Är jag konstig???

[Theci]

Ja är jag konstig?

Här sitter jag nu i V23+3.
Bönan sparkar och lever.
Jag är trött och grinig.

Hör om andra i byn som skall bli föräldrar.
De som inte alls gått lika länge som jag och som redan fyllt hela sitt hem med baby saker somskötbord, gossedjur, kläder osv.

Här hos mig får ni leta grundligt innan ni hittar en enda bort gömd body som jag fick av mina kusiner( 5 år gammla).

Har inte en tanke på att inhandla saker ännu.

Var på första riktiga kollen på MVC här om dagen.
Barnmorskan skulle lyssna på Bönans hjärt ljud.
Visst. Jag låg där lydigt och lyssnade och tänkte mest att jag ville hem och sova.
Barnmorskan började babbla..
- Där hördu din bebis hjärt slag?? Hör du? Hör du?
Jag nickade vänligt..
-Jamän hör du inte jollrar tanten igen och stirrar på mig...
Jo, visst hörde jag men sen då???
Vad väntade hon sig? Att jag skulle hoppa upp och dansa? Gråta??

Även om det är min första Böna jag väntar känns det som att jag har gjort det förut, det känns vanligt.

Hatar närfolk man möter sporadiskt på stan eller andra platser skall fråga hur mår du? sparkar den? bla bla bla...

Jo jag är nog konstig

Tro mig. Jag är jätte glad att mitt liv skall för gyllas med en liten Böna. Ska bli underbart...

Men ???? Är jag en människa helt i avsaknad av gravid lycko känslor???

 

[Theci]

Sv: Är jag konstig???

*pöttar på*

 

[CillaW]

Sv: Är jag konstig???

Jag var precis som du, men hade turen att inte ha en jollrande barnmorska nån av gångerna.

 

[havreflinga]

Sv: Är jag konstig???

När jag träffar människor som är lite "vadå, det är väl inget märkvärdigt med att vara gravid" tror jag oftast att de distansierar sig lite, kanske för att de är rädda. Rädda för missfall? Rädda för att bli förälder? Rädda för att förändras? Rädda för att bli töntiga, trista småbarnsföräldrar? Det finns massor av olika rädslor att ta itu med...

 

[havreflinga]

Sv: Är jag konstig???

Förresten, jag undrar... Det låter som om du var själv och lyssnade på hjärtljuden. Var inte den blivande pappan med? I så fall kan det vara en anledning till att du inte fick den där "kicken". Det känns mer om man kan dela det, tycker jag.

 

[Tassetass]

Sv: Är jag konstig???

Eller så är inte alla så himla förtjusta i att vara gravida. Min äldsta syster avskyr att vara gravid och blev helt svart i ögonen när någon jollrade med henne, har mycket svårt att tro att det berodde på rädslor. Det var snarare den där enorma viktökningen, att inte få plats bakom ratten efter ett tag och att ständigt ha ont som gjorde henne pissed off.

 

[havreflinga]

Sv: Är jag konstig???

Min äldsta syster avskyr att vara gravid ---

Nej, jag menar inte så! Jag avskydde oxå att vara gravid. Jag klagade mest hela tiden. Men att se bebin på ultraljudet, att höra hjärtljuden, att få veta av BM att allt ser bra ut - det är ju de få ljusglimtarna man har, tycker jag.

 

[Theci]

Sv: Är jag konstig???

Eller så är inte alla så himla förtjusta i att vara gravida. Min äldsta syster avskyr att vara gravid och blev helt svart i ögonen när någon jollrade med henne, har mycket svårt att tro att det berodde på rädslor. Det var snarare den där enorma viktökningen, att inte få plats bakom ratten efter ett tag och att ständigt ha ont som gjorde henne pissed off.

Typ ja!!!

Känner mig varken bekväm eller direkt vacker.
Joller funkar inte här....

 

[Theci]

Sv: Är jag konstig???

Jag var precis som du, men hade turen att inte ha en jollrande barnmorska nån av gångerna.

Och du överlevde??
Bra då är jag inte konstig och kommer nog fixa det..
Trodde nästan att jag var helt körd...

 

[Theci]

Sv: Är jag konstig???

När jag träffar människor som är lite "vadå, det är väl inget märkvärdigt med att vara gravid" tror jag oftast att de distansierar sig lite, kanske för att de är rädda. Rädda för missfall? Rädda för att bli förälder? Rädda för att förändras? Rädda för att bli töntiga, trista småbarnsföräldrar? Det finns massor av olika rädslor att ta itu med...

Nopp inga rädslor gror här.
Förlorar ju ingenting på att vara och bli mamma.

