Allt är slut 💔

Nu är allt slut Och jag kan inte sluta gråta.
Jag HAR försökt ALLT jag kan hurmycket somhelst. Men om det inte funkar så funkar det bara inte
Jag har för lorat mina vänner Som jag litade på med ALLT men det bara gick inte. Jag vet fort farande inte HUR det blev så jävls fel men jag vet att det bara inte går och att ibland om nånting går sönder så går det att laga men ibland om nånting är krossat så GÅR det inte att rädda det mera Och det gör så jävla jävla jävla ont
Men jag har inte sovit nästan alls på två nätter jag har nästan inte ätit nånting på två dagar jag bara klarar inte mera. Jag är på gränsen att jag måste bli in lagd JAG KAN INTE försöka att laga det mera när det ändå är o möjligt fast jag HAR försökt så JÄVLA mycket Men jag kommer sakna det som VAR i resten av mitt liv även fast jag hoppas att det är jävligt kort.
Jag har sagt upp kontakt er n med mamma. Jag KAN INTE ha henne i mitt liv om jag inte ens kan lita på henne.
Jag har sagt till pappa att dom kan be hålla min valp om dom vill för jsg kan inte ta mot han MIN VALP men jag KAN inte
Och jag har gjort slut med min pojkvän Jag KAN INTE ha relationer jag förstör ALLT och jag har redan förstört förmycket för han. Jag hade egentligen inget val för jag skulle bara ha förstört hans fram tid och han är värd så jävla mycket mera motför MIG Så jag var optimcip tvungen men det gör så jävla jävla ONT
Jag tror att jag aldrig har gråtit spmycket som idag och det känns som det aldrig kommer sluta. Jo när jag dör. Men jag fattar inte hur jag nånsin ska kunna andas normalt igen eller vswc JAG ige n för allt är försent nu

 

[dagnymaria]

Ja det är det. Jag över driver inte att igår var värre mot för när äckel saker har hänt det var värre motför när Bella dog. Och jag bara KAN INTE fatta hur man kan på stå att man bryr sig om nån och vill dens bästa sen bara rakt av skiter man i den?? Jag kommer ALDRIG förstå det och jag VILL inte ens kunna fatta det för det är så jävla vidrigt be teende att göra så tycker jag och att det är dom personerna som iprincip be tydde MEST av alla förmig Jag kommer ALDRIG fatta det. Om jag bryr mig om nån då iggnorerar jag inte bara den när den mår skit SPECIELLT INTE om det är väldigt mycket pågrund av MIG som den mår skit? Och SPECIELLT INTE om jag på står att jag bryr mig om den och vill dens bästa?? JAG FATTAR INTE DET

Hej Emma,

Funderar lite över det här med vänskap... Vad det innebär för dig.

-Är en vän för dig någon som alltid finns tillgänglig?
-Är en vän någon som aldrig sätter gränser runt sig själv?
-Skulle det kunna vara så att just gränser i vissa sammanhang, faktiskt ÄR kärlek.....?

Dina vänner är, om jag förstått det rätt, helt vanliga människor. Inga terapeuter, inga psykologer, inga superhjältar. Bara vanliga människor. Personer med egna behov. Egna åtaganden. Egna känslor och uppfattningar.

Att ett vän inte alltid kan finnas där precis när man vill, betyder inte att vännen inte bryr sig. Man kan bry sig jättemkt om någon och ändå av olika anledningar behöva sätta gränser. (Tänk en förälder eller hund-/hästägare. Det kan finnas oändligt med kärlek, gränser behövs ändå.)

Jag tänker också att olika personer fyller olika roller i ens liv. Det brukar sägas att man inte ska lägga alla sina behov hos en och samma person. Det blir för skört, som att balansera på ett ben. Jobbigt när det blåser och väldigt tufft om något skulle hända med just det benet. Olika människor behövs för olika saker.
Behöver man morötter går man till Ica, inte till sin frisör. Behöver man en såg åker man till ett byggvaruhus, inte till en klädaffär. Osv.

Människor uppfyller också olika behov. Man går inte till tandläkaren för att fixa naglarna. Behöver man hö ringer man en bonde, inte en fotograf. Du fattar.
En terapeut eller psykolog kan hantera saker som de flesta "vanliga" personer, familj, släkt, vänner, inte kan. Eller ens bör, om någon mår riktigt, riktigt dåligt. Vissa svåra tillstånd kräver kunskap, erfarenhet och utbildning för att bemöta och nysta i. Någon som kan ställa rätt frågor, läsa av ens kroppsspråk och kanske framför allt, fånga upp reaktioner.

Betyder det att vänner inte behövs? Självklart inte! Vänner kan vara superviktiga!
För just det behovet, behovet av vänskap.
Andra behov en människa kan ha kräver helt andra resurser. Ansvaret för att hantera riktigt svår ångest, självmordstankar, djupa depressioner osv, brukar vara såna grejer som kan bli tokigt (eller i värsta fall farligt) att lägga på sina vänner.

Jag tänker på de starka ensamhetskänslorna, monstret och känslan av att du måste ha någon att skriva med NU, som du beskrivit. Om det ofta slutar med missförstånd, öppna sår och ännu sämre mående när du försöker hantera de här känslorna med hjälp av dina vänner, då kanske det helt enkelt inte är vännerna som ska axla just den rollen?
Det kanske inte är de som ska hantera den där jättestarka ångesten?

Just för ATT de bryr sig så mycket om dig. För att de, förutom att vara dina vänner, också är helt vanliga människor.

Kanske behöver monstret och ensamkänslorna, en helt annan typ av hjälp?

(Du behöver absolut inte svara på det här. Det är bara tankar, du får självklart ignorera inlägget om du vill.)

 

[LiviaFilippa]

Hej Emma,

Funderar lite över det här med vänskap... Vad det innebär för dig.

-Är en vän för dig någon som alltid finns tillgänglig?
-Är en vän någon som aldrig sätter gränser runt sig själv?
-Skulle det kunna vara så att just gränser i vissa sammanhang, faktiskt ÄR kärlek.....?

Dina vänner är, om jag förstått det rätt, helt vanliga människor. Inga terapeuter, inga psykologer, inga superhjältar. Bara vanliga människor. Personer med egna behov. Egna åtaganden. Egna känslor och uppfattningar.

Att ett vän inte alltid kan finnas där precis när man vill, betyder inte att vännen inte bryr sig. Man kan bry sig jättemkt om någon och ändå av olika anledningar behöva sätta gränser. (Tänk en förälder eller hund-/hästägare. Det kan finnas oändligt med kärlek, gränser behövs ändå.)

Jag tänker också att olika personer fyller olika roller i ens liv. Det brukar sägas att man inte ska lägga alla sina behov hos en och samma person. Det blir för skört, som att balansera på ett ben. Jobbigt när det blåser och väldigt tufft om något skulle hända med just det benet. Olika människor behövs för olika saker.
Behöver man morötter går man till Ica, inte till sin frisör. Behöver man en såg åker man till ett byggvaruhus, inte till en klädaffär. Osv.

Människor uppfyller också olika behov. Man går inte till tandläkaren för att fixa naglarna. Behöver man hö ringer man en bonde, inte en fotograf. Du fattar.
En terapeut eller psykolog kan hantera saker som de flesta "vanliga" personer, familj, släkt, vänner, inte kan. Eller ens bör, om någon mår riktigt, riktigt dåligt. Vissa svåra tillstånd kräver kunskap, erfarenhet och utbildning för att bemöta och nysta i. Någon som kan ställa rätt frågor, läsa av ens kroppsspråk och kanske framför allt, fånga upp reaktioner.

Betyder det att vänner inte behövs? Självklart inte! Vänner kan vara superviktiga!
För just det behovet, behovet av vänskap.
Andra behov en människa kan ha kräver helt andra resurser. Ansvaret för att hantera riktigt svår ångest, självmordstankar, djupa depressioner osv, brukar vara såna grejer som kan bli tokigt (eller i värsta fall farligt) att lägga på sina vänner.

Jag tänker på de starka ensamhetskänslorna, monstret och känslan av att du måste ha någon att skriva med NU, som du beskrivit. Om det ofta slutar med missförstånd, öppna sår och ännu sämre mående när du försöker hantera de här känslorna med hjälp av dina vänner, då kanske det helt enkelt inte är vännerna som ska axla just den rollen?
Det kanske inte är de som ska hantera den där jättestarka ångesten?

Just för ATT de bryr sig så mycket om dig. För att de, förutom att vara dina vänner, också är helt vanliga människor.

Kanske behöver monstret och ensamkänslorna, en helt annan typ av hjälp?

(Du behöver absolut inte svara på det här. Det är bara tankar, du får självklart ignorera inlägget om du vill.)

Nej och jag har ALDRIG på stått att dom skulle han tera det heller. Utan egentligen TVÄRTOM så har jag sagt att dom INTE ska försöka att göra nånting. Men DOM har sagt att jag kan prata med dom om allt. Men jag VILL INTE och jag har ALDRIG viljat att dom ska han tera nån ångest eller nånting!!

 

[dagnymaria]

Nej och jag har ALDRIG på stått att dom skulle han tera det heller. Utan egentligen TVÄRTOM så har jag sagt att dom INTE ska försöka att göra nånting. Men DOM har sagt att jag kan prata med dom om allt. Men jag VILL INTE och jag har ALDRIG viljat att dom ska han tera nån ångest eller nånting!!

