Vilken musiklåt skulle du vilja ha till din egen begravning?

[Palermo]

Jag är som sagt inte kristen... men det finns kristna sånger som nästan kan göra mig till troende just för att de är så vackra!

Tex "O Helga Natt" med Jussi Björling. När han sjunger den är den krossande vacker. Kontrollen han har i rösten är magisk!

Det som gjorde låtvalen spännande var just att @Tantan inte beskriver sig som kristen!

Själv klarar jag MÖJLIGEN kristna sånger om vi befinner oss varsomhelst utom i en kyrka. Möjligen. Men jag har barndoms"trauma" på temat pga Bibelbältet. Tex Pärleporten sjöng grannarna på sina familjeandakter. Jag kunde bara Joe Hills texter till de där melodierna.

 

[athena_arabians]

Det som gjorde låtvalen spännande var just att @Tantan inte beskriver sig som kristen!

Själv klarar jag MÖJLIGEN kristna sånger om vi befinner oss varsomhelst utom i en kyrka. Möjligen. Men jag har barndoms"trauma" på temat pga Bibelbältet. Tex Pärleporten sjöng grannarna på sina familjeandakter. Jag kunde bara Joe Hills texter till de där melodierna.

För mig personligen tror jag att det är att en vuxit upp i en kristen kontext, även om föräldrarna inte var troende, så är de här sångerna verkligen en del av det kollektiva minnet och arvet. Jag som är född och uppvuxen i Dalarna får en fysisk trygghetsreaktion av vissa spelmanslåtar, just för att det är så intrasslat i ens uppväxt och det gemensamma lokala arvet samt kultur. Lite svamligt beskrivet, jag har lite svårt att sätta ord på det som gör det begripligt.

 

[Rie]

Jag var så tacksam att min pappa hade gjort en spellista över vilka låtar han ville ha. Det gjorde planeringen av den borgerliga begravningen så mycket enklare. Har man gått ur kyrkan, borde det vara krav att man planerar sin begravning och inte dumpar det på sina släktingar. ( Jag tycker det är lämpligt att man döstädar också. Det är jobbigt nog ändå när någon dör. )

Jag vill ha en begravning i kyrkan trots jag inte har varit där sedan jag motvilligt gifte mig i kyrkan. Ritualen hur man tar avsked av den döde i kyrkan sitter liksom i ryggraden och gör det enkelt eftersom man ”vet” hur man ska uppföra sig.

Min pappa hade tyvärr inte sagt något om sin begravning, men eftersom jag visste att han gillade Vera Lynn så spelades
"We´ll meet again".

Jag har inte funderat på vilka låtar jag vill ha på min begravning. Kanske dags att göra det och skriva upp det. Man vet ju inte när det är dags för en....

 

[LenaH]

Måste utöka mitt svar med ett annat instrumentalt stycke:

 

[Sel]

Min pappa hade tyvärr inte sagt något om sin begravning, men eftersom jag visste att han gillade Vera Lynn så spelades
"We´ll meet again".

Jag har inte funderat på vilka låtar jag vill ha på min begravning. Kanske dags att göra det och skriva upp det. Man vet ju inte när det är dags för en....

Det är faktiskt inte en dum idé och gör det så mycket lättare för de som är kvar.
Vi pratar ganska ofta och ledigt om sådana saker inom familjen just för att minska trycket på den eller de som ska fixa och ordna när vi dör. Vi vet alla hur var och en vill ha det i stort, men själv funderar jag mer och mer på att skriva ned mer detaljerat. Inte i sten, men en ledsagning om de vill ordna en begravning alls.

 

[Tantan]

Det som gjorde låtvalen spännande var just att @Tantan inte beskriver sig som kristen!

Själv klarar jag MÖJLIGEN kristna sånger om vi befinner oss varsomhelst utom i en kyrka. Möjligen. Men jag har barndoms"trauma" på temat pga Bibelbältet. Tex Pärleporten sjöng grannarna på sina familjeandakter. Jag kunde bara Joe Hills texter till de där melodierna.

Jag är enormt svag för frälsningsarméns repertoar trots detta

Jag skulle välja en borgerlig begravning alla dagar i veckan, men har sagt till mina barn att de väljer. Jag är ju död, så mig spelar det ingen roll. De ska göra det som känns bra för dem, kan de inte välja eller är oense finns det info i vita arkivet som alternativ.

 

[Ninnurur]

Min mormor begravdes i ett kapell, med präst så typ kyrklig. Vi hade iaf Vi gå över daggstänkta berg som allsång, för det var en låt hon mindes och gärna sjöng med i långt in i sin demens.

 

[Nixehen]

Jag skulle valt denna

Det där är min begravningslåt också, den är fantastisk.

 

[sthu]

Jag har skrivit upp Like there was a door med Daniel Norgren i mitt vita arkiv.

 

[EZMK]

Ecuador med Sash! Alla deltagare har fått glowsticks innan och vi spränger kistan vid crescendot och då upptäcker alla att den var fylld med konfetti.

