Allergi mot katt

[super]

Hur det går att promenera med sele är väldigt individuellt. Mycket beror på hur tålmodiga ni är i början.

En del går på långa promenader med sina katter. En del lär sig till och med att gå ”som en hund”. Men det krävs träning och mycket tålamod att komma dit. I början är många rädda och vägrar gå ett enda steg. Vissa fortsätter vara rädda, medan andra börjar älska att vara ute.

Angående altanen så tänk på att katten vill vara med er. Framförallt sommartid är det skönt att kunna ha dörren öppen. Katter är specialister på att komma igenom trånga utrymmen och en öppen dörr, eller en liten springa, är lätt att ta sig igenom.

Det går liksom inte att lära en katt att inte gå ut genom en öppen dörr, eller att inte hoppa upp på något … eller snarare, det GÅR att lära de, men direkt ni är utom synhåll så försvinner all kunskap.

Mina katter är till exempel aldrig på diskbänken … vars alla kattavtryck på spisen kommer ifrån har jag ingen aning om … inte heller varför disksvampen får ben och hittas söndertuggad någonstans…

Vi har nätdörrar framför altandörrarna. Tänkte om den vill vara med ute så får vi sätta på den sele så den kan vara ute med oss. Vi har söderläge på altanen så sommartid är det ingen som pallar att sitta på den iaf inte dagtid. Däremot brukar vi ju ställa dörrarna korsdrag men med nätdörrar för sas.

 

[PathOfClovers]

Vi har en sibirisk hane på 1,5 år som är helt fantastisk!

Vår första katt. Sambon har iaf varit väldigt allergisk mot katt. Vi hälsade på en kompis som har sibir och han gosade in ansiktet ordentligt i pälsen men kände ingenting. Sen var vi hos uppfödaren när ungarna var 5 veckor och han kände ingenting då heller så då vågade vi köra. Min allergiska familj har inte märkt av något när de varit här heller.

Vi började gå ut i sele ganska tidigt vilket han gillade. Svårt att gå i en bestämd riktning dock, utan han for omkring och man fick liksom hänga med bara sen började han gå med mig lös, och då gick det jättebra med promenader. Han följer efter som en hund. Men mycket vill ha mer och till slut var det ohållbart att ha honom inne. Han är ute med GPS och jag har noga koll på var han är osv. Vi bor dock på landet, så känns rätt okej. Dock andra katter förstås och har blivit två omgångar hos veterinär efter bett i svansen.

När han får vara ute är han väldigt harmonisk, men påhittig och leker gärna kull med oss, jagar vattenstrålen från trädgårdsslangen och jagar frisbee. En del säger att de är lite hundlika, och det stämmer rätt bra på vår iaf.

Älskar att ligga högst upp i korgen på sitt klösträd, men ligger lika ofta bara mitt på golvet och sover. Gosig men lägger sig inte ofta i knäet, utan nära bredvid.

Enda sibiriska katten jag känner visserligen, men helt underbar på alla sätt iallafall!

 

[cambodia]

Vi har en sibirisk hane på 1,5 år som är helt fantastisk!

Vår första katt. Sambon har iaf varit väldigt allergisk mot katt. Vi hälsade på en kompis som har sibir och han gosade in ansiktet ordentligt i pälsen men kände ingenting. Sen var vi hos uppfödaren när ungarna var 5 veckor och han kände ingenting då heller så då vågade vi köra. Min allergiska familj har inte märkt av något när de varit här heller.

Vi började gå ut i sele ganska tidigt vilket han gillade. Svårt att gå i en bestämd riktning dock, utan han for omkring och man fick liksom hänga med bara sen började han gå med mig lös, och då gick det jättebra med promenader. Han följer efter som en hund. Men mycket vill ha mer och till slut var det ohållbart att ha honom inne. Han är ute med GPS och jag har noga koll på var han är osv. Vi bor dock på landet, så känns rätt okej. Dock andra katter förstås och har blivit två omgångar hos veterinär efter bett i svansen.

När han får vara ute är han väldigt harmonisk, men påhittig och leker gärna kull med oss, jagar vattenstrålen från trädgårdsslangen och jagar frisbee. En del säger att de är lite hundlika, och det stämmer rätt bra på vår iaf.

Älskar att ligga högst upp i korgen på sitt klösträd, men ligger lika ofta bara mitt på golvet och sover. Gosig men lägger sig inte ofta i knäet, utan nära bredvid.

Enda sibiriska katten jag känner visserligen, men helt underbar på alla sätt iallafall!
Visa bifogad fil 104111

Så fin

 

[super]

Nu har vi varit och provsniffat. Jag kände inte alls mycket faktiskt m ens ngt trots att kattungarna hade ett eget rum så det var relativt instängt, mamman kunde komma och gå som hon ville.

Däremot så var kattungarna inte särskilt sociala, i början låg dom mest och sov men efter ett tag så piggade dom på sig. Ingen var dock speciellt kelsugen utom en men den ville bara kela med uppfödaren. Är det normalt? Är ju van vid valpar som klättrar och tävlar om vem som ska får uppmärksamhet.. En var mer vild än tam så den tackade vi nej till på en gång. Vi ska åka och kolla en gång till och se om dom är mer intresserade av oss då. Eller är det så kattungar är? Kan vi inte räkna med att dom vill vara med oss när man kommer som främmande? Jag blev lockad av den som var kelen med uppfödaren och tänker att den kanske vänder sin kelighet mot oss sedan. Nackdelen med den var att den hade varit väldigt liten vid födseln så hon hade fått hjälpa den en del för att den skulle få amma osv, är det risk att den är sjuklig då? Den var dock pigg och glad nu.
Min sambo gillade en som verkade väldigt snäll men var lite rymningsbenägen, ville gärna ta sig ut ur kattrummet..

Hur ska man tänka när man väljer kattunge? Uppfödaren var ganska okunnig, då det var hennes första och troligen enda kull.
Bild på dom små grynen. Den första bilden på min favorit.

 

[super]

Bild på sambons favorit

 

[Bison]

Nu har vi varit och provsniffat. Jag kände inte alls mycket faktiskt m ens ngt trots att kattungarna hade ett eget rum så det var relativt instängt, mamman kunde komma och gå som hon ville.

Däremot så var kattungarna inte särskilt sociala, i början låg dom mest och sov men efter ett tag så piggade dom på sig. Ingen var dock speciellt kelsugen utom en men den ville bara kela med uppfödaren. Är det normalt? Är ju van vid valpar som klättrar och tävlar om vem som ska får uppmärksamhet.. En var mer vild än tam så den tackade vi nej till på en gång. Vi ska åka och kolla en gång till och se om dom är mer intresserade av oss då. Eller är det så kattungar är? Kan vi inte räkna med att dom vill vara med oss när man kommer som främmande? Jag blev lockad av den som var kelen med uppfödaren och tänker att den kanske vänder sin kelighet mot oss sedan. Nackdelen med den var att den hade varit väldigt liten vid födseln så hon hade fått hjälpa den en del för att den skulle få amma osv, är det risk att den är sjuklig då? Den var dock pigg och glad nu.
Min sambo gillade en som verkade väldigt snäll men var lite rymningsbenägen, ville gärna ta sig ut ur kattrummet..

Hur ska man tänka när man väljer kattunge? Uppfödaren var ganska okunnig, då det var hennes första och troligen enda kull.
Bild på dom små grynen. Den första bilden på min favorit.Visa bifogad fil 104945

Katter är inte som hundar
Ingen av våra har varit särskilt intresserad när vi hälsat på runt fyra -fem veckor. De har mest lekt med varandra och sovit.
Vi valde den värsta i kullen, helt tokig och noll social. Hon har fortsatt vara en bråkstake men väldigt social och är alltid med.
Den andra valde vi efter färg och päls, han var världens snällaste som kattunge, kurrade konstant och är fortfarande en snäll gosekatt vid nio månader

 

[Asko]

Nu har vi varit och provsniffat. Jag kände inte alls mycket faktiskt m ens ngt trots att kattungarna hade ett eget rum så det var relativt instängt, mamman kunde komma och gå som hon ville.

Däremot så var kattungarna inte särskilt sociala, i början låg dom mest och sov men efter ett tag så piggade dom på sig. Ingen var dock speciellt kelsugen utom en men den ville bara kela med uppfödaren. Är det normalt? Är ju van vid valpar som klättrar och tävlar om vem som ska får uppmärksamhet.. En var mer vild än tam så den tackade vi nej till på en gång. Vi ska åka och kolla en gång till och se om dom är mer intresserade av oss då. Eller är det så kattungar är? Kan vi inte räkna med att dom vill vara med oss när man kommer som främmande? Jag blev lockad av den som var kelen med uppfödaren och tänker att den kanske vänder sin kelighet mot oss sedan. Nackdelen med den var att den hade varit väldigt liten vid födseln så hon hade fått hjälpa den en del för att den skulle få amma osv, är det risk att den är sjuklig då? Den var dock pigg och glad nu.
Min sambo gillade en som verkade väldigt snäll men var lite rymningsbenägen, ville gärna ta sig ut ur kattrummet..

Hur ska man tänka när man väljer kattunge? Uppfödaren var ganska okunnig, då det var hennes första och troligen enda kull.
Bild på dom små grynen. Den första bilden på min favorit.Visa bifogad fil 104945

Det finns sociala katter som kan tänka sig vara sociala med främmande också. Men jag tror ändå att de flesta katter är mera sociala med familjen, dvs de som de ser som sina människor.
Som kattungar/tonåringar är de dock väldigt upptagna av att busa, dia/äta och sova

Nu är min katt vuxen men hon har alltid varit rädd för främmande (förutom när vi besökte uppfödaren men då ignorerade hon oss mest, fullt upptagen med att busa, jag misstänker att vi hade för lite besök när hon var liten), och skulle någon bedöma hennes gosighet efter hennes beteende under de stunderna så skulle betyget hamna på minus vilket inte stämmer med mig, hennes människa.
Alltså, vad jag vill säga med det så kan katter (precis som med vissa hundraser) vara väldigt olika mot främmande, familjen och "sin" människa.
Vissa kattraser är ju mera sociala än andra, men när det gäller kattungar så tror jag ändå att de flesta är alldeles för fulla av bus i den åldern

Det viktigaste tycker jag är att kattungen inte blir rädd och gömmer sig när du sträcker dig efter den på ett lugnt sätt. Utan blir den förvånad, lugn eller vill busa med dina händer så är det en bra mentalitet och början. (Fast jag skulle inte välja den som vill busa med ens händer heller, jag vill ha en lugnare katt )
De på fotona ser ju ut som att de tycker att det är helt okej att bli upplyftna, det är ju jättebra och normalt beteende. De fattar såklart inte poängen men de blir inte rädda
Lägg dem i knäet eller gosa när de börjar bli trötta som små så lär de sig hur mysigt det är och börjar söka efter det

Och ett tillägg vid besök hos uppfödaren - att de har slutat dia, jag besökte en annan (den var även rädd) innan jag köpte min och där lät mamman ungen att dia fortfarande (dessutom var ungen den enda i kullen). Det kändes inte bra i kombination med annat icke nämnt. Medan när jag besökte min så ignorerade de oss för det mesta, och jag fick se mamman fräsa ifrån när en unge försökte dia. Mamman var redo, och det kändes som ett väldigt bra tecken

Ännu ett tillägg () men min uppfödare hade också sin första kull när jag köpte av henne. Jag kollade lite snabbt med uppfödaren som ägde pappan till kullen innan köp. Men det har aldrig varit några problem, helt frisk och fritestade föräldrar från någon sjukdom (som jag inte minns just nu) upptäckte jag senare. Så det behöver inte vara negativt med att det är deras första gång

 

[Mia_R]

Min lille skrutt förlöstes med kejsarsnitt och föddes upp med nappflaska och i en fosterfamilj då jag var i en arbetsintensiv period och hade svårt att hinna med. Han är i dag en stor och pigg kille, supersocial även om han alltid varit det och inte det minsta klen eller krasslig av sig trots sin dålig start, så det behöver inte betyda någonting. Han vägde så lite som 65 gram innan det vände.

 

[PathOfClovers]

Nu har vi varit och provsniffat. Jag kände inte alls mycket faktiskt m ens ngt trots att kattungarna hade ett eget rum så det var relativt instängt, mamman kunde komma och gå som hon ville.

Däremot så var kattungarna inte särskilt sociala, i början låg dom mest och sov men efter ett tag så piggade dom på sig. Ingen var dock speciellt kelsugen utom en men den ville bara kela med uppfödaren. Är det normalt? Är ju van vid valpar som klättrar och tävlar om vem som ska får uppmärksamhet.. En var mer vild än tam så den tackade vi nej till på en gång. Vi ska åka och kolla en gång till och se om dom är mer intresserade av oss då. Eller är det så kattungar är? Kan vi inte räkna med att dom vill vara med oss när man kommer som främmande? Jag blev lockad av den som var kelen med uppfödaren och tänker att den kanske vänder sin kelighet mot oss sedan. Nackdelen med den var att den hade varit väldigt liten vid födseln så hon hade fått hjälpa den en del för att den skulle få amma osv, är det risk att den är sjuklig då? Den var dock pigg och glad nu.
Min sambo gillade en som verkade väldigt snäll men var lite rymningsbenägen, ville gärna ta sig ut ur kattrummet..

Hur ska man tänka när man väljer kattunge? Uppfödaren var ganska okunnig, då det var hennes första och troligen enda kull.
Bild på dom små grynen. Den första bilden på min favorit.Visa bifogad fil 104945

Så söta!!

När vi hälsade på var ju ungarna mindre, typ knappt 5 veckor. Men de var inte sociala heller. Vi ville ha en hane, kullen var två av varje och när vi höll i pojkarna så pep den ena lite oroligt hela tiden och den andra sa inte ett ljud. Vi valde den tysta, och han har varit lite galen under uppväxten men det verkar vanligt hehe nu är han världens bästa.

Gå på magkänslan tycker jag!

 

[athena_arabians]

@super: Kattungar är som flera andra sagt inte som valpar. Så länge ingen av dem visar verklig rädsla skulle jag säga att det är helt normala kattungar.

Vad som i mina ögon är viktigt är att bonda ordentligt med katten när den väl kommer hem. Jag hanterade Isis medvetet väldigt mycket när hon kommit hem eftersom jag ville ha en katt som var social med mig (givetvis beror mycket på hur katten är i grunden men hanteringen spelar in). Nu visste jag också att det fanns en stor chans att hon skulle vara social eftersom uppfödaren också hade hennes moster och mer social katt får en leta efter!

Våra/mina tidigare katter var inte så vansinnigt gosiga av sig så jag ville sas "göra rätt" med Isis för att öka chansen till det.

 

[Bison]

Anledningen att vi valde vildkatten Paisley var att vi hade Prada sen innan som var väldigt försiktig och feg. Vi ville ha en katt som var mer modig och mer framåt och som förhoppningsvis även kunde ge lite mer självförtroende till Prada.
Det fungerade Prada tuffade till sig ordentligt efter att Paisley kom och är nu den modigaste i gänget som inte är rädd för något.

Efter det kände vi att det räckte med en vilde och köpte Kantarell, så liten och så snäll

 

[super]

Tack alla för svar!
Nu har tyvärr båda dom vi var intresserade av blivit tingade eller rättare sagt uppfödaren ändrade sig och ville behålla den jag gillade och den sambon gillade blev tingad av en familj som var där före oss men först inte hade bestämt sig..

Nu är det bara vildingen kvar och en som låg och sov hela tiden. Så vi ska väl tillbaka och se om tröttmössan är lite mer social den här gången. Tydligen hade den och den som blev tingad varit på rymmen utanför det avgränsade rummet samma dag och då blev den väl lite trött av alla intryck. Så får se om den är lite piggare nästa gång. Kontaktade även en annan uppfödare som oxå skulle ha kull men hen ville inte sälja till allergiker.

 

[super]

Nu har vi iaf tingat

tröttmössan. Namnförslag är välkomna då vi inte kommer använda det den är döpt till.

 

[super]

Ny fråga..
Har fått tingningsavtalet på kattungen och där står det att hela köpesumman ska vara säljaren tillhanda ett datum som är en vecka innan vi hämtar kattungen. Är det verkligen normalt? När vi har köpt hund eller för den delen häst så har vi betalt det som är kvar på beloppet vid avhämtning. Har aldrig varit med om att det ska vara betalt innan.

 

[ufot]

Ny fråga..
Har fått tingningsavtalet på kattungen och där står det att hela köpesumman ska vara säljaren tillhanda ett datum som är en vecka innan vi hämtar kattungen. Är det verkligen normalt? När vi har köpt hund eller för den delen häst så har vi betalt det som är kvar på beloppet vid avhämtning. Har aldrig varit med om att det ska vara betalt innan.

Låter märkligt.
Det vanliga är att man betalar vid avhämtningen. Katten ska ju veterinärbesiktas innan köp (tror besiktningen får vara max tre dagar gammal).

Jag skulle personligen aldrig betala innan besiktningen. Skulle aldrig gå med på att betala en vecka innan. Vad händer om kattungen skadar sig eller dör? Vad händer om den får anmärkning på besiktningen?

