Vilken mental kvalitet kommer direkt fran DNA i din hund?

[hastflicka]

Framfor allt den mentala biten du kampar emot. Vad gor du som gor det lattare att jobba med din hund's "arv"?

Miss Mandy sa "vass" med mycket stark "drive" och vakt instinkt att hon ibland driver mig till distraction. Hennes stora sjavfortroende gor inte att hon ar lattare att jobba med. Son, sonhustru och deras hund har nu varit har i flera dagar. Alla tre hundarna har lekt jatte mycket, strosat runt ute, bade tillsammans och en och en, det har kastats boll (med en hund i taget sa det verkligen "angnades" at just henne) och visats upp lite lydnad ("Titta vad duktig jag ar").
Sista dagen, var Mandy helt hopplos ... hon skulle styra de andra tva (hon vill helst vara "stora syster" och tala om for alla nar de gor ratt eller fel) och framfor allt vakta. Hon maste sta vid fonstret for varje bil som kor forbi ute pa vagen. De flesta far ett svagt, dovt, morr ... medan andra ska vralskallas/morras at. Och ar hon ute nar de kommer lyssnar hon inte 100% pa min onskan att hon ska lata bli Utan for vissa bilar kommer pa (vid ungefar tredje rytet fran mig) nar hon redan ar vid staketet och bilen JUST passerat att, "Visst ja, vad vill du?".

Princess Diva blir bara helt ADHD ... inkluderat att bita sin egen svans och ata upp allt hon kan fa tag pa.

I morse var vi ute och sparade igen. Det har inte regnat pa 6 veckor och faltet vi sparade pa har anvants som extra parkering for flera dagar sedan. Graset ar torrt som fnoske (blir mycket svarare att spara da) och massor med extra lukter fran parkeringen i lordags. Bada tjejerna jobbade jatte bra ... och ar super trotta i dag.

Diva har inte hittat nagot alls att ata upp ... och Mandy lyfter inte ens huvudet fran golvet nar bilarna hon blev galen pa i gar kor forbi. I dag blir det inget spring alls till staketet ... jag beover inte ens saga till. LOL

Vad gor ni for att jobba runt besvarliga instinkter?

 

[lady_vip]

Gällande min gamla tik är det separationsångest och hennes matbegär som är det jobbigaste från hennes mentala lotteri. Vi har aldrig kommit runt det riktigt, tillfälligt, men inte så att jag kan säga att det inte är ett problem och ett väldigt starkt drag hos henne.

På min unga tik är det skärpan och jaktlusten. Skärpan har vi kommit runt en del, vi har vissa rutiner så att hon inte behöver ta till den, men själva skärpan försvinner ju inte. Till exempel får hon aldrig hälsa på folk i dörren när de kommer, eller aldrig hälsa på en mötande hund.
Gällande hennes jaktlust vill vi inte minska den, vi vill bara att hon ska vara mottaglig även i jaktmode. Där har vi kommit jättelångt, vi har verkligen lagt sååååå mycket tid på det, vilket har gett resultat. Numera är hon ganska förig 99% av tiden, istället för att bestämma själv när hon tycker det är kul att jaga med oss.

 

[hastflicka]

Precis ... skarpan AR svar att jobba med, sarskilt nar den ingar i "ras beskrivningen". Sparningen, eller annat nas arbete, blir dock mina tva sa trotta i huvudet av att bada blir modell medborgare.

 

[Christensen1]

Gamlingen har en hel del egenskaper som arbetar mot och med honom. Han är reserverad (inte bara lite blyg) och han har hög skärpa och försvarslust tillika social kamplust. Han jagar småvilt (och dödar om han kommer åt). Katter ingår i kategorin småvilt. Men han är en förarvek hund (utom när han jagar) och han är helt nervfast (vilket gör att han trots allt tänker efter innan han agerar). Han är också i grunden en vänlig hund, vilket kan låta märkligt. Dessutom är han inte miljöberörd.
HAn har svårt att ta till sig andra människor och är svår att lämna tom med de han känner väl. Om något utöver det vanliga händer (tex att en hund gör utfall mot honom) så klarar han inte det på promenad med annan än mig. Han utagerar och blir otrygg då.
Det är en hund som är mycket gediget tränad i förhållande till sina egenskaper och omgivningen. Han är tävlad i sök (skallmarkör) och spår samt tränad i skydd. Tyvärr inte startad i skydd då han skadade sig innan vi hann börja tävla.

