Sv: 07-ornas 16'e tråd!
Grattis! Gud så roligt
*kl
Har har jag ett mentalt brake nära. Det hör heller inte till ämnet, men jag är så jääääkla trött och less just nu. Vill bara grina under täcket.
Sedan januari har jag inte kunnat bo i min lägenhet pga renovering, som blivit försenat såklart. När det äntligen blev klart, var det många brister att åtgärda. Det är nu 2 veckor sedan det blev klart, och jag har inte flyttat in då det ännu inte blivit omtapetserat osv. Denna vecka hade jag haft tid att flytta tillbaka, men nu till veckan jobbar jag 7-dagarsvecka och har inte tid. Sedan ska jag hem på intervju de enda lediga dagar jag har och sedan kommer min familj från norr hit = vi har ingenstans att bo om jag inte möblerar upp lägenheten nu och måste möblera bort allt igen inför åtgärder av bristerna. Isf får dom bo hos min pojkvän på tältsängar, men jag såg fram emot att få umgås lite på tuman.
Jag är sjuuukt less på att vara sambo. Jag vill ha MITT eget liv, eget boende och ha det som jag vill ha det. Men jag bara går och går och går och går och väntar på att få nåt besked om vart jag ska ta vägen i mitt liv. Just nu vet jag ju inte ens vart jag ska bo. Jag hade mer än gärna sagt upp min lägenhet och magasinerat möblerna istället för att tjafsa med hyresvärden, men jag vill ju inte riskera att stå här utan bostad om jag nu inte får jobbet hemma. Och sambo permanent är inte ett alternativ, överhuvudtaget. Jag är snarare förvånad över att det gått att vara det under denna begränsade tid.
Och hästen är skadad som vi vet. Inget nytt under solen där. 2 veckor skritt är avklarat och 4 återstår.... Gääääsp.
Bilen har börjat rackla. Så den måste jag felsöka och sedan lämna in på service. Ingen kan hjälpa mig eftersom jag bor 100 mil bort, så jag måste själv ligga och kräla under den ikväll för att försöka lista ut vad som är fel så jag kan säga det åt verkstaden...
Jag blev erbjuden bostad på orten där jag sökt jobb, men de kunde inte vänta tills jag hinner hem och kan titta på lägenheterna eller hunnit få besked om jobbet. Så det måste jag väl då tacka nej till eftersom jag som vanligt inte vet ett jävla skit om vad som ska hända med mitt liv.
JAG ORKAR INTE. Jag är snart 30 år och jag har ingen bostad som är beboelig, min häst är trasig, jag vet inte vart jag ska jobba eller bo eller stalla upp min häst och inget kan jag ta tag i eftersom jag just det - inte vet ens i vilken landsända jag ska bo. Biljäveln är trasig och kommer antagligen kosta en massa, likväl som hästen som jag inte fått räkningen om heller.
Vad gör man? Jag vill bara gråta. Jag är så oerhört stressad av min situation som sitter så jäkla fast överallt. Eller löst, beroende på hur man ser det.