Ang ridning på ridbana.

[Bullfia]

Sv: Ang ridning på ridbana.



Har jag oxå funderat över länge men fått till nåt bra inlägg....

Började som en nyfiken fråga o sen blir det massa konstiga
idéer som verkar gå ut på att trådskaparen är så otroligt duktig som rider ut sina hästar i skogen.

Och?

 

[the_connemara]

Sv: Ang ridning på ridbana.

Du formulerar frågan fel, jag rider ut på mina hästar. Du undrade varför folk väljer att rida på ridbana och jag svarade att antagligen för att om man ramlar av så kan hästen inte sticka någonstans och komma till skada eller orsaka en olycka. Känns som om jag måste skriva med fetstil, stora bokstäver och överstrykningspenna för att du ska se vad jag skriver. :smirk:

Ja jag säger folk så alla kan svara utefter vad de upplevet eller vad de tror om andra. Jag förstod att du red ut dina hästar och ställer mot frågan till de som itne gör det och även till dig så du kan svara hur du TROR andra tänker.

Just det här med att hästen är lätt att fånga är ju självklart, men utöver det? Vad är det som gör att folk känner sig tryggare på banan? Varför beter sig hästen korrekt DÄR men inte ute?? (återigen, frågan riktar sig inte direkt till dig även om du kanske har ngra funderingar?)

 

[the_connemara]

Sv: Ang ridning på ridbana.

Vad är det du vill ha ut av den här tråden egentligen?

Alla kanske inte har hunnit så långt att dom har kontroll på hästen när den är pigg och orastad? Alla kanske inte är tillräckligt modiga för att känna sig trygga på en främmande häst?

Det var endel av det jagville få ut. Den andra, mer relevanta delen är VARFÖR hästen beter sig mer kontrollerat på bana och inte beter sig rätt i skogen. Ett svar är orutinerade ryttare. Finns det mer svar?

Jag vill inte alls kritisera er som rider på bana, jag vill veta varför ni får ut ngt av det. Vad gör att din häst är snällare på bana än ute när den har vilat? Ok, ny häst, då lär man känna dem en stund men era egna hästar som ni känner?

Och helt klart, man ska rida där man känner sig trygg, allt annat är bara dumt!

 

[the_connemara]

Sv: Ang ridning på ridbana.

Har jag oxå funderat över länge men fått till nåt bra inlägg....

Började som en nyfiken fråga o sen blir det massa konstiga
idéer som verkar gå ut på att trådskaparen är så otroligt duktig som rider ut sina hästar i skogen.

Och?

Jo visst, jag e så duktigt... *not* Snarare dumdristig Men skulle jag känna mig osäker så håller jag till ngnstans där jag känner mig säker, jag är bara inte uppvuxen med bana så den förknippar jag MER med bockningar o dumheter av överskottsnergi än skogen eftersom det händer så lite där o hästen för mindre stimulans av omgivningen. Det är mitt svar i kortform till varför jag hellre rider ut. Så, erat svar till varför ni rider på bana? (ni som gör d, förutom då att hästen går att fånga som jag nämnt alldeles för mkt redan).

 

[Lena_B]

Sv: Ang ridning på ridbana.

Här säger du: man ramlar inte av lättare ute. Varför är det då säkrare att rida på bana de första gångerna? Isf menar du ju att det är lättare att ramlaa av ute... För annars borde man ju alltid rida på bana eftersom det är säkrare om man ramlar av (håller jag fullständigt med om såklart).

Om jag rider en okänd, busig häst på ridbanan kan jag mycket enkelt kliva av och överlämna hästen till ägaren eller ställa in den i stallet om jag känner att det här kommer jag inte att klara av. Inte helt enkelt om hästen jag rider ut på förvandlas till ett monster efter 30 min när den börjar komma upp i varv/vänder nosen hemåt/kommer till stället där den alltid får galoppera/helt enkelt inser och utnyttjar att jag inte är proffryttare som kan rida alla hästar. Jag har dessutom möjlighet att kliva av om jag anser att hästen inte går riktigt rent, eller helt enkelt är en häst jag inte vill rida, i alla fall inte utan betalning...

