Anabola till självförtroendet tack!

[skogsridmulle]

Måste erkänna att jag lät en tjej bli medryttare som inte riktigt klarade av det. Hästen började ta över mer o mer, han bockade till slut av henne. En dag gjorde han samma sak med mig, berättade det för tjejen o då säger hon att han gjort samma sak med henne. Visste inte det innan. Skyller inte allt på henne, men iallafall, nu rider hon inte längre o det känns som att jag fått honom på bana igen. Inga bockningar eller andra dumheter i sikte. Men, jag har blivit rädd för att sitta upp. Trots att det gått bra alla gånger sen avbockningen för ca två veckor sen så har det satt sig mentalt. Jag gjorde väldigt klart för honom att man inte beter sig så o det verkar ha gått in, men det knyter sig numera i magen när benet ska över. FAN! Inte roligt. Har övervägt att sälja honom och köpa en ej bocknings häst. Någon som kan hjälpa till? Med anabola

 

[Modest]

Sv: Anabola till självförtroendet tack!

Heja, heja!

Om du trivs bra med honom i övrigt, så tycker jag inte att du ska sälja honom.

Du klarade ju av att få honom att sluta?
Jag tror säkert att du är kapabel att klara av det!¨
Ang. det mentala tror jag att försvinner ju mer uppsittningar du gör, och ju längre tiden går.
Lycka till!

 

[2shy]

Sv: Anabola till självförtroendet tack!

Trist känsla som jag helt klart känner igen.

Ramlade av rätt rejält en gång, hamnde under hästen, blev sparkad i skallen så att hjälmen sprack, och var efter det inte alls kaxig.Eller helt klart skitskraj Fick problem med hoppningen, för att jag hade "den där klumpen" i magen. Kämpade dock på och så en vacker dag, minns fortfarande känslan, så släppte det. Bara sådär....

Det jag vill komma till är att fortsätt bara, hur jävligt det än, så ska du se att det löser sig. Är hästen bra i övrigt så tycker jag inte att du ska sälja för det här.....

Kämpa på och lycka till!!!!

 

[skogsridmulle]

Sv: Anabola till självförtroendet tack!

Tack, det är tiden som ska gå alltså...
Har beställt lektion till onsdag, ska se om jag kan få ihop lite intensiv träning för någon. Har nämligen märkt att jag har börjat smita undan ridning. Jag ska bara göra det o det, oj vad klockan blev mycket - nu är det försent! Haha, vad patetisk man är! Men imorgon ska jag ut med en tjej som blivit medryttare på min andra häst så idag blev jag liksom tvungen att pejla läget. Och det gick ju bra! Hästen cool lugn, positiv. Satt upp o ner några gånger på volten och en gång ute också.

Men det han gjorde (för två veckor sen) var att han började springa o bocka innan jag hunnit ner i sadeln. Man är ganska chanslös då. O två gånger gjorde han det(så jag fick ont på båda skinkorna!). Åhhh vad arg jag var på honom då Och nu har den infunnit sig, fegheten.... Hur ska man göra?

Fler peppare? Snälla?

 

[Sar]

Sv: Anabola till självförtroendet tack!

Jag tror också att tiden ska gå- ju fler positiva erfarenheter efter "händelsen" gör att de bleknar mer och mer. Kanske du kan prova linlöpa honom ca 10 minuter före uppsittning för att ge honom chansen att bocka av sig då? Se till att han inte ligger för högt i energi på fodret och att du rider kontinueligt så att du ger både honom och dig själv optimala förutsättningar att lyckas. Lycka till!

 

[skogsridmulle]

Sv: Anabola till självförtroendet tack!

Tack! Jo jag marktränar alltid honom innan jag rider, han blir varm i kläderna då. Sällan med lina dock, vi ar en rutin med halter o volter o sidoförflyttningar som vi upprepar. Red idag med nya medryttaren o det kändes bra faktiskt, väl uppe i sadeln iallafall

Problemet är kontinuiteten. Har mina barn varannan vecka sen en tid tillbaka o då är det svårt med ridtillfällena på min vecka. O tyvärr är det ju inte enda gången jag åkt av heller. När jag fick hem honom så rusade han ganska ofta o innan jag hittade balansen o knäslutet o en bra taktik så åkte jag av ett par gånger. Åhhh! Fast jag visste ju att han är svår, det stod i kontraktet och jag visste att flera ägare bara låtit honom stå i hagen. Känns trist, han är jättefin, mysig vid all hantering.