Okej. Jag tänkte nog inte att du bett dem i ord att hantera din ångest. Mer att det kanske av olika anledningar blivit så att den hamnat hos dem. Att det varit till vännerna du vänt dig när monstret varit starkt och du mått riktigt dåligt.

Men så kanske det inte varit?

 

[LiviaFilippa]

Okej. Jag tänkte nog inte att du bett dem i ord att hantera din ångest. Mer att det kanske av olika anledningar blivit så att den hamnat hos dem. Att det varit till vännerna du vänt dig när monstret varit starkt och du mått riktigt dåligt.

Men så kanske det inte varit?

Nej inte som du verkar tro.
Det verkar lite som att du inte har nån aning så bara kommer du och ungefär an klagar mig för saker och dum förklarar mig. Och jag fattar inte varför.

 

[dagnymaria]

Nej inte som du verkar tro.
Det verkar lite som att du inte har nån aning så bara kommer du och ungefär an klagar mig för saker och dum förklarar mig. Och jag fattar inte varför.

Min mening var absolut inte att anklaga dig. Tvärtom. Det låter i dina inlägg som att du anklagar dig själv väldigt mycket, när saker blir tokigt eller konflikter uppstår med dina vänner. Du skriver ofta att det inte går att vara vän med dig och så.

Mina tankar gick ut på de konflikter som uppstått, kanske inte alls är ditt fel. Kanske inte heller dina vänners (men det vet jag givetvis ingenting om).
Det kanske helt enkelt skulle kunna handla om att du hamnat i "fel affär" för det du behöver just då. Och det har i så fall absolut ingenting med dumhet att göra. Jag ser dig tvärtom som en extremt smart och för din ålder, väldigt klok tjej. Du är långt ifrån dum. Får du bara må lite bättre, är jag säker på att du kommer kunna göra storverk.
Att hamna tokigt handlar kanske snarare om vägledning. Och i vissa fall gränser. Och det är ansvaret är såklart inte ditt.

Jag har själv varit tonåring, jag har själv mått väldigt dåligt och jag har också jobbat länge på HVB. Med tjejer i just din ålder, som av olika anledningar mådde riktigt, riktigt dåligt. Att olika typer av problem skulle läggas i rätt händer för att de skulle ha en chans att må bättre, var något vi pratade ganska mycket om. Olika svårigheter behövde olika typer av hjälp, helt enkelt. Det var mer regel än undantag när vi fick in nya tjejer, att den ångest de bar på hanterades på sätt som kanske inte alltid var så bra för dem. Men igen, inte deras fel, utan det var ju därför de var hos oss. För att få hjälp.

Om du fortfarande känner att det jag skriver inte alls berör dig, får du gärna bortse från det så släpper vi det spåret.

 

[LiviaFilippa]

Min mening var absolut inte att anklaga dig. Tvärtom. Det låter i dina inlägg som att du anklagar dig själv väldigt mycket, när saker blir tokigt eller konflikter uppstår med dina vänner. Du skriver ofta att det inte går att vara vän med dig och så.

Mina tankar gick ut på de konflikter som uppstått, kanske inte alls är ditt fel. Kanske inte heller dina vänners (men det vet jag givetvis ingenting om).
Det kanske helt enkelt skulle kunna handla om att du hamnat i "fel affär" för det du behöver just då. Och det har i så fall absolut ingenting med dumhet att göra. Jag ser dig tvärtom som en extremt smart och för din ålder, väldigt klok tjej. Du är långt ifrån dum. Får du bara må lite bättre, är jag säker på att du kommer kunna göra storverk.
Att hamna tokigt handlar kanske snarare om vägledning. Och i vissa fall gränser. Och det är ansvaret är såklart inte ditt.

Jag har själv varit tonåring, jag har själv mått väldigt dåligt och jag har också jobbat länge på HVB. Med tjejer i just din ålder, som av olika anledningar mådde riktigt, riktigt dåligt. Att olika typer av problem skulle läggas i rätt händer för att de skulle ha en chans att må bättre, var något vi pratade ganska mycket om. Olika svårigheter behövde olika typer av hjälp, helt enkelt. Det var mer regel än undantag när vi fick in nya tjejer, att den ångest de bar på hanterades på sätt som kanske inte alltid var så bra för dem. Men igen, inte deras fel, utan det var ju därför de var hos oss. För att få hjälp.

Om du fortfarande känner att det jag skriver inte alls berör dig, får du gärna bortse från det så släpper vi det spåret.

Ja bra då kan vi av sluta den disskutionen nu.