En gång sålde vi en gammal småtrasig båt för "bortskänkes mot avhämtning". Mannen som kom och hämtade den gav oss en flaska vin, vilket vi uppskattade väldigt mycket! Även om vi inte hade druckit vin så hade vi fått en bra gå bort-present, och det vi i själva verket blev gladast över var gesten.
En annan gång hittade vi ett par bilnycklar som vi la ner lite möda på att spåra upp ägaren till, och då fick vi biopresentkort som tack. Också jätteuppskattat!
Jag brukar försöka tacka om jag har möjlighet, och jag har skickat blommor, fikabröd eller biopresentkort till mer eller mindre bekanta människor som på ett eller annat sätt gjort min dag lättare och ställt upp på mig.
Jag tycker jättemycket om tacksamhetsgester - att folk har tänkt till och "gjort lite extra" för att visa uppskattning.
![Love :love: :love:]()
För mig spelar det ingen roll vad det är. Får jag nånting jag inte har nytta av kan jag säkert ge det vidare. Jag är dock medveten om att det finns människor som känner sig obekväma med att få tacksamhetsgester, men det är ju omöjligt för mig som givare att veta om mottagaren blir jätteglad eller känner sig obehaglig till mods. Jag har tröttnat på att försöka slå knut på mig själv för att hitta den perfekta tacksamhetsgåvan som inte på något sätt kan uppfattas som fel, obehaglig eller kränkande, bara för att alltid landa i att jag hoppar över alltihop och struntar i att visa tacksamhet av rädsla för att det kanske kan landa fel... I mina egna riktlinjer för hur jag vill bete mig ligger att visa tacksamhet, och då gör jag det. Jag har i så många år försökt radera mig själv och min personlighet för att inte förarga någon, men jag har tröttnat på att ta ansvar för andra människors känslor eller reaktioner. Så själv tackar jag hej vilt med det jag för stunden känner för att tacka med!