Aldrig riktigt glad..

[polly p]

Hej!
Jag skriver väl mest för att dels kanske få råd och sedan höra att det finns fler än jag..
Som rubriken lyder så har jag svårt att riktigt glädjas över saker. Jag har ju egentligen det hur jäkla bra som helst..
Fyller 50 om ett par dagar ( liite jobbigt )
Blivit mormor till två underbara killar nyligen..
Men ptja, det där med livets efterätt och bla bla..
Klart jag är jätteglad över dom och mina tjejer.
Men blir samtidigt lite provocerad när folk säger att "nu får du fullt upp".
Jag har ju det ändå !
Finns såklart alltid för min familj och vi står varandra nära.
Hästar finns och tränar och tävlar lite men är inte nöjd där heller.
Fin man, gård mm.mm

Jag har ju alltid varit lite såhär och har tidigare, för ett antal år sedan kraschat i någon typ av utmattningsdepression. Var sjukskriven ett litet tag och fick tabletter.
Jag dras också sedan hela livet med ganska kass självkänsla samt sover dåligt.

Har inte massa riktig ångest i nuläget utan känner mig mer tom, besviken på mig själv, borde så mycket..
Gå ner i vikt, dricka lite mindre vin ( helger då och då men ändå blir lite för mycket känner jag.)
Strukturera, gå en keramik kurs, köpa en häst jag verkligen från hjärtat vill ha och gillar och skita i att ev försöka prestera..
Inte nyas fel, vi kommer nog å jobba vidare och försöka bli bättre.
Borde motionera mera men ett paj knä och hälsporre gör det lite tungrott.

Är också mer känslig för stim på jobbet, arbetar inom äldreomsorgen i en stor spretig arbetsgrupp.
Det är ett bra jobb många gånger men inte alltid..

Nåja, jag ska till företagshälsovården.
Men tänker att jag kanske inte är ensam? Någon kanske har bra verktyg?
För det är på något konstigt vis en sorg att inte våga vara riktigt glad.
Eller så är jag det jag känner mig som, en bortskämd fet klimakteriekossa som har svårt att fokusera.

Borde också sluta röka..
Det finns många saker jag vet om som jag "borde" göra och kan påverka för att må bättre men har väldigt svårt att ta tag i.

 

[skiesabove]

Jobba med sömnen. Den är grundbulten för både psykiskt och fysiskt välmående. Dessutom en tydlig punkt att börja med.

Artikel om hur sömnen städar hjärnan och hjälper hälsan:
https://www.theguardian.com/lifeand...help-stop-dementia?CMP=Share_AndroidApp_Other

Jag kan också rekommendera att träna meditation - och jag menar träna. Det är inget man kan på direkten. Man måste göra sina "gympass" på rutin för att bli starkare och komma till de välgörande effekterna. När man tränat några år kompletterar bra meditation den ultraviktiga djupsömnen.

 

[Badger]

Hej!
Jag skriver väl mest för att dels kanske få råd och sedan höra att det finns fler än jag..
Som rubriken lyder så har jag svårt att riktigt glädjas över saker. Jag har ju egentligen det hur jäkla bra som helst..
Fyller 50 om ett par dagar ( liite jobbigt )
Blivit mormor till två underbara killar nyligen..
Men ptja, det där med livets efterätt och bla bla..
Klart jag är jätteglad över dom och mina tjejer.
Men blir samtidigt lite provocerad när folk säger att "nu får du fullt upp".
Jag har ju det ändå !
Finns såklart alltid för min familj och vi står varandra nära.
Hästar finns och tränar och tävlar lite men är inte nöjd där heller.
Fin man, gård mm.mm

Jag har ju alltid varit lite såhär och har tidigare, för ett antal år sedan kraschat i någon typ av utmattningsdepression. Var sjukskriven ett litet tag och fick tabletter.
Jag dras också sedan hela livet med ganska kass självkänsla samt sover dåligt.

Har inte massa riktig ångest i nuläget utan känner mig mer tom, besviken på mig själv, borde så mycket..
Gå ner i vikt, dricka lite mindre vin ( helger då och då men ändå blir lite för mycket känner jag.)
Strukturera, gå en keramik kurs, köpa en häst jag verkligen från hjärtat vill ha och gillar och skita i att ev försöka prestera..
Inte nyas fel, vi kommer nog å jobba vidare och försöka bli bättre.
Borde motionera mera men ett paj knä och hälsporre gör det lite tungrott.

Är också mer känslig för stim på jobbet, arbetar inom äldreomsorgen i en stor spretig arbetsgrupp.
Det är ett bra jobb många gånger men inte alltid..

Nåja, jag ska till företagshälsovården.
Men tänker att jag kanske inte är ensam? Någon kanske har bra verktyg?
För det är på något konstigt vis en sorg att inte våga vara riktigt glad.
Eller så är jag det jag känner mig som, en bortskämd fet klimakteriekossa som har svårt att fokusera.

Borde också sluta röka..
Det finns många saker jag vet om som jag "borde" göra och kan påverka för att må bättre men har väldigt svårt att ta tag i.

Kan du prova i något enkelt ögonblick då och då? Typ borstar hästen och -är jag glad, har jag det mysigt? och njuta i två sekunder?

 

[polly p]

Kan du prova i något enkelt ögonblick då och då? Typ borstar hästen och -är jag glad, har jag det mysigt? och njuta i två sekunder?

Jo det gör jag väl. Som när jag galopperade i 20 cm nysnö på orörda vägar. Det ger själsro.
Dålig på att pyssla häst, det ger ju eg bra endorfiner.
Blir mer ett måste få hyffs på trollet till unghäst eller innan / efter ridning.
Jag har lite svårt att slappna av ..

 

[Squie]

Funderat på samtalskontakt? Diakon, psykolog som ex.

 

[polly p]

Funderat på samtalskontakt? Diakon, psykolog som ex.

Ja ..ska ju till företagshälsovården i nästa vecka!
Hade väl kontakt med nån psykolog då för 7 år sen. Fick diagnos depression då.
Men som fler antytt, sova samt lära mig njuta, slappna av är något jag behöver lära mig . Men vet inte hur .

 

[Ray]

Hej!
Jag skriver väl mest för att dels kanske få råd och sedan höra att det finns fler än jag..
Som rubriken lyder så har jag svårt att riktigt glädjas över saker. Jag har ju egentligen det hur jäkla bra som helst..
Fyller 50 om ett par dagar ( liite jobbigt )
Blivit mormor till två underbara killar nyligen..
Men ptja, det där med livets efterätt och bla bla..
Klart jag är jätteglad över dom och mina tjejer.
Men blir samtidigt lite provocerad när folk säger att "nu får du fullt upp".
Jag har ju det ändå !
Finns såklart alltid för min familj och vi står varandra nära.
Hästar finns och tränar och tävlar lite men är inte nöjd där heller.
Fin man, gård mm.mm

Jag har ju alltid varit lite såhär och har tidigare, för ett antal år sedan kraschat i någon typ av utmattningsdepression. Var sjukskriven ett litet tag och fick tabletter.
Jag dras också sedan hela livet med ganska kass självkänsla samt sover dåligt.

Har inte massa riktig ångest i nuläget utan känner mig mer tom, besviken på mig själv, borde så mycket..
Gå ner i vikt, dricka lite mindre vin ( helger då och då men ändå blir lite för mycket känner jag.)
Strukturera, gå en keramik kurs, köpa en häst jag verkligen från hjärtat vill ha och gillar och skita i att ev försöka prestera..
Inte nyas fel, vi kommer nog å jobba vidare och försöka bli bättre.
Borde motionera mera men ett paj knä och hälsporre gör det lite tungrott.

Är också mer känslig för stim på jobbet, arbetar inom äldreomsorgen i en stor spretig arbetsgrupp.
Det är ett bra jobb många gånger men inte alltid..

Nåja, jag ska till företagshälsovården.
Men tänker att jag kanske inte är ensam? Någon kanske har bra verktyg?
För det är på något konstigt vis en sorg att inte våga vara riktigt glad.
Eller så är jag det jag känner mig som, en bortskämd fet klimakteriekossa som har svårt att fokusera.

Borde också sluta röka..
Det finns många saker jag vet om som jag "borde" göra och kan påverka för att må bättre men har väldigt svårt att ta tag i.

Periodvis tror jag många känner igen känslan. Tänker på Gunvald Larssons klassiska- lycka är jävligt överskattat, man får vara nöjd om man är lite glad ibland❤
Kände så hela vintern i år. Nu har jag hittat flera små glada stunder och det har nog att göra med att jag sover bättre och det är ljusare ute. Men det är svårt att sova bättre när man är inne i den där trallen faktiskt. Men håller med att sömn är medicin mot negativa tankar!!

Sen känner jag att det där borde göra är sjukt meningslöst och inte gör en glad alls. Du borde ingenting tänker jag... Jag var på 50 års fest i helgen och det var många som under en glad fasad hade många tankar om att bli äldre. Samtidigt som alla var överens om att det händer alla som inte dör. Och att vara ung är ett övergående tillstånd för alla inklusive Madonna. Men allt det där borde låter som att man ser andra göra något och sen mår dåligt över att man själv gör något annat. Jag brukar pausa sociala medier när det blir så... Du kanske redan gör det men ett litet tips i alla fall.

 

[polly p]

Periodvis tror jag många känner igen känslan. Tänker på Gunvald Larssons klassiska- lycka är jävligt överskattat, man får vara nöjd om man är lite glad ibland❤
Kände så hela vintern i år. Nu har jag hittat flera små glada stunder och det har nog att göra med att jag sover bättre och det är ljusare ute. Men det är svårt att sova bättre när man är inne i den där trallen faktiskt. Men håller med att sömn är medicin mot negativa tankar!!

Sen känner jag att det där borde göra är sjukt meningslöst och inte gör en glad alls. Du borde ingenting tänker jag... Jag var på 50 års fest i helgen och det var många som under en glad fasad hade många tankar om att bli äldre. Samtidigt som alla var överens om att det händer alla som inte dör. Och att vara ung är ett övergående tillstånd för alla inklusive Madonna. Men allt det där borde låter som att man ser andra göra något och sen mår dåligt över att man själv gör något annat. Jag brukar pausa sociala medier när det blir så... Du kanske redan gör det men ett litet tips i alla fall.

Jo. Känner igen Gunvald!
Svårt att ta bort det där b****e.
Ändå. Lite skönt att höra att det finns fler som åldersnojjar.
Även om alternativet ibland känns tilltalande. Inte bara för åldern utan över mig som människa!

Men tänker att någon funktion fyller jag och att det finns några som håller mig kär samt skadorna det skulle orsaka då.

Jag är ganska aktiv på sociala medierer. Men känner inte att andra har mer bättre. Mer att jag skulle vara nöjd och lycklig och lugn.

 

[Ray]

Jo. Känner igen Gunvald!
Svårt att ta bort det där b****e.
Ändå. Lite skönt att höra att det finns fler som åldersnojjar.
Även om alternativet ibland känns tilltalande. Inte bara för åldern utan över mig som människa!

Men tänker att någon funktion fyller jag och att det finns några som håller mig kär samt skadorna det skulle orsaka då.

Jag är ganska aktiv på sociala medierer. Men känner inte att andra har mer bättre. Mer att jag skulle vara nöjd och lycklig och lugn.

Klart du fyller en funktion! Om man har sånna tankar är det nog mer än vanligt vinterdepp och åldersnoja❤

 

[Rosett]

Minns inte om det var här på buke jag läste att man kan bli deprimerad/låg i/innan klimakteriet och att det då kan hjälpa med hormontillskott.
Kanske nåt att kolla upp? Hormonnivåerna alltså.

