Använda rätt namn

[Jamtland]

Ett av mina barn, snart 17 har bytt förnamn, det går riktigt bra för oss här hemma att komma ihåg att använda rätt namn och vi jobbar på att få omgivningen att använda rätt. Hon har inte bytt pronomen men valt ett namn som är rätt könsneutralt.

Enda bakslaget har varit en av barnets fd lärare från grundskolan, när han använde fel namn så rättade jag honom och sa: "Nej, hon heter inte X längre, hon har bytt namn till Y nu."

Varpå läraren svarade, "Ja för mig har HON alltid hetat X så jag kommer fortsätta kalla HENNE för det."

Just där och då blev jag tyvärr stum då en lärare var bland det sista jag trodde vi skulle få "problem" med.

Tyvärr kommer vi att träffa honom fler gånger i sommar och jag behöver hjälp att komma på något snärtigt att rätta honom med?

 

[Hermelin]

Jag kommer att tänka på en gammal Telia-reklam. "Ta ur fetvadden ur öronen så ska jag tala om för dig vad som hänt sen Finska vinterkriget".

 

[Tranan]

Fan vilken typ. Det är ett rent vidrigt sätt att bete sig på. En lufttuta som ni använder varje gång rumpnisse säger fel.

 

[Tranan]

Jag skulle fan mig blir riktigt arg på läraren. Använd fel namn för läraren om ni inte vill använda luft tutan. Typ något riktigt felaktigt namn.

 

[Görel]

Jag skulle sagt något i stil med att alla förväntas att kalla personen för det nya namn som denna valt själv och att allt annat är djupt respektlöst.
Hur kan man vara så okänslig och dessutom lärare!

 

[Migo]

Jag skulle fan mig blir riktigt arg på läraren. Använd fel namn för läraren om ni inte vill använda luft tutan. Typ något riktigt felaktigt namn.

"Vi har alltid kallat dig rövhatt, så vi kommer fortsätta kalla dig rövhatt!"

 

[sjoberga]

Ett av mina barn, snart 17 har bytt förnamn, det går riktigt bra för oss här hemma att komma ihåg att använda rätt namn och vi jobbar på att få omgivningen att använda rätt. Hon har inte bytt pronomen men valt ett namn som är rätt könsneutralt.

Enda bakslaget har varit en av barnets fd lärare från grundskolan, när han använde fel namn så rättade jag honom och sa: "Nej, hon heter inte X längre, hon har bytt namn till Y nu."

Varpå läraren svarade, "Ja för mig har HON alltid hetat X så jag kommer fortsätta kalla HENNE för det."

Just där och då blev jag tyvärr stum då en lärare var bland det sista jag trodde vi skulle få "problem" med.

Tyvärr kommer vi att träffa honom fler gånger i sommar och jag behöver hjälp att komma på något snärtigt att rätta honom med?

Jag tänker egentligen att det inte är något snärtigt du behöver, utan kallt förklara att namnet är bytt och att ni förväntar er att det är det enda namnet som används framöver. Om samma extremt olämpliga attityd visar sitt fula tryne igen, så pratar ni med lärarens chef.

(Jag har själv en bekants barn som jag känt i många år, men inte träffar särskilt ofta, som bytte namn (inte pronomen) och har snubblat några gånger - helt enkelt för att hjärnan har det så hårt kopplat efter så lång tid. Men då rättar man sig själv, ber såklart om ursäkt och gör sitt bästa för att försöka få in det i skallen bättre. Träffar man personen i en skolsituation varje vecka tänker jag att det ska vara en snabbt övergående tid innan det nya sitter fast.)

 

[Hermelin]

Jag skulle sagt något i stil med att alla förväntas att kalla personen för det nya namn som denna valt själv och att allt annat är djupt respektlöst.
Hur kan man vara så okänslig och dessutom lärare!

Det här och det som @sjoberga skriver är så klart den klokaste vägen att gå.

Även om det känns roligare att börja kalla läraren för magister rövhatt.

 

[EmmaBovary]

Det här och det som @sjoberga skriver är så klart den klokaste vägen att gå.

Även om det känns roligare att börja kalla läraren för magister rövhatt.

Håller med! Det behöver liksom inte vara ett snärtigt svar.

 

[hundtant]

Om det är en fd lärare låter det i alla fall inte som någon ditt barn behöver träffa så ofta.

Nästa gång det händer skulle jag nöja mig med att med allvar i rösten säga Hon heter X nu och vi vill att alla respekterar hennes val. Man kanske bör göra en tillfällig snälltolkning och tänka att personen inte tänkte sig för. Det hen sa borde stannat på tankestadiet naturligtvis, och sen borde hen börja öva på det nya namnet. Man kan ju få tänka som man vill, det viktiga är vad man säger till och om personen i fortsättningen.

 

[hundtant]

Fan vilken typ. Det är ett rent vidrigt sätt att bete sig på. En lufttuta som ni använder varje gång rumpnisse säger fel.

Det där låter mer som en klatschigt internetförslag än något som någon faktiskt gjort i verkligheten?

 

[Görel]

Det här och det som @sjoberga skriver är så klart den klokaste vägen att gå.

Även om det känns roligare att börja kalla läraren för magister rövhatt.

Jag har ju ett förnamn som folk gjort sig lustiga över i hela mitt liv och är därför medveten om hur oerhört känsligt det kan vara att bli kallad för fel namn. Min strategi har oftast varit att iskallt anmärka till den som sagt fel mer än en gång. Vid första felet gör jag en vänlig tillrättavisning men tar man inte till sig den åker man ut i kylan. I något extremt fall har jag också vägrat svara.

 

[tanten]

Ett av mina barn, snart 17 har bytt förnamn, det går riktigt bra för oss här hemma att komma ihåg att använda rätt namn och vi jobbar på att få omgivningen att använda rätt. Hon har inte bytt pronomen men valt ett namn som är rätt könsneutralt.

Enda bakslaget har varit en av barnets fd lärare från grundskolan, när han använde fel namn så rättade jag honom och sa: "Nej, hon heter inte X längre, hon har bytt namn till Y nu."

Varpå läraren svarade, "Ja för mig har HON alltid hetat X så jag kommer fortsätta kalla HENNE för det."

Just där och då blev jag tyvärr stum då en lärare var bland det sista jag trodde vi skulle få "problem" med.

Tyvärr kommer vi att träffa honom fler gånger i sommar och jag behöver hjälp att komma på något snärtigt att rätta honom med?

"Neger är också en gammal benämninng. Använder du det också"

Morr, blir arg å ungdomens vägnar

 

[Svartkatt]

Jag har en kusin som bytt namn och jag har full förståelse för att det kan bli fel. Om det är en person man känner väl så är man så inkörd på att personen heter det gamla namnet att det liksom kommer automatiskt. Därmed inte sagt att det sker med flit, utan det är ju ett misstag. På samma sätt som jag hade svårt under en period när en kollega gifte sig och bytte efternamn att skriva det nya efternamnet (vi skriver ofta ut namnen i vår yrkesutövning) men det märkte hon ju aldrig för jag hann ju alltid rätta mig själv innan det kom till henne. Det satt liksom i motoriken att fylla på med det gamla efternamnet efter förnamnet?

Mina farföräldrar har haft väldigt svårt att ställa om och kalla kusinen för det nya namnet och det händer fortfarande när pappa pratar med farfar att han säger det personen hette från början.

Men. Ett väldigt stort men. Det jag tycker skiljer den här historien med det jag skriver ovan är att läraren blivit rättad av dig redan och då meddelat i en arrogant stil att han aldrig kommer kalla ungdomen för det nya namnet. Att han hade sagt fel - fine. Hade han bett om ursäkt eller rättat sig själv hade jag inte ens brytt mig om det i ert ställe. Men nu verkar han ju typ gå in för att enbart kalla ungdomen för det gamla namnet av ren princip? Dessutom är han en lärare och inte närstående till ungdomen, han borde ju vara van vid att lära sig nya namn hela tiden? Vad är en problemet? Fortsätter han hade jag inte tvekat att blanda in hans chef i er situation.

 

[Jamtland]

Tack för att ni också under "allvaret", känns skönt att det inte bara var mammahjärtat som överreagerade.

Lufttuta har jag ingen, annars hade det känts lämpligt. Har också tänkt tanken någon skrev att i gengäld kalla honom det jag tänker om honom men eftersom han är lärare till vår yngsta känns det olämpligt.

Hade det skett i skolsituation hade jag anmält till rektorn direkt.

