Vilken är den sämsta bok du läst?

[Account]

Mannen som sökte sin skugga. Provocerande dålig.
Sagan om ringen - trilogin kom jag inte igenom och inte uppföljaren till Ängeln på sjunde trappsteget (minns inte vad den heter). Läckberg har jag slutat läsa för de är för "mesiga"

 

[Linta]

A Game of Thrones och Män som hatar kvinnor tyckte jag var stentrista.

 

[Sel]

Ja... Jag skäms över att ha älskat Eddings som ung. Även om jag redan då störde mig på hur trist de kvinnliga karaktärerna beskrevs.

Eddings är ett praktexempel!
Jag var aldrig ett Eddings-fan men älskade (och gillar fortfarande.. ehum) Wheel of Time och Sword of Truth trots att jag ser hur skeva och knepiga de är. Särskilt i den sistnämnda känns det som att de försöker.... litegrann, men bara för syns skull egentligen. "Starka" kvinnor, men lik förbannat behöver de en hjälte. Och vapnet de har är alltid sex.

 

[mandalaki]

Jag gav upp En man som heter Ove. Tyckte Backman beskrev sin huvudperson så elakt.

 

[Wingates]

Tycker Ondskan är en fruuuuktansvärt seg bok trots att jag gillar Jan Guillous andra serier (Hamilton och Arn). Höll på att dö tråkdöden när vi skulle läsa den i skolan.

 

[EmmaBovary]

Jag är inte ute efter att få medhåll men jag tycker absolut att beteendet i den här tråden kan problematiseras. Jag känner människor som skulle ta det väldigt hårt att få sin boksmak dissad och må väldigt dåligt av det, pga sitt självförtroende och inte speciellt höga utbildning.

Jag är också färgad av min mor speciallärarinnan som vigde sitt liv åt att hjälpa barn med svårigheter. Hon sa alltid att det var skit samma vad hennes elever läste så länge de läste. Något inte alla hennes kollegor höll med om, tex serier dög ju inte.

*inte till dig*

Men jag ger upp, ser ingen problemet med det här ska jag inte störa längre.

Jag förstår din synvinkel till viss del, speciellt när du vidareutvecklar den. Ibland är jag själv för fåfäng för att tala om min faiblesse Elizabeth George och andra deckare i litteraturvetenskapliga sammanhang, och jag har undvikt att läsa en roman som är författad av en person från min hembygd - för att baserat på det jag hört om den så skulle jag inte kunna låta bli att såga den, om den kom på tal. Men här påvisas ju en rätt salig blandning av vad som anses vara högt och lågt, dvs. tycker jag inte att det är en så dräpande stämning. Upplever att det till viss del är så inom litteraturvetenskapen också, även om det såklart förekommer en del snobberier så finns det ett rätt stort utrymme för analyser av litteratur från olika genrer, det är ju rentav positivt för det har redan skrivits så mycket om alla klassiker.

 

[Shaggy]

Eddings är ett praktexempel!
Jag var aldrig ett Eddings-fan men älskade (och gillar fortfarande.. ehum) Wheel of Time och Sword of Truth trots att jag ser hur skeva och knepiga de är. Särskilt i den sistnämnda känns det som att de försöker.... litegrann, men bara för syns skull egentligen. "Starka" kvinnor, men lik förbannat behöver de en hjälte. Och vapnet de har är alltid sex.

Jag gillade Eddings när de kom och förstod inte vad mamma ogillade med dem. Vissa serier gillar jag fortfarande men "Sagan om Mallorea" är så dåligt skriven så det är pinsamt. Ce'Nedra framställs som totalt imbicill i den serien och ungefär det enda hon säger är "Mitt barn" alltså vilken mamma som fått sin son kidnappad går runt och säger "Mitt barn"? Man säger väl åtminstone barnets namn?
Att de dessutom inte kan hålla ordning på gudransa namn gör saken ännu sämre

 

[Lobelia]

Jag har provat den på engelska också, jag föredrar ofta det... men det hjälpte inte. Den enda ljuspunkten i hela boken (jag tror att jag läste en och en halv i trilogin) var när Legolas snobbade av Gimli för att alver kan springa på snö men inte dvärgar. Resten var astrist som jag minns det, och när de kom till Bombadil var jag färdig. Välskrivet kanske men såååå tråkigt.

