd för att det ska hända honom nånting.
 
Sv: Är det normalt att känna såhär?

Har inga höga krav på honom heller, pga alla skador han haft så har vi aldrig kommit igång klokt med hans inridning. Han kan skritt trav och galopp + hoppa enkla hinder som 6 åring.

Jag kan inte räkna hans skador på en hand om man säger så.
 
Sv: Är det normalt att känna såhär?

Vet hur det känns... När man sänker sina ambitioner steg för steg, tills det enda man önskar är att det någon dag eventuellt ska kunna gå att sitta upp på hästen överhuvudtaget... min kunde bara skritt och trav vid 6 år, nu är han 8 och ÄNTLIGEN har det vänt (peppar, peppar, ta i trä...)! Nu har vi lärt oss fatta galopp också!
 
Sv: Är det normalt att känna såhär?

Känner igen mig! under de 2 år jag haft min har han kostat mig över 40 000:- bara i veterinären, han har konstant nån liten skada, nu är han halt och kommer troligtvis aldrig hålla för träning igen :( så nu lägger jag av, tror jag behöver några hästfria år, läka min ekonomi och sedan hitta lusten igen :) det är inget fel att känna så när man har en abnorm otur, en del verkar bara ha det :(
 
Sv: Är det normalt att känna såhär?

skönt att man inte är ensam <3 men det känns bara så frustrerande, samtidigt vet man hur mysigt det är en solig vinterdag att sitta där barbacka på hästen man haft sen bebis. Pilla med manen och bara njuta.

Önskar bara han kunde sluta göra sig illa så att vi faktiskt kunde ha lite kul också :cry: Just nu är jag bara så less så att jag skulle kunna spy på allt - sen ser man in i hans ögon och glömmer allt för en stund...sen sätter man sig vid datorn och ska betala de där superroliga räkningarna...
 
Sv: Är det normalt att känna såhär?

Känner igen mig! under de 2 år jag haft min har han kostat mig över 40 000:- bara i veterinären, han har konstant nån liten skada, nu är han halt och kommer troligtvis aldrig hålla för träning igen :( så nu lägger jag av, tror jag behöver några hästfria år, läka min ekonomi och sedan hitta lusten igen :) det är inget fel att känna så när man har en abnorm otur, en del verkar bara ha det :(

Jag förstår dig, jag känner likadant, jag skulle kunna lägga av om det inte var för att han ska på operation. Nu hoppas jag bara att han överlever narkosen... Ibland kanske man bara behöver en paus från allt så att man lär sig sakna det också. Jag saknar suget, det där riktiga suget efter att ta en lång galopp och njuta av att ha häst. Känns inte riktigt som att jag har kunnat göra det fullt ut.

Så gnäller folk över att betala 500 kr i månaden för att vara medryttare. Tänk om de visste vad det verkligen kostar att ha häst.
 
Sv: Är det normalt att känna såhär?

förstår att det känns jobbig. Jag hade dock inte gett upp ridningen, jag hade bytt häst. Förstår att det är tungt om det är egen uppfödning, men ibland får man inse att en viss häst kan ge mer negativt än positivt. Sluta inte med hästarna, men ge upp hästen du har nu. Hitta en köpare eller låna ut den.
 
Sv: Är det normalt att känna såhär?

Hoppas narkosen och operationen går bra.
Har själv en olyckskorp, halvblod -08.
Peppar peppar, nu ska jag äntligen börja rida in honom :-).
Under mindre en ett år la jag ut över 80 000 kr på honom, efter försäkringsersättning.
Nu...nu har jag slutat räkna. :-)
Köpte han som 1 1/2 åring, han har lyckats med allt, och överlevt allt, va självklart klapphingst också.
Underbar häst. En häst som kommer arbeta ihjäl sig för mig om jag skulle be om det.
Hur jobbig som helst, en riktig grabbhalva.
Älskar han :-)
Min vet har skakat på huvudet många gånger, åt skador, mig, hästen, brist på ideer va det kan vara, hur han mirakulöst "självläkt" när han kvällen innan släpat sitt ena framben efter sig och han tänkt avliva och jag bett om smärtstillande och hur han ett dygn senare travar rent :-).
Ge inte upp din häst, det måste vända för er också snart.
Tror att min gangster kommer vara frisk som en nötkärna nu till han blir 28 nånting. :-)
 
Sv: Är det normalt att känna såhär?

förstår att det känns jobbig. Jag hade dock inte gett upp ridningen, jag hade bytt häst. Förstår att det är tungt om det är egen uppfödning, men ibland får man inse att en viss häst kan ge mer negativt än positivt. Sluta inte med hästarna, men ge upp hästen du har nu. Hitta en köpare eller låna ut den.