Vi gör nog som Görel föreslog och rättar honom en gång till och påpekar hur respektlöst det är. Ger det inte resultat så kommer han att kallas magister Rövhatt och få det sig i månen efter de hamburgare vi serverar på stället där vi träffar honom...

 

[Jamtland]

Jag har en kusin som bytt namn och jag har full förståelse för att det kan bli fel. Om det är en person man känner väl så är man så inkörd på att personen heter det gamla namnet att det liksom kommer automatiskt. Därmed inte sagt att det sker med flit, utan det är ju ett misstag. På samma sätt som jag hade svårt under en period när en kollega gifte sig och bytte efternamn att skriva det nya efternamnet (vi skriver ofta ut namnen i vår yrkesutövning) men det märkte hon ju aldrig för jag hann ju alltid rätta mig själv innan det kom till henne. Det satt liksom i motoriken att fylla på med det gamla efternamnet efter förnamnet?

Mina farföräldrar har haft väldigt svårt att ställa om och kalla kusinen för det nya namnet och det händer fortfarande när pappa pratar med farfar att han säger det personen hette från början.

Men. Ett väldigt stort men. Det jag tycker skiljer den här historien med det jag skriver ovan är att läraren blivit rättad av dig redan och då meddelat i en arrogant stil att han aldrig kommer kalla ungdomen för det nya namnet. Att han hade sagt fel - fine. Hade han bett om ursäkt eller rättat sig själv hade jag inte ens brytt mig om det i ert ställe. Men nu verkar han ju typ gå in för att enbart kalla ungdomen för det gamla namnet av ren princip? Dessutom är han en lärare och inte närstående till ungdomen, han borde ju vara van vid att lära sig nya namn hela tiden? Vad är en problemet? Fortsätter han hade jag inte tvekat att blanda in hans chef i er situation.

Nej alltså även vi i närmaste familjen säger fel, ofta, men rättar oss själva eller blir rättar av ungdomen och det tycker ungdomen är helt okej, hon vet att det är svårt och att vi verkligen försöker.

 

[hundtant]

Tack för att ni också under "allvaret", känns skönt att det inte bara var mammahjärtat som överreagerade.

Lufttuta har jag ingen, annars hade det känts lämpligt. Har också tänkt tanken någon skrev att i gengäld kalla honom det jag tänker om honom men eftersom han är lärare till vår yngsta känns det olämpligt.

Hade det skett i skolsituation hade jag anmält till rektorn direkt.

Vi gör nog som Görel föreslog och rättar honom en gång till och påpekar hur respektlöst det är. Ger det inte resultat så kommer han att kallas magister Rövhatt och få det sig i månen efter de hamburgare vi serverar på stället där vi träffar honom...

Har han sagt det gamla namnet till dottern än? Alltså utan att det är en felsägning som man ursäktar sig för.

 

[mars]

Fy vilken vidrig inställning, att inte ens vilja säga rätt. Säg till tydligt att ni inte accepterar att tonåringen blir felaktigt tilltalad. Om det sker ändå hade jag inte lyssnat/svarat personen mer. Behöver ni verkligen utsättas för personen igen?

 

[Snurrfian]

Herregud vad idiotiskt, jag har haft elever som bytt namn och visst ibland har det blivit fel, varpå jag har bett om ursäkt och sagt rätt namn. Å andra sidan är mina elever härdade med att jag blandar ihop namn ibland så det händer även elever som inte har bytt namn.

 

[Manji]

Ett av mina barn, snart 17 har bytt förnamn, det går riktigt bra för oss här hemma att komma ihåg att använda rätt namn och vi jobbar på att få omgivningen att använda rätt. Hon har inte bytt pronomen men valt ett namn som är rätt könsneutralt.

Enda bakslaget har varit en av barnets fd lärare från grundskolan, när han använde fel namn så rättade jag honom och sa: "Nej, hon heter inte X längre, hon har bytt namn till Y nu."

Varpå läraren svarade, "Ja för mig har HON alltid hetat X så jag kommer fortsätta kalla HENNE för det."

Just där och då blev jag tyvärr stum då en lärare var bland det sista jag trodde vi skulle få "problem" med.

Tyvärr kommer vi att träffa honom fler gånger i sommar och jag behöver hjälp att komma på något snärtigt att rätta honom med?

Det är ju bara att inte svara på tilltal som är till fel namn? Och vänder sig hen till någon annan typ "jaha hur är det med x?". Så svarar man bara "vem då? Känner ingen med det namnet".