Ja medicinsk spatt( alltså hasproblem). Från travtiden så gällde det att i tid upptäcka hältor för om man skickade ut tränaren med en halt häst så fick man skäll.
Jag misstänkte det. Det där måste vi spinna vidare på. I travet finns inga ursäkter, springer inte hästen fort, så gör den inte. Det är så lätt att mäta.
Jag tror att ett ändrat bedömningskriterie på tävling, skulle kunna hjälpa ALLA Islandshästar till mindre mängd spatt.
För att återknyta till Tyskarna.
Det var först när Tyskarna kom till Island och böjade RIDA Islandshästar, som den Islandshästridning vi ser i dag utvecklades. Detta är väl ungefär 30 år sedan, så det är ganska nyss. Innan dess så ÅKTE man häst och tävlade mest i att rida så fort som möjligt i pass och galopp.
Så den dressyraktiga delen av Tävlingsridningen kommer från Tyskland. Därför så är det väl inte så konstigt att de är bäst på den delen.
Jag har i andra sammanhang, än hästar, arbetat med Tyskar. Och jag ser en klar skillnad i hur de angriper en uppgift mot hur vi Svenskar gör. Jag tror att det är kulturellt betingat.
En Tysk bryter ner problemet till minsta möjliga beståndsdel. Och börjar noga och omsorgsfullt från grunden. Och det kan göra mig galen att de aldrig kommer till skott och blir färdiga med vissa saker. Så nackdelen är att de ibland inte kommer framåt så fort som de borde. Tidsplaner och Projekt är viktiga saker.
Svenskar är däremot mycket bra på att få ihop något som fungerar ur de mesta. Det behöver inte vara riktigt färdigt ens, det lirar i alla fall. Men det gör det hela instabilt och opålitligt. Men det är färdigt långt före Tyskarna. Och i ett Projekt så är det oftast det viktigaste.
Men sedan när väl tyskarnas grejjor är färdiga, dent om sidor. Så snurrar de fint och friktionsfritt, som en Mercedes. Medan Svenskarnas grejjor behöver förbättras efter hand, som ett Jas-plan.