Viljas hälta. Råd och tips mottages!

[border_kelpie]

Vilja har börjat äta igen då jag byte smak på fodret. Hon har dock fått börja på smärtstillande igen då hon hade riktigt ont i tisdags på fjärde rehab besöket. Nu ska vi prova metacam... Vilja har hittills inte tålt previcox, onisor och Rimadyl.
Ringde idag och skulle boka ortoped tid då vi skulle ha ett återbesök efter femte rehab tillfället. För att kolla och röntga vilja igen för att se om det blivit någon förbättring.
Men nu har de ingen tid förrän 11 maj... vår sista rehab är den 27 april..
Blir så trött på att allt ska ta sån tid och vilja bara går och har ont

Bild på hur hon avlastar sitt vänstra framben.. och då har hon vilat sedan 5 januari..

 

[Wingates]

Vilja har börjat äta igen då jag byte smak på fodret. Hon har dock fått börja på smärtstillande igen då hon hade riktigt ont i tisdags på fjärde rehab besöket. Nu ska vi prova metacam... Vilja har hittills inte tålt previcox, onisor och Rimadyl.
Ringde idag och skulle boka ortoped tid då vi skulle ha ett återbesök efter femte rehab tillfället. För att kolla och röntga vilja igen för att se om det blivit någon förbättring.
Men nu har de ingen tid förrän 11 maj... vår sista rehab är den 27 april..
Blir så trött på att allt ska ta sån tid och vilja bara går och har ont

Bild på hur hon avlastar sitt vänstra framben.. och då har hon vilat sedan 5 januari..

Jag misstänker att du redan testat men - har du kört probiotika samtidigt som du ger smärtstillande? Typ fortiflora eller pro-colin (eller båda?)
Tänker om det kan få magen att funka hyffsat under tiden.

 

[border_kelpie]

Jag misstänker att du redan testat men - har du kört probiotika samtidigt som du ger smärtstillande? Typ fortiflora eller pro-colin (eller båda?)
Tänker om det kan få magen att funka hyffsat under tiden.

Ja har provat att ge henne prokolin men hon har haft diarré, kräkt ändå

 

[border_kelpie]

Fick svaren på vår andra CT idag.
Vilja har armbågsdysplasi i båda armbågarna dock värst i vänster. Där finns brosk som vi måste plocka bort. Hennes knoge/sesamben har inte läkt alls och kommer inte läka då det är frakturerat på tre olika ställen.
Så ingen vet hur viljas framtid kommer se ut mer än att hon inte kommer kunna vara en aktiv hund. Inga lösa promenader, agility, lydnad eller lek med andra hundar.
Det vi kan göra först är att spruta in kortison i hennes tå för att försöka se om tån eller armbågen gör mest ont... Förstår inte hur vi ska kunna se detta då hon vilar hela tiden? Hur ska jag kunna se en skillnad?

Efter kortisonet så vill veterinären att vi antingen ska amputera hennes tå + rehab eller göra artroskopi på hennes armbåge + rehab. Vi kommer få behöva göra båda ingreppen men i vilken ordning vet vi inte.

Jag sitter bara och tänker om vi verkligen ska göra allt detta.. Vilja är en väldigt chill hund annars men hon ÄR en aktiv hund som behöver sin aktivering, motion för att må bra . Hon har liksom redan vilat i 5 snart 6 månader och med all rehab kommer de vara minst 1 1/2 år till. Alltså kommer hon vara över 2 år innan hon får börja leva som en sällskapshund..

Men hur stor otur kan man ha? 2 hundar med armbågsdysplasi... Måste vara nåt i rasen?

Nej fy är helt förkrossad .... Ville verkligen inte behöva stå inför detta beslutet nästan 11 månader efter jag tog det med Fixa

 

[Malibu_Stacy]

Fick svaren på vår andra CT idag.
Vilja har armbågsdysplasi i båda armbågarna dock värst i vänster. Där finns brosk som vi måste plocka bort. Hennes knoge/sesamben har inte läkt alls och kommer inte läka då det är frakturerat på tre olika ställen.
Så ingen vet hur viljas framtid kommer se ut mer än att hon inte kommer kunna vara en aktiv hund. Inga lösa promenader, agility, lydnad eller lek med andra hundar.
Det vi kan göra först är att spruta in kortison i hennes tå för att försöka se om tån eller armbågen gör mest ont... Förstår inte hur vi ska kunna se detta då hon vilar hela tiden? Hur ska jag kunna se en skillnad?

Efter kortisonet så vill veterinären att vi antingen ska amputera hennes tå + rehab eller göra artroskopi på hennes armbåge + rehab. Vi kommer få behöva göra båda ingreppen men i vilken ordning vet vi inte.

Jag sitter bara och tänker om vi verkligen ska göra allt detta.. Vilja är en väldigt chill hund annars men hon ÄR en aktiv hund som behöver sin aktivering, motion för att må bra . Hon har liksom redan vilat i 5 snart 6 månader och med all rehab kommer de vara minst 1 1/2 år till. Alltså kommer hon vara över 2 år innan hon får börja leva som en sällskapshund..

Men hur stor otur kan man ha? 2 hundar med armbågsdysplasi... Måste vara nåt i rasen?

Nej fy är helt förkrossad .... Ville verkligen inte behöva stå inför detta beslutet nästan 11 månader efter jag tog det med Fixa

Jag hade inte gjort det, tyvärr
Kan inte ens förstå hur du måste känna dig med två trasiga hundar så nära inpå varandra Men det låter inte som om det finns någon rolig framtid för henne, oavsett vilket eller vilka alternativ du än väljer.

 

[Raderad medlem 120709]

Jag sitter bara och tänker om vi verkligen ska göra allt detta.. Vilja är en väldigt chill hund annars men hon ÄR en aktiv hund som behöver sin aktivering, motion för att må bra .

Jag hade (med risk för att jag blir halshuggen...) satt punkt där. Jag anser att det inte är rätt mot en aktiv hund att utsätta den för flera operationer med många månader av påtvingad vila och rehab för att den kanske sedan ska kunna leva ett liv som sällskapshund, underförstått en ganska stillsam tillvaro.

Jag får intrycket att du nog också vet innerst inne hur dålig prognosen är, men det är aldrig roligt att behöva fatta slutgiltiga beslut. Jag lider verkligen med dig, den här situationen är inget jag önskar min värsta fiende.

 

[snorp]

Jag hade nog inte utsatt varken hunden eller mig själv för det. Det är faktiskt inte bara hunden som ska må bra, ägaren ska också må bra och orka. Lider så med dig

 

[Takire]

 

[border_kelpie]

Nej jag vet varken in eller ut . Har verkligen lagt ner en förmögenhet på alla mina sjuka hundar men 2 stycken skadade hundar på mindre än 1 år va för mycket ...
Känns som jag spelar gud när jag ska sitta och bestämma om de ska få vara kvar eller inte. Vill verkligen inte det igen... Såå himla trött på detta och önskade nästan någon kommit och tagit beslutet för mig.
Min älskade lilla Vilja

Veterinären försöker dock hålla sig positiv men vet inte om de är rätt att behandla henne så länge.. Hon har ju inte ens fått ha ett normalt hundliv ...

 

[Bison]

Så himla sorgligt
Tror du kommer ta ett bra beslut när du fått landa lite i allt detta.

Har en bekant med mas som har lite samma problem, framhälta som kommer och går, rena plåtar på vanlig röntgen. Nu vet jag inte riktigt hur planen är för den hunden.
Men det verkar inte helt ovanligt i den rasen

 

[border_kelpie]

Så himla sorgligt
Tror du kommer ta ett bra beslut när du fått landa lite i allt detta.

Har en bekant med mas som har lite samma problem, framhälta som kommer och går, rena plåtar på vanlig röntgen. Nu vet jag inte riktigt hur planen är för den hunden.
Men det verkar inte helt ovanligt i den rasen

Ja jag hoppas det

Ja hade ju en tidigare mas som också hade armbågsdysplasi i båda frambenen och värst i vänster. Henne fick jag ta bort 20 juni 2019 . Därför jag verkligen inte kan fatta att jag fått 2 st med samma skada..
Vet också några stycken mas som har armbågsdysplasi . Som jag fått veta nu i efterhand.

 

[Bapelsin]

Jag lider med dig, vilken fruktansvärd situation du är i. Jag var med om något liknande med mina hästar. Min första häst dömdes ut efter hur många behandlingar som helst och somnade in i juni, i oktober köpte jag min andra häst och natten före julafton dog han i akut kolik

All styrka och omtanke till dig.
Kram

 

[Åsa A]

Vilken fruktansvärt jobbig situation... du har verkligen haft extrem otur och det är ju bara så sorgligt att du hamnat i samma situation med två hundar på rad.

