På riktigt alltså.
Jag har ganska mycket autism. Men för det mesta har jag (mer eller mindre väl) fungerande strategier för att lösa mina problem. Jag har tränat mig själv för att klara saker jag inte klarade alls när jag var yngre och är i bland ganska stolt över det.
Men.
Telefonsamtal. Oavsett om jag ringer eller behöver svara orsakar ångest/panikattacker. Även när jag "mår bra" är mentalt balanserad. Varför ska det vara så himla svårt?
Alltså, jag skulle kunna ta ångestdämpande innan jag ringer själv, men kan ju inte veta om andra väljer att ringa mig (de flesta är dock ganska bra på att skicka ett sms innan för att 'varna' mig). Men sen är det också en känsla av att "men skärp dig! Alla andra klarar det här! Du behöver inte en krycka (medicin) för att telefonsamtal!"
Och så slutar det med att jag sitter här, genomsvett med hjärtklappning. Även om ämnet i telefonsamtalet var något positivt.
Jag har ganska mycket autism. Men för det mesta har jag (mer eller mindre väl) fungerande strategier för att lösa mina problem. Jag har tränat mig själv för att klara saker jag inte klarade alls när jag var yngre och är i bland ganska stolt över det.
Men.
Telefonsamtal. Oavsett om jag ringer eller behöver svara orsakar ångest/panikattacker. Även när jag "mår bra" är mentalt balanserad. Varför ska det vara så himla svårt?
Alltså, jag skulle kunna ta ångestdämpande innan jag ringer själv, men kan ju inte veta om andra väljer att ringa mig (de flesta är dock ganska bra på att skicka ett sms innan för att 'varna' mig). Men sen är det också en känsla av att "men skärp dig! Alla andra klarar det här! Du behöver inte en krycka (medicin) för att telefonsamtal!"
Och så slutar det med att jag sitter här, genomsvett med hjärtklappning. Även om ämnet i telefonsamtalet var något positivt.