Jag förstår hur du menar och det låter väl som ett bra förslag, i teorin. Men hur hittar man en seriös köpare eller fodervärd till en häst som haft väldigt mycket skador? jag skulle tänka efter väldigt noga innan jag köper en sådan häst, och att ta en på foder... nej, det skulle jag nog inte göra.

I övrigt har jag nog inget bra råd till ts förutom att försöka få någon som kan hjälpa till med hästen några dagar i veckan, en kompis kanske kan mocka åt dig om det är svårt att hitta en medryttare. Och sen, om hästen lyckas hålla sig frisk/oskadad ett tag, försöka sälja den då.
 
Sv: Är det normalt att känna såhär?

Jag tog hästpaus.
Nu har börjat om igen, med en 2011a, så det är en riktig mjukstart :)
 
Sv: Är det normalt att känna såhär?

Jag förstår hur du menar och det låter väl som ett bra förslag, i teorin. Men hur hittar man en seriös köpare eller fodervärd till en häst som haft väldigt mycket skador? jag skulle tänka efter väldigt noga innan jag köper en sådan häst, och att ta en på foder... nej, det skulle jag nog inte göra.

I övrigt har jag nog inget bra råd till ts förutom att försöka få någon som kan hjälpa till med hästen några dagar i veckan, en kompis kanske kan mocka åt dig om det är svårt att hitta en medryttare. Och sen, om hästen lyckas hålla sig frisk/oskadad ett tag, försöka sälja den då.

Nej det är klart att det kan bli knepigt, men det vet hon ju inte förrän hon testat. Sätt ut annonser och se hur det går är mitt förslag. Det får inte vara ett högt pris om hon ska sälja.

I annat fall kanske man ska överväga att ta bort hästen, om det är så att den lider mycket av alla skador.
 
Sv: Är det normalt att känna såhär?

Hej alltså jag är så tacksam över alla svar verkligen <3 nu när dessutom nervositeten stiger för var dag som går inför operationen..
Han lider inte på något vis och är som sagt bara 6 år så därför har jag aldrig valt att ta bort honom heller för det har ju varit saker som blivit bra igen. Veterinärerna tror ju även att han kommer bli bra efter operationen.

Men jag känner mig osäker över att sälja också för som sagt, även om ingen utav skadorna är kroniska och han är frisk för övrigt så är det svårt att hitta den rätta känner jag. Jag var påväg att sälja honom ett tag men då till en ridskola och när jag till slut tog förnuftet till fånga (tack gode gud så var affären inte genomförd) efter sisådär tre månader så hittade jag min häst med ett sönderrivet genomblött täcke, skruttig, underlig i pälsen, helt utmattad och FULL med lus, inget fett på kroppen heller. Det tog tid innan han blev bra för han hade tagit så mycket stryk av ohyran.

Efter en sån grej så är man inte så sugen på att lämna honom till någon heller. Det här verkade ändå vara en bra ridskola och han gick hemma hos ridläraren som sa att hon tittade till honom varje dag. Ändå hade hon inte upptäckt lusen och med tanke på hur mycket det var måste han ha haft det någon månad minst.

Han är hur snäll som helst men kan också vara en lite knepig häst som lätt blir missförstådd.

Men bara genom att prata om det och hitta andra som förstår hjälper faktiskt, det känns redan bättre och det tackar jag för :) Det är inte bara jag som har en olycksfågel* Han kanske.... bara kanske håller sig frisk som en nötkärna nudå..
 
Sv: Är det normalt att känna såhär?

