Vilken hundras...

[Bulldoozer]

Tyvärr! Jag har svårt för raser som har så korta ben det ser liksom inte hälsosamt ut i mina ögon (tänker mig att dom inte har problem med det, men jag tycker det är jobbigt att titta på dom när dom springer för att det ser så svårt ut för dom. )

Förståeligt, jag har varit förundrad över att corgin håller rätt bra styrfart med Spock ute särskilt nu i snön. Sen köpte husse ett täcke och vi upptäckte att hon var inte så kortbent som vi upplevde henne när man hade ett täcke som tryckte upp magfluffet . Annars ser hon ut som en limpa på ben typ..

Jag skulle kunna tänka mig en mängd olika raser beroende på vad man vill göra. Typ jaktcocker eller iallafall lite mer opälsade linjer av cocker. Shipperke, pumi eller mudi (minus för skall men träffat tystare såna också), kanske anmäla intresse för x-reggad cavalier, dansk svensk gårdshund, berger de pyrenes mfl kan man ju kika på.

 

[AraSlei]

Men kul att det finns det! Har sett en massa jaktlabbar på sista tiden faktiskt, så tänker mig att någonstans borde dom träna. Min största oro med labbe är väl att den skulle äta allt skräp som slängs överallt i stan. Bog gör det gärna om man inte håller koll. Annars verkar det ju vara riktigt trevliga hundar.

Hur stora brukar hanarna bli? Blir det brukshund/jakt/vallhund så är det ju okej med normal storlek på hunden, men har fått för mig att hanarna är rätt stora? Men det kanske är för att jag är van vid mina BC.

Jag upplever dem som @Milosari skriver
Min L ääälskar ju mat, men jag har aldrig haft problem med att han äter saker han inte får när vi är ute.

L är en ganska stor jaktlabbehane, han väger 32-33kg och är typ.. 58-59 cm hög kanske?
Jag är 165cm lång, för referens.

 

[_Zacke_]

Nu är ju min jaktlabbe bara 9 månader men han är ju tyvärr en kille som äter allt trodde ett tag att det vuxit bort men så försökte han äta strumpa igen för några dagar sen... Han är dock inte stressig runt mat på något vis.

Förutom det är han ju en heeelt fantastisk hund, kommer nog aldrig kunna ha någon annan ras för man blir så bortskämd med att allt är så enkelt och kul hans pappa väger 32kg.

 

[Krumben]

Jag upplever dem som @Milosari skriver
Min L ääälskar ju mat, men jag har aldrig haft problem med att han äter saker han inte får när vi är ute.

L är en ganska stor jaktlabbehane, han väger 32-33kg och är typ.. 58-59 cm hög kanske?
Jag är 165cm lång, för referens.

Visa bifogad fil 136954

Vår jaktlabbe (som du du ju har träffat Tonto) vill fortfarande gärna äta allt. Andra jaktlabbar som jag har tränat med har också varit extremt matglada, och jag tycker att skämt om hungriga hundar är ett återkommande skämt i olika facebookgrupper för rasen. Däremot är ju många labbar extremt måna om att göra rätt och vår kille försöker inte sno mat och kastar sig inte heller över sådant som vi tappar på golvet. Ute kan det vara kämpigare om han hittar något själv, men det går!

Viljan att göra rätt tror jag dock lätt kan slå över i osäkerhet. Vår kille är än så länge mer socialt försiktig än jag hade önskat, trots att han har fina föräldrar där pappan har trevliga kullar sedan tidigare. Han blir väldigt uppe i varv och kan göra utfall vid hundmöten. I vissa fall kan han även skälla och morra på människor. Jag vill tro att hans första månader hos oss var tämligen balanserad had gäller socialisering, men det är så ändå. Har pratat med både uppfödare och andra jaktlabbeägare som bekräftat att detta blivit allt vanligare. Nu kanske det blir bättre och mer lättränat med åldern (han är inte ens 9 mån) men det verkar iaf finnas en sådan sårbarhet.

Vad gäller storlek kan det variera en hel del. Vår kille vägde för en tid sedan nästan åtta kilo mindre än ett av hans kullsyskon. Pappan väger cirka 36kg tror jag, men han är ovanligt stor. Mamman cirka 20 kg.

Jaktträning med labbe är f.ö. ganska enkelt att få till, iaf apporteringen. Du behöver ju inte tillgång till egna marker för det. Även möjlighet att dra viltspår osv. har varit ganska lätt att få till om man frågar runt lite. Jag har kommit i kontakt med träningsgrupper via sociala medier, även om träning i grupp har blivit lagt på hyllan ett tag.

Nackdelarna till trots är jag sjukt med rasen. Gladlynta, smarta och enkla att ha lösa. Vår kille är sjukt träningsglad, men sover minst lika gott om han bara har fått tramsa i skogen och lukta lite på något vi tagit med hem från affären eller så

 

[AraSlei]

Vår jaktlabbe (som du du ju har träffat Tonto) vill fortfarande gärna äta allt. Andra jaktlabbar som jag har tränat med har också varit extremt matglada, och jag tycker att skämt om hungriga hundar är ett återkommande skämt i olika facebookgrupper för rasen. Däremot är ju många labbar extremt måna om att göra rätt och vår kille försöker inte sno mat och kastar sig inte heller över sådant som vi tappar på golvet. Ute kan det vara kämpigare om han hittar något själv, men det går!

Viljan att göra rätt tror jag dock lätt kan slå över i osäkerhet. Vår kille är än så länge mer socialt försiktig än jag hade önskat, trots att han har fina föräldrar där pappan har trevliga kullar sedan tidigare. Han blir väldigt uppe i varv och kan göra utfall vid hundmöten. I vissa fall kan han även skälla och morra på människor. Jag vill tro att hans första månader hos oss var tämligen balanserad had gäller socialisering, men det är så ändå. Har pratat med både uppfödare och andra jaktlabbeägare som bekräftat att detta blivit allt vanligare. Nu kanske det blir bättre och mer lättränat med åldern (han är inte ens 9 mån) men det verkar iaf finnas en sådan sårbarhet.

Vad gäller storlek kan det variera en hel del. Vår kille vägde för en tid sedan nästan åtta kilo mindre än ett av hans kullsyskon. Pappan väger cirka 36kg tror jag, men han är ovanligt stor. Mamman cirka 20 kg.

Jaktträning med labbe är f.ö. ganska enkelt att få till, iaf apporteringen. Du behöver ju inte tillgång till egna marker för det. Även möjlighet att dra viltspår osv. har varit ganska lätt att få till om man frågar runt lite. Jag har kommit i kontakt med träningsgrupper via sociala medier, även om träning i grupp har blivit lagt på hyllan ett tag.

Nackdelarna till trots är jag sjukt med rasen. Gladlynta, smarta och enkla att ha lösa. Vår kille är sjukt träningsglad, men sover minst lika gott om han bara har fått tramsa i skogen och lukta lite på något vi tagit med hem från affären eller så

Ja, hungriga och matglada är de ju som regel, men som du säger är de ju i regel enkla att styra upp, med sin will to please

Sociala osäkerheter finns i rasen, så det är viktigt att vara noga med det. Jag upplever att det är en viss typ av jaktlabrador som har mer problem med det sociala än andra, och att det är stor skillnad bland uppfödare vad man prioriterar.

Jag har varit väldigt dålig på att socialisera och miljöträna mina labbar, men de är väldigt okomplicerade i alla miljöer jag sätter dem i. Springa på fälten hemma eller balansera i en gallertrappa på en färja på väg till UK med god sjögång - ingen större skillnad för dem liksom

Man brukar prata om två typer av jaktlabrador (som säkert stämmer in på fler raser) - den grå typen och den svartvita typen. Jag gick en toppenkurs i helgen där vi pratade mycket om just detta.

Erfarna retrievermänniskor säger att det blir fler och fler gråa hundar i rasen, och de har enklare att slå över i social osäkerhet. De är mjukare och har lite mindre egen initiativförmåga, och kan ibland bli ”worriers”. De är ofta lite svårare att träna på grund av det, men blir ofta väldigt bra när man får till dem.

De svartvita hundarna är mer av ”benet i kläm-jajemän”-typen, och är inte så känsliga för felträning som en grå hund. De är ofta enklare att träna de första åren, men kan i stället slå över i att bli för starka i sin jaktlust och med sitt goda självförtroende. Dessa kan så klart också ha sociala rädslor, men blir sällan så oroliga som de grå hundarna.

