Allmänt om Ridskolans Historia

[Cheque]

Försöker hitta fakta om ridskolans historia, alltså inte en speciell klubb eller skola utan mer allmänt.

Red du på ridskola för 20-30 års sen? det skulle vara jätte intressant att få höra lite om hur verksamheten såg ut då.

 

[Tscabo]

Sv: Allmänt om Ridskolans Historia

Min kära mor som red på ridskola för en 30 år sedan att de fick vara levande bommar : O
Och de plockade in shettisarna utan grimmor, bara tog i pannluggen.

 

[tictac]

Sv: Allmänt om Ridskolans Historia

Försöker hitta fakta om ridskolans historia, alltså inte en speciell klubb eller skola utan mer allmänt.

Red du på ridskola för 20-30 års sen? det skulle vara jätte intressant att få höra lite om hur verksamheten såg ut då.

Började rida på ridskola för 26 år sedan (vart har tiden tagit vägen?). Verksamheten var ungefär som den är idag, skötare till hästarna, ridlektioner, teorilektioner. Den största skillnaden är nog utrustningen, inga benskydd på hästarna, idag har nästan alla benskydd. När man red hade man inte alltid ridbyxor, det gick lika bra med någon annan typ av byxor, det var inte sådan hysteri kring kläder och utrustning till hästen. Pannbanden var med flätade plastband. Ungdomssektion fanns då också. Vi hade klubbtävlingar och inbjudningstävlingar, både hopp och dressyr och caprilli (dressyrporgram med hinder).

Junior Cup gick varje år med klubbuttagning, distriktsfinal och riksfinal.

Vi bodde nästan i stallet, var där varje ledig stund och hjälpte till. Ofta fick man rida extra någon lektion när någon häst behövde gå, eller så fick man biljetter som man samlade till en uteritt.

 

[Forest Autumn]

Sv: Allmänt om Ridskolans Historia

Den ridskoletid jag minns mest av var för 30-35 år sedan. Likadant som ngn före mig beskriver det så var inte kläderna så viktiga. vi red i jeans, gummistövlar eller gymnastikskor. Ridbyxor hade man bara när det var tävling. De plastflätade pannbanden minns jag också. Vi var i stallet hela helgerna och hjälpte till. Jag lärde mig massor om hästar och inte bara om ridning. Jag undrar lite om det är så fortfarande. Vi hade klubbtävlingar. luciatåg mm. Det var nog egentligen inte så stor skillnad mot hur det är nu.

Den största skillnaden när det gällde ridningen tycker jag var att det inte alls var lika många som hade egna hästar då som det verkar vara idag. Tanken på en egen häst var mkt avlägsen.

 

[Leteng]

Sv: Allmänt om Ridskolans Historia

Jag började min hästbana på Helsingborgs ridhus (minns ej vad föreningen hette då). Det låg på Berga och var en fd kassern = kavaleri. De stora hästarna ägdes av kronan sk kronhästar d v s militärhästar. Där fanns en del ponny också.
En ridlektion på ponny kostade 6.50 kr och jag har för mig att vi red 30 minuter. Precis som föregående talare så var det ovanligt med ridkläder. Man lånade hjälm av ridskolan. Alla hästar hade skötare vilket stod på en lista vem som var skötare på vilken häst/ponny. Skötarna var numrerade och att vara förstaskötare var något speciellt. För att få vara nära hästarna var man gärna ledare på nybörjarlektioner. Där grundlade man en god fysik.
Än idag när jag kommer in på en ridskola drar jag in doften och får en härlig känsla av att vara tillbaka till mitt andra hem. Trots att jag hela tiden haft hästar i mitt liv och har eget stall idag så är det något speciellt att komma till en ridskola. Det var en annan värld helt olik skolans värld etc.

