Jag har ett 14-årigt sto (som jag haft i nio år) som för det mesta är snäll och inte bråkar mycket vid hämtning i hagen. Oftast går hon bara iväg några steg, skickar lite sura blickar men så fort man kommit fram vid huvudet är hon som vanligt...det vill säga väldigt neutral liksom.
Men vissa dagar, som idag, blir hon som förbytt. Hon står med öronen klistrade bakåt, blänger, hotar, går iväg, vänder rumpan till. Det jobbiga är att hon kan stå och kika på mig med öronen framåt och se skiiitglad ut, tills jag kommer nästan hela vägen fram - då bara vänder det. Jag har blivit utjagad ur hagen ett par gånger och fått springa undan när hon kommit i full fart. Jag litar inte på att hon inte kommer att attackera eller sparka på riktigt.
Jag är inte så dominant som person och det känner hon väl av. När hon beter sig så här står jag kvar och närmar mig försiktigt, försöker att verka oberörd av hennes beteende och försöker utstråla självsäkerhet. Men när hon väl attackerar, vilket jag inte behöver provocera henne för, så flyttar jag på mig. Hon vet ju på grund av tidigare gånger att det funkar att bli av med mig så...
Jag vet inte varför hon gör så här, anar att det har o göra med att hon helt enkelt inte har lust de dagarna. Hästar kan ju också ha sämre dagar.
Kanske ska lägga till att hon vid longering och löslongering också visar lite liknander tendenser. Gör utfall mot mig och sådär men det händer bara vid galopp, men då brukar jag gå på henne för att visa att ger hon sig på mig, så ger jag mig på henne...hrm...
SÅ - detta blev ett långt inlägg, men är det någon som har några idéer om VARFÖR hon gör så här och HUR jag borde bete mig för att hon ska sluta? Har det med ledarskap att göra, utmanar hon mig...eller är det något annat dolt? Blir så ledsen när hon håller på så här

Men vissa dagar, som idag, blir hon som förbytt. Hon står med öronen klistrade bakåt, blänger, hotar, går iväg, vänder rumpan till. Det jobbiga är att hon kan stå och kika på mig med öronen framåt och se skiiitglad ut, tills jag kommer nästan hela vägen fram - då bara vänder det. Jag har blivit utjagad ur hagen ett par gånger och fått springa undan när hon kommit i full fart. Jag litar inte på att hon inte kommer att attackera eller sparka på riktigt.
Jag är inte så dominant som person och det känner hon väl av. När hon beter sig så här står jag kvar och närmar mig försiktigt, försöker att verka oberörd av hennes beteende och försöker utstråla självsäkerhet. Men när hon väl attackerar, vilket jag inte behöver provocera henne för, så flyttar jag på mig. Hon vet ju på grund av tidigare gånger att det funkar att bli av med mig så...
Jag vet inte varför hon gör så här, anar att det har o göra med att hon helt enkelt inte har lust de dagarna. Hästar kan ju också ha sämre dagar.
Kanske ska lägga till att hon vid longering och löslongering också visar lite liknander tendenser. Gör utfall mot mig och sådär men det händer bara vid galopp, men då brukar jag gå på henne för att visa att ger hon sig på mig, så ger jag mig på henne...hrm...
SÅ - detta blev ett långt inlägg, men är det någon som har några idéer om VARFÖR hon gör så här och HUR jag borde bete mig för att hon ska sluta? Har det med ledarskap att göra, utmanar hon mig...eller är det något annat dolt? Blir så ledsen när hon håller på så här