Ångrar att jag berättade...

[Kalaspinglan]

Varför kan man inte bara få vara glad och lycklig för? Nu har jag börjat lite smått att berätta för de närmsta vännerna om att vi ska ha barn. Och vet ni vad? Utav de som jag berättat för så har över hälften förklarat för mig att de själva fått missfall eller känner andra som fått missfall - och vet ni mer? Flera av dem efter vecka 12…

Jaha? Och? Det var liksom inte därför jag berättade. För jag VET att man kan få missfall. Jag VET att "Lisa", "Lena" och "Louise" fått missfall både tidigt och sent i deras graviditeter. Med all respekt för dem och deras välvilja… Detta handlar om MIG. Det är MIN graviditet. Och den kan gå precis hur bra som helst. Eller hur illa som helst.

Jag har nästan inte alls funderat på risken på missfall, eller i alla fall inte varit orolig. Men nu helt plötsligt börjar jag bli jättenervös och tänker på det hundra gånger per dag.. "Tänk om...", "Tänk om..."

Suck… jag ångrar att jag berättat något alls...

 

[Vilya]

Sv: Ångrar att jag berättade...

Lyssna inte på dem och var lycklig, inte ledsen! Det kan ju hända tråkiga saker när som helst i livet och man förlorar så mycket på att gå och oroa sig för det, för självklart oroar man sig under en graviditet ändå, man vill ju så gärna att allt ska gå bra.

Strunta i vad de säger och var glad

 

[maiagull]

Sv: Ångrar att jag berättade...

Strunta i dom eller säg ifrån när dom börjar.
Längre fram kommer du att få höra förlossningshistorier tills du blir grön. Jag protesterar när det passar och säger att jag föredrar att vänta tills efteråt så jag kan dela med mig också.

 

[Mitzi]

Sv: Ångrar att jag berättade...

Dina kompisar är ganska okänsliga. Missfall är INTE det man börjar prata med en blivande mamma om, om hon inte själv tar upp det. Det låter som de inte unnar dig att vara gravid och lycklig över det. Eller janske är de avundsjuka på något sätt.

 

[indian-charlie]

Sv: Ångrar att jag berättade...

Kram på dig...

Bry dig inte om vad dom säger.

Visst kan det hända men då ska man också ha i tanken att om/varför det händer, det är kroppens sätt att säga att något är/har blivit fel.

Njut av att du är gravid.

 

[taccotad]

Sv: Ångrar att jag berättade...

Så kände jag med! När blivande farmodern fick reda på det gick hon igång direkt om missfall och hur vanligt det var. Men jag lät det passera ut genom andra örat för jag VET om att risken för missfall finns men vill inte gå och oroa mig för det hela tiden.

 

[Girasol]

Sv: Ångrar att jag berättade...

vad jag vet så är det vanligare att bära fram ett friskt barn än få missfall ....

Jennie

som själv haft ett missfall och sedan fått 4 ungar....

 

[havreflinga]

Sv: Ångrar att jag berättade...

Jag har nästan inte alls funderat på risken på missfall, eller i alla fall inte varit orolig. Men nu helt plötsligt börjar jag bli jättenervös och tänker på det hundra gånger per dag..

Fast tror du inte att du skulle ha blivit orolig även utan deras kommentarer? Jag tycker de flesta verkar vara ganska nervösa till och från under sina graviditeter. Oftast i början.

Själv kan jag knappt föreställa mig en graviditet utan oro. Jag längtade tills den skulle vara över, bland annat för att slippa oron. Men vilket feltänk! Oron blev hundra gånger värre när sonen väl var här. Och ingen har sagt något om att han kan dö eller verkar sjuk eller nåt. Jag stressar upp mig själv så bra utan hjälp.

Men man kan vara lycklig och orolig på samma gång!

Grattis till graviditeten!

 

[Vaccan]

Sv: Ångrar att jag berättade...

vad taskigt kanske inte medvetet.. men folk snackar så mycket strunt.
Ungefär som om någon skulle komma fram till mig och berätta att de ska flyga till någon spännande semesterort och allt jag kan svara med är blodrypande berättelser om alla som krachat i plan, blivit nedstuckna av rånare och fått semesterdiarre.

Ignorera dem Så gott det går, och grattis

 

[Zoya]

Sv: Ångrar att jag berättade...

Tråkigt men tyvärr vanligt

För min egen del (när jag var gravid första gången) så tyckte jag att det ofta var så att i början och mitten så gratulerade folk och tyckte det var så kul och fantastiskt men ju större man blev så började folk berätta om sina hemska, utdragna förlossningar som slutat på än det ena och än det andra sättet.... kul liksom
Jag blev som tur var inte så skrämd av dem men det finns ju dem som redan innan bävar för förlossningen och de mår nog bäst av att folk med hemska förlossningar håller truten om det...

 

[Jamtland]

Sv: Ångrar att jag berättade...

Stäng öronen och sluta prata med folk, det är mitt råd... Du kommer att få höra ungefär en miljard historier om missfall, foglossningar, förvärkar, viktuppgång, hemska förlossningar, hemska amningsbesvär osv, osv i all jävla oändlighet under din graviditet...

Och det är INTE vad man (iaf inte jag) vill höra under den perioden i livet då man faktiskt är med om något fantastiskt och unikt.

Jenny

 

[ulda]

Sv: Ångrar att jag berättade...

Naturligtvis är det en himla trist första-reaktion från dina kompisar. Man vill ju hellre höra "Grattis, vad kul" istället! (du kommer för övrigt få höra en himla massa kommentarer hit och dit som du retar dig på under din graviditet, precis som Jamtland sa)

MEN:

Jag tycker ändå det är oerhört BRA att folk berättar om att de fått missfall. Det är aldeles för många missfall som tystas ner. När jag fick missfall så var det väldigt skönt att veta att man inte alls var ensam.

 

[Kalaspinglan]

Sv: Ångrar att jag berättade...

Hej, och tack för alla era uppmuntrande svar!
Självklart ska jag försöka att inte lyssna så mycket på dumma kommentarer, eller ta åt mig. Men det är inte så enkelt alla gånger.

Ulda: jag förstår vad du menar. Det är jättebra att man numer är öppen med eventuella missfall och grav.komplikationer, men i detta fall så har jag ju redan pratat om detta med mina vänner.

Havreflinga: Jag tror faktiskt att jag fått en större oro pga alla kommentarer. Jag trodde att jag skulle vara supernojjig, men jag har inte varit det. Nu börjar det faktiskt lugna ner sig igen... hoppas det fortsätter så...