 

[Inte_Ung]

World on a wing - David Bowie

 

[Nepenthe]

Sentenced - Mourn

 

[Palermo]

Jag är enormt svag för frälsningsarméns repertoar trots detta

Jag skulle välja en borgerlig begravning alla dagar i veckan, men har sagt till mina barn att de väljer. Jag är ju död, så mig spelar det ingen roll. De ska göra det som känns bra för dem, kan de inte välja eller är oense finns det info i vita arkivet som alternativ.

Egentligen fattar jag inte riktigt varför vi är så kulturellt (och juridiskt) noga med vad den döda ville. Begravningar är ju till för de efterlevande, den döda är ju inte där.

 

[Hermelin]

Egentligen fattar jag inte riktigt varför vi är så kulturellt (och juridiskt) noga med vad den döda ville. Begravningar är ju till för de efterlevande, den döda är ju inte där.

Det handlar väl om respekt för den avlidne? "Vad hade X velat", är av den anledningen en central del i en begravning tänker jag.

 

[Septicemia]

@Palermo För min del känns det fint att få lyssna på det som påminner om den saknade personen. Blackbird av Beatles spelades på en närståendes begravning nyligen, en favorite hos den avlidne. Jag blev påmind om en massa ljusa stunder trots att begravningen var tung, musiken blev både en tröst och ett fint minne

Jag hoppas att det inte spelas en massa sorgligt på min begravning, även om jag inte riktigt vet vad som skulle vara lämpliga önskemål. Tänker att lite punk och 80-talig pudelrock hade piggat upp Om närstående skulle bestämma utan önskemål från mig så hade det tveklöst spelats Bowie och Nick Cave.

 

[Palermo]

Det handlar väl om respekt för den avlidne? "Vad hade X velat", är av den anledningen en central del i en begravning tänker jag.

Jo, det gör det ju. Och det finns lagstiftning osv. Men man får ju också anta att även en begravning som utgår från anhöriga, skulle visa respekt för den döda och på olika sätt påminna om och förhålla sig till den personen.

 

[Palermo]

@Palermo För min del känns det fint att få lyssna på det som påminner om den saknade personen. Blackbird av Beatles spelades på en närståendes begravning nyligen, en favorite hos den avlidne. Jag blev påmind om en massa ljusa stunder trots att begravningen var tung, musiken blev både en tröst och ett fint minne

Jag hoppas att det inte spelas en massa sorgligt på min begravning, även om jag inte riktigt vet vad som skulle vara lämpliga önskemål. Tänker att lite punk och 80-talig pudelrock hade piggat upp Om närstående skulle bestämma utan önskemål från mig så hade det tveklöst spelats Bowie och Nick Cave.

Sånt som påminner om den döda verkar det ju troligt att man skulle ge plats åt ändå.

 

[Hermelin]

Jo, det gör det ju. Och det finns lagstiftning osv. Men man får ju också anta att även en begravning som utgår från anhöriga, skulle visa respekt för den döda och på olika sätt påminna om och förhålla sig till den personen.

Jag har upplevt i alla fall en sådan begravning. Dvs där närmast anhörig utgått från sig själv. Och det blev... ...om inte respektlöst så i alla fall helt verklighetsfrånvänt.

Men var och en gör som man vill förstås. Den avlidne kommer inte att bry sig.

 

[Pilot]

Queen - Another one bites the dust
Känns rätt självklar.
Flickan och kråkan med Timbuktu.

Vill ha en enkel minnestund och vill INTE att det serveras smörgåstårta på den.

 

[athena_arabians]

Jag har upplevt i alla fall en sådan begravning. Dvs där närmast anhörig utgått från sig själv. Och det blev... ...om inte respektlöst så i alla fall helt verklighetsfrånvänt.

Men var och en gör som man vill förstås. Den avlidne kommer inte att bry sig.

Min morfar hade valt prästen för sin begravning (han visste att han var döende inom en kort tid - cancer). Prästen var en kund (morfar hade skrädderi i Falun) och det var väl därför. Det är den gräsligaste begravning jag varit på. Den var så extremt opersonlig och handlade knappt om morfar, just pga prästen. Jag var ung och det var min första begravning men jag var inte den enda som reagerade kan vi ju säga. Samtidigt var det ju svårt för mormor att välja någon annan när det var hans önskan. Prästen var dessutom högkyrklig så det var väldigt mycket om synd och tämligen svavelosande... så långt från min morfar en kunde komma. Morfar var lite som mig, inte kristen egentligen (han avskydde kyrkan som organisation) men en sökare och troende på något vis (jag brukar använda "andlig" för det är väl det som kommer närmast).

Min fars begravning var mer eller mindre rena motsatsen, trots att den prästen knappt träffat pappa. Han fick med mamma, pappas katt och en allmänt ljus och vänlig ton i minnestalet (min far var gammal när han dog och hade levt ett gott liv - en av sakerna jag sa till prästen under mötet innan var att jag ville att vi skulle snarast fira min far även om vi sörjde honom).

Så ja, det finns verkligen olika sätt att göra det på. Sedan... med tanke på några saker som hände under fars begravning så var han där