 

[black pearl]

Sv: Allmänt om Ridskolans Historia

Jag har också tillbringat en massa timmar på ridskolan under min uppväxt på 1970-talet. Det stämmer som tidigare skribenter menat på att det fanns en lång rad av skötare till varje häst samt att man nästan slogs om att få putsa sadel och träns mm. Jag fick ett par mollskinnsridbyxor som var helt rätt på den tiden. Det fanns även den äldre varianten av ridbyxor typ flygarbyxor med extremvida lår som gick ut likt en halvcirkel. sidosömmarna gick fram över knäet och färgen skulle vara kaki.
Vi hade ett märkligt ridhus som var inhyst i en stor lada. Hästarna var helvilda (importer från Polen vill jag minnas) det var ofta alla ramlade av flera gånger under samma lektion under vintrarna! Det är väl därför man blivit lite försiktig på gamla dar

Vi hade oerhört roligt och man hängde med överallt för att arbeta eller lyssna och lära. Det var inga föräldrar som körde en fram och tillbaka (det skulle varit pinsamt då) utan alla ville gärna vara självständiga och som små Kajsakavattjejer. Ofta red man barbacka och helst även utan träns och grimma från hagen, då blänkte man.
Jag var en av få som faktiskt fick en egen ponny och jag kommer aldrig att glömma den känsla jag hade den dagen han kom hem. Att han sedan var helgalen och älskade att rymma var mindre viktigt, liksom att han varit hingst tills han var fyra år!!! jag fick alltid segla förbi andra hästar i passageliknande trav.

Visst kunde det ibland gå hett till då några stalltjejer bråkade om vem som var mest skötare på en häst. Jag minns också att det var stränga regler för hur man förde sig i stallet. Säkerhet och ordning var oerhört viktigt speciellt som hästarna var ganska vilda (på min ridskola i alla fall).

Det märkliga är att efter ett hästuppehåll på 10-15 år då jag kom tillbaka till stallet med mina egna barn så var allt sig väldigt likt. Lukten av sågspån och häst fick mig att komma på att jag saknat allt mycket mer än jag fattat. Flera av mammorna där och även en och annan pappa var faktiskt samma individer som ett antal år tidigare bott i stallet själva.

Jag har flera hästar nu och bor på hästgård och har samma hovslagare som skodde min ponny på 1970-talet, så kan det gå...

Ridklubben fyller 50 år om ett eller två år och det var min mammas kompis som var med och startade den 1960 (har jag för mig att det var) .

En bra avhandling om stallmiljöns påverkan på tjejer är en bok som heter "Över alla hinder" vars författare jag glömt namnen på (har boken hemma men kommer inte åt den just nu). den kan jag rekommendera om du letar info från forna stalldagar. Ridsportförbundet har säkerligen information de också.

 

[Pip]

Sv: Allmänt om Ridskolans Historia

Vi hade hinkar till ryktsakerna som var fullklottrade med favvo hästarnas namn, stalloveraller gärna med skötarhästens namn inbroderat på ryggen! Lika så träskor som man målade i "sin" hästs färger och skrev namnen på
Tävlade om vem som kunde få flest stövavslag från ryktskrapan på golvet bakom spiltan. Flätade pannbanden med plastband eller sammetsband om man hade råd!
Alltid mackor med ost och stekt ägg och saften i sirapsflaska med sig :love

 

[Leteng]

Sv: Allmänt om Ridskolans Historia

Jovisst hade vi skitkul på den tiden. På något sätt verkar det vara mycket mer allvar nu. Vi hade en fjording som jag idag undrade om hon verkligen var häst för man kunde göra precis vad som helst med henne. Vi hoppade bock upp och red 4 st. Den som satt längst bak fick sitta bak och fram och hålla fast sig i svansen. Och hästen bara lufsade på. I trav började det bli svårt och en efter en flög vi av och till sist gick hästen hem. Hade jag sett mina barn göra det hade jag fått spel. Dels med tanke på hästen dels med tanke på säkerheten.
Förutom det flätade pannbandet så sydde vi vojlocköverdrag av lakan. Detta var väldigt praktiskt eftersom det fungerade som ett örngott och var lätt att tvätta. (även om min mamma inte tyckte det!)

 

[bubbel]

Sv: Allmänt om Ridskolans Historia

Hahaha! Vad gulligt!

Jag har just insett att det faktiskt är 19 (!) omg år sedan jag började på ridskola... fem år och livrädd för de stora hästarna (ponnier fanns inte på ridskolan då)

Det jag har tydligast minne av var att ridfröken var väldigt sträng och man fick välja häst genom en lucka. Ridfröken satt innanför på kontoret och ropade upp barnen som stod i kö utanför.

 

[Glimfeather]

Sv: Allmänt om Ridskolans Historia

Åh, HERREGUD! Insåg just att det är 17 år sedan jag började på ridskola

Men jag minns inte så mycket av det tyvärr!

 

[TinyWiny]

Sv: Allmänt om Ridskolans Historia

Jag började på ridskolan för 28 år sedan.
Som nybörjare red man alltid på lördagar och man hade 30 min. ridning och 30 min. teori.

Första året var det stalltjejer som hade lektioner och man lärde sig inte särskilt mycket men man var där man var hos hästarna

Sedan bytte ridskolan ägare och det blev ordning och reda.
Min ridlärare stod med ciggaretten i mungipan och fixade träns och sadlar i ridhuset.

Hästarna lindades hellre än benskydd men några hade strykkappor.

Hästarna var till övervägande delen kronans hästar, stora på 165-170 som 10 åringar red.
Några ponnier fanns också men ponnier var ovanligare då än nu, nu finns de ju överallt.

Skötar systemet var hårt, en förste skötare hade alltid företräde till "sin" häst och det var ett fåtal som ens tilltalade någon som inte också var försteskötare, sen fanns det andra och tredje skötare, man stod i kö för att få bli skötare.
Det var strikt uppdelat vilka som bara var där och red och de som "bodde" istallet, det var svårt att prata med dem som varit där länge och man såg upp till dem.
Första skötarna hade egna skåp på ridskolan, de andra fick ta med sig sina saker hem varje gång.

Alla ryktgrejer hade man i hinkar som (precis som någon annan skrev) det stod favorit hästen/hästarnas namn på.

Man tog stort ansvar, allt var blodigt allvar, man stod nästan i givakt för ridläraren när han kom och han sa aldrig att man gjorde rätt, bara när man gjorde fel.

Egen ridhjälm, ridbyxor och ridstövlar var obligatoriskt.
Mina föräldrar tyckte det var helt onödigt med egen hjälm eftersom man kunde låna på ridskolan.
Ridhjälmarna satte man klistermärke på med typ "häst är bäst" och dylikt.
Jag minns ännu när jag fick mina första ridbyxor beiga med knäskoning i mocka, stenhårda när de var tvättade
Jag hade ett par svarta gummistövlar innan jag äntligen kunde köpa ett par riktiga ridstövlar, då av gummi senare i konstläder (jäklar vad man frös).

Man betalade varje gång i början och senare för en månad i taget, ridläraren delade ut hästarna en halvtimme innan lektionen skulle börja.
De som ofta kom försent var inte högt sedda av ridläraren, var man inte där 30 minuter innan så fick man alltid en häst som inte gick innan för att man skulle lära sig att komma i tid.
Det var en fasa att komma försent.

Vuxna var det bara i stallet på lördagarna, det var enda gången det var en vuxenlektion och de som kom med mamma sågs det ner på, inga föräldrar i stallet

Sadlarna var svintunga, att få upp en sadel på hästen var ett helt företag, särskilt om hästen var stor.
Man lade inte på den, man puttade upp den från sidan.

Så sammantaget, en tuff, rolig och härlig tid

 

[black pearl]

Sv: Allmänt om Ridskolans Historia

:Just så var det, kom genast ihåg en mängd detaljer då jag läste ditt inlägg

 

[Wembley]

Sv: Allmänt om Ridskolans Historia

Jag och min kompis började rida på ridskola 1976. Då delades hästarna ut genom en lucka 30 min före ridlektionen. Det var alltid nervöst och den som var sist i kön fick räkna med att få den minst populära hästen.

Vi red i ridbyxor och gummistövlar, både jag och min kompis hade blåa Jofahjälmar med ett matchande spö till

Lektionshästarna stod nästan alltid i spilta. De gick inte lika mycket ute i hagen på dagarna då som nu. Så ofta var de lite extra busiga när det var dags för uteritt. Det var därför ofta som någon blev avkastad.

Kommer ihåg att lädret alltid var brunt, ofta hade de en s.k filtvojlock under sadeln och pannbandet var ibland flätat med plast i två olika färger.

Vi gick och beundrade privathästarna och lusläste på alla namnskyltarna i stallet. Kommer fortfarande ihåg hästarnas namn, födelseår och härstamningar. På julfesten kunde man köpa glaserade pepparkakshjärtan med favorithästens namn

4 år senare var jag med och startade en ridklubb tillsammans med några andra tjejer, vi var mellan 11 och 17 år gamla. Vi ansökte hos Ridfrämjandet om att få bli ridklubb, men de skickade ansökan i retur med svar att vi var för unga och fick sammankalla våra målsmän för att bilda en styrelse. Det gjorde vi och ridklubben lever än idag!

 

[Degree]

Sv: Allmänt om Ridskolans Historia

Det jag kommer ihåg bäst på våran ridskola (har ridit där sedan mitten av sjuttiotalet, jobbar sedan 20 år tillbaka där också) var att man skulle ha scooterkängor, ridbyxor och benvärmare som var gröna, röda, gula och blårandiga, när man red. Vi red i ett tält som hölls uppe av luft från en fläkt och ibland blev det för lite luft och tältet sjönk en aning för att sedan slå upp fullt igen. Ljudet fick alla ponnier och hästar att sätta av i galopp, hälften flög av, scooterkängorna var så tunga att de flög av fötterna på de som ramlade av, och de som satt kvar fick scooterkängor i huvet. Vi hade hjälm mer för att skydda skallen från flygande skor.

 

[black pearl]

Sv: Allmänt om Ridskolans Historia

Våra hästar hade genomgående sk remontgrimmor på tränset och naturligtvis plastflätade band som alla nämnt tidigare (såg att de såldes igen i Falsterbo). Vojlockarna av filt var faktidkt oerhört bra med sina tvättbara överdrag av lakansväv...varför har de försvunnit?
Oh, jag blir lite lyrisk då jag läser denna tråden...

 

[fluffig]

Sv: Allmänt om Ridskolans Historia

Min ridskola hade ett ridhus som var jättestort 30*15 tror jag det var. Kompisarna som red på ridskolan utan ridhus var avundsjuka.
Varje lördag var putsdagoch då gjordes all utrustning ren med lädertvål och smörjdes cocaline (stavning).
Alla gjorde sin stallåda i träslöjden och målades i en massa fina färger innan hästnamnen skrevs dit.

 

[Ginne]

Sv: Allmänt om Ridskolans Historia

Jag började på ridskola för 40 år sen... Känner igen en del av det som skrivits hittills.

Kommer ihåg att man fick stå på kö vid kontoret för att få tilldelat en häst att rida på lektionen. Jag stod alltid sist... Vi red i förlängningen av stallet, logen kan inte haft nutida ridhusmått! Det fanns både ponnyer och stora hästar i stallet. Mest D-ponnyer som kom från ett stuteri inte så långt ifrån ridskolan. Jag tror att ridskolan hyrde dem. Filtvojlockar minns jag! Och lakansöverdragen. De flätade plastbanden på pannbanden.

Jeans och gummistövlar hade vi på oss till en början. Småningom köpte man ridbyxor, och då var det såna som beskrivits tidigare, med en "påse" på låret. Raggsockar utanpå ridstövlarna (när man senare fick råd att köpa såna) med gummigaloscher utanpå det på vintern! Sammetshjälmar med wahlströms ponnyklubbs märke på.