panaccea
Trådstartare
Min Milo ska opereras den 2a Juni..
han föll i trappan och var sen super-halt i några dagar, åkte till Vet och dom röntgade - hittade inget och skickade hem oss. om han inte blev bättre inom en vecka skulle vi återkomma.. Efter 5 dagar var han fortfarande väldigt halt och vi fick en ny tid med ny röntgen. Nu röntgades han mer noggrant och det visade sig att han hade lindriga pålagringar i knäna, lindrig HD i båda höfterna och en liiiiten utläkt skada i en tå (trampad av häst 4 månader tidigare). hur dom nu kunde missa allt detta i första röngen allt var dock fortfarande så lindrigt att Vet tyckte fortfarande inte att det var något som skulle göra honom så halt och skickade bilderna till specialist. Det visade sig tillslut att han har ett skadat ligament i hasleden (vad jag kan förstå) och vi fick beskedet att han kommer få leva med detta på smärtlindring (Metacam) så länge det fungerar. sen får man avväga avlivning eller OP.
Nu nästan 8 månader senare (trots rehalbilitering med simning, sjukgymnastik osv är han förändrad återigen till det sämre och tid för OP med specialist är bokad. Nu ber vi för att inte konvalecensen blir för på-frestande för honom och att han blir bra, eller bättre iaf.
Problemet har varit att Milo blir så fruktansvärt stressad när vi kommer till djursjukhuset så han blir blockerad och ohalt där. hemma och ute är han väldigt halt och har han sprungit eller var aktiv blir det värre. Första gången jag kom tillbaka och sa att han blivit värre var hon väldigt skeptiskt - i hennes ögon var han ju bättre! men nu när det gått såpass lång tid ser dom ju tydligt på muskelbortfall och stelhet i leden att han ÄR halt. Jag kände mig jättedum och påstridig och som världens hönsmamma (vilket jag inte är) när jag gång på gång hävdat att han är halt och han visat sig vara ohalt vid besök..
Jag är orolig och vet att det kommer bli en tuff konvalecens.. Kul med en JRT som är van vid att jobba och vara med alltid vara så orörlig i 3 månader. Det var inte kul i början av allt detta när han inte fick röra sig alls mer än hemma i stillet i 3 veckor! + Jag åker utomlands i 10 dagar bara en vecka efter OP. (sambon är givetvis hemma och sköter ruljansen)
Har funderat mkt på katten också, vi kommer får lämna Djuren ensamma kortare perioder och katten sätter sån sprätt på milo. Han tetas och inbjuder ständigt till lek - vilket milo inte är sen på! Jag är rädd att det kommer sluta illa iom han inte får springa, hoppa eller busa sålänge han är skruvad och bandagerad. Har haft splittrade känslor om katten länge då han inte trivs i lägenheten och varit på vippen att avliva honom flera gånger, ingen vill ha honom.. Att ens hitta någon som vill passa honom i 3 månader lär inte bli enkelt heller.. Vad gör man?
Usch långt deprimerat och tråkigt. Men behövde lite ventilering..
han föll i trappan och var sen super-halt i några dagar, åkte till Vet och dom röntgade - hittade inget och skickade hem oss. om han inte blev bättre inom en vecka skulle vi återkomma.. Efter 5 dagar var han fortfarande väldigt halt och vi fick en ny tid med ny röntgen. Nu röntgades han mer noggrant och det visade sig att han hade lindriga pålagringar i knäna, lindrig HD i båda höfterna och en liiiiten utläkt skada i en tå (trampad av häst 4 månader tidigare). hur dom nu kunde missa allt detta i första röngen allt var dock fortfarande så lindrigt att Vet tyckte fortfarande inte att det var något som skulle göra honom så halt och skickade bilderna till specialist. Det visade sig tillslut att han har ett skadat ligament i hasleden (vad jag kan förstå) och vi fick beskedet att han kommer få leva med detta på smärtlindring (Metacam) så länge det fungerar. sen får man avväga avlivning eller OP.
Nu nästan 8 månader senare (trots rehalbilitering med simning, sjukgymnastik osv är han förändrad återigen till det sämre och tid för OP med specialist är bokad. Nu ber vi för att inte konvalecensen blir för på-frestande för honom och att han blir bra, eller bättre iaf.
Problemet har varit att Milo blir så fruktansvärt stressad när vi kommer till djursjukhuset så han blir blockerad och ohalt där. hemma och ute är han väldigt halt och har han sprungit eller var aktiv blir det värre. Första gången jag kom tillbaka och sa att han blivit värre var hon väldigt skeptiskt - i hennes ögon var han ju bättre! men nu när det gått såpass lång tid ser dom ju tydligt på muskelbortfall och stelhet i leden att han ÄR halt. Jag kände mig jättedum och påstridig och som världens hönsmamma (vilket jag inte är) när jag gång på gång hävdat att han är halt och han visat sig vara ohalt vid besök..
Jag är orolig och vet att det kommer bli en tuff konvalecens.. Kul med en JRT som är van vid att jobba och vara med alltid vara så orörlig i 3 månader. Det var inte kul i början av allt detta när han inte fick röra sig alls mer än hemma i stillet i 3 veckor! + Jag åker utomlands i 10 dagar bara en vecka efter OP. (sambon är givetvis hemma och sköter ruljansen)
Har funderat mkt på katten också, vi kommer får lämna Djuren ensamma kortare perioder och katten sätter sån sprätt på milo. Han tetas och inbjuder ständigt till lek - vilket milo inte är sen på! Jag är rädd att det kommer sluta illa iom han inte får springa, hoppa eller busa sålänge han är skruvad och bandagerad. Har haft splittrade känslor om katten länge då han inte trivs i lägenheten och varit på vippen att avliva honom flera gånger, ingen vill ha honom.. Att ens hitta någon som vill passa honom i 3 månader lär inte bli enkelt heller.. Vad gör man?
Usch långt deprimerat och tråkigt. Men behövde lite ventilering..
Senast ändrad:
