Sv: 3 åring som skyggar
Jag lade ned väldigt mycket tid på att få min hästs förtroende, mycket markarbete och promenader, skrämsellekar etc, efter det red jag barbacka (han var känslig för saker på ryggen, typ om jackan kom emot, eller prasslade, sadeln gled etc) i tre månader, klängde allmänt och hela tiden på lång tygel för att han inte skulle söka "tröst" hos mig genom att gå bakom på tygeln, vilket jag upplever är vanligt.
Just att när hästen blir osäker söker den tröst och vill ha kort tygel, en del uttrycker det som att de jobbar hästen för att den ska få annat att tänka på, och det gör den ju gärna för att fly problemet!! Samma som man gör med hundar, avleda, men då har man ju fortfarande inte löst problemet.
Hur som så har jag fått en avslappnad och trygg häst som traskar på lång och låg tills jag kortar honom och börjar jobba, på det sättet får han en underbar stark, överlinje med. Visst blir han rädd för saker (han är 4) som grävande grävmaskiner etc (rider mestadels ut ensam och undviker aldrig landsvägen eller trafik/farliga saker), men han har lärt sig att det är bara att gå förbi, i början backade han, eller ville stanna o titta, men nu verkar det som att mönstret har satt sig.
Går hästen bakom hand som du beskriver att den söker tröst (rolig beskrivning
) då har man helt glömt framåtbjudningen. Så antingen gör man bara som på ditt sätt (mkt bra för känsliga framåt pållar) elelr en blandning där man rider på ordentligt så fort man kortar tygeln lite (jmf med att jag först o främst vill ha alla sorters unghästar travandes friskt framåt INNAN jag tar minsta kontakt med munnen). Jag gör det som passar för hästen o dagen.
Och det med att korta tygeln för att avleda, det är inte alls så jag menar! Fast ngra andra kanske menade det
Hästen ska gå lugnt på lång tygel, alltid. Med lång låg hals o en aktiv rygg. Hästar som inte gör det av naturen ska antingen inte sittas på alls i oaktiverad skritt eller så ska man aktivera dem på ngt vis för att få med ryggen så de inte sliter. Ex knalla "off road" eller rida med lätt kontakt med munnen. Man kan alltid växla mellan dessa tre, även på en unghäst. om man inte sitter o "håller" i dem i skritten o förstör mer än man bygger upp. Jag föredrar dock att sitta av.
Vad jag menade med att korta tygeln o få dem koncentrerade är att NÄR man kortar tygeln så SKA de koncentrera sig mer elelr mindre helt på ryttaren, inte springa o vara rädd för omgivningen. Men hit kommer man ju inte om hästen är konstant rädd redan på lång tygel.
Om jag jämför med min kille så går han ju runt o kikar på lång tygel, om än avslappnat. Han lyssnar fort på min sits o röst, är vändbar på lös tygel och gör halt/sätter igång. När jag "gör" något så lystrar han o gör det jag ber honom om. Ex "ptroo" så höjer han upp huvudet lite o fäller bak (lystar) öronen o stannar. Står still i samma position o väntar på att få gå fram igen.
Är han lite okoncentrerar så kanske han stannar men kanske fortf tittar på ngt anant. Går vi bara på långa tyglar o inte gör ngt så låter jag det vara så, så länge han står nrä jag vill o går när jag vill. "Gör" vi något, ex övar just serpentiner o halter på lång tygel utmed vägen så påkallar jag hans uppmärksamhet, kanske genom att rygga ett steg eller att direkt be honom gå fram och sedan göra halt igen.
Kortar jag tyglarna så söker han kontakt med bettet o tittare sig inte omkring ngt, det har han iofs aldrig gjort, han är väldigt tacksam med att alltid vilja göra det man ber honom om. De flesta unghästar brukar vara sådana men om de ngn gång är ionkoncentrerade så gör jag typ samma sak som jag beskrev ovan. Halt, igång, ställa lite, flytta lite (på den nivån hästen är, reaktion för en skänkel kommer in tidigt). Är hästen väldigt jobbig/okoncenterad så hade jag nog satsat mer på tömkörning för att få hästen att vara lugn i sig själv ute först.
Sedan är det "bara" att fortsätta i trav o galopp. Om min lille är lite väl glad i bland och det inte är ngt som man känner är "övergående precis i början" så går jag ned till skritt igen o letar upp koncentrationen och lugnet. Oftast på kort tygel (eftersom han har en tendens att bli för ivrig när man tar tyglarna) men det varierar efter situation. En gång var han väldigt på g o brydde sig inte alls om matte på ryggen och då tackade jag min lyckliga stjärna över att vi övat mkt mkt på att bara stå still i ta det lugnt i halterna. När han väl stod still o tog det lugnt o inte ville fram fram så var han även lugn när jag tog tyglarna o fortsatte trava vidare.