 

[bettysmatte]

Hej!
Jag skriver väl mest för att dels kanske få råd och sedan höra att det finns fler än jag..
Som rubriken lyder så har jag svårt att riktigt glädjas över saker. Jag har ju egentligen det hur jäkla bra som helst..
Fyller 50 om ett par dagar ( liite jobbigt )
Blivit mormor till två underbara killar nyligen..
Men ptja, det där med livets efterätt och bla bla..
Klart jag är jätteglad över dom och mina tjejer.
Men blir samtidigt lite provocerad när folk säger att "nu får du fullt upp".
Jag har ju det ändå !
Finns såklart alltid för min familj och vi står varandra nära.
Hästar finns och tränar och tävlar lite men är inte nöjd där heller.
Fin man, gård mm.mm

Jag har ju alltid varit lite såhär och har tidigare, för ett antal år sedan kraschat i någon typ av utmattningsdepression. Var sjukskriven ett litet tag och fick tabletter.
Jag dras också sedan hela livet med ganska kass självkänsla samt sover dåligt.

Har inte massa riktig ångest i nuläget utan känner mig mer tom, besviken på mig själv, borde så mycket..
Gå ner i vikt, dricka lite mindre vin ( helger då och då men ändå blir lite för mycket känner jag.)
Strukturera, gå en keramik kurs, köpa en häst jag verkligen från hjärtat vill ha och gillar och skita i att ev försöka prestera..
Inte nyas fel, vi kommer nog å jobba vidare och försöka bli bättre.
Borde motionera mera men ett paj knä och hälsporre gör det lite tungrott.

Är också mer känslig för stim på jobbet, arbetar inom äldreomsorgen i en stor spretig arbetsgrupp.
Det är ett bra jobb många gånger men inte alltid..

Nåja, jag ska till företagshälsovården.
Men tänker att jag kanske inte är ensam? Någon kanske har bra verktyg?
För det är på något konstigt vis en sorg att inte våga vara riktigt glad.
Eller så är jag det jag känner mig som, en bortskämd fet klimakteriekossa som har svårt att fokusera.

Borde också sluta röka..
Det finns många saker jag vet om som jag "borde" göra och kan påverka för att må bättre men har väldigt svårt att ta tag i.

Vet inte om du råkade titta på Nyhetsmorgon igår? En kvinna och en läkare var med i ett inslag om nikotin. Tydligen är det inte alls ovanligt att man mår dåligt (ångest, depression, osv) om man brukar nikotin av något slag. Kvinnan i inslaget hade snusat under en längre tid och också lidit av psykisk ohälsa. När hon var gravid - och slutade snusa så fort hon plussade - märkte hon att hon mådde så mycket bättre mentalt. Jag tror att det var under en andra graviditet som polletten trillade ner för henne, och hon såg sambandet mellan snusningen och måendet. Läkaren bekräftade detta.

Så att sluta röka kanske vore något att testa för att må bättre (om inte annat så mår du ju bättre fysiskt)?

 

[starcraft]

Jag tänker att alla dina ”borde” blir som en tung blöt filt över resten av livet. För vems skull är det du borde dessa saker? För dig själv? För andra? För att någon har sagt att det är bra? Att ha en lång lista med saker som man borde göra, men inte alls har lust med kan ju få vem som helst deppig och orkeslös tänker jag. Kanske bena i vad som är viktigt för dig och vad du verkligen vill göra. Sen tror jag att det kan vara värt att både prata med någon professionell och kolla upp sina värden.

Jag kämpar själv med massa borde och känslor av meningslöshet. I de perioder som jag accepterar att den inte finns någon “Grand plan” och massa saker jag ”bör” för att jag tror att det förväntas av mig känns livet både roligare och lättare.

 

[Amanda_F]

Jag kände som du till jag slutade äta gluten. Jag levde med en låggradig inflammation utan att veta om det. När jag sen slutade var det som att tyngden lyftes av mig.

Har du provat att lägga om kosten?

