Sv: anväda spö i hagen
en häst som gått 10 år på ridskola. Ägt henne i 3 år, och nu som då har vi våra uppgörelser. Som nu har vi bytt stallbyggnad, plus att hon varit iväg för att betäckas. Då måste gränserna testas igen en gång. *suckar*
Detta problem uppstår bara i hagen, har jag henne lös i manegen kommer hon direkt fram till mig. Vi kan leka följa john utan att jag har fast henne.
Har tidigare testat att stå kvar utan spö, men inte vågat, hon kommer mycket tätt på, är rädd att de skall gå illa.
Använder inte heller spöet för att slå ( ifall nån trodde det) utan som en förlängd arm, som jag kan svitcha iväg henne med. Hon har inga dåliga assosiationer till spöet heller, man kan röra hela hästen med det. Är det inte så i Nh att man skall ha en "morotspinne" som man kan peta på hästen med, och just jaga iväg den med vid behov?
Precis
men det är inte bara spöet som ska vara en förlängd del av kroppen.
All utrustning ska vara en förlängd del av din kropp och hästen ska vara lika bekväm med den som med din egen hand.
Men du ska inte vifta iväg mot henne. Då blir det personligt. Testa att attackera marken framför dig med all energi och all kraft du har när hon kommer mot. Kasta grimskaft, spö, grimma ner framför dig och bara liksom
döda marken. Då tar du nämligen över marken och utvidgar ditt personliga utrymme. Kan lova dig att din häst kommer bli förvånad.
Men om inte det funkar och hon fortfarande attackerar och bortviftningen inte räcker, så är det faktiskt ok att ''slå'' henne. Du kan faktiskt bli översprungen och dö om det går riktigt illa. Då finns det inget som är ''för hårt''.
Kan berätta en liten historia.
Skulle in och hämta min häst i hagen en dag när hagkompisen hade bestämt sig för att hon också ville följa med ut. Det var lerigt som satan och jag fastnade hela tiden, vilket gjorde att jag inte kunde blockera hennes väg, som jag brukar. Jag märkte att jag inte skulle få ut min häst utan att hon skulle komma lös.
Tillslut blev jag irriterad, så jag gick och hämtade ett spö. Försökte vifta bort henne och gjorde alla medel jag kunde. Ingenting funkade. Plötsligt hade jag sjunkit så djupt ner i leran att jag inte kunde ta mig loss. Jag ser att hästen bara kommer närmre och närmre. Om jag inte gjorde nåt drastiskt så skulle jag bli nertrampad där jag var. Började skrika och vifta så mycket jag kunde. Använde all energi jag hade inombords, men inte då.
Då gjorde jag nåt som jag aldrig har gjort innan. Jag tog spöet och drämde till henne i bogen allt vad jag kunde. Det funkade! Hon stannade tvärt. Endast några centimeter från min kropp.
Efter detta hade jag såna fruktansvärda skuldkänslor.
Man ska ju aldrig slå ett djur och mamma har uppfostrat mig att aldrig slåss öht. Men min tränare berättade att i ett sånt läge, så finns det inget som är för hårt eller för elakt. När det gäller att rädda sig själv måste man använda dom medel som kroppen har att tillgå.
Hon berättade att en annan häst hade sparkat vid det laget och då hade det gjort väldigt mycket ondare än ''min lilla arm'' med mitt spö.