Jag har en av varje, och det är otroligt stor skillnad i typ hos dem och hur jag har fått lägga upp träningen.
Hade min gula (väldigt grå) haft sociala rädslor hade han inte varit en rolig hund alls och det hade påverkat honom mycket, medan om min svarta (och svartvita) hund hade haft sociala rädslor hade det förmodligen inte märkts så väl ändå

 

[Eavea]

Erfarna retrievermänniskor säger att det blir fler och fler gråa hundar i rasen, och de har enklare att slå över i social osäkerhet. De är mjukare och har lite mindre egen initiativförmåga, och kan ibland bli ”worriers”. De är ofta lite svårare att träna på grund av det, men blir ofta väldigt bra när man får till dem.

De svartvita hundarna är mer av ”benet i kläm-jajemän”-typen, och är inte så känsliga för felträning som en grå hund. De är ofta enklare att träna de första åren, men kan i stället slå över i att bli för starka i sin jaktlust och med sitt goda självförtroende. Dessa kan så klart också ha sociala rädslor, men blir sällan så oroliga som de grå hundarna.

Kan bara instämma, det är verkligen en klockren beskrivning av de olika mentala varianterna!

Min äldsta var väldigt grå. Fantastisk hund men stängde av om det blev för tufft/ jobbigt. Gick att göra allt med agility, nosework, spår, jakt, lydnad men hade inte mentalkapacitet att utmanas så värst mycket. Var inte rädd för något men korrigeringar/ bli rädd för något satt länge på henne.

Min nuvarande är så svart/ vit att det nästan är ett skämt. Bangar aldrig, jaktlust till tusen, går rakt igenom staket och vassar som en bulldozer. Avskyr fyrverkerier, men skakar av sig rädslor och korrigeringar på nolltid. Men det är skönt att jag nu vid 10 års ålder kan skylla hennes bristande styrning på dålig hörsel.

I varddagen har alla mina labbar varit otroligt enkla; lätt dresserade, kelgrisar som älskar mat.

 

[AraSlei]

Kan bara instämma, det är verkligen en klockren beskrivning av de olika mentala varianterna!

Min äldsta var väldigt grå. Fantastisk hund men stängde av om det blev för tufft/ jobbigt. Gick att göra allt med agility, nosework, spår, jakt, lydnad men hade inte mentalkapacitet att utmanas så värst mycket. Var inte rädd för något men korrigeringar/ bli rädd för något satt länge på henne.

Min nuvarande är så svart/ vit att det nästan är ett skämt. Bangar aldrig, jaktlust till tusen, går rakt igenom staket och vassar som en bulldozer. Avskyr fyrverkerier, men skakar av sig rädslor och korrigeringar på nolltid. Men det är skönt att jag nu vid 10 års ålder kan skylla hennes bristande styrning på dålig hörsel.

I varddagen har alla mina labbar varit otroligt enkla; lätt dresserade, kelgrisar som älskar mat.

Precis så!
Och missen man ofta gör med de grå hundarna är att man inte vågar lägga press på dem, för man är rädd att de ska låsa sig.
Min instruktör brukar säga att en grå hund kan komma undan med mord, och det ligger något i det. Medan man ofta är tuffare mot de svartvita hundarna, vilket i sin tur gör dem ännu mer tåliga…

Min grå hund blev inte riktigt bra förrän han lärde sig att hantera press och korrigeringar. Att en korrigering inte innebär något annat än att det blev fel - vi gör om. Innan han förstått det blev han lite ledsen av korrigeringar, även om de aldrig varit mer än ett avbrytande ”appapp”. Nu får han snarare mer arbetsmotor av det, för han förstår att han får en ny chans att göra rätt

 

[Krumben]

Precis så!
Och missen man ofta gör med de grå hundarna är att man inte vågar lägga press på dem, för man är rädd att de ska låsa sig.
Min instruktör brukar säga att en grå hund kan komma undan med mord, och det ligger något i det. Medan man ofta är tuffare mot de svartvita hundarna, vilket i sin tur gör dem ännu mer tåliga…

Min grå hund blev inte riktigt bra förrän han lärde sig att hantera press och korrigeringar. Att en korrigering inte innebär något annat än att det blev fel - vi gör om. Innan han förstått det blev han lite ledsen av korrigeringar, även om de aldrig varit mer än ett avbrytande ”appapp”. Nu får han snarare mer arbetsmotor av det, för han förstår att han får en ny chans att göra rätt

Nu vill jag inte kapa tråden, men det låter precis som vår hund. På ett sätt gör det honom väldigt enkel, han försöker inte tänja på gränserna. Han är tonåring och det värsta han hittat på är att ta kuddar som han inte får, och då lämnar han ifrån sig dem när man kommer och hämtar dem. På ett annat sätt är det dock svårare att vara tydlig utan att förstöra självförtroendet.