Åh vad jag känner igen mej! Har en 4,5 åring som också lyckas med allt... Inga vanliga skador heller, utan så veterinärerna kliar sig i huvudet. Känns som jag har klippkort på kliniken efter 9 besök där under förra året, och 3 (än så länge) i år... Även han står och väntar på operation nu, han har slagit loss ett benfragment från övre delen av kronbenet och inte nog med det så lyckades han få en sårskada under boxvilan så han fick lymfangit och så länge han är svullen kan de inte operera. :/ Man blir minst sagt less på det hela. Här är iofs inte sälja ett alternativ då hans är en egen uppfödning och verkligen min drömhäst! Om man bortser från att han är så himla klantig då!

Hoppas det går bra med din häst!!!
 
Sv: Är det normalt att känna såhär?

Jag förstår precis hur du känner. Vi har också ett sto som råkar ut för ALLT! Vi fick t-märka henne för 10 år sedan efter en ordentlig vurpa och har efter det använts i avel, men inte ens där har hon lyckats vara skadefri. Livmoderomvridning med akut buköppning 100 dygn före fölning, en gren i ögat så hon stått på klinik en vecka för att inte bli blind, feltramp i hagen (från stillastående!!!) med 4-gradig hälta som följd, inte blivit dräktig trots försök och ca 25 000 kr utlägg utan resultat o s v o s v...dock har fölningarna när hon burit fölen ut gått helt enligt regelboken:laugh:

Vi har ju aldrig tänkt att göra henne till ridhäst igen så det är inget vi saknar, men dessa eviga skador tar hårt på ekonomin och man kan ju aldrig ta ut priser på fölen så det täcker för detta. Men att som du dessutom vilja ha en ridhäst...då kan man hålla sig för skratt. Jag har inga råd till dig mer än att hästeriet ska vara roligt och är det inte det längre så får man på något sätt förändra det. Men det är individer vi håller på med, vad enkelt det hade varit att spela fotboll eller något annat dött!
 
Sv: Är det normalt att känna såhär?

Ja verkligen, ibland funderar man på varför man började med hästar egentligen. Men ser ser man in i sin hästs ögon och så känns ju allt så självklart igen.

Fattar bara inte hur de lyckas? MED ALLT! Precis... allt. Nu håller jag bara tummarna för att han överlever operationen på tisdag, så nervös över narkosen...
 
Sv: Är det normalt att känna såhär?

Jag förstår dig! Jag har haft min häst i snart två år och han har varit skadad till och från hela tiden. Nu har han dock varit någorlunda ok sedan juni, bortsett från lite sår och så. Jag skaffade medryttare för min ork var slut och min ekonomi kass efter veterinär efter veterinär plus en kostsam separation. Jag var lika skeptisk som du till medryttare och trodde inte jag skulle lita på någon. Men sen hittade jag den perfekta medryttaren och hon är guld värd!! Jag litar på henne till hundra procent och hon gillar min klantiga häst. Nu får jag vila två dagar per vecka och sedan får min häst en gladare matte. Nu hoppas jag han håller i ett par år till max sen blir det pension för honom. Det jag vill säga är att det kan hjälpa med lite avlastning. Hoppas att allt ordnar sig för er! Din häst är ju så ung också så ge inte upp riktigt än men jag förstår din frustration! Lycka till!
 
Sv: Är det normalt att känna såhär?

I annat fall kanske man ska överväga att ta bort hästen, om det är så att den lider mycket av alla skador.


Hade jag inte sett hästen som en fullvärdig familjemedlem som jag nöjde mig med att borsta och klia i hagen hade jag tagit bort den.

Jag har haft två hästar jag gav 1,5 år i läketid och jag tyckte om dem så mycket att jag hade nöjt mig om de hade blivit fullt dugliga som promenadhästar men eftersom de inte gick att få ohalta så gav jag upp.
Även kärleken har sina gränser.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Långt men tacksam om någon orkar läsa.. Jag har haft mer eller mindre ständiga problem med ryggont sen en ridolycka 1999. Värken har...
2
Svar
31
· Visningar
5 376
Senast: Alexandra_W
·
T
Hästvård Augusti 06 fick jag hem en ponny, kat C, som var i ganska dåligt skick p.g.a olika anledningar. Efter igångsättning och korrigering...
Svar
16
· Visningar
1 469
Senast: Tangerine
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp