Ännu en tråd i ämnet...

[vildros]

Skapar nu ännu en tråd i ämnet mjuk vs. hård hantering.
Förutsätt nu att hästen är hel och frisk, eftersom detta är en hypotetisk fråga. Men tex om man kräver mycket av den på banan så blir den sur och bockar/reser sig , eller ett annat vanligt problem, den vägrar gå fram/backar/stegrar när man rider ut. Med andra ord, hästen testar.
Hur löser man problemet?
Jag har fått för mig att det börjar komma fler och fler här på buke som "vågar" tycka att den hårda vägen är den rätta :wink:
Jag har själv ganska stränga metoder när hästar gör så.
Men det är fortfarnade många som tycker den mjuka metoden är den enda rätta.
Jag undar då helt enkelt, varför det är så fel att tex gå på hästen med skänklarna och ge den ett rejält rapp med spöet? Jag har funderat på det här ett tag (), det är ju så hästarna löser rangordningen i flocken. De felsta accepterar inte att det kommer en ny häst som plötsligt är ledare, men det tar heller inte flera månader (mjuk metod) för dem att reda ut rangordningen. De har någon/några ordentliga fajter med ganska hårda tag och sedan är det bra. Så har den "hårda" metoden funkat för mig iaf.
Kan någon annan se något logiskt i detta (något virriga) resonemang???

 

[kicki71]

Sv: Ännu en tråd i ämnet...

Visst förstår jag ditt tänk.
Det är lite som att om man blir sparkad av en häst, så räknas man till djurplågare om man ger tillbaka rejält.
Däremot så tycker jag absolut inte att man ska till hårdare metoder än behövligt.
Det beror så mycket på individen. Huvudsaken att man gör sig förståd till hästen, tycker jag. Man ska verkligen veta vad man håller på med, många straffar sina hästar på/ i det mest vidunderliga tillfällen och man kan verkligen se att hästen "hajjar nada". Man inte behöva hålla på i tid och otid.
Ska man vara hård ska det gå fram, och inte att man måste vara hård hela tiden. Så funkar det ju i flocken oxå. Rejäl bassning och sen funkar det i regel med minspel.

 

[crux_ansata]

Sv: Ännu en tråd i ämnet...

Om det är rena testningsproblem, så löser jag dom inte uppsuttet.
Hur hård jag är varierar.
Men jag tar inte till våld.
I en hästflock har inte den häst högst rang - som slåss och sparkas bäst, utan den som är smartast.

En häst som sparkar mot mig, kan jag hyva till !
Men det är inte lösningen på problemen, utan endast
en tillrätta visning.
Jag löser inte problemet genom att hyva till den när den sparkar mig.

All sån form av testning är tecken på att hästen ifrågasätter mitt
ledarskap - och sånt löser jag först och främst på marken,
när den biten fungerar borde det inte vara problem uppsuttet,
är det ändå det, så ger jag mig inte.
Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp.
Men jag tror inte på kraftmätningar.. jag väger runt 50 kg
hästen runt 500.. rent fysiskt är jag förloraren....

 

[Vaccan]

Sv: Ännu en tråd i ämnet...

Ska du vara hård ska du veta precis vad du korrigerar och varför, det vet de flesta inte innan de börjar banka på och man riskerar att slå en häst som
1) Inte kan svara på dina hjälper för att den förstår dem inte, du gör dem fel eller så är inte hästen utbildad.
2) Hästen är inte psykiskt eller fysiskt kapabel att utföra den begärda uppgiften Nu, dvs det är ett akut fel som uppstått och som visar sig idag varesig det är smärta eller psykiskt obehag.
3) Låser sig och inte kan utföra uppgiften pga något som har hänt förut och som sitter i.


I 99 fall av 100 är det inte hästen som är jäklig (!) det beror på något annat, och jag tycker att man är en dålig hästmänniska om man slår sin häst bara för att det är den första impulsen man får och att man inte orkar ta reda på vad felet är.