Sticker hästen med mig gör den det på bra underlag på ett ställe där jag har stora möjligheter att lägga volter (eller styra in i ett hörn ) och ta tillbaka kontrollen utan att någon av oss skadar sig. Jag har också större möjlighet att, utan att ta hänsyn till underlaget och omgivningen, i valfri takt testa lydnad och reaktioner, ja rentav en så grundläggande sak som att jag kan betrakta hästen som inriden och att vi är överens om principerna för start, stopp och sväng... Om det uppstår rejäla missförstånd, tex som de första gångerna jag satt på en riktigt känslig häst, är det rätt skönt att det inte blir värre än ett par varv i äckligt hög fart och full fart back/sidohopp 1m på ridbanan är något annat än samma sak i staket eller diken...

Tror jag att hästen slappnar av om den får springa av sig lite hindras jag inte av dåligt underlag. Dessutom har jag förmodligen hela tiden tillgång till ägaren som kan ge mig tips eller sitta upp själv en stund om jag skulle stöta på problem.

Jag har inga planer alls på att åka av, men gör jag det på ridbanan är chansen att jag bryter ryggen mot en sten eller får en ögonskada av en vass gren minimal, jag har större canser att bli hittad innan jag frusit ihjäl om jag blir medvetslös, ambulansen kan lätt hämta mig osv osv. Risken som är större på ridbanan är väl svåra nackskador om man går med skallen före i sargen...

 

[maria85]

Sv: Ang ridning på ridbana.

Min egen häst rider jag lika gärna ut på, inte för att hon är mindre busig ute än på banan, men för att jag känner henne och vet att det inte blir värre än små skutt och spanande efter spöken.
Att hästar är lugnare på banan tycker jag är självklart (om man generaliserar, givetvis finns undantag), där finns ju inte lika mycket att titta på. Om då ryttaren bara ser till att sköta sin del och hålla hästen sysselsatt så finns det ingen anledning att busa. Egentligen borde det fungera lika bra när man rider ut, men det beror ju helt på hur hästen är uppfostrad. Är inte hästen van vid att ha full koncentration på ryttaren så är det inte så lätt, då kommer den att kika på allt annat. Det är mycket en vanesak både för häst och ryttare.
Sen kanske jag ska förtydliga att för mig innebär inte rida ut samma sak som att rida i skogen. Som jag skrivit tidigare måste jag för det första korsa riksvägen (eller järnvägen) och sen är det rätt långa sträckor tättrafikerad grusväg innan jag når skogen. Det innebär att jag oftast rider längs grusvägarna när jag rider ut och där möter vi oftast både traktorer, skotrar, bilar med släp, barnvagnar, skälliga hundar - ja allt möjligt! Jag är säker på att jag inte är den enda som har dessa förutsättningar...
Känner jag mig inte tillräckligt trygg på en häst så stannar jag helt enkelt på banan, för min egen säkerhets skull.

 

[Alexandra_W]

Sv: Ang ridning på ridbana.

Jag menar förresten inte heller 'skogen', utan grusvägar, asfaltsvägar etc. Och med byar, hundar, gräsklippare, traktorer, djur, lastbilar etc etc.

Jag har en slinga som är nästan helt bilfri, som är 3 km. Men all annan ridning inkluderar trafik. En väg (+ bilfria slingan) tar jag mig till genom att bara korsa 70-vägen, de andra får jag rida längs 70 vägen i 1 km eller mer för att nå.

Har ingen sådan skog att jag kan rida 'offroad' rakt ut i den tyvärr. Så unghästar rids in efter grusvägarna. Andra gången jag red lillhästen som då var 2 år, mötte vi postbilen på byvägen det första vi gjorde..

