Nu har jag tillbringat eftermiddagen liggandes på en av de fantastiskt (o)sköna britsarna vården erbjuder. Jag fick iallafall ligga ner. Yrseln attackerade såpass när jag skulle betala att jag snabbt blev inforslad i ett rum av en mycket gullig undersköterska.
Efter ett antal timmar får jag veta att jag har en virusinfektion, att jag inte har något blåsljud på hjärtat (halleluja, har blåsljudet jag har haft så länge läkt eller nåt?) att jag kanske har en hjärtmuskelinflammation men att jag som förstidspensionär ju har all tid i världen att bara vila så det var inte viktigt. Att jag kämpar hårt för att bli frisk och tränar runt tre timmar/dag för att bli så frisk jag möjligtvis kan i normala fall och att detta avbräck i träningen kastar mig ett par år bakåt smärtmässigt viftades bort som fullkomligt oviktigt. Det finns en anledning till att jag helst inte söker vård. Jag blir bara ledsen. Som förtidspensionär förväntas man kanske ligga och pilla navelludd hela dagarna? Inte att man kämpar för att bli så frisk man kan?
Tack
@tuaphua det ska jag testa! Har du någon vikt/måttangivelse på ingefäran?