Att hästen "testar", jag tycker testar är ett fånigt ord. Har man problem med hästens attityd är det felet ditt eget, du har inte visat dig god nog för hästen att följa. Det finns en hel bibba trådar i ämnet "bli vän med din häst", det är bara att söka.

Jag kan förstå våld man tar till för att freda sig -även fast det varje gång är ett tecken på att man förlorat kontroll över situationen så är det bättre än att få sig en känga i huvet.
Till exempel har jag en gång blivit både sparkad mot och rest mot i hagen av en häst jag red in för hundra år sedan, jag drev runt henne i galopp i hagen istället med grimskaftet, runt runt runt -varje gång hon ville stanna så drev jag, vände hon mot mig så snurrade jag henne hela varvet runt.
Poängen var att ta kommandot över situationen, dvs att det är jag som tar besluten om när och om vi ska stanna och gå in, inte hon.

Annars tycker jag skillnaden mellan den mjuka och den hårda metoden är att de som kör den mjuka metoden (jag) aldrig slåss för har man utrett hästens problem finns det ingen anledning att slåss överhuvudtaget.
Har man en häst som är välriden, väl genomgången och väl uppfostrad så ger den en aldrig en anledning att slåss.

 

[Nora]

Sv: Ännu en tråd i ämnet...

Jag många uppfattar den "hårda" vägen på olika sätt. Vissa ser framför sig folk som står och sparkar och slår på sin häst för att den ska gå in i duschspiltan tex.

Jag står inte och tittar på eller gullar med min häst om den tex går på mig, kör ner skallen i gräset eller hink eller går när jag sagt åt den att stå still. Med det inte sagt att att jag slår den! Jag använder rösten ganska mycket när jag kör och rider. MYCKET beröm när han gör rätt och lite mutter när han gör "fel". Därför funkar röstläget även vid hantering, eller ett ryck i grimskaftet eller yviga rörelser. Slå eller putta gör jag nog bara när han ställer sig på mina fötter Men inte speciellt hårt...Nu är ju min häst ny ganska ny för mig och han är också lite tankspridd och alla våra "regler" är inte befästa än.

Men shettisen jag har kört har vi fått tjaffsa lite. Den största grejjen var när han på träning plötsligt inte skulle backa!! Enbart testning. Han stegrade gång på gång, boxades och var riktigt jäkla bestämd och sådär envis bara en ponny kan vara... Och att stegra i vagn är inget betéende jag godkänner. Då hade vi dragkamp och några duster under två pass (samma träningstillfälle) och allt är filmat När han förstått att det är jag som bestämmer var det inga problem. (Han var fullt frisk!!) Ända sen dess har han varit såå mycket trevligare i all hantering och körning.

Jag vet inte om jag ska kalla det den hårda vägen, inte heller vad som anses vara den mjuka vägen. Men tillsägelse vid exakt rätt tillfälle och beröm vid rätt tillfälle är det jag gör för att "uppfostra" hästar jag håller på med.

 

[ang]

Sv: Ännu en tråd i ämnet...

Man måste vara medveten om att all kommunikation: från att fråga, be, beordra och fram till att kräva reaktion handlar om "timing". Och att man i princip har bråkdelen av en sekund på sig att få fram rätt reaktion på - samtidigt som att det i detta läget är exakt lika lätt att träna in ett felaktigt svar eller beteende.

Jag tycker att om eller när man ska bestraffa/ korrigera, oavsett om det är fysiskt eller inte, så får det inte ske i affekt (alltså personens upphetsning eller sinnesrörelse) utan det måste vara ett rakt svar på handlingen. Och det har inte med personens ilska att göra utan ska snarare vara en reaktion på icke önskvärt beteende.
Detta också för att det efterföljande berömmet måste vara ärligt, och inte spänt för att man själv fortfarande är förbannad.

Det svåraste för oss alla är nog att vara såpass närvarande i NUet som våra fyrfotingar är - för då skulle nog mycket trassel kunna undvikas ...

Själv använder jag våld och grader därutav, men ytterst sällan. Att säga att det inte förekommit vore att ljuga. Har man dessutom sett en islandshästflock uppfostra varandra i olika situationer så vet man att deras reaktion är alltifrån finlir på millimetrar till grova attacker.

