Jag önskar lite då och då att jag hade varit lite mer mainstream. Att jag hade gillat det som alla andra gillar. Det känns som om det hade kunnat vara lite enklare då. Kanske lite lättare att vara road och nöjd.
Men jag föddes som fröken tvärtemot. Lite motvalls sådär. Jag lommar inte med i det allmänna lämmeltåget, kan man säga.
Hur konstigt det än låter så skulle jag faktiskt vilja påstå att det inte är mitt eget val. Det är inte så att jag VILL vara pretto eller egen eller nåt. Jag har bara jäkligt starka åsikter om vad jag gillar och inte gillar, vad jag tycker är rätt och fel här i livet - åsikter som jag inte kan gömma undan och låtsas som om dom inte finns, för då mår jag inge bra (tro mig - jag har försökt).
Jag önskar t ex att jag hade tyckt att melodifestivalen var ett roligt arrangemang. Hade jag tyckt att det var roligt hade jag kunnat se fram emot den, bunkrat upp med godsaker och göra en festkväll framför TVn, diskuterat med vänner och bekanta om rätt låt vann och vem som var bäst och sämst - som alla andra. Men jag kan inte se det så. Mitt inre skriker bara att det hela är ett meningslöst tillrättalagt ytligt jippo, där ingen kommer att minnas varken låtarna eller artisterna om några veckor.
Jag önskar att jag hade tyckt att det var intressant att läsa Aftonbladet, skvallerpress, och tjejtidningar om mode och smink med någon leende photoshoppad modellflicka på omslaget. Inte bara bli uttråkad, föraktfull och beklämd.
Jag önskar att jag hade tyckt att det var roligt att titta på TV - tv-serier, underhållningsprogram, filmer, mm - istället för att bara tycka att det känns helt innehållslöst. Dom TV-program jag eventuellt är intresserad av går på udda kanaler på udda tider, och dom radiokanaler jag tycker om läggs ner. Jag retar mig varje gång jag tvingas stå ut med att det bajsas reklam i mina öron - JAG VILL INTE BEHÖVA TVINGAS STÅ UT MED REKLAM!! Inte heller vill jag sälla mig till prettoskaran som säger att radio P1 är det enda som går att lyssna på. Jag provade en gång. Jag kom in i något program där en kvinna satt och orerade över hur hon skrikit när hon födde sitt barn. Hon utvecklade olika teorier kring hur viktigt detta urmodersskrik är, och när hon hade avhandlat det förbannade skriket ur olika synvinklar i över en halvtimme så orkade jag ärligt talat inte mer, utan konstaterade att det där med P1 nog inte var nånting för mig trots allt...
Jag önskar att jag hade tyckt att konsumtionssamhället är det bästa som hänt mänskligheten, och att jag hade fått kickar av att gå i affärer och shoppa loss. Så enkelt det skulle ha varit då, när allt liksom ligger uppdukat framför en och det bara är att följa med strömmen.
Men istället så tycker jag att konsumtionssamhället gör både miljön och vårt människovärde illa. Det viktigaste för mig är att värna om den fantastiska naturen och alla arter som lever däri. Jag diskuterar hellre det som jag anser är viktigt och berör oss människor - våra rädslor, drömmar, hopp, erfarenheter, tankar om livet och hur vi utvecklar oss som medmänniskor, än om vem som vann melodifestivalen eller vilka kläder någon kändis hade på sig vid sista festen. Jag vill ha ärliga äkta respektfulla relationer, där man inte låtsas vara någon annan än den man är och där man inte stirrar sig blind på yta och utseende. Jag tycker att det som betyder något är kärlek och immateriella värden. Det känns viktigt för mig att vända mig emot konsumtionssamhället, shoppa så lite om möjligt, tjurskalligt leta efter ekologiska alternativ, lära mig mer om hållbara levnadssätt och på vilka sätt vi människor skadar miljön, stödja dom som kämpar för en bättre värld med respekt för allt levande och respekt för den fantastiska jord vi lever på - en miljö och en balans som har utvecklats under miljarder år men som vi människor i vårt storhetsvansinne sårar i raketfart.
Jag tycker inte att det är jobbigt eller deprimerande att skaffa mig kunskaper om hur det vi i västvärlden konsumerar påverkar jorden och miljön - tvärtom tycker jag att det är den viktigaste kunskap jag kan ha. Min man säger att det inte spelar någon roll i det stora hela vad jag gör för val, men jag ser det inte så. Självklart spelar det roll! Jag kan inte leva på något annat sätt, för då vore jag inte sann mot mig själv. Självklart ska jag göra så mycket jag kan, för mitt eget samvetes välbefinnandes skull, och för att stå för mina åsikter inför mig själv och alla andra!
Det är SÅNT som är viktigt för mitt hjärta!
Men jag kan ändå inte låta bli att tro att det hade varit mycket _enklare_ om jag inte hade varit så egensinnig och tjurskallig, utan blivit lycklig över att likt en fågelunge bli matad av underhållning och konsumtion....
