9-månaders med separationsångest

[boccia]

Vår hund, född i april -10, är riktigt jobbig när någon av oss lämnar huset/tomten o dyl. Han skäller, piper, springer oroligt fram och tillbaka och blir allmänt hispig. Hur kan man ändra hundens beteende? Varken han eller vi mår bra av att ha det såhär. Det spelar ingen roll att övriga familjen är kvar hos honom och bara en av oss går iväg, han beter sig likadant oavsett. Jag har haft hundar nästan hela mitt liv, och alltid lyckats lösa eventuella "problem" eller egenheter hos hundarna relativt snabbt, men nu känner jag att jag är på väg att gå bet. Alla mina ideér på lösningar och alla mina försök har varit helt förgäves.

Hunden är ganska kaxig (unghundstrots) och tuff, men samtidigt väldigt förarvek (utom i vissa lägen då han blir helt blockerad, t.ex om han ser en katt/hund/bil/cykel eller liknande som han vill jaga, då stänger han totalt av öronen).


Alla tips på hur vi kan hjälpa honom ur detta beteende mottages tacksamt, sliter mitt hår i förtvivlan varje dag....

 

[Blandrastik]

Sv: 9-månaders med separationsångest

Du skriver inte vad du redan har prövat. Men jag skulle börja så här:

Öva passivitet, först helt ostört, så lägger du in ett kommando som innebär "gå och dö i ett hörn", en hund som är helt soft. Ett tips är att lära in kommandot när hunden redan ligger utslagen efter tex en långpromenad.
Öva att slå på och av, sas.

Sen är det bara att lägga till en störning som ni klarar. Det kan vara att nån som tillhör familjen kommer in genom dörren eller liknande, så ges kommandot "gå och lägg dig". Viktigt är att störningen är lagom, hunden måste lyckas, helst åtta gånger av tio innan du går vidare och tar en svårare störning. Men störningen måste också vara tillräckligt svår så att ni känner att ni tar er vidare.

Sen är det bara att öva på "gå och lägg dig" när någon annan lämnar hunden.
Begränsa utrymmet är också viktigt.

Många förespråkar att hunden ska vara trött när man lämnar den, det är jag inte helt övertygad om. Är man klar i skallen klarar man stress och störningar bättre. Ungefär som om man får välja mellan en trött unge och en pigg att gå med på ett köpcenter.

Regeln för inlärning blir då: Förklara vad du vill, lära in, gärna med alla medel i belöningsväg tillåtna. För att till sist kunna kräva. Klarar inte hunden kravet, har du gått för fort fram.

Sen skulle jag vilja påpeka att "unghundtrots" sällan handlar om kaxighet, utan hunden "övar" på att vara rädd och skäller helt plötsligt på gula brevlådor. Hunden "övar" på sin självständigthet, hade den varit vild är det ju dags att lämna flocken. Kottar i öronan hör till, men det går över, bara man inte försöker straffa bort beteenedet som inte är önskvärda. Det medför ofta en hund som undviker, istället för en som ändrar till ett önskvärt beteende.

 

[sussiloo]

Sv: 9-månaders med separationsångest

Vår hund, född i april -10, är riktigt jobbig när någon av oss lämnar huset/tomten o dyl. Han skäller, piper, springer oroligt fram och tillbaka och blir allmänt hispig.

(utom i vissa lägen då han blir helt blockerad, t.ex om han ser en katt/hund/bil/cykel eller liknande som han vill jaga, då stänger han totalt av öronen).


Alla tips på hur vi kan hjälpa honom ur detta beteende mottages tacksamt, sliter mitt hår i förtvivlan varje dag....

Kan det vara så att han ligger lite högt i stress och därför överreagerar när han blir lämnad?

 

[boccia]

Sv: 9-månaders med separationsångest

Vi har testat att:

*totalignorera honom
*säga ifrån med ett lugnt, tydligt "nej"
*distrahera (den/de som är kvar busar eller gör annat med honom)
*berömma honom direkt han tystnat (vilket kan ta allt från 1 till 10 minuter)

När någon kommer in genom dörren bryr han sig inte alls, knappt att han går och tittar vem det är som kommer. "Gå och lägg dig" är han jätteduktig på, i alla andra lägen än när någon familjemedlem lämnar huset/tomten/bilen...

Tro mig när jag säger att denna hund ÄR kaxig och tuff... Ha haft ett antal hundar (även ett par s.k. problemhundar som jag fått ta hand om pga att de varit för tuffa för sina ägare), men INGEN av dem har varit ens i närheten av så kaxiga som denna. Osäkerheten du beskriver som unghundstrots ser jag som en helt annan grej, och den fasen i utvecklingen gick vår hund igenom i höstas.

 

[Blandrastik]

Sv: 9-månaders med separationsångest

När någon kommer in genom dörren bryr han sig inte alls, knappt att han går och tittar vem det är som kommer. "Gå och lägg dig" är han jätteduktig på, i alla andra lägen än när någon familjemedlem lämnar huset/tomten/bilen...

Jamen då är ju de för enkelt, då finns det trots allt en gråzon mellan det han är "Jätteduktig på" till att han blir helt hysterisk. Hitta de störningarna så har du en lösning.

 

[boccia]

Sv: 9-månaders med separationsångest

Kan det vara så att han ligger lite högt i stress och därför överreagerar när han blir lämnad?