 

[Jojo]

Hej!
Jag skriver väl mest för att dels kanske få råd och sedan höra att det finns fler än jag..
Som rubriken lyder så har jag svårt att riktigt glädjas över saker. Jag har ju egentligen det hur jäkla bra som helst..
Fyller 50 om ett par dagar ( liite jobbigt )
Blivit mormor till två underbara killar nyligen..
Men ptja, det där med livets efterätt och bla bla..
Klart jag är jätteglad över dom och mina tjejer.
Men blir samtidigt lite provocerad när folk säger att "nu får du fullt upp".
Jag har ju det ändå !
Finns såklart alltid för min familj och vi står varandra nära.
Hästar finns och tränar och tävlar lite men är inte nöjd där heller.
Fin man, gård mm.mm

Jag har ju alltid varit lite såhär och har tidigare, för ett antal år sedan kraschat i någon typ av utmattningsdepression. Var sjukskriven ett litet tag och fick tabletter.
Jag dras också sedan hela livet med ganska kass självkänsla samt sover dåligt.

Har inte massa riktig ångest i nuläget utan känner mig mer tom, besviken på mig själv, borde så mycket..
Gå ner i vikt, dricka lite mindre vin ( helger då och då men ändå blir lite för mycket känner jag.)
Strukturera, gå en keramik kurs, köpa en häst jag verkligen från hjärtat vill ha och gillar och skita i att ev försöka prestera..
Inte nyas fel, vi kommer nog å jobba vidare och försöka bli bättre.
Borde motionera mera men ett paj knä och hälsporre gör det lite tungrott.

Är också mer känslig för stim på jobbet, arbetar inom äldreomsorgen i en stor spretig arbetsgrupp.
Det är ett bra jobb många gånger men inte alltid..

Nåja, jag ska till företagshälsovården.
Men tänker att jag kanske inte är ensam? Någon kanske har bra verktyg?
För det är på något konstigt vis en sorg att inte våga vara riktigt glad.
Eller så är jag det jag känner mig som, en bortskämd fet klimakteriekossa som har svårt att fokusera.

Borde också sluta röka..
Det finns många saker jag vet om som jag "borde" göra och kan påverka för att må bättre men har väldigt svårt att ta tag i.

Jag har sedan en månad tillbaka börjat med tryptofan tillskott. Det är förstadium för både melatonin och serotonin. Tar man det på kvällen sover man gott och sprider man det över dagen är man i regel lugn och glad.
Kan va värt att testa kanske? Som bonus har det minskat känslan av stress i kroppen och har mindre ont!

Det psykologiska går också att jobba med. Tipsar om en bok som heter 4 steg till ett lyckligare liv. Den kan verka lite flummig till en början men har många bra insikter om man lyssnar/läser med ett öppet sinne.

 

[Nepenthe]

Du är trött. Det är nog därför
Jättebra att du tagit hjälp, det börjar där!

Jag fick medecin men den jämnade mer ut mina riktigta dippar. Det finns ju olika.

Sen såg jag häromdagen på nyhetsmorgon ett inslag om att nikotin gör en nedstämd.
Så det vore guld värt om du kunde trappa ner/sluta med det! Där tror jag du får tillbaka en bättre aptit och humöret kommer förändras.

Hejja dig

 

[benson100]

Hej!
Jag skriver väl mest för att dels kanske få råd och sedan höra att det finns fler än jag..
Som rubriken lyder så har jag svårt att riktigt glädjas över saker. Jag har ju egentligen det hur jäkla bra som helst..
Fyller 50 om ett par dagar ( liite jobbigt )
Blivit mormor till två underbara killar nyligen..
Men ptja, det där med livets efterätt och bla bla..
Klart jag är jätteglad över dom och mina tjejer.
Men blir samtidigt lite provocerad när folk säger att "nu får du fullt upp".
Jag har ju det ändå !
Finns såklart alltid för min familj och vi står varandra nära.
Hästar finns och tränar och tävlar lite men är inte nöjd där heller.
Fin man, gård mm.mm

Jag har ju alltid varit lite såhär och har tidigare, för ett antal år sedan kraschat i någon typ av utmattningsdepression. Var sjukskriven ett litet tag och fick tabletter.
Jag dras också sedan hela livet med ganska kass självkänsla samt sover dåligt.

