Ankfötter

[xfie]

Jag måste ta tag i mina skänklar. I alla år, i alla typer av sadlar, har mina skänklar (och sedermera fötter) pekat utåt från hästen. Det här ger effekten att min häl och baksida vad ligger an mot hästen, snarare än insida vad. Jag är tyvärr begåvad med ankfötter även utan häst och jag har dessutom reumatism som angripit höfter, knän och fotleder och gjort dem mycket stelare, så jag misstänker att jag helt enkelt har förutsättningarna emot mig. Men något måste ju gå att göra?

Jag fick tips om att ta tag i lårfettet när jag sitter i sadeln och liksom dra bakåt, för att vinkla om skänkeln från höften och neråt, men effekten av det blir att jag lättar av från sittbenen och faller framåt. Jag red för en tränare i centrerad ridning och hon tog tag i hela benet och vred om, och det blev visserligen bättre men så fort hästen började skritta igen så föll jag tillbaka i gamla synder. Jag försöker värma upp ordentligt och rider alltid utan stigbyglar i uppvärmningen och upplever viss bättring, men det blir fortfarande inte bra. Utan stigbyglar rider jag allmänt mycket bättre och även skänklarna blir bättre då.

Sadeln passar just nu hästen men kanske inte mig. Jag lånar den medan jag är på jakt efter en ny sadel, så möjligtvis finns lite förbättringspotential där. Jag har islandsstigbyglar till, och de funkar bättre än vanliga.

Så, fellow bukefalister. Har ni några konkreta tips för att komma tillrätta med mina vridna skänklar? Hästen är skitsnygg på ridbilderna vi tagit men jag kan inte ladda upp en enda bild på honom för att hans ryttare ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig.

 

[mily]

Det du pratar om är ganska vanligt, hästar är ju ganska breda i jämförelse till en människas bäcken. Stelhet speciellt i höfter medför att tårna pekar utåt. Och med reumatisk så ska du nog sikta på en sadel som verkligen passar dig samt göra gymnastikövningar som stärker dig där du är svag för att inte slita onödigt på kroppen.

Jag är inte jättestel själv men smal på en ordentligt bred häst och jag upplever samma problem som dig när jag har en sadel som inte passar mig. Djupa sadlar är värst och jag sitter bäst i sadlar åt barockhållet då de är mer gjorda för en "ståsits" med längre stigläder och ett annat typ av säte har en barbackapadd i det stuket som jag trivs riktigt bra i!

 

[Whirlie]

När jag red i min ungdoms glansdagar kring millenieskiftet tjatades det en hel del om att tån skulle peka frammåt. Nu när jag börjat rida som vuxen igen pratar instruktörerna mer om funktionell och avspänd sitts där man utgår ifrån ryttarens anatomi. Och jag rider ”vanlig” dressyr enligt den gamla vanliga utbildningsskalan. Så jag trodde man gått ifrån detta tänk nu.

 

[xfie]

När jag red i min ungdoms glansdagar kring millenieskiftet tjatades det en hel del om att tån skulle peka frammåt. Nu när jag börjat rida som vuxen igen pratar instruktörerna mer om funktionell och avspänd sitts där man utgår ifrån ryttarens anatomi. Och jag rider ”vanlig” dressyr enligt den gamla vanliga utbildningsskalan. Så jag trodde man gått ifrån detta tänk nu.

Tja, kanske! Jag har nog hört det ganska konstant sedan jag började rida i början av 2000-talet, men det stämmer nog att tonen har förändrats något. Jag minns det som att det fokuserades väldigt mycket på just tårna och att de skulle peka rakt fram (dvs. i princip parallellt med hästens sida) men det var nog länge sen jag hörde nu.

Jag ser mina utåtpekande tår mer som ett symptom på vriden skänkel, alltså ända uppifrån höften, och jag tror att det påverkar min inverkan negativt. Det är liksom enklare att lägga an hela skänkeln mot hästen om jag har den vriden så att tårna pekar typ klockan ett, men min kropp vill hela tiden vrida om så att de pekar i princip rakt ut. Jag upplever också att balansen blir bättre, kanske framför allt i lättridningen, när skänkeln är vriden så att tårna pekar mer framåt än utåt. Om jag rider lätt utan stigbyglar så ligger skänklarna där mina instruktörer vill att de ska ligga. Inser nu att det kanske är så att jag använder stigbyglarna fel, helt enkelt...