Det är ju väldigt lätt att säga att "jag hade gjort si och så" när man själv inte är i den situationen, men ibland är det kanske även bra att få lite mer objektiva åsikter. Jag kan säga att jag hade nog inte valt att gå vidare i en sån här situation, med tanke på hur dålig prognosen är för ett vettigt hundliv sen och dessutom med en hund som redan uppvisar så pass ändrat beteende.

Då har jag ändå en hund som gått igenom en lååång rehab - min beauceron Indigo skadade sig strax efter sin 2-årsdag och gick sen igenom 3 stora knäoperationer och därefter fick han ett diskbråck. Sammanlagt var han konvalescent i 3.5 år men han fortsatte hela tiden vara lika go och glad, lika positivt, klev in på djursjukhuset och var lika glad över att träffa alla sköterskor och framförallt sin älskade ortoped. När andra hundar mest såg ut att vilja fly från väntrummet så låg Indigo och spanade mot dörren in till mottagningen och väntade på att vi skulle bli inkallade.

Hade han inte haft denna superstabila mentalitet vet jag inte riktigt hur jag skulle gjort, men eftersom han gick igenom allting och fortsatte vara samma glada och stabila hund så kändes det värt att ta chansen. Dessutom var vår underbara ortoped hela tiden säker på att han skulle kunna bli bra och hon fick ju rätt, tack och lov.

Hade något liknande hänt våran yngre tik vet jag faktiskt inte hur det skulle bli, hon är inte alls lika mentalt stabil, hon hade nog klara själva konvalescenserna men hon är ganska rejält osäker med människor och tycker att veterinärbesök är jättejobbiga (då har vi ändå bara gjort enkla saker som besiktning och vaccination de få gånger vi varit hos veterinären) så det hade blivit en verklig plåga att genomlida för henne. I hennes fall hade jag troligtvis fått ta ett annat beslut...

Mina varmaste tankar till dig!

 

[Fetaost]

Jag lider så med dig. För tre år sen var jag i samma sitts. Lilla Schäfertiken Lilla S som jag skrev om här då (jag är gammal användare, nytt nick)

Vi lät röntga henne två gånger under "resans gång" sas och pga att hon avlastade sina onda armbågar så mycket tog snabbt även höfterna stryk. Vi valde att låta henne somna in när hon var 10 mån då hon var en aktiv ras. Det var fruktansvärt
Men jag hade fattat samma beslut i dag.

 

[border_kelpie]

Jag lider så med dig. För tre år sen var jag i samma sitts. Lilla Schäfertiken Lilla S som jag skrev om här då (jag är gammal användare, nytt nick)

Vi lät röntga henne två gånger under "resans gång" sas och pga att hon avlastade sina onda armbågar så mycket tog snabbt även höfterna stryk. Vi valde att låta henne somna in när hon var 10 mån då hon var en aktiv ras. Det var fruktansvärt
Men jag hade fattat samma beslut i dag.

Ja Vilja har ju som påföljd fått ont i ländryggen, vänstra handleden och högra höften .
Hon är även på sitt tredje smärtstillande och har nu de senaste dagarna slutat äta. Antagligen pga hon börjat få ont i magen igen av smärtstillandet.
Det är bara så himla svårt och ledsamt att behöva ta detta beslutet igen. Inte ens ett år efter jag tog de för Fixa.

Vilken fruktansvärt jobbig situation... du har verkligen haft extrem otur och det är ju bara så sorgligt att du hamnat i samma situation med två hundar på rad.

Det är ju väldigt lätt att säga att "jag hade gjort si och så" när man själv inte är i den situationen, men ibland är det kanske även bra att få lite mer objektiva åsikter. Jag kan säga att jag hade nog inte valt att gå vidare i en sån här situation, med tanke på hur dålig prognosen är för ett vettigt hundliv sen och dessutom med en hund som redan uppvisar så pass ändrat beteende.

Då har jag ändå en hund som gått igenom en lååång rehab - min beauceron Indigo skadade sig strax efter sin 2-årsdag och gick sen igenom 3 stora knäoperationer och därefter fick han ett diskbråck. Sammanlagt var han konvalescent i 3.5 år men han fortsatte hela tiden vara lika go och glad, lika positivt, klev in på djursjukhuset och var lika glad över att träffa alla sköterskor och framförallt sin älskade ortoped. När andra hundar mest såg ut att vilja fly från väntrummet så låg Indigo och spanade mot dörren in till mottagningen och väntade på att vi skulle bli inkallade.