Vet ärligt talat inte, han är inte stressig i övriga situationer (klarar stökiga miljöer med mkt folk och rörelse etc utan att ens höja ett ögonbryn), däremot så klarar han som sagt inte att bli lämnad av någon av familjemedlemmarna. T.ex så kan inte min man gå utanför dörren utan att hunden får spelet och nästan kryper ur skinnet, trots att jag och barnen är kvar i samma rum som hunden. Likadant om det skulle vara jag som går ut och övriga är kvar.

Har haft funderingar på ifall det kan ha lite att göra med att rasen är väldigt flockbunden, men uppfödaren och jag har pratat om hundens beteende, och h*n har inte upplevt någon av sina hundar ha samma tendenser (och då har uppfödaren ändå hållt på med avel av denna ras i över 20 år), och inte heller min förra hund (från samma uppfödare) visade några sådana tendenser...

 

[boccia]

Sv: 9-månaders med separationsångest

Jamen då är ju de för enkelt, då finns det trots allt en gråzon mellan det han är "Jätteduktig på" till att han blir helt hysterisk. Hitta de störningarna så har du en lösning.

Frågan är vad de störningarna skulle kunna vara.... Som sagt så älskar han (tyvärr) att jaga katter, men även när vår katt går förbi honom (och han helst av allt vill fara upp och sätta fart på henne) kan vi få honom att ligga kvar (dock inte helt avspänt, men det blir bättrew och bättre för varje gång)

 

[boccia]

Sv: 9-månaders med separationsångest

En fundering bara....

Skulle kastrering kunna påverka beteendet?

 

[lady_vip]

Sv: 9-månaders med separationsångest

Vad är det för ras?

 

[boccia]

Sv: 9-månaders med separationsångest

Västgötaspets

 

[sussiloo]

Sv: 9-månaders med separationsångest

Men hur klarar han stökiga miljöer så bra om han blir helt blockerad av katter, hundar och bilar?

Inte meningen att låta butter men det låter som att han har lätt att gå i spinn och det kan ju bero på att han ligger lite högt i stress vilket nämnda grejer kan vara en indikation på.

Men om man gör som blandrastik säger och får ordning på passiviteten så kommer antagligen stressen gå ner med så småningom

 

[lady_vip]

Sv: 9-månaders med separationsångest

Aktiveras hunden?

Det är ju en vallhund, så att han vill samla flocken är inte så konstigt tycker jag. Jag har dock begränsad erfarenhet av vallhundar, men mycket erfarenhet av separationsångest. Begränsat utrymme och egen sysselsättning funkar bra för min hund, även aktivering innan hon lämnas.

Som någon annan skrev, är han passivitetstränad? Det är typ det jag tränar mest med mina hundar som unga och de blir skitbra på det Dvs att det händer ingenting och att hunden får beröm när den är lugn - stress leder ingenvart.

 

[boccia]

Sv: 9-månaders med separationsångest

Tror det kan bero på hastigheten de rör sig i. Bilar/cyklar har ju som bekant lite högre hastighet än fotgängare (vilket lockar fram jaktlusten), och att han blockar när andra hundar/katter kommer förbi tycker inte jag är så konstigt ärligt talat, (och bara han får hälsa på¨de andra hundarna så skiter han fullständigt i dem sedan, och katter är totalt ointressanta om de inte springer iväg när han försöker få fart på dem)

 

[boccia]

Sv: 9-månaders med separationsångest

Hunden aktiveras dagligen, ibland med "bara" långpromenad, ofta med långpromenad kombinerat med hjärngympa och/eller vardagslydnadsträning (typ gå fot, stanna, vänta, hit, sitt, ligg osv). Försöker även ha med mig honom så mkt det bara går i alla tänkbara miljöer (han var väldigt stursk och morrig i okända miljöer redan som valp, så därför har jag tränat det regelbundet med honom hela tiden, och nu är han som sagt totalt oberörd av stökiga miljöer)

Passivitetstränad är han i den bemärkelsen att han får beröm när han "bara är", och han blir ignorerad när han stimmar upp sig. Jobbar väldigt mkt med positiv förstärkning i mitt umgänge med hundar (berömmer önskat beteende, ignorerar oönskat beteende så långt det är möjligt)

 

[Blandrastik]

Sv: 9-månaders med separationsångest

På nåt sätt känns det som att du har en massa förklaringar till mitt och sussiloos tankebanor att det inte skulle handla om stress som i sin tur gör att han inte kan gå ner i passivitet.

Om du tycker att han har en bra passivitet och inte är stressad, vad tror du då utlöser hans beteende?

 

[boccia]

Sv: 9-månaders med separationsångest

Tänk om jag ändå visste den utlösande faktorn, vad mycket enklare det skulle bli att jobba med att lösa problemet....

Jag säger inte att det inte kan bero på att han är stressad, jag bara skriver att jag inte upplever honom som stressig i andra situationer. Om du t.ex. läser i mitt svar till sussiloo om han ligger högt i stress så skriver jag (ordagrant) "Vet ärligt talat inte".

Jag vill ha hjälp att komma på vägar att gå för att bryta beteendet, och självklart tar jag till mig det som skrivs, men jag måste ju ändå få förklara/förtydliga hur hunden fungerar i andra situationer (som t.ex. att vi jobbar med passivitet och att han är relativt bra på det i mina ögon), om inte annat för att lättare kunna ringa in orsaken till problemet. (och, jag har inte en susning om varför han är så enormt manisk i dessa situationer)