 

[sara81johansson]

Sv: Ännu en tråd i ämnet...

Hej!
Varför måste man välja "hårda" eller "mjuka" vägen?
Ju fler metoder man har för att lösa konflikter desto bättre. Tilläggas skall ju också att om din häst respekterar dig och tycker det är roligt att träna/rida ut osv så har man oftast inga större problem.

Det allra viktigaste är att du har bestämt dig för vilka regler som ska gälla och visar det, och VAR KONSEKVENT!!! En häst som inte vet var gränserna går blir otrygg, "testar" och blir farlig.

OBS!!! "Mjuka"/"Snälla" vägen får aldrig innebära att man låter till synes små olydigheter passera, det är aldrig snällt/mjukt att vara en dålig ledare, hästen kommer snart bestämma sig för att det är bäst att ta över kommandot. Sara

 

[ang]

Sv: Ännu en tråd i ämnet...

Men nu är vi inne på definitioner och ords betydelser för olika människor. Jag har med flit skrivit bestraffa/ korrigera och INTE angivit hur, då t ex Kyra anser att en skänkling kan benämnas som en korrigering då detta inte inträffat om hästen gått korrekt i det läget.

Det är allså ordval och vad man läser in i detta minst lika mycket. En del föredrar att se all spö-användning som våld eller övervåld medan andra kallar sitt spö för "trollspö" och räknar det som naturlig hjälp ...

Och vad är då en "hård" eller "mjuk" väg? Det beror ju egentligen inte enbart på mänskliga värderingar - utan minst lika mycket på hur hästen tar emot handlingen.

 

[Kissing Spine]

Sv: Ännu en tråd i ämnet...

Jag är nog ganska "hård" i mitt sätt att uppfostra/rida. Dock är jag väldigt försiktig och tålmodig när det ska testas något nytt, eller när hästen blir rädd. Men när den stora klumpiga unghästen får för sig att gå över mig till maten, då blir matte inte nådig . Går emot henne med bestämdas steg, rycker någon gång i grimskaftet, ser allmänt hotfull ut, morrar lite och puttar tillbaka henne om hon inte redan har backat.

När jag rider så använder jag mest röst som bestraffning. Har ingen häst som är riktigt jäklig, utan det är bara unghästen som bockar och far om hon blir lite yster. Och det får hon så gärna bli, men när hon bockar fem gånger på rad så ryter jag till och då slutar hon. Hon blir snarare ännu tjurigare om jag skulle peta med spöet, så försöker driva fram med röst och skänklar istället.

Jag tycker att det är helt okej att vara hård, om man kan bli mjuk igen efterår! Om man vet vad man håller på med, och kan bestraffa i tid. Det är ju ingen mening att jag går ut och spöar hästen 2 min efter att jag har fått en smäll i hagen :smirk:.

 

[mackan]

Sv: Ännu en tråd i ämnet...

Man måste vara medveten om att all kommunikation: från att fråga, be, beordra och fram till att kräva reaktion handlar om "timing". Och att man i princip har bråkdelen av en sekund på sig att få fram rätt reaktion på - samtidigt som att det i detta läget är exakt lika lätt att träna in ett felaktigt svar eller beteende.

Jag tycker att om eller när man ska bestraffa/ korrigera, oavsett om det är fysiskt eller inte, så får det inte ske i affekt (alltså personens upphetsning eller sinnesrörelse) utan det måste vara ett rakt svar på handlingen. Och det har inte med personens ilska att göra utan ska snarare vara en reaktion på icke önskvärt beteende.
Detta också för att det efterföljande berömmet måste vara ärligt, och inte spänt för att man själv fortfarande är förbannad.

Det svåraste för oss alla är nog att vara såpass närvarande i NUet som våra fyrfotingar är - för då skulle nog mycket trassel kunna undvikas ...

Själv använder jag våld och grader därutav, men ytterst sällan. Att säga att det inte förekommit vore att ljuga. Har man dessutom sett en islandshästflock uppfostra varandra i olika situationer så vet man att deras reaktion är alltifrån finlir på millimetrar till grova attacker.