En gång i vintras hittade jag inte honom i hagen när jag fodrade, de andra hästarna kom men inte han. Så jag gick runt hagen o letade o ropade. Hittade ett ställe där tråden slackade, kul: leta mörkbrun häst på natten! Så jag gick till huset för att hämta ficklampa o då stod han där - vid ytterdörren med en uppsyn som - ja, du ropade? Hjärtat smälte Men, det är svårt nu med kontinuiteten o det känns som att han behöver det för att fungera bra. Och jag vet inte längre om jag kan ge det...

 

[suss1]

Sv: Anabola till självförtroendet tack!

den andra tjejen som du har till din andra häst? om hon är duktig kan du väl be henne rida när du har barnen. kanske på volten så du och barnen kan vara med och titta på? sen kan ju du rida om hon vill passa dom en stund. har en tjej i mitt stall med barn och är hon ridsugen så ställer vi andra upp och kollar dom. barn ska inte vara ett hinder för dig och din häst. allt går att lösa.

 

[Sirisiri]

Sv: Anabola till självförtroendet tack!

Du behöver nog inte vara orolig. Något liknande hände mig, men det var mig som som hästen började krångla för. Han kom på att han kunde skrämma mig genom att stegra och så var den nedåtgående spriralen ett faktum. Till slut kom vi inte från stallplanen... Ingen annan kunde rida honom heller. Min kompis slängde han av.

En vacker dag, när jag nästan gett upp, hade satt ut honom på annons, skulle jag göra ett sista försök. Trots att jag var LIVRÄDD tog jag kampen, och vann den. Efter den dagen ställde han sig aldrig upp igen. Redan ett par veckor efteråt kunde annan van ryttare rida ut ensam på honom utan minsta problem.

Hästen testade och slutade när han insåg att han inte kom nån vart med det beteendet. Jag tror att detsamma gäller din häst. Han bockade väl inte innan din medryttare började?

Förresten bockade även min häst med en av de medryttare jag hade på prov. Henne lät jag inte fortsätta och hästen bockade aldrig med mig. (Jag är också dödligt rädd för bockande hästar )

 

[skogsridmulle]

Sv: Anabola till självförtroendet tack!

Suss1: Jo jag har också tänkt den tanken. Hon har bara varit här två gånger så det känns för tidigt att fråga. Kanske ska ta mod till mig och göra det på söndag.

Sirisiri: Vad kul att du vann! Det lät som en uppmuntrande story, kan du inte berätta i lite mer detalj vad han gjorde och hur du vann? Skulle kännas stärkande på nåt sätt, pm:a om du inte vill berätta för alla.

För övrigt verkar ni ha rätt med tiden. Eller tiden i kombination med alla era försäkringar om att det blir bättre
Red en stund för min tränare på volten och det gick bra, sen red vi ut tillsammans o det gick också bra. Medan hon ryktade o sadlade satt jag faktiskt av o öppnade till volten o sen satt jag upp igen, kändes bra. Som terapi. Annars har jag bett någon att öppna för att slippa sitta av o upp. För varje gång det går bra växer jag en smula faktiskt. Sen var det kul att tölten funkade bra, fick beröm av henne. Hon tycker det är stor skillnad sen för ett halvår sedan när jag började rida för henne och det är sant, så är det faktiskt*positiva tankar*

Tack igen för era inlägg, det känns jätteskönt att inte vara ensam

 

[gullebarn]

Sv: Anabola till självförtroendet tack!

Heja, heja!

Om du trivs bra med honom i övrigt, så tycker jag inte att du ska sälja honom.

Du klarade ju av att få honom att sluta?
Jag tror säkert att du är kapabel att klara av det!¨
Ang. det mentala tror jag att försvinner ju mer uppsittningar du gör, och ju längre tiden går.
Lycka till!

det tror jag också på..
om du trivs med hästen och tycker om den, så ge den en chans, mer tid. du kanske känner dig säkrare med tiden.
prova mentalträning kanske? även om det bara är en sån sak som att sitta upp så tror jag att det kan hjälpa dig.

 

[Lunagarden]

Sv: Anabola till självförtroendet tack!

det tror jag också på..
om du trivs med hästen och tycker om den, så ge den en chans, mer tid. du kanske känner dig säkrare med tiden.
prova mentalträning kanske? även om det bara är en sån sak som att sitta upp så tror jag att det kan hjälpa dig.