Kattungen är säljarens ansvar till dess du hämtar den, betalar och skriver under kontraktet. Det är säljarens ansvar att ha kattungen försäkrad (och betala eventuella veterinärkostnader) fram tills du hämtar den.

 

[super]

Låter märkligt.
Det vanliga är att man betalar vid avhämtningen. Katten ska ju veterinärbesiktas innan köp (tror besiktningen får vara max tre dagar gammal).

Jag skulle personligen aldrig betala innan besiktningen. Skulle aldrig gå med på att betala en vecka innan. Vad händer om kattungen skadar sig eller dör? Vad händer om den får anmärkning på besiktningen?

Kattungen är säljarens ansvar till dess du hämtar den, betalar och skriver under kontraktet. Det är säljarens ansvar att ha kattungen försäkrad (och betala eventuella veterinärkostnader) fram tills du hämtar den.

Nu har uppfödaren skrivit om avtalet efter min protest.

 

[super]

En ny fråga till alla..
Hur socialiserade förväntar ni er att kattungarna är vid hämtning? Ska dom vara vana vid att få klorna klippta och vara vana vid att badas etc?

Vi upptäckte ju även att vår katt hade skorvig svans efter en gummisnodd som uppfödaren satt dit för att se skillnad på kattungarna.. För kattungar växer ju så vad som kanske satt löst en gång satt inte så löst längre. Vi tog ju bort den på en gång men svansen hade ju märken efter gummisnodden och var som sagt skorvig. Hur orolig ska jag vara över det?
Bad uppfödaren se till så att vet skulle kolla svansen på besiktningen och även skriva i protokollet att den var kollad. Men då menar en annan uppfödare som jag varit i kontakt med att då får jag reservation på försäkringen om det står i besiktningsprotokollet? Samtidigt vill jag ju veta att svansen är ok vid leverans. Hur skulle ni göra?

 

[Lingon]

En ny fråga till alla..
Hur socialiserade förväntar ni er att kattungarna är vid hämtning? Ska dom vara vana vid att få klorna klippta och vara vana vid att badas etc?

Vi upptäckte ju även att vår katt hade skorvig svans efter en gummisnodd som uppfödaren satt dit för att se skillnad på kattungarna.. För kattungar växer ju så vad som kanske satt löst en gång satt inte så löst längre. Vi tog ju bort den på en gång men svansen hade ju märken efter gummisnodden och var som sagt skorvig. Hur orolig ska jag vara över det?
Bad uppfödaren se till så att vet skulle kolla svansen på besiktningen och även skriva i protokollet att den var kollad. Men då menar en annan uppfödare som jag varit i kontakt med att då får jag reservation på försäkringen om det står i besiktningsprotokollet? Samtidigt vill jag ju veta att svansen är ok vid leverans. Hur skulle ni göra?

Jag hade förväntat mig att kattungarna är vana vid kloklippning, bad och normal hantering. Att de är vana vid att man pillar på dem lite här och där, kollar i öronen, munnen osv.

 

[MJLee]

Socialiseringen varierar skulle jag säga liksom hur mycket kattungarna är socialiserade, är väldigt individuellt även inom samma kull. Men det är viktigt att jobba med just kloklippning, bad och liknande när de är små. Och öht bli hanterade mycket, borstande osv. Tex, försiktigt hålla katten i ett mjukt grepp och trycka ut klon utan att klippa bara för att vänja den, lite godis efteråt så klippning blir något positivt. Sedan finns det alltid någon katt som trots idogt jobbande och belöningar vägrar kloklippning

Vissa katter är klister och andra gillar att bara vara med. Jag antar att katten inte kommer sova i sovrummet pga allergi, så jag skulle sova på soffan de första dagarna/veckan. Mycket lek för att aktivera, klätterträd, pålar och tunnor är bra att ha. Liksom vippor och Da Bird (kosta på att köpa den riktiga och inte billiga kopior). En del katter blir mer keliga ju äldre de blir, under kattunge och slyngelåldern kan det vara mycket hormoner som rusar.

 

[ufot]

Jag vet inte om det är direkt rasbundet, men många som har Sibirer säger att de blir keligare ju äldre de blir. Många är försiktiga till en början.

Åtminstone på min stämmer det. I början var hon skygg, gömde sig överallt och allmänt osäker. Nu, två år senare, är hon superkelig, med mig överallt, ligger i sängen varje natt osv. Det är bara när kammen och kloklipparen kommer fram som katten är borta och omöjlig att hitta…