Ypperligt bra svar tycker jag, och även övriga som svarat tycker jag resonerar liknande.

Frågan om våld eller "mjukare" metoder tycker jag verkar ha uppkommit från de som inte förstår att det är skillnad på en rätt anpassad, vid exakt rätt tillfälle "hård" tillrätta visning, och att gå lös på hästen i full, mänsklig ilska. DET är vad som gör en hårdare tillrättavisning, om vi nu ska definiera "hård" och "mjuk" en både felaktig och farlig metod, då det inte löser utan snarare förvärrar relationen häst och människa.

På samma sätt tror jag att många som har problem med sina hästar är de som dessutom är FÖR mjuka, och inte ser skillnad på en väl anpassad, starkare tillrättavisning, och en hård, och som tenderar att ha en mjuk metod som angränsar till dalt och därmed underordnande under hästen.... Man gör inte hästen en tjänst genom att vara för mjuk och otydlig - snarare tvärtom. Insisterar människan på att det är den som skall vara ledaren, så måste man leva upp till den rollen, och det innebär att vara tydlig, konsekvent, rättvis och även tuff när så är berättigat. I en sån relation med människan som ledare blir hästen trygg.

tycker inte det är konstigt många fall som har problem hästar när det visar sig hästarna ständigt mottar otydliga och inkonsekventa signaler från människan, som ofta bottnar i endera rädsla, okontrollerad ilska, eller oförstående inför hur hästen som djur reagerar och "tänker".

 

[ang]

Sv: Ännu en tråd i ämnet...

för en mycket god vidareutveckling!

 

[Lazio]

Sv: Ännu en tråd i ämnet...

Min valack är tjafsig i ridningen, han har unghästfasoner för sig men jag tar oftast inte till våld om han inte är dum, vilket han nästan aldrig är utan han är mest osäker.
Jag är bara lugn och bestämd, ger aldrig vika utan det är jag som bestämmer och när han förstår det blir han säker.

När det gäller hantering av hästar måste man ibland ta till våld.
Jag gör det själv ibland, jag vill inte ljuga och säga att jag aldrig använder våld.

 

[Madick]

Sv: Ännu en tråd i ämnet...

Jag försöker lösa saker så "mjukt" som möjligt. Jag har hamnat i situationer där det inte längre är något jag löser själv, utan det behövs nån tuffare, och så överlåter jag det till en beridare i min närhet som har en ypperlig förmåga att avgöra vad som behövs och i exakt rätt tillfälle. Det kan vara nåt så "fånigt" som att gasa rejält framåt istället för att bromsa, men också att våga lägga till pisken på rumpan en gång i rätt sekund.

Jag kommer ihåg en häst som jag hade lite problem med, och beridaren skulle hjälpa mig med en visning och fick således träna med hästen först flera ggr. Jag var övertygad om att den hästen skulle åka på massor av pisk för det var så jag kände att JAG skulle vilja göra i ilskan när hon betedde sig som hon gjorde. Men inte en spökänning fick den hästen! Hon löste det på ett helt annat sätt, och fick också ett mycket bra resultat.

 

[Yrja]

Sv: Ännu en tråd i ämnet...

Om en människa tror att en häst testar för nöjes skull så är den människan, enligt mig, ganska okunnig om hästens natur och beteende. En häst som säger ifrån/emot gör det av en anledning - annars är det någonting som inte står rätt till i huvudet och med andra ord skulle den hästen i verkligheten inte få existera - den skulle stötas bort och dö.

Om vi nu säger att det helt enkelt är så att hästen inte vill - vad ger dig rätten att med obehag och misshandel tvinga den? Får jag göra så med dig också? Gör du så med dina barn? Din partner?

Vi tar djuren för givet och glömmer att de faktiskt är riktiga varelser. DU har ingen rätt att hålla en varelse fången och tvinga den till sånt den inte vill bara för att du själv njuter av det. Gör man det är man ingen hästmänniska i mina ögon utan en egoistisk människa utan sympati för andra.

Om min häst säger ifrån så frågar jag mig varför och ser sen till att ändra hans inställning till det vi gör. Gör man så jämt så kommer man snart ha en positiv häst som inte heller är svår att övertala i framtiden. Du kan också lättare förstå om den har ont - när den har ont.

Vad får du ut av att rida på en häst som inte vill? Kallar du det samarbete när ena parten är tvingad? Eller du kanske inte är ute efter samarbete utan bara egen njutning?

I så fall har jag inget mer att säga än lycka till!

Jag blir hellre jägare än behandlar mina djur på det sättet.

 

[Trudelutt]

Sv: Ännu en tråd i ämnet...

Av ren nyfikenhet då ...

Låter du dina hästar springa fritt i skogen? Eller har du stängsel runt hagarna? Och om du har det, vad ger DIG rätt att låsa in din häst på det sättet? Låser du in din man i garderoben när du inte är hemma för att hålla koll på honom på samma sätt? Och jag antar att du ALDRIG skulle ha hästen i box, för det är ju etter värre. Där kanske de inte alls vill vara. Lämna isf stalldörren öppen så de kan stå i boxen om de vill, så de kan gå ut när de lessnat.

Och jag hoppas att hästarna får äta så mycket de vill, för vad har du för rätt att inskränka deras fodermängd?

Man kan dra det hur långt som helst, när tvingar man, när gör man det inte. Själv är jag tvingad till jobbet varje dag, för jobbet gör att jag kan upprätthålla en livsstil jag gillar. På samma sätt tar jag hand om min häst så att de mår bra och är skyddade, och i gengäld ber jag den om lite ridturer där vi kan ha skojigt ihop. Däremot, om min häst en dag tycker att 'njaaa, idag är jag hungrig och vill hellre hem och äta' och vänder under ridturen och springer hem - då tycker jag inte att 'oj då lille vän, vill du inte, nänä, då galopperar vi hem i full rulle då'. Då ser jag till att vi rider klart, så att hästen inte lär sig att om han vänder så får han komma hem och få mat. Om min häst inte riktigt har lust nån dag känner man det iallafall, och anpassar ridturens längd efter det.

Jag slår inte min häst, jag är inte dum mot den, jag tvingar den inte till konstiga saker. Men jag accepterar inte att den skolkar från jobbet - då blir det ofta uttröttningsmetoden tills jag får som jag vill. Och jag fattar att hästen aldrig är dum för att vara dum, men som sagt, det är inte alla dagar jag tycker det är kul med jobbet heller. Men det betyder inte att jag får dra hem.
Och jag tror att vi gillar varann rätt skarpt även fast jag får sista ordet

 

[Zeli]

Sv: Ännu en tråd i ämnet...

Personligen tycker jag att det varierar från häst till häst hur jag skulle hantera situationen i "startinlägget".

En "känslig" häst kanske inte "klarar" att man går på med spö och ryar.. då kan det få rakt motsatt effekt, och hästen blir bara mer upptrissad och sammarbetsovillig.. och då har jag ju bara motverkat det jag vill uppnå.

Däremot finns det absolut hästar som jag skulle gå på ordentligt i ovanstående situation..

Men som sagt, man måste se från situation till situation.. det bästa i alla situationer är ju att allitd förekomma hästen INNAN man hamnar i den situationen.

Oftast går det att avleda hästens "missnöje" genom att "lura" den att göra vad man vill...

Tex.. om man rider en öppna och känner att hästen börjar spänna sig och vill går ur formen.. i stället för att ta en fight så kan man kanske lägga en liten volt och sen fortsätta som om inget hade hänt.. om man känner att hästen stegra, gör något som avleder uppmärksamheten från den tanken INNAN hästen ställer sig på bakbenen mm...
Genom att anpassa det man kräver av hästen mot vad den kan/orkar och genom att se till att rida omväxlande så att det aldrig blir ritktigt "ur tråkigt" så undviker man de flesta sådana konflikter.

Men i bland tror jag att det är oundvikligt att man hamnar i den situationen.. och då måste man anpassa sättet att lösa situationen efter hästen man rider.