 

[carlssonpataket]

Jag red så som du beskriver med utåtpekande tår, för att jag inte lärt mig bättre. När jag sedan jobbade hos en tävlingsryttare som elev, ändrade denne om min sits. "Nu rider du såhär" - i princip från dag ett.
Benen skulle vinklades om, sluta om med insida och inte baksida vad - och tårna därmed framåt. Varenda varenda pass och korta stund jag satt på häst, om det bara så var en kortare skrittrunda, så var jag noga med att rida så.
I början kändes det omöjligt och att det inte skulle gå att ändra om. Men nog gick det! Idag sitter jag så automatiskt och kan inte för mitt liv förstå hur man kan sitta på annat sätt. Och vilken skillnad det gör i ridningen! Man hamnar rakt uppochned, får en mycket bättre balans, skänkeln hamnar intill automatiskt på ett mer helsomslutande sätt, och det går att vara mer precis och mer stadig. Man behöver inte längre kämpa för att skänklarna skall sluta om och samtidigt kunna sitta avslappnat i sadeln och ha stabil bål.

Skam den som ger sig säger jag. Det går!
Öva öva öva, det kommer inte på två ridpass.
Och det går inte att skylla på att en häst är bred

 

[xfie]

Jag red så som du beskriver med utåtpekande tår, för att jag inte lärt mig bättre. När jag sedan jobbade hos en tävlingsryttare som elev, ändrade denne om min sits. "Nu rider du såhär" - i princip från dag ett.
Benen skulle vinklades om, sluta om med insida och inte baksida vad - och tårna därmed framåt. Varenda varenda pass och korta stund jag satt på häst, om det bara så var en kortare skrittrunda, så var jag noga med att rida så.
I början kändes det omöjligt och att det inte skulle gå att ändra om. Men nog gick det! Idag sitter jag så automatiskt och kan inte för mitt liv förstå hur man kan sitta på annat sätt. Och vilken skillnad det gör i ridningen! Man hamnar rakt uppochned, får en mycket bättre balans, skänkeln hamnar intill automatiskt på ett mer helsomslutande sätt, och det går att vara mer precis och mer stadig. Man behöver inte längre kämpa för att skänklarna skall sluta om och samtidigt kunna sitta avslappnat i sadeln och ha stabil bål.

Skam den som ger sig säger jag. Det går!
Öva öva öva, det kommer inte på två ridpass.
Och det går inte att skylla på att en häst är bred

Min häst är inte ens bred så jag har ännu mindre att skylla på. Det låter ju lovande att det kändes omöjligt för dig i alla fall för det känns helt fysiskt omöjligt för mig.

 

[Unafraid]

För mig så kommer det från höften. Sitter jag barbacka pekar ena foten 90 grader ut från hästen. I sadel är det bättre. Om jag skulle ha tårna rakt fram så skulle det behöva ske med våld. Så jag har valt att inte fokusera på just det. När jag rider med sporrar så har jag dom nere på hälen på stöveln för att inte råka peta i onödan av den anledningen.

 

[Ridinglady]

Jag fick hyfsad ordning på mitt omvridna vänsterben genom idog pilatesträning. Att tvinga benet leder sannolikt bara till nya spänningar. Du måste träna upp både kontroll och rörlighet uppe i höften.

 

[SiZo]

Sadeln kan göra underverk!

Har du någon wow återförsäljare hos dig så hör om du kan få provsitta en sadel på en bock. Jag kan numera sitta normalt, avslappnat rätt så bra tack vare att sadeln passar mig. Det är helt sjukt skönt att äntligen ha en sadel till mig efter alla år. Jag visste verkligen inte vad jag missade. Den är värd varenda krona!

