Frokennordberg
Trådstartare
Utöver smärt- eller skadeproblematik eller illasittande utrustning, vad kan det finnas för orsaker till följande scenario då?
Hobbyhäst, utbildningsnivå kring LA och låga hinderhöjder. För ett år sedan hoppade hästen banor på 80-90 utan problem med ryttaren. Storhoppande häst så alltid god marginal över hindren, dock lätt att knipa bak och inte öppna upp över oxrar.
Inte direkt tittig på hinder men lite spänd och särskilt över bommar på marken, som travbommar, eller studs. Alert och uppmärksam häst som lätt kan tappa fokus på ryttaren och istället ha koll på omgivningen.
Började under våren stanna på hinder, främst oxrar och upplevdes sen ha stor rädsla för att ens gå över en bom på marken. Såg över häst och utrustning och backade bandet till små, låga hinder och smala oxrar. Återvann självförtroende och slappnade dessutom av i formen, inte spänd i samband med hoppning längre. Hoppar terräng utan några tveksamheter på hinder. Kan nu inleda en hoppträning superbra, för att sedan inte hoppa den serie som nyss hoppats, eller tex från andra hållet - likadana hinder åt båda håll. Kan hoppa titthinder utan att blinka men stanna på ett helt vanligt räcke i perfekt läge. Tränaren ser inget mönster. Samma ryttare, samma tränare. Inget förändrat beteende vid dressyr eller uteritter.
Så hjälp mig nu, kloka bukefalister: finns det förslag på något annat som problemen i hoppningen kan bero på, om det inte är smärta eller utrustning?
Hobbyhäst, utbildningsnivå kring LA och låga hinderhöjder. För ett år sedan hoppade hästen banor på 80-90 utan problem med ryttaren. Storhoppande häst så alltid god marginal över hindren, dock lätt att knipa bak och inte öppna upp över oxrar.
Inte direkt tittig på hinder men lite spänd och särskilt över bommar på marken, som travbommar, eller studs. Alert och uppmärksam häst som lätt kan tappa fokus på ryttaren och istället ha koll på omgivningen.
Började under våren stanna på hinder, främst oxrar och upplevdes sen ha stor rädsla för att ens gå över en bom på marken. Såg över häst och utrustning och backade bandet till små, låga hinder och smala oxrar. Återvann självförtroende och slappnade dessutom av i formen, inte spänd i samband med hoppning längre. Hoppar terräng utan några tveksamheter på hinder. Kan nu inleda en hoppträning superbra, för att sedan inte hoppa den serie som nyss hoppats, eller tex från andra hållet - likadana hinder åt båda håll. Kan hoppa titthinder utan att blinka men stanna på ett helt vanligt räcke i perfekt läge. Tränaren ser inget mönster. Samma ryttare, samma tränare. Inget förändrat beteende vid dressyr eller uteritter.
Så hjälp mig nu, kloka bukefalister: finns det förslag på något annat som problemen i hoppningen kan bero på, om det inte är smärta eller utrustning?