Jag provade lyssna också, men det gick inte. På engelska här med - kanske har de otur med narratorn. Å andra sidan har jag jättesvårt för kvinnliga uppläsare av någon anledning, så då fick boken det emot sig också.

Smaken är olika, som tur är . Du försöket åtminstone

 

[mandalaki]

Tycker Ondskan är en fruuuuktansvärt seg bok trots att jag gillar Jan Guillous andra serier (Hamilton och Arn). Höll på att dö tråkdöden när vi skulle läsa den i skolan.

Arn tyckte jag var dödstråkig! Fick två i present och kände mig tvungen att försöka. Det slutade med att jag bara läste kapitlen som handlade om den kvinnliga huvudpersonen och hoppade över kapitlen med den manlige

Däremot läste jag nästan sönder Guillous Coq Rouge-serie när den var ny. Älskade den trots att den var sågad.

 

[Migo]

Jag gillade Eddings när de kom och förstod inte vad mamma ogillade med dem. Vissa serier gillar jag fortfarande men "Sagan om Mallorea" är så dåligt skriven så det är pinsamt. Ce'Nedra framställs som totalt imbicill i den serien och ungefär det enda hon säger är "Mitt barn" alltså vilken mamma som fått sin son kidnappad går runt och säger "Mitt barn"? Man säger väl åtminstone barnets namn?

Och när två av de tre kvinnliga karaktärerna i serien jag läste mest väl fick tid att sitta ner och umgås en stund så njöt de av att borsta varandras hår och skvallra lite. För att inte tala om att den ena av dem blir kär i och gifter(!) sig med sin mentor/extrapappa! Inser att den serien nog kanske kvalar in som bland det värsta jag läst?

 

[Ajda]

Läckbergs böcker tycker jag är bra. Lättlästa och jag tycker hon får till bra storys.
Känns konstigt att hon skulle vara så framgångsrik om alla nu dissar hennes böcker.

Läste en bok för ett par veckor sen, aKonsten att höra hjärtslag. Seg! Sista 50 sidorna var bra.

 

[Lobelia]

Åh Jag håller med. Jag läste mycket motvilligt flera av böckerna och ogillade dem rejält.
Men det konstiga är att jag inte helt sällan funderar på dem, så de gjorde helt klart ett djupare intryck än jag trodde.

Jag tror jag kom ett par kapitel.

 

[mandalaki]

Män som hatar kvinnor

Åh! Ikonen!

 

[mandalaki]

Och när två av de tre kvinnliga karaktärerna i serien jag läste mest väl fick tid att sitta ner och umgås en stund så njöt de av att borsta varandras hår och skvallra lite.

 

[Lobelia]

Jag gav upp En man som heter Ove. Tyckte Backman beskrev sin huvudperson så elakt.

Och jag som älskade den, Ove var ju bäst!

 

[mandalaki]

Och jag som älskade den, Ove var ju bäst!

Ja, alla tycker ju det! Men jag tyckte synd om honom, kom nog inte ens 100 sidor.

 

[Klara]

Läste en bok för ett par veckor sen, aKonsten att höra hjärtslag. Seg! Sista 50 sidorna var bra.

Åh, den vet jag att jag älskade.

 

[Nebraska]

Men alltså, jag har läst typ tre av henne. Och hon är inte sämre än en hel hop manliga deckarförfattare som det gödslas med på marknaden. Ändå får hon all skiten.

Finns många sämre skulle jag säga. Anders Jallai t ex.

 

[mandalaki]

@Lobelia Däremot har Backman skrivit en av de finaste krönikor jag läst.

https://fredrik.cafe.se/personligt-meddelande-2/

 

[mandalaki]

Finns många sämre skulle jag säga. Anders Jallai t ex.

Aldrig läst men det låter inte lockande