Hon är underbar. Hon får också skit för att tiken är för sällskaplig. En saluki ska tydligen aldrig ta kontakt med människorI know... Var ju ett väldans liv när brindlehanen i mitt inlägg skulle reggas av samma anledning. Din väns saluki är verkligen fantastisk
Finns ju i ”albino” också. Otroligt vackra men tydligen väldigt sjukaDobermann har bara 2 godkända färger, så det är enkelt
Från RS:
"Dobermann förekommer i två olika färgvarianter: svart med tanteckning eller brun med tanteckning. De roströda tecknen skall vara skarpt avgränsade och rena. Tecknen skall finnas på nospartiet, kinderna och övre ögonbrynsbågarna, på strupen, som två fläckar på bröstet, på mellanhänderna, mellanfötterna och tassarna, på insidan av bakbenen, på sittbensknölarna, runt anus samt på svansens undersida."
Det finns dilution i rasen dvs blått och fawn/isabell men dessa är inte godkända iom hudproblemen som hänger ihop med genen.
Det är rätt få som bryr sig om huruvida tanen är lite sotad eller inte ska sägas, och tanen kan vara allt från ljus beige till mörkt rödbrun.
(lånad bild)Räknar inte in dem, iom att de bara finns i en speciell linje i USA (alla stammar från en mor/son parning vad jag vet) och specialreggas. Så det föds inga sådana i rasen i stort, de två andra dilutefärgerna förekommer däremot i populationen även om de sällan föds numera iom att färgtest är så enkelt.Finns ju i ”albino” också. Otroligt vackra men tydligen väldigt sjuka
Visa bifogad fil 58380
Aha. Trodde att de var mer spridda. Ja, de verkar har otroligt mycket problem
Men de är ju vackra och unika 
Nej, tack och lov!Aha. Trodde att de var mer spridda. Ja, de verkar har otroligt mycket problem
Skönt att höra, men tråkigt för de som föds och får lida
.. Tror inte de får ha vit rygg t.ex. Personligen tycker jag att det är fint med mycket vitt!
) förening som godkänner fler färger, bla fawn och viltfärgade.Kan tänka mig det. Sådana människor gillar inte mina heller, men här i Sverige är det iaf vanligt med salukis som är nyfikna på människor. Jag har ju fått skit för att jag kan lära mina hundar tricks och lydnadsmoment också. Tydligen ska det inte gå att lära en saluki något öht...Hon är underbar. Hon får också skit för att tiken är för sällskaplig. En saluki ska tydligen aldrig ta kontakt med människor
Hon är underbar. Hon får också skit för att tiken är för sällskaplig. En saluki ska tydligen aldrig ta kontakt med människor
Jag har ingen aning, det är inte min ras. Men flera uppfödare tittar snett på min kompis hund just för att den (dom) är så sällskapliga. Sen är det kanske avundsjuka. Mina andra kompis hund (hon är uppfödare till tiken jag lade upp bild) på är Finsk/Europa/världsmästare plus har banrekord på typ alla Finlands banor
så folk ogillar henne generellt därför tror jag.I standarden står det såhär:
När vi säger hej till främlingar går de ofta fram och kollar om främlingen har godis eller något annat trevligt, men sedan står de mest och tittar, låter sig visserligen klappas men bryr sig inte nämnvärt. Enda undantaget är om vi träffar andra salukiägare, då är det som att de automatiskt tillhör flocken.I standarden står det såhär:
"UPPFÖRANDE/KARAKTÄR Saluki kan vara reserverad mot främlingar, men skall inte vara nervös eller aggressiv. Den är värdig, intelligent och självständig."
Precis som vanligt när det står "reserverad" ser folk det ibland som en ursäkt till att låta det var ok med rädda hundar. Det är (i Sverige) inte vanligt med rädda salukis även om det förekommer, men jag har hört från uppfödare som hållit på läääänge att det fram t.o.m. 80-talet var väldigt vanligt med rädda saluki, sedan har folk insett att det kanske inte är helt bra och blivit mer noga med att avla på orädda hundar. Fortfarande finns dock de som sätter rädda hundar i avel, framförallt om de anses tjusiga och vinner massvis av titlar.
Mina saluki är, framförallt jämfört med "vanliga" hundar ganska ointresserade av främmande människor. Jag har aldrig behövt träna på att de inte ska bry sig om folk vi möter på promenader tex, men ändå tittar de knappt på folk. Däremot om de träffar nära vänner och familjemedlemmar, herregud vilket kaos det blir av överlyckliga långbeningar som sprattlar runt åt alla håll samtidigt
Mina hundar är så som jag vill ha dem. Så rädd saluki som den du träffat har jag som tur är bara mött ett fåtal gånger (och jag har träffat vansinnigt många salukis). De har då varit en från början lite osäker hund som hamnat hos en ägare som hanterat den fel.
Just så tänker jag att en saluki ska vara! Du skulle älska brindle tiken! Hon springer finskt mästerskap idag (vet inte om ni har den tävlingsgrenen i Sverige, det är LC men tre hundar springer samtidigt som lag. Ingen skillnad på raser i lagen Exempelvideo:I standarden står det såhär:
"UPPFÖRANDE/KARAKTÄR Saluki kan vara reserverad mot främlingar, men skall inte vara nervös eller aggressiv. Den är värdig, intelligent och självständig."
Precis som vanligt när det står "reserverad" ser folk det ibland som en ursäkt till att låta det var ok med rädda hundar. Det är (i Sverige) inte vanligt med rädda salukis även om det förekommer, men jag har hört från uppfödare som hållit på läääänge att det fram t.o.m. 80-talet var väldigt vanligt med rädda saluki, sedan har folk insett att det kanske inte är helt bra och blivit mer noga med att avla på orädda hundar. Fortfarande finns dock de som sätter rädda hundar i avel, framförallt om de anses tjusiga och vinner massvis av titlar.
Mina saluki är, framförallt jämfört med "vanliga" hundar ganska ointresserade av främmande människor. Jag har aldrig behövt träna på att de inte ska bry sig om folk vi möter på promenader tex, men ändå tittar de knappt på folk. Däremot om de träffar nära vänner och familjemedlemmar, herregud vilket kaos det blir av överlyckliga långbeningar som sprattlar runt åt alla håll samtidigt
Mina hundar är så som jag vill ha dem. Så rädd saluki som den du träffat har jag som tur är bara mött ett fåtal gånger (och jag har träffat vansinnigt många salukis). De har då varit en från början lite osäker hund som hamnat hos en ägare som hanterat den fel.
Jag har en gång träffat på en helt otecknad doberman, den verkade sakna det svarta pigmentet och såg ut som en wizla i färgen. Är dock inte helt 100% på att verkligen var renrasig men enligt ägaren var den det.