Men jag föddes som fröken tvärtemot. Lite motvalls sådär. Jag lommar inte med i det allmänna lämmeltåget, kan man säga.
Hur konstigt det än låter så skulle jag faktiskt vilja påstå att det inte är mitt eget val. Det är inte så att jag VILL vara pretto eller egen eller nåt. Jag har bara jäkligt starka åsikter om vad jag gillar och inte gillar, vad jag tycker är rätt och fel här i livet - åsikter som jag inte kan gömma undan och låtsas som om dom inte finns, för då mår jag inge bra (tro mig - jag har försökt).
Jag önskar t ex att jag hade tyckt att melodifestivalen var ett roligt arrangemang. Hade jag tyckt att det var roligt hade jag kunnat se fram emot den, bunkrat upp med godsaker och göra en festkväll framför TVn, diskuterat med vänner och bekanta om rätt låt vann och vem som var bäst och sämst - som alla andra. Men jag kan inte se det så. Mitt inre skriker bara att det hela är ett meningslöst tillrättalagt ytligt jippo, där ingen kommer att minnas varken låtarna eller artisterna om några veckor.
Jag önskar att jag hade tyckt att det var intressant att läsa Aftonbladet, skvallerpress, och tjejtidningar om mode och smink med någon leende photoshoppad modellflicka på omslaget. Inte bara bli uttråkad, föraktfull och beklämd.
Jag önskar att jag hade tyckt att det var roligt att titta på TV - tv-serier, underhållningsprogram, filmer, mm - istället för att bara tycka att det känns helt innehållslöst. Dom TV-program jag eventuellt är intresserad av går på udda kanaler på udda tider, och dom radiokanaler jag tycker om läggs ner. Jag retar mig varje gång jag tvingas stå ut med att det bajsas reklam i mina öron - JAG VILL INTE BEHÖVA TVINGAS STÅ UT MED REKLAM!! Inte heller vill jag sälla mig till prettoskaran som säger att radio P1 är det enda som går att lyssna på. Jag provade en gång. Jag kom in i något program där en kvinna satt och orerade över hur hon skrikit när hon födde sitt barn. Hon utvecklade olika teorier kring hur viktigt detta urmodersskrik är, och när hon hade avhandlat det förbannade skriket ur olika synvinklar i över en halvtimme så orkade jag ärligt talat inte mer, utan konstaterade att det där med P1 nog inte var nånting för mig trots allt...
Jag önskar att jag hade tyckt att konsumtionssamhället är det bästa som hänt mänskligheten, och att jag hade fått kickar av att gå i affärer och shoppa loss. Så enkelt det skulle ha varit då, när allt liksom ligger uppdukat framför en och det bara är att följa med strömmen.
Men istället så tycker jag att konsumtionssamhället gör både miljön och vårt människovärde illa. Det viktigaste för mig är att värna om den fantastiska naturen och alla arter som lever däri. Jag diskuterar hellre det som jag anser är viktigt och berör oss människor - våra rädslor, drömmar, hopp, erfarenheter, tankar om livet och hur vi utvecklar oss som medmänniskor, än om vem som vann melodifestivalen eller vilka kläder någon kändis hade på sig vid sista festen. Jag vill ha ärliga äkta respektfulla relationer, där man inte låtsas vara någon annan än den man är och där man inte stirrar sig blind på yta och utseende. Jag tycker att det som betyder något är kärlek och immateriella värden. Det känns viktigt för mig att vända mig emot konsumtionssamhället, shoppa så lite om möjligt, tjurskalligt leta efter ekologiska alternativ, lära mig mer om hållbara levnadssätt och på vilka sätt vi människor skadar miljön, stödja dom som kämpar för en bättre värld med respekt för allt levande och respekt för den fantastiska jord vi lever på - en miljö och en balans som har utvecklats under miljarder år men som vi människor i vårt storhetsvansinne sårar i raketfart.
Jag tycker inte att det är jobbigt eller deprimerande att skaffa mig kunskaper om hur det vi i västvärlden konsumerar påverkar jorden och miljön - tvärtom tycker jag att det är den viktigaste kunskap jag kan ha. Min man säger att det inte spelar någon roll i det stora hela vad jag gör för val, men jag ser det inte så. Självklart spelar det roll! Jag kan inte leva på något annat sätt, för då vore jag inte sann mot mig själv. Självklart ska jag göra så mycket jag kan, för mitt eget samvetes välbefinnandes skull, och för att stå för mina åsikter inför mig själv och alla andra!
Det är SÅNT som är viktigt för mitt hjärta!
Men jag kan ändå inte låta bli att tro att det hade varit mycket _enklare_ om jag inte hade varit så egensinnig och tjurskallig, utan blivit lycklig över att likt en fågelunge bli matad av underhållning och konsumtion....
