Z
Zadie
Hej,
Jag har två hästar varav en är egen uppfödning på 11 år. Jag började redan när han var liten att vänja honom att vara ensam både inne och ute och han förstod snabbt att det inte var hela världen. Vid 6 månaders ålder kunde han vara själv kvar i hage när jag red hans mor -utan att bli upprörd alls-.
Nu till problemet; han var nyligen skadad (hovböld efter spiktramp) och fick stå på box i 5 dygn efter komplikationer. Han visade viss desperation när kompisen gick ut då så för att inte göra något värre gjorde jag en mindre hage åt kompisen alldeles utanför stallet så de såg varandra hela tiden.
När han sen fick börja gå ut igen trodde jag att allt skulle bli som vanligt igen men tji fick jag. Om jag tar ut kompisen går det bra fast han försvinner ur synhåll, så länge jag syns. Om jag också går blir han som tokig och stressar upp sig något helt otroligt. Småreser och springer runt, jag har aldrig någonsin sett honom så.
Jag är rent av deppig över det här, jag vet inte alls hur jag ska komma till rätta med det. Det känns som 11 år av arbete inom ett område som bara är helt putsväck.. Han har dessutom varit konvalescent i 1,5 år pga permanenta pålagringar i ett framknä och även om han nu ser fräsch ut vill jag ju inte att han ska förvärra något där.
Jag försöker nu med små korta perioder varje dag där jag och kompisen går runt hörnet och försvinner ur synhåll och sen kommer tillbaka. Jag ser ingen som helst effekt av detta dock.. Alla tips och tankar kring detta välkomnas, jag känner mig uppgiven. Får väl skaffa nån pensionerad ponny som sällskap, fast jag redan har två..
//Z
Jag har två hästar varav en är egen uppfödning på 11 år. Jag började redan när han var liten att vänja honom att vara ensam både inne och ute och han förstod snabbt att det inte var hela världen. Vid 6 månaders ålder kunde han vara själv kvar i hage när jag red hans mor -utan att bli upprörd alls-.
Nu till problemet; han var nyligen skadad (hovböld efter spiktramp) och fick stå på box i 5 dygn efter komplikationer. Han visade viss desperation när kompisen gick ut då så för att inte göra något värre gjorde jag en mindre hage åt kompisen alldeles utanför stallet så de såg varandra hela tiden.
När han sen fick börja gå ut igen trodde jag att allt skulle bli som vanligt igen men tji fick jag. Om jag tar ut kompisen går det bra fast han försvinner ur synhåll, så länge jag syns. Om jag också går blir han som tokig och stressar upp sig något helt otroligt. Småreser och springer runt, jag har aldrig någonsin sett honom så.
Jag är rent av deppig över det här, jag vet inte alls hur jag ska komma till rätta med det. Det känns som 11 år av arbete inom ett område som bara är helt putsväck.. Han har dessutom varit konvalescent i 1,5 år pga permanenta pålagringar i ett framknä och även om han nu ser fräsch ut vill jag ju inte att han ska förvärra något där.
Jag försöker nu med små korta perioder varje dag där jag och kompisen går runt hörnet och försvinner ur synhåll och sen kommer tillbaka. Jag ser ingen som helst effekt av detta dock.. Alla tips och tankar kring detta välkomnas, jag känner mig uppgiven. Får väl skaffa nån pensionerad ponny som sällskap, fast jag redan har två..
//Z