 

[hyperactivedog]

Jag red så som du beskriver med utåtpekande tår, för att jag inte lärt mig bättre. När jag sedan jobbade hos en tävlingsryttare som elev, ändrade denne om min sits. "Nu rider du såhär" - i princip från dag ett.
Benen skulle vinklades om, sluta om med insida och inte baksida vad - och tårna därmed framåt. Varenda varenda pass och korta stund jag satt på häst, om det bara så var en kortare skrittrunda, så var jag noga med att rida så.
I början kändes det omöjligt och att det inte skulle gå att ändra om. Men nog gick det! Idag sitter jag så automatiskt och kan inte för mitt liv förstå hur man kan sitta på annat sätt. Och vilken skillnad det gör i ridningen! Man hamnar rakt uppochned, får en mycket bättre balans, skänkeln hamnar intill automatiskt på ett mer helsomslutande sätt, och det går att vara mer precis och mer stadig. Man behöver inte längre kämpa för att skänklarna skall sluta om och samtidigt kunna sitta avslappnat i sadeln och ha stabil bål.

Skam den som ger sig säger jag. Det går!
Öva öva öva, det kommer inte på två ridpass.
Och det går inte att skylla på att en häst är bred

Om tårna pekar utåt så är min tanke att du samtidigt ger ett visst tryck med benen, pekar tårna då utåt så kan det bli dubbla kommandon för hästen.? En tumregel annars är väl att tårna ska peka åt samma håll som näsan, dvs, dit du är på väg

 

[MiniLi]

Om du tror att det beror på att du liksom är skapt på det sättet kanske det skapar mer spänning om du försöker ändra än om du bara gillar läget?

Fokusera på att slappna av i benet och att skänklarna bara får hänga. Sen kan du såklart se över sadel, stigbyglar osv och tillsammans med att du slappnar av i benen kanske det blir lite bättre?

Det viktiga är ju att du övar på din kroppskontroll så att du tex inte driver hela tiden utan att skänkeln just hänger där tills du vill inverka.

 

[MiniLi]

När jag red i min ungdoms glansdagar kring millenieskiftet tjatades det en hel del om att tån skulle peka frammåt. Nu när jag börjat rida som vuxen igen pratar instruktörerna mer om funktionell och avspänd sitts där man utgår ifrån ryttarens anatomi. Och jag rider ”vanlig” dressyr enligt den gamla vanliga utbildningsskalan. Så jag trodde man gått ifrån detta tänk nu.

Ja förr skulle man ju rida med knäslut och då blir det ju automatiskt så att tårna pekar framåt. Idag vet man ju att det vara skapar spänning och ryttare som konstant klämmer med skänklarna.
Låter som att det optimala för TS vore att hitta ett mellanläge, men det hänger ju på om det ens är möjligt utifrån kroppsbyggnad

Min tränare är konstant på mig om att släppa knäna från sadeln. Gamla vanor sitter hårt

 

[skiesabove]

Man kan lära en häst precis vilka signaler man vill, och människors kroppar är olika byggda. Det finns inte egentligen Den Korrekta Sitsen För Alla. Rätt sits är den som funkar.

När jag slarvar med yogan blir jag enormt stel i alla sätesmusklerna, nedre rygg, och runt höfter. Det kan ha att göra, för mig, med både en emotionell skyddsmekanism/trauman och nedärvda dåliga höfter (mamma fick byta båda när hon var 50). Och när jag blir stel i bäckenregionen, så pekar tårna extremt mycket utåt. Att då med våld vrida tårna framåt ger mig enorma smärtor i knäna, för vridet hamnar då i knän istället för där det ska komma, dvs vid höftkulan. Det är inte alls bra.

Lägg till att jag har rejäla lårmuskler och lägger i princip allt fett där och i rumpan, det gör att jag fysiskt behöver flytta dom först (dra bak hela överskänkeln, sen glid fram brukar funka för mig). Det gör att jag hamnar väldigt lätt i stolsits på breda hästar.

I akademiska sadlar designade för kvinnor (dvs Amazonas) sitter jag som bäst, men den Ghost Cavallinen som jag har är ganska hyfsad också. Det viktigaste för mig är att den inte "sätter mig" utan att jag kan anpassa sitsen efter hur min kropp är för dagen.