Har inte massa riktig ångest i nuläget utan känner mig mer tom, besviken på mig själv, borde så mycket..
Gå ner i vikt, dricka lite mindre vin ( helger då och då men ändå blir lite för mycket känner jag.)
Strukturera, gå en keramik kurs, köpa en häst jag verkligen från hjärtat vill ha och gillar och skita i att ev försöka prestera..
Inte nyas fel, vi kommer nog å jobba vidare och försöka bli bättre.
Borde motionera mera men ett paj knä och hälsporre gör det lite tungrott.

Är också mer känslig för stim på jobbet, arbetar inom äldreomsorgen i en stor spretig arbetsgrupp.
Det är ett bra jobb många gånger men inte alltid..

Nåja, jag ska till företagshälsovården.
Men tänker att jag kanske inte är ensam? Någon kanske har bra verktyg?
För det är på något konstigt vis en sorg att inte våga vara riktigt glad.
Eller så är jag det jag känner mig som, en bortskämd fet klimakteriekossa som har svårt att fokusera.

Borde också sluta röka..
Det finns många saker jag vet om som jag "borde" göra och kan påverka för att må bättre men har väldigt svårt att ta tag i.

Hej, såg denna tråd, medveten om att det har gått ett tag, men kände ändå ett starkt behov av att svara, för jag känner igen mig och hur jag hade det tidigare. Du är ju också medveten om saker du borde förbättra för att förbättra mående, och som såklart kommer att bidra till att du mår bättre. Och det är bra att du träffar en läkare/psykolog för det låter som en mild depression föreligger. Men det handlar också om vilken karaktär du spelar i ditt liv. Just nu låter det som du spelar väldigt mycket offerrollen. Det är en otacksam roll där du inte har särskilt bra förutsättningar att skapa det liv du vill ha. Tipsar därför om att läsa boken Hero on a mission. Finns en hemsida med dagliga övningar, samt boken ligger på Storytel. Du kan också googla Donald Miller som pratar om det här i flera YouTube klipp. Fullständig game changer, trodde det var "livets lott" att känna så, men nu spelar jag hjälten i mitt liv.

 

[_Elly_]

@benson100 Det där med att leta upp en tråd, direkt ge TS en känga (ja, det tycker jag) och tipsa om en "självhjälpsperson", hur är det... hjälpsamt? TS låter rätt medveten om hur hon känner.

TS, jag hoppas situationen blivit bättre

 

[polly p]

Om jag var låg i mars så fick jag en riktig skitvår och sommar. Den jag pratade med på företagshälsovården tyckte jag skulle lära mig ha ”medkänsla för mig själv ”!
Pyttsan

Nå, min fina underbara uppfödning g blev sjuk och fick tas bort!
Valacken och tävlingshästen halt och det var 10ggr värre än jag trodde innan vet besöket! Nu opererad och igång så hoppas han ska fungera och ev gå att sälja om än reducerat! Ser hoppfullt ut att han ska komma tillbaka till där han var .

Men fy. Hunden höll på att dö för han knaprade Naproxen .
Min hjärtehäst halt i bak, knäproblem men funkar nu som promenadhäst!

Dotterns vackra irländska kraftig artros och skimmelknutor.

Men jag knaprar hormontabletter och har lättare att se klart. Jag ska kika på ny unghäst så det blir nog bättre, ska köpa mer med hjärta än hjärna , blir bättre så.
Funderade på att skita i allt vad häst är men vill inte vara utan.

Iom valacken är igång och hjärtehästen som bästa uteridnings och promenadhäst så känns tillvaron ganska okej!

Har väl dock mer förträngt än bearbetat sorgen efter min uppfödning..

Livet går vidare

 

[_Elly_]

Trist att det varit en än tuffare period för dig
Om du vill skriva, gnälla eller skrika av dig lyssnar Buke utan att tycka att allt är offerkofta

 

[Snowball]

@polly p
Var det allt företagshälsovården hade att komma med?