 

[CillaW]

Sv: Är jag konstig???

Jag kände mig inte alls speciellt "strålande" och "fantastisk". Vaddå, jag var gravid. Big deal. Hade ingen lust att ständigt delge min omgivning de senaste små förändringarna.
Bebin fanns där, han/hon växte, jag älskade honom/henne. Men folk gör det hela tiden och jag var inte ett dugg unik.

Båda barnen mår alldeles utmärkt och är tok-älskade.

 

[lingonben]

Sv: Är jag konstig???

Jag är inte heller så värst jollrig av mig. Visst, det var en lättnad att se bebisen på UL, att den studsade och hade sig och att hjärtat slog. Men jag börjar inte gråta av lycka eller studsar runt direkt.

Jag ligger några veckor bakom dig men har inte heller shoppat på mig en massa grejer. Här kanske Havreflingan har rätt angående rädslor dock - det skulle vara väldigt väldigt jobbigt att gå och titta på alla bebissakerna om något gick snett. Jag väntar hellre ett tag då.

 

[Inte_Ung]

Sv: Är jag konstig???

Äsch, graviditet är ett j-la skit.
Bebisar är däremot gulliga.
Jag var inte ett dugg lycklig någon av mina graviditeter.
Men jag var lycklig över bebisarna när jag väl hade fått dem.

 

[Snurrfian]

Sv: Är jag konstig???

När jag träffar människor som är lite "vadå, det är väl inget märkvärdigt med att vara gravid" tror jag oftast att de distansierar sig lite, kanske för att de är rädda. Rädda för missfall? Rädda för att bli förälder? Rädda för att förändras? Rädda för att bli töntiga, trista småbarnsföräldrar? Det finns massor av olika rädslor att ta itu med...

Eller oxå är de helt normala människor som faktiskt inte reagera på exakt samma sätt som du...
Jag är hemskt ledsen men jag har inte vid någon av mina graviditeter varit särskilt förtjust i detta "joller" och inte heller har jag varit så väldigt till mig över något heller... Javisst det var skönt att se hjärtat slå på UL, jag var mest facinerad över att det var så mycket bättre UL än när man tar på hästar.
Hjärtljuden vart jag väldigt full i skratt åt för BM började med att tala om att man brukar tycka att det lät som galopperande hästar, jag konstaterade att de hade nog aldrig sett en häst och det lät mest som ett kluckande avlopp...
Och nej min man har inte varit med på mer än inskrivningen på första barnet, UL på båda och förlossningen på båda...
Varken han eller jag är särskilt känslosamma på det viset, så vi vart helt klart glada när barnen var födda, men så mycket mer var det inte...
Och nej jag har inte haft några rädslor att bli töntig, tråkig osv, utan anser att barn och graviditet är en ganska naturlig del av livet...

Till TS, jag började nog handla hem saker rätt så tidigt, mest för att jag ville ha det avklarat... Fast sen fick vi en hel del kläder och sånt oxå...

 

[mimmipigg]

Sv: Är jag konstig???

Hatade mina graviditeter eftersom jag mådde skit hela tiden och hatade att bli behandlad som om man skulle vara något unikt som gravid.
Herregud folk har fött barn i alla tider det är väl inget att hetsa upp sig för?
Man blir gravid för att man förhoppningsvis ville det, man får barn och sen har man fullt upp, so what?
Jag har inte bunkrat upp innan, det har ordnat sig sen. Det enda som vi köpte innan första barnet var fött var vagnen, för den var det leveranstid på, men man behövde inte hämta den innan barnet var fött. Första tiden klarar man sig med en filt och blöjor om det vill sig illa...

 

[Sar]

Sv: Är jag konstig???

Alla reagerar väl olika på att vara gravid, precis som med allt annat.
Personligen tyckte jag både ultraljud och hjärtljud var otroligt mäktig. Där fick jag syn och hörselbevis för att det verkligen var två småtroll som levde rövare därinne. Sedan var det nog minst lika stort för sambon som inte hade förmånen att känna dem i sig att få se och höra.
Graviditeten är ett välsignat tillstånd men samtidigt väldigt jobbigt, speciellt om man är van vid att vara aktiv och sedan inte fixar det p.g.a. att kroppen hindrar en. Jag hade några månader då jag absolut inte kunde sitta utan bara ligga eller stå, otroligt irriterande.

Det finns faktiskt inget rätt eller fel över hur man känner men personligen skulle jag gärna dela med mig av de lyckokänslorna jag hade som gravid, just för att det var så härligt och jag unnar fler att känna så.