Så mitt bästa tips är att sluta försöka vrid på tårna, du kommer bara skada knän eller någon annan led av det. Jobba med styrka och smidighet i nedre core och bäckenregionen istället. Testa olika sadlar. Testa olika tränare med fokus på funktionell sits, inte "optiskt korrekt sits".

Du är den du är . En del går att ändra på muskulärt men inte allt. Man får jobba med de förutsättningar man har.

 

[moster_punk]

Jag fick tips om att ta tag i lårfettet när jag sitter i sadeln och liksom dra bakåt, för att vinkla om skänkeln från höften och neråt, men effekten av det blir att jag lättar av från sittbenen och faller framåt. Jag red för en tränare i centrerad ridning och hon tog tag i hela benet och vred om, och det blev visserligen bättre men så fort hästen började skritta igen så föll jag tillbaka i gamla synder.

Jag försöker värma upp ordentligt och rider alltid utan stigbyglar i uppvärmningen och upplever viss bättring, men det blir fortfarande inte bra. Utan stigbyglar rider jag allmänt mycket bättre och även skänklarna blir bättre då.

Jag fastnade lite för det här. Det du beskriver om att du "lättar från sittbenen och faller framåt" tror jag är precis vad du behöver göra.

Att hamna på rumpan/sittbenen är klassiskt för en ryttare som kämpat med en felaktig sits länge och egentligen bara fortsätter träna och stärka fel muskelgrupper. Ju mer man sitter på rumpan, desto mer vill kroppen hamna där och stretar emot när du försöker forcera fram en annan sits genom att som du beskriver ta tag i lårfettet. Att sitta utan stigbyglar kan upplevas som befriande eftersom du kanske inte spänner skänkeln och spjärnar som du antagligen gör med stigbyglar, men det är i mina ögon helt bortkastat om du inte har styrkan att sitta balanserat innan, eller har en duktig sitstränare som kan korrigera dig i varje steg.

Kortfattat tänker jag såhär: sitsen börjar med överlivet. Ju svagare ryttare (alltså svag på fel ställen), ju viktigare att få överlivet på plats, den stora, tunga och svajiga delen ovanför det som vi annars tänker är "sitsen", alltså höfter, bäcken, skänklar. Om ryttaren har en svag core, svag och inaktiv djup bukmuskulatur, kan man hålla på och fixa och joxa med säte och skänklar i oändlighet, men ändå i bästa fall bara skapa en tillfällig förbättring, eller en forcerad sits, där man "tvingar sig" att tex. sitta stilla.

Det är svårt att kortfattat och i skrift beskriva den metod jag använder för att placera ryttaren rätt, men steg ett är att hitta din djupa bukmuskulatur. Detta kan göras genom att du bit för bit "skruvar" dig nedåt över hästens hals tills du har armarna långt ned på vardera sida av halsen. Skruva dig sedan steg för steg uppåt igen och var uppmärksam på spänningen i djupa bukmuskulaturen. Sluta skruva dig uppåt precis innan du tappar spänningen i bukmuskulaturen, man får känna av var detta läge är. Är man väldigt svag kan man behöva sitta med överlivet ganska långt framåt till en början. Det känns ofta konstigt, men målet är såklart att du ska bli starkare och kunna vara mer upprätt så snart det går. För att nå dit måste djupa bukmuskulaturen dock tränas, och det kan man bara göra då den är aktiv.

Nästa steg är att börja röra dig med hästen, ta upp hästens rörelse på rätt sätt. Håll bukmuskulaturen aktiv och följ hästen med ordentlig aktivitet mellan mage och rygg, medan du håller bröstryggen "framme" och bär upp axlar och huvud. Buren hand, armbågen kan stöttas mot sidan om du behöver, men även handen ska följa hästens rörelser. Tänk Jessica von Bredow-Werndl!

Redan här brukar mina elever ha förbättrat sin "sits" avsevärt, skänklar och höfter hamnar på plats automatiskt OCH de börjar stärka upp sig på en gång.

Det känns bakvänt till en början, men när man börjar placera överlivet på ett sånt sätt att man kan balansera upp det, så hamnar man även på "trekanten", dvs. symfysen och sittbenen. När man är van att sitta mest på sittbenen känns det som att sitta väldigt framåtlutad, men våga härda ut så kommer du snart känna att det blir rätt.

