makarontanten
Trådstartare
På min facebook finns det vänner och kompisar, lite släktingar, nya och gamla arbetskamrater, "gamla" skolkamrater, någon mer lite ytlig bekant som jag har som "vän" av någon anledning som tex att vi träffats någon gång och jag gillade personen även om vi inte känner varandra och umgås regelbundet mm.
Jag accepterar aldrig folk jag inte känner av någon anledning, men har nu ett litet dilemma som jag skulle vilja höra er "åsikt" om hur ni tänker.
För något år sedan blev jag väldigt ledsen och sur över hur en släkting behandlade mig. Vi har alltid haft en superrelation, haft gemensamma intressen, delat sommarstuga, umgåtts på semestrar mm. Helt plötsligt kan personen inte ens prata med mig, utan går genom min mamma och "svarar" ( personen är konflikträdd) på en sak jag undrat. Som ni säkert förstår började hela "grejen" där och sen har det bara fortsatt. Vi har bara träffats en gång under denna tiden och jag märkte att det var krystat, tillgjort och rena artighetsfrågor från personens sida. Jag känner mig verkligen sviken, då jag i åratal hjälpt dem mycket med djur, gården, ridit, tagit hand om detta när de velat åka på semestrar, bott där då för att sköta blommor, djur mm
" De" har en dotter, som är i 13-års åldern nu. Vi var vänner på fb innan, men jag kände att dels vill jag inte ha barn på "fejjan", samt kände jag att hennes föräldrar ska banne mig inte snoka om mig där , så jag tog bort henne för ca ett halvår sedan. I går kom en ny vänförfrågan från denna dotter.
Känner mig så elak, dottern har ju inte gjort mig något, hon är en jättesöt och go tjej, och jag vet faktiskt inte hur jag ska göra ( snacka om lyxproblem, men ,men...) med att acceptera henne igen. Hur skulle ni gjort/ hur resonerar ni runt detta?
Jag accepterar aldrig folk jag inte känner av någon anledning, men har nu ett litet dilemma som jag skulle vilja höra er "åsikt" om hur ni tänker.
För något år sedan blev jag väldigt ledsen och sur över hur en släkting behandlade mig. Vi har alltid haft en superrelation, haft gemensamma intressen, delat sommarstuga, umgåtts på semestrar mm. Helt plötsligt kan personen inte ens prata med mig, utan går genom min mamma och "svarar" ( personen är konflikträdd) på en sak jag undrat. Som ni säkert förstår började hela "grejen" där och sen har det bara fortsatt. Vi har bara träffats en gång under denna tiden och jag märkte att det var krystat, tillgjort och rena artighetsfrågor från personens sida. Jag känner mig verkligen sviken, då jag i åratal hjälpt dem mycket med djur, gården, ridit, tagit hand om detta när de velat åka på semestrar, bott där då för att sköta blommor, djur mm
" De" har en dotter, som är i 13-års åldern nu. Vi var vänner på fb innan, men jag kände att dels vill jag inte ha barn på "fejjan", samt kände jag att hennes föräldrar ska banne mig inte snoka om mig där , så jag tog bort henne för ca ett halvår sedan. I går kom en ny vänförfrågan från denna dotter.
Känner mig så elak, dottern har ju inte gjort mig något, hon är en jättesöt och go tjej, och jag vet faktiskt inte hur jag ska göra ( snacka om lyxproblem, men ,men...) med att acceptera henne igen. Hur skulle ni gjort/ hur resonerar ni runt detta?