B
benjamin
När jag skulle få mitt andra barn så var jag på dagen för beräknad förlossning fortfarande helt omogen (livmodertappen). Inte ett tecken på förlossning. Eftersom de med ultraljud sett ett stort barn och genom att min mages storlek var över översta kurvan på s-f måttet, ville de inte att jag skulle gå över tiden så länge. Då sa läkaren att de skulle hjälpa naturen på traven lite. Läkaren började bända upp livmodertappen. Ok det kändes lite men inte så ont som en värk. Jag bibehöll en molande värk i underlivet efter besöket. På kvällen (under shopping på bokrean) så kom värkarna så smått. Klockan fyra på natten åkte vi in och min flicka är född utan komplikationer halv nio på morgonen. Mitt första barn sattes i gång efter att vattnet gått med ovärksamma värkar 14 dgr över tiden. Han var jätte stor (57 cm lång huvud 39cm) Igångsättningsdroppet gav "pinvärkar" och de gjorde ingen nytta. Efter att ökat på droppet och 36 timmars arbete blev det akutsnitt.
Min fråga är varför sättas igång med dropp som för många verkar orverksammt och mest bara gör ont istället för att göra som läkarern vid mitt andra barn "bända upp lite"? Någon som har en liknande erfarenhet eller var det bara en engångsföreteelse? Väntar nu mitt tredje barn och magen följer samma över över kurva som med tidigare barn. Hoppas att jag kan träffa en läkare som kan bända lite när det borde vara dags.
Min fråga är varför sättas igång med dropp som för många verkar orverksammt och mest bara gör ont istället för att göra som läkarern vid mitt andra barn "bända upp lite"? Någon som har en liknande erfarenhet eller var det bara en engångsföreteelse? Väntar nu mitt tredje barn och magen följer samma över över kurva som med tidigare barn. Hoppas att jag kan träffa en läkare som kan bända lite när det borde vara dags.
