Vilken är den sämsta bok du läst?

Två böcker som jag haft oändligt svårt för att känna mig intresserad av under tiden jag läst dem är Äcklet av Jean-Paul Sartre samt On the Road av Jack Keourac.

Nog för att jag läst mycket litteratur jag ogillat, men det är just förväntningarna på så pass framstående författare som gjort mig så besviken. Det är lite samma med Strindbergs Röda Rummet, speciellt när jag läste den parallellt med Knut Hamsuns fantastiska verk Svält, vilken jag fann mycket bättre.
 
En bokjävel som heter Vägen. Den var så deprimerande att jag höll på att trilla ihop. Klämde mig igenom eländet eftersom jag var med i en bokcirkel. Normalt sett brukade våra träffar innebära diskutera bok en timme medan vi drack vin för att sedan gå över till att bara dricka vin och ha trevligt. Till just den här träffen dök en person triumferande upp med filmen baserad på boken och alla tyckte o, så trevligt, nu ska vi jämföra bok och film.. Filmen var exakt lika bedrövlig som boken så efter trekvart frågade jag hur lång filmen var, hällde ut mitt vin och åkte hem... Blääh!
Åh gud, den har jag förträngt. Både bok och film. Så jäkla deprimerande!
 
En bokjävel som heter Vägen. Den var så deprimerande att jag höll på att trilla ihop. Klämde mig igenom eländet eftersom jag var med i en bokcirkel. Normalt sett brukade våra träffar innebära diskutera bok en timme medan vi drack vin för att sedan gå över till att bara dricka vin och ha trevligt. Till just den här träffen dök en person triumferande upp med filmen baserad på boken och alla tyckte o, så trevligt, nu ska vi jämföra bok och film.. Filmen var exakt lika bedrövlig som boken så efter trekvart frågade jag hur lång filmen var, hällde ut mitt vin och åkte hem... Blääh!

Åh är det den med Viggo Mortensen när det är någon slags apokalyps och han går med sin son?
Jag tyckte den var rent obehaglig och deprimerande :o hade tom mardrömmar efteråt. Visste inte att det fanns en bok också, men det låter definitivt inte som något jag vill läsa.
 
Två böcker som jag haft oändligt svårt för att känna mig intresserad av under tiden jag läst dem är Äcklet av Jean-Paul Sartre samt On the Road av Jack Keourac.

Nog för att jag läst mycket litteratur jag ogillat, men det är just förväntningarna på så pass framstående författare som gjort mig så besviken. Det är lite samma med Strindbergs Röda Rummet, speciellt när jag läste den parallellt med Knut Hamsuns fantastiska verk Svält, vilken jag fann mycket bättre.
Jag hade en storslagen plan att bli litteraturvetare. Redan någon vecka in på grundkursen var det dags för Röda rummet. Så gick det med den planen.
 
Åh den absolut sämsta...

Borta med vinden.

Jag hyser en slags stolthet i att alltid läsa klart en bok.
Jag har läst tämligen mycket, men denna tar alla rekord i sömnpiller.
Plockar fram vid tillfällen av insomnia.(Dvs inte så ofta nu vid småbarnsåren...)
Räknar med att vara klar lagom tills pensionen.
Huvudpersonen i en av mina absoluta favoritböcker de senaste 27åren läste "borta med vinden" och härom året tog jag mig igenom den. Vilken besvikelse!
 
Spinoff på läs-tråden eftersom jag blev inspirerad.


Vilken är den sämsta bok du läst, och varför? Själv gav jag mig på en Camilla Läckberg (stenhuggaren?) och fick frispel av monumentala mått. Hur kan hon vara så poppis? Jag tyckte allt var dåligt, språket, storyn, rubbet. Inget flyt i texten och så banal! Men imponerande att hon lyckats kränga så mycket böcker, men jag FATTAR INTE.
Systrarna P hittar en ko.

Jag tror inte ens att jag i vuxen ålder lyckats läsa ut den.

Bara för det ska jag läsa enbart sista kapitlet ikväll för att få veta hur den slutar.
 
Det var länge, länge sedan jag läste den, men den poppar direkt upp som den sämsta bok jag läst. Den var töntig, tillgjord och kvasi allt. Jag avskydde den djupt och innerligt.

Hör här bara vad det står det på bokförlagets sida om Marianne Fredriksons
Den som vandrar om natten är en mycket spännande berättelse där huvudpersonernas livsöden är insatta i en universell helhet. Den mycket träffsäkert skildrade romerska tiden och de lockande, solmättade, larmande, doftande, färg- och folkrika antika miljöerna tillför handlingen äkthet och understryker berättelsens närhet till myten. Boken växer ut över tid och rum till en saga med stor allmängiltighet. Den handlar om ondskans livskraft i en värld utan medkänsla och om kärlekens kraft och helande förmåga.