Mental träning är toppen. Har du inte provat det, så gör det! Kanske även olika tekniker för avspänning/mindfulness - att vara här och nu - kan hjälpa dig.

Rädslor handlar oftast om det som har varit, eller det som eventuellt kan komma. När man lyckas vara närvarande i nuet är det svårare för rädslorna att ta överhand.

/Cecilia

 

[skogsridmulle]

Sv: Anabola till självförtroendet tack!

Har ni några konkreta övningar. Vet att det är väldigt positivt nu när ni påminner, hade ett avslappningsband som jag övade med innan förlossningen. Tyvärr var jag så lättpåverkad att jag för det mesta somnade men det hjälpte ändå. Men i det här sammanhanget känns inte avslappningen helt rätt även om det också är bra...
Så vet ni något konkret man kan träna på får ni gärna dela med er.

 

[Sirisiri]

Sv: Anabola till självförtroendet tack!

Sirisiri: Vad kul att du vann! Det lät som en uppmuntrande story, kan du inte berätta i lite mer detalj vad han gjorde och hur du vann? Skulle kännas stärkande på nåt sätt, pm:a om du inte vill berätta för alla.

Jag köpte min häst i augusti -03. Till en början gick det jättebra att rida överallt, både ensam och med andra hästar. Han gick fram överallt, stack inte, bockade inte. Varje dag skrev jag lite om hur ridningen gått, så i efterhand kunde jag ju se hur han sakta med säkert tog över, trots att jag inte förstod det. Han var liksom aldrig elak, försökte ALDRIG kasta av mig.

Efter 2-3 månader kom den första händelsen. Han blev helt plötsligt JÄTTERÄDD för någonting, långt borta, vet inte vad, en älg kanske... Han hyperventilerade, hjärtat slog rejält och han var helt okontaktbar. Det var läskigt, och när jag försökte få honom att gå framåt bara backade han. Minns faktiskt inte hur vi kom därifrån, om jag hoppade av eller vad jag gjorde.

Sen hände det oftare och oftare. Jag tror att han blev rädd på riktigt första gången, med tanke på hur hårt hjärtat slog då. Men sen var det mest trams. Han ville inte gå förbi saker som han aldrig nånsin tittat åt förut. Samma sak varje gång, backade, backade och backade. Några gånger var vi nere i dikena. Så höll det på ganska länge.

Jag blev ju tuffare och tuffare, men det var då han började ställa sig upp. Inte högt, bara lättade lite fram, men det blev högre och högre ju mer jag gick på honom. Det var riktigt otäckt!

Jag provad massa olika knep. Bl.a att hoppa av och leda honom förbi stället, fram och tillbaka 10 ggr och sedan hoppa upp och försöka rida förbi. Det gick inte, så hopp av igen och leda tio ggr till och upp igen. Så kunde vi hålla på i en hel timme och till sist kunde jag rida förbi. Men det var bara den gången. Nästa dag var det samma sak igen...

Under vintern nån gång ställde jag av honom. Red inte på över en månad. Tänkte att vi behövde en time out båda två. Sen skulle jag prova igen. Vi kom inte från stallplanen. Hästen tog inte ett enda steg, utan bara ställde sig. Jag satte mig och bara storgrinade och bestämde mig för att sälja honom. Jag satte ut en annons och fick några svar.

Men jag tyckte ju om min häst trots allt. Läste massor här på Buke om stegrande hästar. Bestämde mig för att sätta honom på plats en gång för alla. Satt på jobbet och laddade hela dagen. När jag kom till stallet på eftermiddagen sprutade adrenalinet ut ur öronen! Jag samlade ihop dom som var där och bad dom vara med mig ute på stallplanen, om det skulle hända något.

När han försökte ställa sig upp drog jag runt honom med höger tygel samtidigt som jag gick på ganska hårt med sporrar och spö. Försökte gå framåt, men han reste sig igen. Ca 7 gånger upprepade jag procerduren och sista gången stod han ungefär rakt upp. Men sen gick han framåt! 100 meter längre bort stannade han och försökte igen, men då var jag snabb med att morra och gå på honom. Vi fortsatte och gick "lilla rundan" som var ca 1 km lång utan problem.