Jag nämner inte dina fötter, eftersom jag är ganska säker på att det inte är ett "fotproblem" i första hand, utan en svag och bakåttippad sits.

En stöttande sadel håller jag med om är toppen, även om det går att stärka sin sits ändå om man har tekniken. Det finns också olika sätt att bygga upp sadeln så att den passar dig bättre, bland annat kan man stoppa bitar av liggunderlag under kåporna för att fylla ut. Vertikal balanserad ridning-rörelsen (som har samma sitsmål som jag, även om jag är "fristående" ) har en del tips du kan googla på.

Testa gärna om du tycker det låter intressant!

 

[xfie]

Haha, jag minns inte ens att jag startade den här tråden då för 5 år sen. Jag kan meddela att problemet försvann helt när jag köpte en sadel som passade mig bättre i alla fall. Men tack för alla tips, det hjälper säkert någon annan i samma situation!

 

[MiniLi]

Haha, jag minns inte ens att jag startade den här tråden då för 5 år sen. Jag kan meddela att problemet försvann helt när jag köpte en sadel som passade mig bättre i alla fall. Men tack för alla tips, det hjälper säkert någon annan i samma situation!

Åh jag tittade inte ens på datumet

 

[xfie]

Åh jag tittade inte ens på datumet

Jag tittade inte ens på trådstarten, jag tänkte bara att det var någon gammal tråd som jag nog hade svarat i någon gång. Det var inte förrän jag blev citerad nu som polletten föll ner.

 

[Badger]

borttaget

 

[skiesabove]

Jag fastnade lite för det här. Det du beskriver om att du "lättar från sittbenen och faller framåt" tror jag är precis vad du behöver göra.

Att hamna på rumpan/sittbenen är klassiskt för en ryttare som kämpat med en felaktig sits länge och egentligen bara fortsätter träna och stärka fel muskelgrupper. Ju mer man sitter på rumpan, desto mer vill kroppen hamna där och stretar emot när du försöker forcera fram en annan sits genom att som du beskriver ta tag i lårfettet. Att sitta utan stigbyglar kan upplevas som befriande eftersom du kanske inte spänner skänkeln och spjärnar som du antagligen gör med stigbyglar, men det är i mina ögon helt bortkastat om du inte har styrkan att sitta balanserat innan, eller har en duktig sitstränare som kan korrigera dig i varje steg.

Kortfattat tänker jag såhär: sitsen börjar med överlivet. Ju svagare ryttare (alltså svag på fel ställen), ju viktigare att få överlivet på plats, den stora, tunga och svajiga delen ovanför det som vi annars tänker är "sitsen", alltså höfter, bäcken, skänklar. Om ryttaren har en svag core, svag och inaktiv djup bukmuskulatur, kan man hålla på och fixa och joxa med säte och skänklar i oändlighet, men ändå i bästa fall bara skapa en tillfällig förbättring, eller en forcerad sits, där man "tvingar sig" att tex. sitta stilla.

Det är svårt att kortfattat och i skrift beskriva den metod jag använder för att placera ryttaren rätt, men steg ett är att hitta din djupa bukmuskulatur. Detta kan göras genom att du bit för bit "skruvar" dig nedåt över hästens hals tills du har armarna långt ned på vardera sida av halsen. Skruva dig sedan steg för steg uppåt igen och var uppmärksam på spänningen i djupa bukmuskulaturen. Sluta skruva dig uppåt precis innan du tappar spänningen i bukmuskulaturen, man får känna av var detta läge är. Är man väldigt svag kan man behöva sitta med överlivet ganska långt framåt till en början. Det känns ofta konstigt, men målet är såklart att du ska bli starkare och kunna vara mer upprätt så snart det går. För att nå dit måste djupa bukmuskulaturen dock tränas, och det kan man bara göra då den är aktiv.

Nästa steg är att börja röra dig med hästen, ta upp hästens rörelse på rätt sätt. Håll bukmuskulaturen aktiv och följ hästen med ordentlig aktivitet mellan mage och rygg, medan du håller bröstryggen "framme" och bär upp axlar och huvud. Buren hand, armbågen kan stöttas mot sidan om du behöver, men även handen ska följa hästens rörelser. Tänk Jessica von Bredow-Werndl!