Yngste mallehanen är socialt osäker och har i kombination med det stor social nyfikenhet. I övrigt har han en outsinlig arbetslust och mycket bra spår- och sökegenskaper. Han är miljöfast för allt som prövats (mörker, rörligt underlag, galler, höjder, is etc). Han är åt det hårdare hållet men det funkar bra ändå numer. Stor jaktlust som de flesta mallar men är styrbar. Lider av separationsångest om han inte är tillräckligt aktiverad och kräver oerhört mycket träning för att vara lugn. Löser problem med munnen dvs vid press blir han nypig och kan kampa loss med kläder, något som visat sig vid hälsning på främmande då han blir osäker. Stor matlust och inhalerar maten.

Tiken (moster till yngste hanen) är i stort komplett. Balanserad och bra arbetslust. Gör aldrig något överilat. Dock har hon ett mycket rejält humörspaket vilket gör att husets hanhundar hålls i herrans tukt och förmaning. Alla tassar på tå för den lilla...
Ingen separationsångest men har en glupande aptit vilket gör att man inte kan lämna henne där hon kan komma åt att stjäla mat. Hon är osäker på främmande hundar men ingen bråkstake. Jättesnäll när hon lärt känna dem.

Makens hund är också relativt komplett. Han har resursförsvar som gör att han inte hanteras hursomhelst. Försvaret rör mest husse men ibland också föremål (mest i förhållande till andra hundar). HAn har stor samarbetsvilja och jagar inte alls (trots att han är malle). Han är lite tråkigt byggd i bakstället vilket gör att man får rikta fysträningen så att han bygger muskler även där.

 

[linnsan]

Hanen är socialt osäker mot både människor och andra hundar och får stort kontrollbehov och försöker skrämma bort hotet istället för att gå undan. Han har även ganska hög kroppslig integritet och en aning bytesförsvar, mot andra okända hundar alt hundar som har dåligt språk och stirrar.. Mot människor har jag jobbat mycket med byteshandel så det är inget som märks av längre. Tack och lov har han bra signaler och ganska stor bithämning, även om det hänt att han bitit. Han behöver mycket styrning men med en mjuk hand. Hårdhet/korrigering gör att han går igång 10 ggr mer..Trygghet och förtroende är mycket viktigare att jobba på än lydnaden i sig själv har jag märkt.
Han har stor jaktlust och även om han är förarvek annars hör han nada vid jakt. Vilket gör att man får vara ganska restriktiv med var han släpps. Det positiva är att han är ganska lätt att belöna med både godis och lek. Speciellt det första. Och har ganska stor arbetslust och samarbetsvilja. Är dessutom miljöstark. Mörker, buller, höjder, galler osv är inga problem, dock tyvärr ljudrädd.

Tiken är ganska hård. Hård som i att man får traggla och hon lämnar ganska få minnesbilder. Lite dumsnäll och fattar inte att man måste flytta på sig från kor och hästar Har även ganska nära till skall. Hon har även varit väldigt kräsen, något som dock blivit bättre den senaste tiden. Det positiva är att hon har en fin nyfikenhet på spår, älskar att leka och har en ganska stor portion social kamp/leklust. Är även väldigt snäll och gillar allt och alla. Även hon är miljöstark och har änsålänge varit skottfast (kollade lugnt av mot skytten första gångerna och lekte, nosade och var passiv resten) när vi testat på klubben.

 

[Rouise]

Rädslor kämpar vi med. Han är mjuk och känslig men därtill också endel problem med rädslor.

Det är kopplat till ljud till 90% och i de flesta fall när han blir skrämd avreagerar han lika fort och återgår till det "normala" men vissa grejer hänger kvar längre. Vi jobbar konstant på att öka självförtroendet, inte spä på hans reaktioner när han bli skrämd och överlag bara bygga upp honom. Det går framåt, i vissa lägen har han visat enorma framsteg, i andra går det långsammare men ändå framåt.

Hur mycket som beror på mentalitet och hur mycket som beror på att han innan han flyttade till mig bara bott i hundgård vet jag inte, en kombination av de båda är det helt klart.

Det som gör det hela enklare är ju att han är en helt igenom glad hund, mjuk, följsam och arbetsvillig, det gör det hela lättare att jobba med.

 

[Christensen1]

Rädslor kämpar vi med. Han är mjuk och känslig men därtill också endel problem med rädslor.

Det är kopplat till ljud till 90% och i de flesta fall när han blir skrämd avreagerar han lika fort och återgår till det "normala" men vissa grejer hänger kvar längre. Vi jobbar konstant på att öka självförtroendet, inte spä på hans reaktioner när han bli skrämd och överlag bara bygga upp honom. Det går framåt, i vissa lägen har han visat enorma framsteg, i andra går det långsammare men ändå framåt.