Dagen efter testade han två gånger till, men gav sig direkt när jag gick på (lika hårt som första dagen). Efter det försökte han aldrig mer. Däremot följde ett par veckor då han försökte sticka med mig. Men han var inte direkt stark och kom aldrig med än nån meter, så det upphörde.

Sen var hästen snäll som ett lamm och jag kunde skicka ut min nya medryttare i skogen! Däremot fick hon stänga order om att gå på rejält, omedelbart, för minsta lilla krångel. Bara för att han inte skulle börja ta över igen. Men det kom aldrig något nytt försök.

 

[skogsridmulle]

Sv: Anabola till självförtroendet tack!

Tack för ditt långa svar! Kul att det gick så bra!

Vissa sitautioner känner jag mig osäker på hur jag ska göra, tex red vi ut i torsdags o då sket han på grannarnas fina lilla vägstump. Så när vi var på väg hem så satt jag av o började sparka ner det i diket, tyvärr var det ganska utspritt så vi fick gå fem-sju meter, när jag ska sitta upp märker jag att han inte blir så förtjust, väl i sadeln laddar han o flyger i väg. Får ner honom på några meter. Men sen tänker jag, borde jag ta tag ordentligt och göra om uppsittningen? Tyvärr vet jag att han kan krångla mycket o drar mig för det, speciellt vid grannarna...Men borde jag det? Dessutom tror jag inte att jag direkt bestraffade honom och gick "hårt åt" heller. Det jag däremot gorde och alltid brukar göra är att väl hemma sitta upp o ner några gånger. Dessutom har jag slutat be någon öppna till volten när jag ska rida ut, det fixar vi själva nu

 

[Sirisiri]

Sv: Anabola till självförtroendet tack!

Att visa att du inte är rädd är nog det bästa du kan göra. Om du skulle ha gjort om uppsittningen eller inte beror ju på hästen. I mitt fall när jag höll på i timmar att hoppa upp och ner, leda fram och tillbaka, det gjorde ingen som helst verkan. Snarare tvärt om tror jag faktiskt. På en annan häst kanske problemet hade varit löst. Kanske ska man bara ignorera så att hästen inte får nån negativ uppmärksamhet?

Det är banne mig inte roligt med testande hästar. Anledningen till att jag öht vågade ta kampen var ju att jag kände hela tiden att han aldring ville eller försökte få av mig.

 

[NellyBulwark]

Sv: Anabola till självförtroendet tack!

att linlöpa en häst för att lugna ner den ger exakt motsatt effekt oftast, när man värmer en häst på det sättet drar man igång häsens motor o värmer upp kroppen att bli mkt smidigare, använd dig istället av ngr ledarskapsövningar, låt hästen använda hjärnan. Börja från början och känn dig trygg från marken, ska du sitta upp och känner dig osäker, böj hästens hals inåt mot dig, en häst behöver ha balans och rytm i kroppen för att bocka o dra iväg, ställ dig över detta genom att ta kommando på en gång, vänta inte på att han/hon ska skrämma dig igen. Se till att hah folk omkring dig, medryttare, tränare, ridsällskap så kanskedet känns tryggare.

 

[kickthecat]

Sv: Anabola till självförtroendet tack!

Hej! Har oxå haft problem med ridrädlsa på bockande hästar, först när jag va yngre o hade en rad med ponnyer som förmodligen var lite för svåra och för stora för mig då. man är inte så rationell när man är yngre o vill ha häst, fast man åker av på provridningen så bara ska man ha den hästen ändå! dumt, det straffar sig. (jag gjorde så två gånger dessutom och jag var ungefär 11-12 år då och köpte en d-ponny).
Den hästen som ställde till emd mest problem och bocka av mig i tid o otid, sålde jag visserligen, för den var för svår, skicka den till o med på en vecka till min ridlärare på uppfostring, men den körde samma race med mig sen när den kom tillbaka. Tog en hästpaus, o köpte året efter ett varmblod, med d-ponnymått, den bockade aldrig, men var het som en spis (men det är en annan historia). Men på den byggde jag upp självförtroendet, o vågade börja rida igen, det var oerhört kul när man kunde lita på sin häst i det avseendet att den inte skulle lämna en i dikeskanten, vi hade lite dispyter om vart vi skulle sakta va o så, men det kändes inte lika skrämmande som att bli avkastad.
Hade i våras en halvblodsmärr som tokladda o drog i väg i rodeshow så fort man la galoppskänkel, drömde även under den tiden mycket om hästar som bocka o hur jag fundera i drömmen hur jag skulle parera skutten med rätt balans, kanske låter knäppt, men det kankse var undermedveten bearabetning av den tidigare rädslan? hon lyckades aldrig bocka av mig( såld nu), o självförtroendet stiger enormt när man överlevt en bockserie o suttit kvar med andan i halsen.

Stötte även på rädslan igen när jag senare jobbat med travhästar, o hade en unghäst som sparkade i vagn, den sparkade i ena sidan på vagnen så den välte, eller sparka så den snodde in bakhovaran i tömmarna, vilket gör det omöjligt att sitta kvar. Trodde att det skulle hjälpas med en slaggjord( rem över baken så att hästen måste lyfta hela vagnen för att kunna sparak högt), när hästen gjorde sig fri även med denna kännde jag mig helt hjälplös och det var verkligen inte kul med hästen längre. Jag visste då sen ridtiden att när man kommit över rädslan o "vunnit" över hästen byts rädslan till en styrka o erfarnehet av svåra hästar, man har haft o klarat av problemet o kan se tidigare om det är på väg att bära iväg, el om hästen börjar lägga sig till med olater.
Bet i hop o körde den med alla sinnen på helspänn för att kunna parera om den skulle börja sparka, o efter ett halvår körde jag själv ett kvallopp med den i kortvagn utan slaggjord.

Så i vissa fall kan det kankse va det rätta att ge upp o skaffa sig en säkrare häst, men de flesta testar ju på nåt vis, och när man tagit tag i problemet o klarat av det blir man starkare!

Sen kan en bra grej va att sätta ett fegsnöre( typ nosrem) i sadeln så man kan ta tag i om an tappar balansen,, bättre än att hästen få tillfälle att kasta av en.

Blev ett långt inlägg men jag önskar dig lycka till med "fajten"!

 

[skogsridmulle]

Sv: Anabola till självförtroendet tack!

att linlöpa en häst för att lugna ner den ger exakt motsatt effekt oftast, när man värmer en häst på det sättet drar man igång häsens motor o värmer upp kroppen att bli mkt smidigare, använd dig istället av ngr ledarskapsövningar, låt hästen använda hjärnan. Börja från början och känn dig trygg från marken, ska du sitta upp och känner dig osäker, böj hästens hals inåt mot dig, en häst behöver ha balans och rytm i kroppen för att bocka o dra iväg, ställ dig över detta genom att ta kommando på en gång, vänta inte på att han/hon ska skrämma dig igen. Se till att hah folk omkring dig, medryttare, tränare, ridsällskap så kanskedet känns tryggare.

Hej hej, jag marktränar honom i skritt, först får han gå fri, jag går före med en inbjudande hand o han går efter. Jag stannar, han stannar, jag går han går, jag stannar han stannar, jag backar o det gör han med. Han får beröm med rösten varje gång han gör rätt och jag använder röstkommando som stöd till kroppsspråket. Vi byter varv o gör volter för att kolla att han är med och uppmärksam. Sen går jag ungeför bredvid sadeln och håller i tyglarna, plockar och går bredvid i skritt. Vi gör lite volter, sidoförflyttningar, halter. Sen stannar vi alltid på samma sida av volten. Jag förvissar mig om att han står still, gör han inte det så ställer jag tillbaka honom o klappar när han står på rätt plats. Plockar med tyglarna, håller dem lågt, inte hårt men han har inte heller långa tyglar (längre). Sätter foten i stigbygeln o berömmer om han står still o klappar lite på bogen, hasar mig upp o lägger mig på sadeln, gungar lite och berömmer o klappar bogen. Sitter ner, o sen hasar jag mig upp igen, reser mig upp, lägger över benet försiktigt o glider ner i sadeln lätt som en fjäder. Berömmer, klappar, sjunker ner. Ber honom skritta. Sista tiden har han gjort det fast med något inledande skutt och får då mycket beröm o eftergift. Så ser vårt program ut!

 

[skogsridmulle]

Sv: Anabola till självförtroendet tack!