Nåväl! Apropå TS fråga tycker jag att barbet verkar vara en superfin ras, men då får man kompromissa med klippningen.

 

[AraSlei]

Nu vill jag inte kapa tråden, men det låter precis som vår hund. På ett sätt gör det honom väldigt enkel, han försöker inte tänja på gränserna. Han är tonåring och det värsta han hittat på är att ta kuddar som han inte får, och då lämnar han ifrån sig dem när man kommer och hämtar dem. På ett annat sätt är det dock svårare att vara tydlig utan att förstöra självförtroendet.

Nåväl! Apropå TS fråga tycker jag att barbet verkar vara en superfin ras, men då får man kompromissa med klippningen.

Exakt - de är ofta enkla hundar att ha till vardags, men kan vara svårare att träna.

Vi får hoppa in i retrievertråden och diskutera vidare där

 

[Tonto]

Nåväl! Apropå TS fråga tycker jag att barbet verkar vara en superfin ras, men då får man kompromissa med klippningen.

Jag är lite "allergisk" mot hundar som måste klippas efter att trimmat min mammas pudel under många år, då har jag hellre ingen hund! Men tack för tipset!

 

[Nepenthe]

De jaktlabbar jag träffat (hanar) har varit mindre än Knut.
Knut är ju 64i manke o väger 32kg just nu.
Men alltså vilka hundar
Den will to please de har och mentaliteten slår allt annat (enligt mig)

Knut gillar godis/mat och mig men äter inte saker ute. Men jag aktiverar honom endel ute. Han är oftast lös men de blir inkallningar, leker lite apport, uppletande av godis och han får endel godis. Jag tycker det hjälper, märker att han inte letar annat att äta för jag kan liksom byta mot godiset.

Han va instängd igår med en löptik (under bevakning) men satt bredvid dörren och tittade efter mig

 

[Tonto]

De jaktlabbar jag träffat (hanar) har varit mindre än Knut.
Knut är ju 64i manke o väger 32kg just nu.
Men alltså vilka hundar
Den will to please de har och mentaliteten slår allt annat (enligt mig)

Knut gillar godis/mat och mig men äter inte saker ute. Men jag aktiverar honom endel ute. Han är oftast lös men de blir inkallningar, leker lite apport, uppletande av godis och han får endel godis. Jag tycker det hjälper, märker att han inte letar annat att äta för jag kan liksom byta mot godiset.

Han va instängd igår med en löptik (under bevakning) men satt bredvid dörren och tittade efter mig


Visa bifogad fil 137056

Jisses vad stora dom är ändå! Är så van vid mina små BC-pojkar.

 

[Nepenthe]

Jisses vad stora dom är ändå! Är så van vid mina små BC-pojkar.

Ja mosters setter är nästan lika hög men han väger liksom 10kg mindre…

 

[LaMagia]

Jaktspringer?

Lite som att skaffa en Ferrari för att bara köra till ICA för att handla. Behöver man verkligen så mycket under motorhuven för det? Även om man tycker att det är en snygg bil ...

 

[Malibu_Stacy]

Lite som att skaffa en Ferrari för att bara köra till ICA för att handla. Behöver man verkligen så mycket under motorhuven för det? Även om man tycker att det är en snygg bil ...

Jag tolkade TS som att hon ville ha en till hund som är mindre krävande än en BC men fortfarande fungerar till det som TS sysslar med.
Jag känner en hel del jaktpsringers som är väldigt harmoniska hundar och fungerar till drag, agility, lydnad ja you name it. Kan man tänka sig lite spanielträning på det så perfekt. Förstår inte varför jaktlabbe skulle vara okej att föreslå men inte jaktspringer?
Man behöver inte vara jägare för att göra det en jaktlabrador eller jaktspringer eller för den delen jaktcocker nöjd. Det går att både träna och tävla ”jakt” ändå.

Så som jag uppfattar TS så kan jag inte tänka mig att TS skulle bli nöjd med en exempelvis en cavalierkorsning när TS är van vid BC och Aussie. Även om en lite lugnare hund sökes.

