Roxer
Trådstartare
Nu kommer det en sån här skryt-tråd från min sida. I helgen som gick var jag och Hatjo anmälda till ett viltspår i Brottby anordnat av SVK Östra. Det råkade dessutom vara deras klubbmästerskap (att jag alltid anmäler till stolleprov). Mycket prestige inblandat med andra ord.
Vi blev anvisade en domare som i normala fall dömer drever och jag tänkte i mitt stilla sinne: "Hur 17 ska det här gå, Hatjo går ju i raketfart om man jämför med en drever...". Nåväl. Hatjo tog sig an spårstarten som om han aldrig gjort annat och spårade klockrent fram till bloduppehållet där han blev lite osäker och ringade...
Problemet var bara att ringningen gjordes i 180 genom ett buskage och jag kunde inte hänga på + tappade linan vilket resulterar i en ringning i rena rejserfarten. Som tur är får han upp spåret igen precis där jag står och tuffar iväg när jag fått tag på linan. När han kommit ca 10 meter till så kommer en tofsvipa farande och försöker hacka Hatjo i huvudet. Hatjo tittade upp och konstaterade att det bara var en fågel medan tofsvipan frenetiskt försöker få iväg honom därifrån (jag misstänker att de råkat dra spåret precis bredvid hennes bo/ungar). Sen går spåret upp mot ett hygge och precis i kanten vinklar det igen. Hatjo missar vinkeln och fortsätter upp på hygget en bit innan han stannar upp och konstaterar att spåret inte finns kvar i näsan. Därför vänder han och springer förbi mig i ett rasande tempo, jag tappar linan igen.. Men han väntar in mig vid spåret (tack och lov!) och vi kan gå till spårslut.
Väl framme vid spårslutet verkar han lite osäker och går ett par varv. Jag var till och med tvungen att fråga om klöver hade bundits fast vid spårslutet eller om den var lös (den var lös enligt uppgift). Till slut markerar han klöven efter en liten stunds funderande. När jag kom fram insåg jag varför han verkade osäker - klöven var pytteliten. Hatjo är ju van vid älgklövar eller åtminstone en rejäl rådjursskånk. Klöven som låg i spårslutet var väl max 10-15 cm och jätteliten.. Haha. Han vart väl förvirrad om det var allt.
Efteråt när alla hade gått klart blev det prisutdelning och Hatjo blev godkänd och placerad som 3:a på KM i anlagsklass med 32 poäng! Det visade sig att det var flera som haft problem med spåren. En kille hade sån otur att en duvhök hade slagit en duva i spåret (!) som den satt och åt på när han och hunden kom tuffande. När han hade fått henne förbi det stället hade de istället gått på slaktplatsen - även den mitt på spåret. Tyckte nästan synd om honom. Öppenklasshundarna verkade ha mest problem med att det var torrt i markerna.
Så. Så kan det gå till en helt vanlig dag på viltspårprov.
Här är Hatjo med en kennelsyster precis innan provet ska börja. Kortet är taget av hennes ägare.
Vi blev anvisade en domare som i normala fall dömer drever och jag tänkte i mitt stilla sinne: "Hur 17 ska det här gå, Hatjo går ju i raketfart om man jämför med en drever...". Nåväl. Hatjo tog sig an spårstarten som om han aldrig gjort annat och spårade klockrent fram till bloduppehållet där han blev lite osäker och ringade...
Problemet var bara att ringningen gjordes i 180 genom ett buskage och jag kunde inte hänga på + tappade linan vilket resulterar i en ringning i rena rejserfarten. Som tur är får han upp spåret igen precis där jag står och tuffar iväg när jag fått tag på linan. När han kommit ca 10 meter till så kommer en tofsvipa farande och försöker hacka Hatjo i huvudet. Hatjo tittade upp och konstaterade att det bara var en fågel medan tofsvipan frenetiskt försöker få iväg honom därifrån (jag misstänker att de råkat dra spåret precis bredvid hennes bo/ungar). Sen går spåret upp mot ett hygge och precis i kanten vinklar det igen. Hatjo missar vinkeln och fortsätter upp på hygget en bit innan han stannar upp och konstaterar att spåret inte finns kvar i näsan. Därför vänder han och springer förbi mig i ett rasande tempo, jag tappar linan igen.. Men han väntar in mig vid spåret (tack och lov!) och vi kan gå till spårslut.
Väl framme vid spårslutet verkar han lite osäker och går ett par varv. Jag var till och med tvungen att fråga om klöver hade bundits fast vid spårslutet eller om den var lös (den var lös enligt uppgift). Till slut markerar han klöven efter en liten stunds funderande. När jag kom fram insåg jag varför han verkade osäker - klöven var pytteliten. Hatjo är ju van vid älgklövar eller åtminstone en rejäl rådjursskånk. Klöven som låg i spårslutet var väl max 10-15 cm och jätteliten.. Haha. Han vart väl förvirrad om det var allt.
Efteråt när alla hade gått klart blev det prisutdelning och Hatjo blev godkänd och placerad som 3:a på KM i anlagsklass med 32 poäng! Det visade sig att det var flera som haft problem med spåren. En kille hade sån otur att en duvhök hade slagit en duva i spåret (!) som den satt och åt på när han och hunden kom tuffande. När han hade fått henne förbi det stället hade de istället gått på slaktplatsen - även den mitt på spåret. Tyckte nästan synd om honom. Öppenklasshundarna verkade ha mest problem med att det var torrt i markerna.
Så. Så kan det gå till en helt vanlig dag på viltspårprov.
Här är Hatjo med en kennelsyster precis innan provet ska börja. Kortet är taget av hennes ägare.
Senast ändrad:
