Haruka
Trådstartare
Hej!
Lite smått så tänkte jag börja med att berätta att jag har ridit i tre år, där jag började min resa på ett ridgymnasium. ( naturbruk. ) I början var det tufft då jag som 17-åring kunde verkligen ingenting om hästar. Har alltid varit intresserad av dem och alltid känt mig dragen till hästar. Då allt var så nytt så var det ju ingen dans på rosor när det kommer till att lära mig grunderna medans de i min klass redan hade ridit i ungefär 10 år. Pressen vart enorm i sig och jag strävade alltid efter att bli bättre och bättre. Inte bara för att känna mig tillfreds med att jag passar in, utan också även för att jag vill göra rätt från mig. Är otroligt mån om hästar så de gick ju före allt.
Nu till mitt problem...Har gått klart gymnasiet och därmed försvann min trygghet. Älskade hästarna där, mina ridlärare var underbara och stöttade en.
Just då jag är arbetslös och just nu håller på att tar B-körkort så är det svårt med att få ihop det med egen häst. Med ingen i min familj som är hästintresserad så är det svårt för de att förstå hur otroligt mycket hästar och ridningen betyder för mig. Började på ridskola nu i hösten och trivs inte alls. Hästarna verkade så slutkörda och nedstämda, sedan att ridläraren ej ger mycket feedback. Utan det är mest att man får höra: "du kämpade på bra." Därmed har min utveckling med ridningen tagit lite stopp sedan juni i år.
Pratade med en kompis från gymnasiet som rekommenderade islandshäst då det påminner mycket om det jag är ute efter i form av tänk. Hörde av mig till en anläggning och de skulle återkomma med svar innan vårterminen...
Islandshästar har aldrig varit mitt största intresse...Men ser inget fel i att prova. Har ridit min kompis islandshäst så anser inte det vara helt främmande...
Då det står som stopp med min utveckling och att jag finner ingen glädje med den ridskola jag har hamnat på så tycker jag det är otroligt tungt just nu. Jag vet att detta kanske inte låter som något problem i sig, men från att lämna min trygghet till att göra det som anses vara tvärtom för många. ( Alltså från ridgymnasium till ridskola. ) Så är jag otroligt vilsen.
Kommer det alltid att kännas såhär? Vill så gärna finna glädjen i sporten och umgås med hästar så som jag gjorde en gång i tiden.
Lite smått så tänkte jag börja med att berätta att jag har ridit i tre år, där jag började min resa på ett ridgymnasium. ( naturbruk. ) I början var det tufft då jag som 17-åring kunde verkligen ingenting om hästar. Har alltid varit intresserad av dem och alltid känt mig dragen till hästar. Då allt var så nytt så var det ju ingen dans på rosor när det kommer till att lära mig grunderna medans de i min klass redan hade ridit i ungefär 10 år. Pressen vart enorm i sig och jag strävade alltid efter att bli bättre och bättre. Inte bara för att känna mig tillfreds med att jag passar in, utan också även för att jag vill göra rätt från mig. Är otroligt mån om hästar så de gick ju före allt.
Nu till mitt problem...Har gått klart gymnasiet och därmed försvann min trygghet. Älskade hästarna där, mina ridlärare var underbara och stöttade en.
Just då jag är arbetslös och just nu håller på att tar B-körkort så är det svårt med att få ihop det med egen häst. Med ingen i min familj som är hästintresserad så är det svårt för de att förstå hur otroligt mycket hästar och ridningen betyder för mig. Började på ridskola nu i hösten och trivs inte alls. Hästarna verkade så slutkörda och nedstämda, sedan att ridläraren ej ger mycket feedback. Utan det är mest att man får höra: "du kämpade på bra." Därmed har min utveckling med ridningen tagit lite stopp sedan juni i år.
Pratade med en kompis från gymnasiet som rekommenderade islandshäst då det påminner mycket om det jag är ute efter i form av tänk. Hörde av mig till en anläggning och de skulle återkomma med svar innan vårterminen...
Islandshästar har aldrig varit mitt största intresse...Men ser inget fel i att prova. Har ridit min kompis islandshäst så anser inte det vara helt främmande...
Då det står som stopp med min utveckling och att jag finner ingen glädje med den ridskola jag har hamnat på så tycker jag det är otroligt tungt just nu. Jag vet att detta kanske inte låter som något problem i sig, men från att lämna min trygghet till att göra det som anses vara tvärtom för många. ( Alltså från ridgymnasium till ridskola. ) Så är jag otroligt vilsen.
Kommer det alltid att kännas såhär? Vill så gärna finna glädjen i sporten och umgås med hästar så som jag gjorde en gång i tiden.