:wtf::wtf::wtf::wtf::wtf::wtf::wtf::wtf::wtf::wtf::wtf::wtf::wtf::wtf::wtf:

Jag verkligen älskade den när den kom ut! Vill minnas att särskilt den psykologiska skildringen tilltalade mig. I 20-årsåldern slängde jag mig över alla psykologiska romaner. Numera läser jag helst engelska deckare.
 
Arn tyckte jag var dödstråkig! Fick två i present och kände mig tvungen att försöka. Det slutade med att jag bara läste kapitlen som handlade om den kvinnliga huvudpersonen och hoppade över kapitlen med den manlige :laugh:

Däremot läste jag nästan sönder Guillous Coq Rouge-serie när den var ny. Älskade den trots att den var sågad. :D

Jag gillade också Coq Rouge-serien och har läst den flera gånger. Vad gäller Arn så gjorde jag tvärt om och hoppade över de kvinnliga kapitlen :D
 
Åh är det den med Viggo Mortensen när det är någon slags apokalyps och han går med sin son?
Jag tyckte den var rent obehaglig och deprimerande :o hade tom mardrömmar efteråt. Visste inte att det fanns en bok också, men det låter definitivt inte som något jag vill läsa.
Precis den! Eftersom jag redan hade läst boken så orkade jag inte se dem släpa runt den där kundvagnen under en hel film också :arghh:
 
Lamotte är det han med Game eller vad den hette? Den tyckte jag nog dög som underhållning.
Jag gillade gaim, Jag tyckte det var en kul vinkel, just då jobbade jag med ett gäng grabbar som lätt hade kunnat vara huvudpersonen... de senare böckerna blev dock väl orealistiska för min smak.

Men sen lyckades jag på något vis blanda ihop författaren med den där tokskallen Joakim lamotte och blev mycket djupt besviken. Jag kommer inte våga avslöja Hur länge jag trodde det... *pinsamt*
 
Hemingway. Så fruktansvärt överskattad.

Now wait a darn minute! :rage:

(:D)

Jag hade en storslagen plan att bli litteraturvetare. Redan någon vecka in på grundkursen var det dags för Röda rummet. Så gick det med den planen.

Alltså jag fattar inte storheten? Snacka om att kunna sälja skräp med ett pretentiöst språkbruk. Svält är tusenfallt bättre och min svenskalärare hade en field day då jag gjorde en komparativ analys på de två. :rofl:

@Rolfan och @escodobe, är boken lika kass som filmen så skulle jag lätt kunna köpa ett ex för att rädda någon från boken . .
 
Boken Garp och hans Värld. Börjat på den minst 10 ggr för att jag gillade omslaget. Väldigt seeeeeeeg.
 
Jag minns när jag va yngre att jag gillade filmen Ciderhusreglerna och bestämde mig för att läsa boken men tyckte den va så himla trist att jag inte ens ville ha boken i bokhyllan.

Tycker även att Leif Gw perssons böcker är dötrista trots att jag följt Veckans Mord slaviskt.
Jag har inte för min liv kunnat komma igenom böckerna, Veckans mord är underhållande :)

Jag gillade Ciderhusreglerna, tänker inte läsa om den men jag gissar att jag skulle gilla dem (läste dem som vuxen) men att tempot är väl lågt.
 
Now wait a darn minute! :rage:

(:D)



Alltså jag fattar inte storheten? Snacka om att kunna sälja skräp med ett pretentiöst språkbruk. Svält är tusenfallt bättre och min svenskalärare hade en field day då jag gjorde en komparativ analys på de två. :rofl:

@Rolfan och @escodobe, är boken lika kass som filmen så skulle jag lätt kunna köpa ett ex för att rädda någon från boken . .
Det största problemet är att huvudpersonen är så osympatisk. Jag tyckte verkligen illa om henne.
 
Det största problemet är att huvudpersonen är så osympatisk. Jag tyckte verkligen illa om henne.

Ja, verkligen! Jag har bara sett filmen men jag har svårt att förstå varför någon ser henne som inspirerande. Skall jag tycka synd om en vit, priviligierad överklasskvinna som inte längre kan bygga och vidmakthålla sitt ekonomiska kapital på slavars ryggar? Hon är så jäkla dryg genom hela berättelsen. :banghead:
 
Boke Swan av Naomi Cambell - lästes i tonåren och var kass redan då. Det ljuva livet av Britt Ekland var inte heller någevidare, men jag harvade igenom den med.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp