Alla expertråd hitåt!

[Gisburne]

Av diverse anledningar sitter jag nu här med ytterligare en omplaceringshund. Och jag behöver alla råd jag kan få, eftersom hennes problem är något jag inte stött på tidigare. Hon är rädd, både för andra hundar och vissa människor (tonfall) och hon är tillbakadragen, deprimerad, försiktig och väldigt tafatt. Hon verkar knappt veta hur man tuggar mat, vilket leder till att hon sällan äter mer än någon ynka tugga. Hon är totalt ointresserad av godis och "gottigheter" som kött, tuggpinnar, grisöron och så vidare.

Exakt varför hon har blivit såhär vet jag inte, men jag vet att hon kommer ifrån en familj där det har bråkats en hel del, och där hon inte haft någon riktig ledare som satt gränser och talat om för henne vad hennes position i familjen är.

Igår kväll gick jag en kort promenad med henne i koppel (hon vandrar iväg annars och kommer INTE när man ropar) och gick efter Memea Mohlins metod att utan att dra i kopplet förklara att "det är vi två som samtalar" och så vidare. Första minuten drog hon i kopplet och var allmänt ointresserad av både mig och promenaden som sådan. Men efter ett par enkla tillrättavisningar så slutade hon dra i kopplet, blev mer lyhörd på mig och MYCKET enklare att gå med. Hon följde mig istället för att gå i motsatt riktning på egen hand. Det kändes naturligtvis som en triumf att så snabbt få bättre kontakt med henne, men jag är lite osäker på hur jag ska fortsätta.

Jag vill ju befästa mig själv som ledare, men den här vovven har ju aldrig haft någon (sin mamma möjligen) och eftersom hon är så introvert så verkar hon se hela världen som ett stort minfält - vilket resulterar i att hon hela tiden går och är på helspänn för hästar som rör sig, mina andra hundar som springer och leker, snödrivor, bilar, staketstolpar etc. Hon är liksom totalt fokuserad på omgivningen och verkar ganska svår att nå. Och så förstår hon inte riktigt beröm heller, så det är svårt att få henne att förstå skillnaden på "nej" och "bra". Jag arbetar givetvis med tonfallet, men hon verkar i vissa stunder ta allt som kommer ur min mun som bannor. Och godis vill hon inte ha, som sagt...

Efter att ha haft henne här i snart 3 dar så känner jag att det finns en extremt mysig vovve därinne, bakom hennes intelligenta blick, men hur når jag den? Hur får jag henne att våga umgås med mig och de andra hundarna, när hon hela tiden drar sig undan och hoppar på ytterdörren för att komma ut? (Tydligen har hon lyckats öppna dörren några gånger i sin förra familj och dragit iväg på egen hand. Hon har också kommit hem ensam efter att ha "smitit" från promenader med sin förra ägare.) Jag är inte redo att ge upp på henne, utan vill kämpa till sista svettdroppen om det krävs. Tiden får utvisa om det går att få ordning på henne, helt enkelt.

(Hon har precis fyllt 13 månader.)

 

[Trissa]

Sv: Alla expertråd hitåt!

Jag hade nog begränsat hennes värld nu i början, tills hon börjar känna igen den och kan känna sig säker. Samma promenadrundor och mycket rutiner.
Fast jag är ingen expert på den sortens hund, så jag nöjer mig mest med att önska lycka till! Det är ju en ung hund som fortfarande kan formas.

 

[Gisburne]

Sv: Alla expertråd hitåt!

Tack för snabbt svar! (Skrev fel här ovan, hon är precis fyllda 14 månader.)

Det låter ju som en plan, faktiskt, att begränsa upplevelserna. I morse fick hon sitta i koppel utanför stallet när jag fodrade, släppte ut hästar och mockade. Det gick bra, förutom att hon trasslade in sig stup i ett... Men så fort vi kom in la hon sig vid ytterdörren, där hon legat sedan igår kväll, och vägrade röra sig i huset med de andra hundarna. Men jag hörde av förra ägaren att hon alltid gjort så, alltså legat vid ytterdörren och till och med tagit sig ut ibland och stuckit iväg. Min tanke var att eliminera det beteendet, genom att stänga av vägen till ytterdörren så att hon "tvingas" ligga någon annanstans och kanske därmed börja utforska resten av huset. Jag vill ju bryta alla olater från hennes tidigare familj och börja på ny kula, men jag kanske är ute och cyklar?

 

[Trissa]

Sv: Alla expertråd hitåt!

Nej, jag tycker det låter som en bra idé. Du kanske kan gränsa av en hörna någonstans som blir "hennes", där hon kan vara på nätterna och vet att hon är trygg och får vara ifred. När hon känner det kommer hon nog att bli nyfiken på resten av huset så småningom. Där kan hon ju också ha sin mat stående under natten, jag kan tänka mig att det blir lite mindre ångestladdat att äta då.

Det kanske kan vara en idé att bara köra positiv förstärkning nu i början, dvs ignorera oönskat beteende och inte försöka lära henne vad nej betyder. Bara berömma när det blir rätt.