 

[Shudde]

Sv: Ännu en tråd i ämnet...

Det beror helt på hästen.
Jag var i vissa stunder väldigt "hård" mot min ponny, han hade perioder då han testade mig väldigt, bla en period då han på samma ställe varje gång ställde sig upp och försökte ha av mig. Jag löste detta med 2 sressyrspön och långa sporrar. Sen var dte avlarat och han gjorde aldrig så igen. Jag är övertygad om att det var rätt sätt för just honom, han var hård mot mig, jag var hård tillbaka. Han var inte rädd eller hade ont, han var bara dum och farlig och en sådan häst vill jag inte ha. är den ponnyn började respektera mig så var han den bästa kompis man kunde ha och den snällaste också.

På min stora häst skulle jag aldrig kunna lösa en konflikt med våld. För det första är han agelägen om att inte göra fel, och händer något tokigt blir han väldigt skärrad och håller på att krypa ur skinnet. Gör han något "dumt" är det i 99% av fallen att han är rädd, och en rädd häst skulle jag aldrig slå.

Summan av kardemumman är att det får bero från häst till häst. Det finns dumma hästar som behöver sättas på plats, men alla "dumma" hästar är inte dumma.

 

[Nora]

Sv: Ännu en tråd i ämnet...



Hästar jävlas inte i större delen av fallen men de kan brista i uppmärksamhet. Jag vill att min häst alltid ska vara uppmärksam på mig och är den inte det står jag inte bredvid och tittar på.

 

[minimi]

Sv: Ännu en tråd i ämnet...

Om det är rena testningsproblem, så löser jag dom inte uppsuttet.
Hur hård jag är varierar.
Men jag tar inte till våld.
I en hästflock har inte den häst högst rang - som slåss och sparkas bäst, utan den som är smartast.

En häst som sparkar mot mig, kan jag hyva till !
Men det är inte lösningen på problemen, utan endast
en tillrätta visning.
Jag löser inte problemet genom att hyva till den när den sparkar mig.

All sån form av testning är tecken på att hästen ifrågasätter mitt
ledarskap - och sånt löser jag först och främst på marken,
när den biten fungerar borde det inte vara problem uppsuttet,
är det ändå det, så ger jag mig inte.
Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp.
Men jag tror inte på kraftmätningar.. jag väger runt 50 kg
hästen runt 500.. rent fysiskt är jag förloraren....

Vad menar du med "hyva till"? För du använder ju inte våld står det ovanför?
Visst är den smartaste hästen starkast, men även den tar till våld i absolut nödvändiga fall (ur hästens synpunkt) JAg har sett det här många gånger.
En ny häst som inte underordnar sig (jämförbart med ny ägare?)
motar den starkaste hästen bort ur flocken, den jagas iväg, med bett
om så behövs, till dess att den inordnar sig i flocken och accepterar ledarskapet. Det du kanske menar är att en riktigt ranghög häst inte behöver ta till våld, den utrstrålar självsäkerhet så starkt att ingen ifrågasätter ledarskapet. Så ser jag det idealiska förhållandet till mina hästar. Jag lärde mig mycekt av att studera vår hästflock när vi hade en helt suverän stark ledare som aldrig ifrågasattes och som tog sin rang med sån självklarhet att han belv FÖRVÅNAD om en häst ifrågasatte. Han var mycket tålmodig och tolerant men markerade sanbbt och hårt om det fanns behov. Gällde nya valcker som inte gav sig direkt, tex.
Jag såg honom ett par tillfällen i en helt ny flock (för honom)Han var stillsam, tog inga strider. Direkt han kom in hälsade han artigt och han förutsatte att han var ledare. Vilket han blev. UTan en enda strid oftast. Det blev min förebild.

Jag tar mycket sällan till våld men över min gräns så kan det bli ett spörapp eller dask. Ett enda snabbt rapp. och inte stryk. obs!
Det handlar om farliga situationer och klara angrepp på mitt ledarskap. Då blir det snabb coh hård reaktion. och för mej funkar det.