Vilken skillnad...härligt att det går bra...

[lakrits]

För en tid sedan skrev jag att vi trodde våran son hade ADHD.
Vi träffade psykolog men hon tyckte inte det behövdes någon utredning då vi själva hade lyckats med en klar förbättring med hans uppförande och skolarbete.
Han har vissa drag av ADHD men inte så de tycker att han behöver ha någon klar diagnos.
I går var vi på utvecklingssamtal och allt var sååååå bra.
Han är jättduktig i engelska, matte, svenska men tycker det är jobbig att skriva.
Varför vet vi...han skriver sina bokstäver på sitt sätt,,,formar dom inte som man ska,,,och då blir det ibland inte alltid så bra.
Det syns ju vad det är för bokstäver och så men ibland skenar det iväg.

Han får möjlighet att skriva på datorn istället när det är långa stycken som ska skrivas och han tränar på välskrivning.
Man har sagt till oss att barn som skriver på sitt sätt kommer så småningom på det "rätta" sättet och ändrar sig allteftersom så jag tror han kommer fixa detta till slut.

Det kändes så skönt att höra att allt fungerade.
Visst,,,koncentrationen är inte alltid på topp men det är bättre än förut.
Han bråkar inte lika mycket och kommer väl överens med sina klasskamrater.

Åh,,,,vilken kille vi har

 

[Basilika]

Sv: Vilken skillnad...härligt att det går bra...

Grattis Vilken underbar känsla när det går framåt, och ni själva har varit stor del i framgången Jag är jätteglad för er skull

 

[Sablar22]

Sv: Vilken skillnad...härligt att det går bra...

åh vad bra
Skönt att dom inte var så snabba med att sätta en diagnos..
det är lite kluvet det där, visst är det skönt med en diagnos
för att kunna ta på vad som är knasigt..
men samtidigt kan det bli så fel längre fram.

Det verkar som att eran pojk har ett par underbara föräldrar

 

[Britta68]

Sv: Vilken skillnad...härligt att det går bra...

Vad kul, grattis! Min son har också haft problem med bla koncentration och tal så jag vet hur det känns! Så underbart då allt börjar lossna efter flere års träning och kämpade från både barn och föräldrar . Lycka till i fortsättningen också!

 

[havreflinga]

Sv: Vilken skillnad...härligt att det går bra...

Härligt att se att ni engagerar er så! Och ännu härligare att ni gör framsteg. Er son har tur. Det finns föräldrar som bara tjurar ihop och tröttnar när inte allt går som på räls.

 

[lakrits]

Sv: Vilken skillnad...härligt att det går bra...

Tack allesammans....

Vi förstod ju inte i början vad som var fel.
Han har alltid varit väldigt aktiv.
Det var först i tredje klass som hans lärarinna märkte att det kunde vara någon form av ADHD...om det nu är det.

Hon har själv en son med den diagnosen.
Hans lärare från 0-2 märkte ingenting utan tyckte han bara var bråkig och jobbig. Han fick mycket tillsägningar osv. för saker som inte var hans fel osv.

Som lärare tycker jag att man skulle ha lättare för att se sådana här problem och förstå att allt inte var som det skulle men inte......
Det var samtal med rektor osv....han var så bråkig osv....
Hans självförtroende sjönk i bott eftersom han inte klarade av takten i skolan,,,pga. sin koncentration...mycket suddande i böcker,,,fick höra mycket att det var fel osv.
Som förälder ser man ju inte barnen i skolan så mycket och oftast är de ju annorlunda i skolan än hemma.

Men nu,,,,så vet vi....vi har som föräldrar ändrat vårat synsätt på våran son..
Vi har ju alltid älskat honom som han är men visst har det varit jobbigt vissa gånger.
Vi har fått förklarat för oss hur dessa barn fungerar och hittat våra lösningar (väldigt enkla) så nu är det helt annorlunda.

Men man har ändå skuldkänslor för den tid innan man visste.
Vad han har mått dåligt när ingen förstått honom , ibland inte ens han själv. Tänk om vi vetat detta tidigare och kunnat hjälpa och förstå honom,,,,,med skolan, kompisar, självförtroendet osv....

Jag vet att vi inte ska klandra oss själva men det är svårt,,,,man vill ju sina barn det allra bästa.
Vi får se till det som är och som kommer,,,nu kan det ju bara bli bättre.....

 

[break_a_leg]

Sv: Vilken skillnad...härligt att det går bra...

Hans lärare från 0-2 märkte ingenting utan tyckte han bara var bråkig och jobbig. Han fick mycket tillsägningar osv. för saker som inte var hans fel osv.

Som lärare tycker jag att man skulle ha lättare för att se sådana här problem och förstå att allt inte var som det skulle men inte......

Till lärarens försvar kan jag säga att h*n har säkert inte läst någon specialpedagogik i sin utbildning, det är inte så många lärare som har det nämligen...Det är en av anledningarna till att det ofta blir problem när elever med funktionshinder finns i vanliga klasser och deltar i den vanliga undervisningen. Lärarna vet inte hur de ska anpassa sin undervisning för de här barnen...

En vän till mig har en son med "drag av ADHD". Han har ungefär samma problem som din son, men det fungerar rätt bra för honom i skolan. Han tar dock inte ut så mkt av sin frustration i skolan, utan det kommer hemma i stället.

 

[havreflinga]

Sv: Vilken skillnad...härligt att det går bra...

Hans lärare från 0-2 märkte ingenting utan tyckte han bara var bråkig och jobbig. Han fick mycket tillsägningar osv. för saker som inte var hans fel osv.

Som lärare tycker jag att man skulle ha lättare för att se sådana här problem och förstå att allt inte var som det skulle men inte......

I alla fall så önskar man ju att lärare (och andra vuxna som jobbar med barn) fattar att barn inte gör dumma/felaktiga/jobbiga saker på rent jävelskap bara för att det är så himla kul! Om man fattar det blir man mer angelägen om att ta reda på hur det ser ut från barnets synvinkel, och att försöka hitta lösningar.

Varenda unge som börjar skolan vill att läraren ska tycka att de är duktiga. De vill duga, de vill bli omtyckta. De gör sitt bästa för att uppnå detta. Därför är det ju rätt befängt att tro att tillsägningar och skäll skulle kunna vända en nedåtgående spiral.