Redan här brukar mina elever ha förbättrat sin "sits" avsevärt, skänklar och höfter hamnar på plats automatiskt OCH de börjar stärka upp sig på en gång.

Det känns bakvänt till en början, men när man börjar placera överlivet på ett sånt sätt att man kan balansera upp det, så hamnar man även på "trekanten", dvs. symfysen och sittbenen. När man är van att sitta mest på sittbenen känns det som att sitta väldigt framåtlutad, men våga härda ut så kommer du snart känna att det blir rätt.

Jag nämner inte dina fötter, eftersom jag är ganska säker på att det inte är ett "fotproblem" i första hand, utan en svag och bakåttippad sits.

En stöttande sadel håller jag med om är toppen, även om det går att stärka sin sits ändå om man har tekniken. Det finns också olika sätt att bygga upp sadeln så att den passar dig bättre, bland annat kan man stoppa bitar av liggunderlag under kåporna för att fylla ut. Vertikal balanserad ridning-rörelsen (som har samma sitsmål som jag, även om jag är "fristående" ) har en del tips du kan googla på.

Testa gärna om du tycker det låter intressant!

Men det gör ju ont att sitta på symfysen/fogen vid frambäckenet? Åtminstone för mig, i alla sadlar utom just amazonasen som hade liksom en jättemjuk kudde där, eller i sadlar som är väldigt flata vid framvalvet.

 

[tuaphua]

Men det gör ju ont att sitta på symfysen/fogen vid frambäckenet? Åtminstone för mig, i alla sadlar utom just amazonasen som hade liksom en jättemjuk kudde där, eller i sadlar som är väldigt flata vid framvalvet.

Man brukar prata om trepunktssits eller triangeln gällande hur bäckenet så att säga ska möta sadeln/du ska sitta.

Jag har haft en del kvinnliga elever som fått ont av flertalet sadlar. Länge var ju sadlar främst framtagna för män.
Men för att få en korrekt balans där man också själv kan vara genomsläpplig, följsam etc så bör man sitta i trepunktssits.

Jag håller helt med om att man ska skita i det estetiska och nästan kosmetiska när man sitstränar. För det går att pressa in folk i en lodrät trepunktssits utan att den för den sakens skull blir funktionell. Det får inte bli spänning!

Det finns ett gäng gamla, vedertagna sitsövningar som förvisso är skittråkiga och jättejobbiga att göra. Men som tar fram en funktionellt korrekt sits. Där man är aktiv i rätt muskelgrupper och får bort spänning från sådana som inte ska vara aktiva. Och som låter en hitta sin balans och då kan man bli följsam/genomsläpplig. Den sitsen kommer också bli estetiskt korrekt enligt tex tävlingsdressyr.

Sen har vi ju som du säger olika fysiska förutsättningar. Jag är tex kobent. Det jag kan inte få lika bra omvridna skänklar som någon som är hjulbent tex om jag inte vill att underskänkeln ska så rätt ut. Men inom ramarna för vad min kropp klarar kan jag så klart arbeta med att vrida om i höfterna.
Man kommer ju ner på hästen på ett helt annat sätt om man lyckas vrida om i höfterna.

Jag tycker det är väldigt nyttigt att se över sin egen kropp med duktig behandlare för att få förmågan att sitta i jämnvikt, bli genomsläpplig liksidigt etc. Finns ju även ryttaranalys tex med bra behandlare och ridning på tryckmatta som kombo. Jag fick med mig lite nya knep efter sådana sessioner.
Och det brukar ju då ingå träningsplan avsuttet etc för att tex stärka core och ev jobba med stretch etc.
Men även att bara gå till en vanlig, duktig kiro kan ju ge mkt. När min sambo(kiro) behandlat mig kommer jag direkt ner bättre i sadeln om jag varit sämre fysiskt. Mycket spänningar muskulärt släpper direkt låsningen är borta.
Och som du säger är det ofta problem med spänningar och låsningar när man får fötter som står ut och även för många som går så.