Hur mycket som beror på mentalitet och hur mycket som beror på att han innan han flyttade till mig bara bott i hundgård vet jag inte, en kombination av de båda är det helt klart.

Det som gör det hela enklare är ju att han är en helt igenom glad hund, mjuk, följsam och arbetsvillig, det gör det hela lättare att jobba med.

Rädslor för ljud har väldigt hög nedärvbarhet. Sen finns det förstås hundar som råkar ut för trauma (tex fyrverkeriraket skjuten på eller nära) som kan ge en förvärvad rädsla.

 

[russinbulle]

Polly: underbara förighet och vilja att arbeta med matte och en enorm uthållighet - men har även mycket nerver och är på tårna om den mentala biten inte fått sitt på några dagar och visar det främst med att bli extra gapig mot främmande hundar vid hundmöten och när hon blir uppjagad eller glad av någon anledning. Mycket röst i den lilla kroppen Stark flockkänsla och främmande hundar göre sig icke besvär, men ho vill dom ska hålla sig på avstånd så hon är ingen hund som vill gå fram och mucka (men man kan ju försöka skrämmas lite...)

Mini: jaktinstinkten. Heelern är förutom kofösare även en skadedjursbekämpare och det har jag fått jobba mycket med när det gäller henne, då hon även är totalt orädd och självständig. Dock har hon även med åldern lärt sig att även om jakt är kul, så hinner hon inte ifatt vare sig rådjur eller hare och nöjer sig med att spåra en bit och vänder sedan om dom få gånger det händer om hon är lös (jag har jobbat mycket med att inte ha henne lös just där jag vet det går viltstråk). Fördelen med liten hund, som samtidigt är smart - för här har det inte bara varit tummen i ögat som hjälpt utan även hennes egen insikt om sin litenhet. Numera triggas hon visserligen av synen av en springande hare/språngande rådjur - men det är själva spåret som är mest intressant en bit, inte själva djuret, så även bakspår kan vara roliga (och harar lämnar massor med gott efter sig.....)
Men Mini finns även detta med den starka flockkänslan = nya hundar kommer inte alltid så lätt in i promenadflocken utan vidare. Små tikar och små kastrater vill hon gärna ge en rak höger som invigningsrit - men hon är smart den jäkeln och skulle aldrig ens försöka på en hund som hon känner skulle säga ifrån/svara upp (eller en som är för stor så hon kan skadas). Men som tur är ser jag omedelbart på hela hennes kroppshållning om vad hon tycker om en ny hund - och om jag behöver vara försiktig eller inte I övrigt en otroligt tuff hund som är helt oberörd för det mesta utom människor - där är hon en fjäskig mjukis som aldrig vill sluta pussas....

 

[hastflicka]

<snip>
Hur mycket som beror på mentalitet och hur mycket som beror på att han innan han flyttade till mig bara bott i hundgård vet jag inte, en kombination av de båda är det helt klart.
<snip>

Nar Mandy var straxt under aret var jag tvungen att lamna henne i tva natter da hon fick bo pa ett "dagis" har i stan. Det fanns 8-10 hundar dar och en del skallde som skjutton. Efter det blev hon helt klart ljud kanslig. Hon gillar inte varken manniskor eller djur som for ovasen. Hastarnas mjuka gnagg ar helt okay, men om de ocksa sparkar i vaggen sager hon ifran (skall) reagerar inte direkt med radsla, mer med att styra upp situationen (stora syster som sager hur det ska vara). Lika sa med manniskor som skriker och ar hogljudda, fulla som ocksa viftar mycket gillar hon INTE ... da tycker hon att hon maste skydda familje medlemmar. Det kandes inte helt fel nar jag gick genom T-bane uppgangen i Varberg, utanfor Stockholm, sent pa kvallen for nagra ar sedan. Miss Mandy som steg framfor mig och emellan gruppen ungdommar som upptradde mycket hotfullt (formodligen mest for att "retas" med tanten ... men inte trevligt i alla handelser) var som ett "sesam oppna dig". Mandy visade nagra tander i ett dovt morr och alla backade langt fran oss.

 

[Migo]

Frodolf: Vallning. Djurkänsla. Det hade inte gått att träna in eller ta bort hur man än gör.

Vad gäller Frodo har han dessutom en dådkraft som är makalös. Ju mer hot och tryck han möter, desto hårdare går han på tillbaka.