Edit: min mammas hund tar förresten inte godis heller när hon är stressad.

 

[Gisburne]

Sv: Alla expertråd hitåt!

Jag provade att lägga stolar in till tvättstugan, där ytterdörren är. (Huset har en dörr till, men den använder jag inte så ofta, så där har hon inte legat.) Det tog några minuter, men nu har hon faktiskt vandrat runt lite och till och med kommit hit till datorn och "hälsat på". Just nu är hon inne i rummet intill och nosar på hundsängen. Det går framåt!

 

[Gisburne]

Sv: Alla expertråd hitåt!

Det jag har varit strängast med är att hon inte får vara i min säng eller soffa. Förra ägaren ville inte att jag skulle bli arg på henne när hon hoppade upp där, utan istället be henne gå ner lite försiktigt, men för mig blir det fel. Jag menar, jag kan lära henne alla möjliga saker som "gå ner", "sitt", "ligg" och så vidare, men ledarskapet är för mig något annat. Och säger jag som ledare att soffan och sängen tillhör mig så ska hon välja att inte hoppa upp där, i respekt för mig. Så jag har rytit åt henne ett par gånger när hon varit på väg upp och nu har hon faktiskt slutat försöka. Återigen kanske jag är ute och cyklar, men jag ser det som en bra sak att hon respekterar att soffan och sängen är mina domäner.

 

[Ramona]

Sv: Alla expertråd hitåt!

Jag tycker att det låter som att ni båda är på god väg. Jag tycker inte att det gör någonting att visa vart skåpet ska stå när det gäller soffa och säng, snarare tvärtom. Ju säkrare hon blir på sin bostad, vad som är tillåtet och inte ju säkrare kommer hon bli i sej själv och hon kommer att slappna av.

Ingen ide att pusha henne heller, låt det ta den tid det tar. Hon kommer tillslut att inse att du är en god människa, att de andra hundarna är schyssta och att världen hon lever i är ganska så god i alla fall.

 

[Luff]

Sv: Alla expertråd hitåt!

Jag tror denna hund har superkontrollbehov.
Det är därför hon ligger vid dörren tex.
Maten likadant - tänk om något händer när hon koncentrerar sig på maten.
Vår omplacering är lite åt det hållet.
Det tog ett tag innan han åt utan att jag var med och han har fortfarande inte fattat att det inte hjälper att sitta ivägen för dörren.
Han tar alla chanser att få följa med.
Men det har blivit mycket bättre

 

[Milosari]

Sv: Alla expertråd hitåt!

precis sådär var min tik när jag fick henne. fast hon var extremt strykrädd också.

ge hunden lite tid! låt henne lära känna dig och få lite självförtroende. jag hade inte ställt några krav såhär i början utan låtit hunden ta för sig lite. när du sedan börjar med små övningar, se till så att det är enkla saker som hunden lätt klarar. ju bättre du lär känna henne, desto fler saker kommer du upptäcka funkar som belöning. ev kan även mat i framtiden bli en rolig belöning. min åt väldigt dåligt av och till de första åren, men nu är hon ett riktigt matvrak som hade dödat för en köttbulle.

 

[mimmipigg]

Sv: Alla expertråd hitåt!

Har hon varit ensamhund eller fått konkurrera med flera jyckar?
Maten har jag en gång varit med om en hundvalp som inte klarade av att äta eftersom han alltid blivit jagad vid matskålen av sina kullsyskon och äldre hundar.
Den hunden satt jag med i knät och matade länge innan jag så småningom kunde ställa ned matskålen. Han nappade tag i en matbit och sprang och gömde den någonstans annars.
Det beteendet lämnade aldrig den hunden helt, var det bara halvgod mat gömde han den.
Det kan inte vara något sådant som din hund sysslar med?

 

[Gisburne]

Sv: Alla expertråd hitåt!

Tack för svaren!

Nej, hon har inte blivit jagad av andra hundar, hon har varit helt ensam med sin familj. Hon har ätit okej nu, när jag har trugat lite och gett henne tid att tugga utan press. Men hon kastar inte i sig käket som mina andra vovvar gör.

Jag tror inte riktigt att hon har ett kontrollbehov, snarare så försöker hon hela tiden fly. När de andra hundarna leker för närgånget med henne så drar hon iväg, när jag ropar på henne så springer hon iväg, är dörren inte låst så öppnar hon den och springer iväg... Ja, kort sagt verkar hon vilja fly oavsett vad som händer omkring henne.

MEN! Idag har hon varit mycket mer social och intresserad, har lekt med mina hundar och kommit förbi mig några gånger och kollat vad jag gör och så vidare. Så det går framåt, helt klart. Hon börjar kanske inse att det inte är någon som skriker på henne här, och att hon får vara ifred om hon ber om det. Jag har bara kört basic ledarskap med henne, alltså "det som är mitt är mitt och det ger du f*n i", typ. Det har fungerat välgigt bra, hon har inte varit i närheten av sängen eller soffan. Och hon drar inte lika mycket i kopplet heller, utan verkar vara mer uppmärksam på var jag är och vart vi ska gå.

Så det tar sig...