Jag fick plötslig skrivklåda. Det kan vara en engångshändelse, men det vet jag inte.
Igår vaknade jag med ångest. Jag hade ett rejält tryck över bröstkorgen. Det kändes som om jag satt i en isoleringscell utan möjlighet att komma ifrån det. Så kunde jag ju inte ha det. Det var liksom olidligt. Så jag ringde psykakuten. Det samtalet ledde till att jag efteråt ringde mottagningen som jag väntade på en kallelse ifrån och plötsligt fick jag en tid samma dag. Efter besöket mådde jag fortfarande skit men det var ändå som om någon låst upp dörren till isoleringscellen, så det var ändå en liten lättnad.
I morse hade jag telefontid med läkaren på VC. Sjukskrivningen på 25% förlängdes. Det kändes helt orimligt att gå upp på 50%. Senaste veckan har varit skit och jag har gått med gråten i halsen lite väl mycket, fast det har inte kommit ut något. När jag gått på promenad och mött någon längs vägen har jag liksom fått rätta till ansiktet och skärpa blicken för att inte se helt mosig och paj ut.
Efter telefonsamtalet bestämde jag mig för att göra yoga och denna gång ta ett annat pass än jag brukar göra. Jag hade några pass att välja mellan, men valde ett pass som jag är väl bekant med sedan tidigare. Nya pass är alltid lite svåra att göra. Förvisso har jag de tilltänkta passen på mp3 i datorn, men orkade inte starta den. Och det program jag valde att göra har bara 5 övningar. Långa pass får mig ofta att tänka "suck, stön, så, jobbigt..."
Alltså. Vilken wow-upplevelse! Något släppte. Vad vet jag inte men jag lättade på något sätt (inte fysiskt från golvet förstås
.) Efteråt gick jag och åt frukost (fast det hade redan blivit lunchtid). Sedan började jag gå omkring i huset och fixa med mina blommor. Det var ett helt annat klipp i mitt steg än tidigare. Bara det faktum att jag gjorde något var också en förändring. Fascinerande! Och sedan gick jag min vanliga runda i skogen och hade fortfarande energi. Det var något jag inte upplevt på länge. På kvällen åkte jag in till byn och besökte apoteket samt Erikshjälpen. Men inne på Erikshjälpen märkte jag att huvudet inte riktigt var med längre. Jag åkte hem och la mig.
Jag får ju ibland läsa att någon har gjort det eller det yogapasset och att de fått en så kraftig effekt av den. Jag ser mest ut som i nyllet när jag läser det. Jag fattar inte vad de menar för jag har sällan upplevt något extraordinärt när jag gjort yoga, även om jag t.o.m. gjort samma pass som den som påstår sig ha haft wow-upplevelsen, bara några dagar tidigare. Det är väl bara en enda gång som jag gjort ett pass som det varit något extra med. Den gången kom jag ner i en andningsfrekvens på ett andetag per minut, vilket jag tyckte var coolt, men inte mer än så.
Jag har alltså gjort dagens pass ett flertal gånger tidigare och var välbekant med det, så jag häpnade över den effekt jag fick den här gången. Med stor sannolikhet berodde det på att jag hade ett så lågt utgångsläge och då sparkade passet där det behövdes. Jag tänker lite som att om en vältränade person och en otränad person gör samma pass på gymmet så lär den otränade personen få mest träning (och träningsvärk) och för den tränade personen är det kanske bara något som underhåller formen mer än utvecklar och förbättrar något. Den parallellen går kanske att överföra till yogan.
Så den här dagen har varit annorlunda mot vad jag upplevt på länge. Oväntat och spännande.
Igår vaknade jag med ångest. Jag hade ett rejält tryck över bröstkorgen. Det kändes som om jag satt i en isoleringscell utan möjlighet att komma ifrån det. Så kunde jag ju inte ha det. Det var liksom olidligt. Så jag ringde psykakuten. Det samtalet ledde till att jag efteråt ringde mottagningen som jag väntade på en kallelse ifrån och plötsligt fick jag en tid samma dag. Efter besöket mådde jag fortfarande skit men det var ändå som om någon låst upp dörren till isoleringscellen, så det var ändå en liten lättnad.
I morse hade jag telefontid med läkaren på VC. Sjukskrivningen på 25% förlängdes. Det kändes helt orimligt att gå upp på 50%. Senaste veckan har varit skit och jag har gått med gråten i halsen lite väl mycket, fast det har inte kommit ut något. När jag gått på promenad och mött någon längs vägen har jag liksom fått rätta till ansiktet och skärpa blicken för att inte se helt mosig och paj ut.
Efter telefonsamtalet bestämde jag mig för att göra yoga och denna gång ta ett annat pass än jag brukar göra. Jag hade några pass att välja mellan, men valde ett pass som jag är väl bekant med sedan tidigare. Nya pass är alltid lite svåra att göra. Förvisso har jag de tilltänkta passen på mp3 i datorn, men orkade inte starta den. Och det program jag valde att göra har bara 5 övningar. Långa pass får mig ofta att tänka "suck, stön, så, jobbigt..."
Alltså. Vilken wow-upplevelse! Något släppte. Vad vet jag inte men jag lättade på något sätt (inte fysiskt från golvet förstås
.) Efteråt gick jag och åt frukost (fast det hade redan blivit lunchtid). Sedan började jag gå omkring i huset och fixa med mina blommor. Det var ett helt annat klipp i mitt steg än tidigare. Bara det faktum att jag gjorde något var också en förändring. Fascinerande! Och sedan gick jag min vanliga runda i skogen och hade fortfarande energi. Det var något jag inte upplevt på länge. På kvällen åkte jag in till byn och besökte apoteket samt Erikshjälpen. Men inne på Erikshjälpen märkte jag att huvudet inte riktigt var med längre. Jag åkte hem och la mig. Jag får ju ibland läsa att någon har gjort det eller det yogapasset och att de fått en så kraftig effekt av den. Jag ser mest ut som
i nyllet när jag läser det. Jag fattar inte vad de menar för jag har sällan upplevt något extraordinärt när jag gjort yoga, även om jag t.o.m. gjort samma pass som den som påstår sig ha haft wow-upplevelsen, bara några dagar tidigare. Det är väl bara en enda gång som jag gjort ett pass som det varit något extra med. Den gången kom jag ner i en andningsfrekvens på ett andetag per minut, vilket jag tyckte var coolt, men inte mer än så. Jag har alltså gjort dagens pass ett flertal gånger tidigare och var välbekant med det, så jag häpnade över den effekt jag fick den här gången. Med stor sannolikhet berodde det på att jag hade ett så lågt utgångsläge och då sparkade passet där det behövdes. Jag tänker lite som att om en vältränade person och en otränad person gör samma pass på gymmet så lär den otränade personen få mest träning (och träningsvärk) och för den tränade personen är det kanske bara något som underhåller formen mer än utvecklar och förbättrar något. Den parallellen går kanske att överföra till yogan.
Så den här dagen har varit annorlunda mot vad jag upplevt på länge. Oväntat och spännande.