 

[the_connemara]

Sv: Ang ridning på ridbana.

Tack! Två mkt bra svar av dig o Lena_B Dåligt formulad fråga av mig att inte lyckas få fram de här svaren från början :smirk:

 

[Tuva-Li]

Sv: Ang ridning på ridbana.

Jag menar förresten inte heller 'skogen', utan grusvägar, asfaltsvägar etc. Och med byar, hundar, gräsklippare, traktorer, djur, lastbilar etc etc.

För att inte tala om mopeder med tillhörande tonårspojkar, som inte är det minsta intresserade av att visa häst-hänsyn .

... och i lördags mötte vi plogbilen.
Mycket uppskattat kan jag meddela .
Tack och lov så stannade chauffören hela åbäket, så vi kunde "dansa" förbi .

 

[Alexandra_W]

Sv: Ang ridning på ridbana.

Jag har ju dock fördelen att jag bor på landet, så mina stackare är ju vana med plogbilen (vi har en deluxevariant med stor snöslunga på traktorn, kastar snön mååånga meter upp i luften) och kossor och får och fyrhjulingar och skotrar och fan och hans moster redan i byn. Så de små liven blir ganska härdade redan i hagen

Däremot anser valacken att två saker är livsfarliga - BARNVAGNAR och SKIDÅKARE... Så där brukar det bli dans.. Å andra sidan så bekommer det honom inte alls om en stor skotare står och fäller träd precis vid vägen, eller när vi mötte mjölkbilen så trångt att min stigbygel repade sidan på den med ett otäckt gnisslande ljud.

Unghästen har dock det mesta kvar att upptäcka, förutom traktorer, bilar, fyrhjulingar och kossor/får. Men jag hoppas hon kommer ta det med ro.

Valacken var..rolig.. (inte) när han var ung. HYSTERISKT rädd för kor och fick panik om han såg en ko, rädd får får, rädd för elskåp, postlådor, folk som promenerade, jakttorn, broar och allt annat. UTOM alla slags fordon. Fast det hjälpte inte mycket att han var helt trafiksäker när han dansade, snodde och hoppade för ALLT annat som existerade.. Det kunde ta 20 minuter att ta sig 10 meter ibland.. Fast han vande sig han med..

 

[Tuva-Li]

Sv: Ang ridning på ridbana.

Härligt att höra fler läskigheter!
Men tack och lov så vänjer de sig, som du säger

Min krake fixar det mesta, barnvagnar och skidåkare är inga problem, moppar är ok om de inte tutar eller kör på honom, inte heller traktorn. Det här var dock första gången han träffade en "riktig" blinkande tjutande snösprutande plogbil .

Ko-skräcken ska vi jobba med i sommar. Gick jättebra med sömniga kossor idisslandes i hagen, så jag trodde att det inte skulle bli några problem. Men där fick jag tji, när vi red förbi hagen med ungtjurarna. Sisådär tusentals ( ) ungtjurar som nyfiket kom galopperandes mot oss i full fart (stängsel emellan - tack Gud) . DÅ fick han fnatt, där gick gränsen.

Vi har även gått till ån och matat ankorna ihop, för att vänja honom vid att de kommer flockvis och kvackar. En och en gick bra, men inte tjugo.

OCH så har vi "fikat" i pulkabacken (hade med hö ) för att visa att en barnfylld pulka i hundranittio inte är farligare än en pulka man drar efter sig.

Phu... *torkar svetten ur pannan*
Jobbigt att ha unghäst
Men det är enormt kul att se framstegen, nu är han inte rädd för ankorna längre t ex. Fast pulkor med skrikande barn i, susandes nerför en backe, är liiite läskigt fortfarande - det kan ju vem som helst begripa .

(Sorry att det blev lite trådkapning...)

 

[the_connemara]

Sv: Ang ridning på ridbana.

(Sorry att det blev lite trådkapning...)