Hej! Har oxå haft problem med ridrädlsa på bockande hästar, först när jag va yngre o hade en rad med ponnyer som förmodligen var lite för svåra och för stora för mig då. man är inte så rationell när man är yngre o vill ha häst, fast man åker av på provridningen så bara ska man ha den hästen ändå! dumt, det straffar sig. (jag gjorde så två gånger dessutom och jag var ungefär 11-12 år då och köpte en d-ponny).
Den hästen som ställde till emd mest problem och bocka av mig i tid o otid, sålde jag visserligen, för den var för svår, skicka den till o med på en vecka till min ridlärare på uppfostring, men den körde samma race med mig sen när den kom tillbaka. Tog en hästpaus, o köpte året efter ett varmblod, med d-ponnymått, den bockade aldrig, men var het som en spis (men det är en annan historia). Men på den byggde jag upp självförtroendet, o vågade börja rida igen, det var oerhört kul när man kunde lita på sin häst i det avseendet att den inte skulle lämna en i dikeskanten, vi hade lite dispyter om vart vi skulle sakta va o så, men det kändes inte lika skrämmande som att bli avkastad.
Hade i våras en halvblodsmärr som tokladda o drog i väg i rodeshow så fort man la galoppskänkel, drömde även under den tiden mycket om hästar som bocka o hur jag fundera i drömmen hur jag skulle parera skutten med rätt balans, kanske låter knäppt, men det kankse var undermedveten bearabetning av den tidigare rädslan? hon lyckades aldrig bocka av mig( såld nu), o självförtroendet stiger enormt när man överlevt en bockserie o suttit kvar med andan i halsen.

Stötte även på rädslan igen när jag senare jobbat med travhästar, o hade en unghäst som sparkade i vagn, den sparkade i ena sidan på vagnen så den välte, eller sparka så den snodde in bakhovaran i tömmarna, vilket gör det omöjligt att sitta kvar. Trodde att det skulle hjälpas med en slaggjord( rem över baken så att hästen måste lyfta hela vagnen för att kunna sparak högt), när hästen gjorde sig fri även med denna kännde jag mig helt hjälplös och det var verkligen inte kul med hästen längre. Jag visste då sen ridtiden att när man kommit över rädslan o "vunnit" över hästen byts rädslan till en styrka o erfarnehet av svåra hästar, man har haft o klarat av problemet o kan se tidigare om det är på väg att bära iväg, el om hästen börjar lägga sig till med olater.
Bet i hop o körde den med alla sinnen på helspänn för att kunna parera om den skulle börja sparka, o efter ett halvår körde jag själv ett kvallopp med den i kortvagn utan slaggjord.

Så i vissa fall kan det kankse va det rätta att ge upp o skaffa sig en säkrare häst, men de flesta testar ju på nåt vis, och när man tagit tag i problemet o klarat av det blir man starkare!

Sen kan en bra grej va att sätta ett fegsnöre( typ nosrem) i sadeln så man kan ta tag i om an tappar balansen,, bättre än att hästen få tillfälle att kasta av en.

Blev ett långt inlägg men jag önskar dig lycka till med "fajten"!

Oj, du verkar vara värsta problemhästmagneten!!! *skratt*du kanske har en livsutmanande sida, typ kunde lika gärna börjat arbeta som testare av fallskärmsprototyper? *skratt* förlåt men det låter lite såSkönt att du lever, det ger ju lite hopp i tillvaron

 

[skogsridmulle]

Sv: Anabola till självförtroendet tack!

Att visa att du inte är rädd är nog det bästa du kan göra. Om du skulle ha gjort om uppsittningen eller inte beror ju på hästen. I mitt fall när jag höll på i timmar att hoppa upp och ner, leda fram och tillbaka, det gjorde ingen som helst verkan. Snarare tvärt om tror jag faktiskt. På en annan häst kanske problemet hade varit löst. Kanske ska man bara ignorera så att hästen inte får nån negativ uppmärksamhet?

Det är banne mig inte roligt med testande hästar. Anledningen till att jag öht vågade ta kampen var ju att jag kände hela tiden att han aldring ville eller försökte få av mig.

Jag koncentrerar inte så mycket tid vid uppsittningen o det har jag ju undrat över om jag borde. När uppsittningsritualen är klar så rider vi. Har dock börjat med lite terapi sitta upp o ner o försöker då att varken visa rädsla eller göra nån grej av det. Känns på något konstigt sätt skönt att det inte gav er ngt att göra det, då har jag nog inte missat något
Var i finland i helgen, tömkörde idag o imorgon är det dags igen! Håll tummarna!