 

[Tonto]

Jag tolkade TS som att hon ville ha en till hund som är mindre krävande än en BC men fortfarande fungerar till det som TS sysslar med.
Jag känner en hel del jaktpsringers som är väldigt harmoniska hundar och fungerar till drag, agility, lydnad ja you name it. Kan man tänka sig lite spanielträning på det så perfekt. Förstår inte varför jaktlabbe skulle vara okej att föreslå men inte jaktspringer?
Man behöver inte vara jägare för att göra det en jaktlabrador eller jaktspringer eller för den delen jaktcocker nöjd. Det går att både träna och tävla ”jakt” ändå.

Så som jag uppfattar TS så kan jag inte tänka mig att TS skulle bli nöjd med en exempelvis en cavalierkorsning när TS är van vid BC och Aussie. Även om en lite lugnare hund sökes.

Förstår helt hur du tänker! Finns absolut en risk att jag tycker att hunden är tråkig om det är en ras som är väldigt mycket sällskapshund. Borde försöka umgås med lite sällskapshundar. Mitt ex hade en Dalmatiner som jag upplevde som oerhört slö och tråkig.

En fartig, något mindre, lite mer lättsam hund än BC hade varit toppen. Men det känns som att utbudet är ganska begränsat med den typen av hund om man inte vill ha en hund som ska trimmas/klippas och som inte har korta ben/kort nos osv.

 

[Malibu_Stacy]

Förstår helt hur du tänker! Finns absolut en risk att jag tycker att hunden är tråkig om det är en ras som är väldigt mycket sällskapshund. Borde försöka umgås med lite sällskapshundar. Mitt ex hade en Dalmatiner som jag upplevde som oerhört slö och tråkig.

En fartig, något mindre, lite mer lättsam hund än BC hade varit toppen. Men det känns som att utbudet är ganska begränsat med den typen av hund om man inte vill ha en hund som ska trimmas/klippas och som inte har korta ben/kort nos osv.

Ja tyvärr är ju många av de roliga sällskapshundarna pälshundar (eller skällisar, tänker på dvärgpinscher till exempel).
Jag skulle exempelvis aldrig vara nöjd med en av de lite långsammare sällskapshundarna. Då har jag själv sällskapshund men jag gillar när hundarna trots det är kvicktänkta, på tårna, har lätt att lära sig och tydlig perosnlighet. För mig är exempelvis en cavalier en riktigt tråkig hund.

 

[Tonto]

Ja tyvärr är ju många av de roliga sällskapshundarna pälshundar (eller skällisar, tänker på dvärgpinscher till exempel).
Jag skulle exempelvis aldrig vara nöjd med en av de lite långsammare sällskapshundarna. Då har jag själv sällskapshund men jag gillar när hundarna trots det är kvicktänkta, på tårna, har lätt att lära sig och tydlig perosnlighet. För mig är exempelvis en cavalier en riktigt tråkig hund.

Kanske bara får stå ut med att köpa en jakt/bruks/vallhund. Är nog bara skadad efter valptiden med min unghund. Han har varit så sjukt jobbig. Som vuxna är dom ju mycket mer lättsamma ändå.

 

[Viva]

Förstår helt hur du tänker! Finns absolut en risk att jag tycker att hunden är tråkig om det är en ras som är väldigt mycket sällskapshund. Borde försöka umgås med lite sällskapshundar. Mitt ex hade en Dalmatiner som jag upplevde som oerhört slö och tråkig.

En fartig, något mindre, lite mer lättsam hund än BC hade varit toppen. Men det känns som att utbudet är ganska begränsat med den typen av hund om man inte vill ha en hund som ska trimmas/klippas och som inte har korta ben/kort nos osv.

Tycker också det är svårt. Just mellanstora hundar utan pälsvård. Själv har jag väl landat i Staffen men där är oron allergier. Sen är det en kamphundsras, på gott och ont.

 

[Malibu_Stacy]

Kanske bara får stå ut med att köpa en jakt/bruks/vallhund. Är nog bara skadad efter valptiden med min unghund. Han har varit så sjukt jobbig. Som vuxna är dom ju mycket mer lättsamma ändå.

Det kommer ju faktiskt ut en del omplaceringar då och då även om de inte alltid syns för allmänheten. Finns ju en del BC som inte fungerar med fåren tänker jag, men de kanske har andra problem då?
Din uppfödare har ju mycket kontakter i alla fall!