Lungt, mkt trevlig läsning

 

[Alexandra_W]

Sv: Ang ridning på ridbana.

Haha, det krävdes att han 'fick famil' för att valacken skulle bli av med koskräcken. År efter år med kossor i hagen bredvid gav ingen större skillnad. Det gick bra om de stod still, men rörde de sig dog han. Och ANDRA kossor på ANDRA ställen var fortfarande livsfarliga oavsett om de låg döda eller rörde sig.

Jag hade faktiskt gett upp, men sen så föddes ju Kele 2003. Och Vision är helt övertygad om att det är HANS jänta det där. Och med en 'familj' (Kele + Keles mamma) att ta hand om så växte han flera storlekar mentalt. Och det året när korna kom ut gick han ut till hagen (som ligger bredvid och delvis i kohagen och man måste gå 100 meter lngs med kohagen med) lugnt och stilla. Inte hade ansvarsfulla familjefäder någon koskräck inte, pah, bara elakt förtal.

Så Kele är inte korädd för fem öre, 'pappa' har ju sagt de är ofarliga. Hon hade en hjärnskadad kalv som lekkompis i hagen som föl med (kalven smet in dit).

GISSA om jag var glad när han inte brydde sig, annars såg jag ju hur han skulle lära Kele att bli rädd för kossor.

Haha, fika i pulkabacken, vi hade kraftfoderservering på elskåp vi. Och så den gången när jag tsod och hoppade på en bro och tyckte 'Titta! INGA arabätartroll kommer och tar mig, de har åkt hemifrån allihop, tror du att du törs gå över nu eller?'. Det fungerade (Fast nog mest för att gå bara matte först är allt lugnt)

 

[Tuva-Li]

Sv: Ang ridning på ridbana.

Haha, fika i pulkabacken, vi hade kraftfoderservering på elskåp vi.

Fjant-hästar är uppfinningarnas moder

Klurar dock fortfarande på ko-skräcks-lösningen inför sommaren. Det kapar hälften av mina ridvägar om vi inte kan rida förbi där utan fara för livet.
Inte lätt att få ett gäng ungtjurar att stå stilla och se ofarliga ut.
Kanske jag kan knuffa in en snygg ko-tjej i den andra änden av hagen? Kan ta gammelhästen, hänga på nåt juver och kleta på lite läppstift kanske. Så smiter vi förbi medan de står still och glor på "henne". *funderar*

Kan du maila över den galna kalven, så skickar jag ut den i hagen några dagar?

 

[Alexandra_W]

Sv: Ang ridning på ridbana.

Kan du maila över den galna kalven, så skickar jag ut den i hagen några dagar?

Den är tyvärr sedan flera år i kohimlen, den togs bort samma höst. Av någon anledning ville bonden inte ha ett hjärnskadat pucko till kalv kvar. (och min dåvarande pojkvän som tyckte vi skulle adoptera den och ha den i stallet fick ge upp han med, för JAG ville inte heller ha ett hjärnskadat pucko till kossa, varken i stallet eller nån annanstans).

Jag vet hur det är när i princip alla ridvägar är bara att glömma pga kossor. Jag bor ju på landet så fan kor överallt. Det gick dock bra om jag satt av, ledde den taktande, blåsande och skuttande hästen förbi, och satt upp igen. Men det blev ett himla klättrande upp och ner... Och vissa vägar hade ju kohagar på för många/stora ställen så de var bara atts tryka helt.

Men du kan inte släppa honom på bete med kor då i sommar? jag försökte övertala grannbonden till det, att mina skulle få gå med korna. Och de fick de iofs, fast då fick JAG byta all taggtr¨d mot eltråd och när jag insåg hur många MIL tråd det var gav jag upp. Men jag tror benhårt på att det bästa sättet är att dela hage med kor. Endera dör de av skräck eller så kommer de över kofobin? Alt är ju ha en hage med kor intill, fast det hjälpte ju inte valacken nämnvärt dock..