Hade han inte haft denna superstabila mentalitet vet jag inte riktigt hur jag skulle gjort, men eftersom han gick igenom allting och fortsatte vara samma glada och stabila hund så kändes det värt att ta chansen. Dessutom var vår underbara ortoped hela tiden säker på att han skulle kunna bli bra och hon fick ju rätt, tack och lov.

Hade något liknande hänt våran yngre tik vet jag faktiskt inte hur det skulle bli, hon är inte alls lika mentalt stabil, hon hade nog klara själva konvalescenserna men hon är ganska rejält osäker med människor och tycker att veterinärbesök är jättejobbiga (då har vi ändå bara gjort enkla saker som besiktning och vaccination de få gånger vi varit hos veterinären) så det hade blivit en verklig plåga att genomlida för henne. I hennes fall hade jag troligtvis fått ta ett annat beslut...

Mina varmaste tankar till dig!

Ja nej jag har vetat sedan vilja var valp att hon är väldigt känslig mentalt och flyr väldigt lätt. Därför hennes rehab med tassen varit kämpig varje gång för hon är så känslig och flyr. Hon gömmer sig under stolarna så fort vi kommer in i undersökningsrummet och bara "stänger" av och vill sova.
Därför jag inte bara kör på utan måste tänka på hur all rehab för armbågs operationen och tån kommer påverka henne

 

[_Taggis_]

Lider så med dig, ännu mer pga historiken du har med din förra. Det är hemskt och omänskilgt. Jag har varit i samma sits med mina hästar inom samma tidsrymd och jag vet vad du går igenom. Det är inte lätt Alla kramar till dig

 

[WildWilma]

Ja nej jag har vetat sedan vilja var valp att hon är väldigt känslig mentalt och flyr väldigt lätt. Därför hennes rehab med tassen varit kämpig varje gång för hon är så känslig och flyr. Hon gömmer sig under stolarna så fort vi kommer in i undersökningsrummet och bara "stänger" av och vill sova.
Därför jag inte bara kör på utan måste tänka på hur all rehab för armbågs operationen och tån kommer påverka henne

Det är helt ok att fatta beslutet baserat på hundens mentala mående i det hela. Fick fatta det beslutet för min först odiagnostiserat halta sen även huggormsbitna kelpie för snart ett år sedan (vi provade att låta honom få intensivvård ett dygn men han blev inte bättre). Han var så rädd för veterinärer att han hade aldrig kommit igenom hela behandlingen av varken hältan eller huggormsbettet med den mentala hälsan i behåll. Vi saknar vår hund men vi har aldrig tvekat på att det var rätt beslut. Rädslor hos hundar kan säkert vara lika plågsamt som den fysiska smärtan och tänk då att ha bådeock

 

[HeddaVovven]

@border_kelpie hur har det gått?

 

[border_kelpie]

@border_kelpie hur har det gått?

Vi ska på den tredje åsikten hos en väl rekommenderad veterinär imorgon. Var 3 veckors väntetid och nu äntligen ska vi få träffa honom. Tog bort Fixa hos honom 20 juni förra året och kände sånt förtroende för honom och hur han tänker. Han är också väldigt rak på sak.

Vilja haltade så sent som igår och då går vi fortfarande koppelpromenader. Hon har börjat med en massa stress beteenden som att pipa i tid och otid och hon stressar lätt upp sig och börjar bitas i armarna.
Allt ovan är ju på grund av att hon är understimulerad och det trots att jag försöker stimulera henne mentalt bäst jag kan. Men hon behöver ju egentligen få springa varje dag .

Men det kommer ALDRIG komma in en Mas om ens hund i mitt liv igen.
Är så trött på att jag får massor av skit och att alla skyller mina hundars problem på mig. Som att jag skulle hittat på Fixas och Viljas skador för skojs skull..
Har ju inget roligare för mig än att gå till veterinären och betala ca 51 485 kr..
Jag avlivar ju också dem i slutändan för jag vill ha försäkringsbeloppet på 18 000!

Nej fy och fan för folk ibland.

 

[border_kelpie]

Viljas tass.

Förstår ju varför hennes knoge inte ville läka. Frakturerad på 3 olika ställen och en av bitarna har ju åkt iväg lite. Så det kommer aldrig självläka