Alexandra_W
Trådstartare
Min nioåriga greyhoundhane tappar vikt i en fart som varken är önskvärd eller hälsosam.
Pensionerad kapphund, jag har haft honom sen han var sex år och under dne tiden har han förutom två tillfällen varit frisk (mer om de två sen). Dock har han alltid haft en VÄLDIGT känslig mage. Tål inte vilket foder som helst, tål inte matrester eller snabba foderändringar etc. Och även om man håller maten perfekt och inte ändrar något kan han nu och då få diarre. Samma sak när man går på promenad, han 'stresskiter', kan skita 7-8 ggr på 30 min, första 1-2 ggr är avföringen fast, sen blir den lösare och lösare tills det bara rinner.
Dessutom svår att hålla vikt på, men med högenergifoder och lite tillägg har jag ändå lyckats. Kinkig med ätndet och an ibland matstrejka några dagar, så har han alltid varit.
kastrerades pga testikelcancer i våras. Såg fram emot att få se honom gå upp i vikt, men icke då. På några månader gick han ner 5 kg, och då var han i det nedre intervallet av normalhull redan innan.
På senvåren i år fick han ett anfall av blodig, okontrollerad diarré och spenderade en dag på dropp och medicin hos vet. blodproven okej utom de tecken man väntar sig att se på en uttorkad hund. Bukröntgen UA. Låg på dropp en dag men blev inte så mkt bättre, men fick komma hem över natten och var morgonen efter lite bättre så hölls kvar hemma med tät veternärkontakt. Sattes på antbiotika (Baytril) och blev sakta men säkert bra och har inte haft annat än de 'normala' magknepigheterna sen dess.
men han går ner, sakta men säkert, och nu är han så mager att det gör ont att titta på honom. Veterinärerna kliar sig i huvudet. Förutom att han är för mager ser han ut som hälsan själv, glansig, skinande päls, klara ögon etc. Har alltid varit en soffpotatis, men känner fortfarande behov av att visa den yngre tiken varför han var näst bäst i Sverige och hon inte var det
och spöar henne fortfarande med längder när de springer ikapp.
Han har värdelös tandstatus, en del åtgärdades när han kastrerades, men det är en del kvar som inte är så bra. Detta KAN skapa obehag när han äter, men han visar inga teckan på obehag, och våtfoder, torrfoder eller uppblött torrfoder gör ingen skillnad varken på ätande eller vikt.
Jag har försökt se ev förändringar i beteende och det enda jag kan se är att han kissar mer (gånger) nu mot förr. Vet har gjort en 'stor blodundersökning', kollat sköldkörtelvärden, kollat njur- och levervärden, urinen, letat bakterier i avföringen, röntgat buken etc men allt tyder på en fullt frisk hund. Men han går som sagt ner vad man än gör.
Min känsla (som inte svikit förr vad gäller djuren) säger dock att han vissa dagar inte mår bra. Kan inte sätta fingret på något, mer än att han inte ser ut att må bra. Svårt att förklara.
Veterinären och jag har nu slut på ideer vad det kan vara eller ens vad vi ska prova söka efter, och det senaste vet sagt var ett förtäckt 'du har inte en purung hund, och du ska nog glädjas åt honom så länge du får ha honom kvar'. Samtidigt som veterinären tycker att det är en av de piggare och (till synes) mer välmående nioråingar hon sett. Och nio är eg ingen ålder för en greyhound.
Det som både jag och vet var inne på mest från början var att han har något fel på magen som alltid funnits där men som blivit värre. Men vi HITTAR ju inget?
Någon som varit i samma situation elelr har ideer? Inte dietförslag eller något, där har vi provat så det räcker, utan de mer hälsomässiga aspekterna, sjukdomsbiten etc?
Pensionerad kapphund, jag har haft honom sen han var sex år och under dne tiden har han förutom två tillfällen varit frisk (mer om de två sen). Dock har han alltid haft en VÄLDIGT känslig mage. Tål inte vilket foder som helst, tål inte matrester eller snabba foderändringar etc. Och även om man håller maten perfekt och inte ändrar något kan han nu och då få diarre. Samma sak när man går på promenad, han 'stresskiter', kan skita 7-8 ggr på 30 min, första 1-2 ggr är avföringen fast, sen blir den lösare och lösare tills det bara rinner.
Dessutom svår att hålla vikt på, men med högenergifoder och lite tillägg har jag ändå lyckats. Kinkig med ätndet och an ibland matstrejka några dagar, så har han alltid varit.
kastrerades pga testikelcancer i våras. Såg fram emot att få se honom gå upp i vikt, men icke då. På några månader gick han ner 5 kg, och då var han i det nedre intervallet av normalhull redan innan.
På senvåren i år fick han ett anfall av blodig, okontrollerad diarré och spenderade en dag på dropp och medicin hos vet. blodproven okej utom de tecken man väntar sig att se på en uttorkad hund. Bukröntgen UA. Låg på dropp en dag men blev inte så mkt bättre, men fick komma hem över natten och var morgonen efter lite bättre så hölls kvar hemma med tät veternärkontakt. Sattes på antbiotika (Baytril) och blev sakta men säkert bra och har inte haft annat än de 'normala' magknepigheterna sen dess.
men han går ner, sakta men säkert, och nu är han så mager att det gör ont att titta på honom. Veterinärerna kliar sig i huvudet. Förutom att han är för mager ser han ut som hälsan själv, glansig, skinande päls, klara ögon etc. Har alltid varit en soffpotatis, men känner fortfarande behov av att visa den yngre tiken varför han var näst bäst i Sverige och hon inte var det
och spöar henne fortfarande med längder när de springer ikapp.Han har värdelös tandstatus, en del åtgärdades när han kastrerades, men det är en del kvar som inte är så bra. Detta KAN skapa obehag när han äter, men han visar inga teckan på obehag, och våtfoder, torrfoder eller uppblött torrfoder gör ingen skillnad varken på ätande eller vikt.
Jag har försökt se ev förändringar i beteende och det enda jag kan se är att han kissar mer (gånger) nu mot förr. Vet har gjort en 'stor blodundersökning', kollat sköldkörtelvärden, kollat njur- och levervärden, urinen, letat bakterier i avföringen, röntgat buken etc men allt tyder på en fullt frisk hund. Men han går som sagt ner vad man än gör.
Min känsla (som inte svikit förr vad gäller djuren) säger dock att han vissa dagar inte mår bra. Kan inte sätta fingret på något, mer än att han inte ser ut att må bra. Svårt att förklara.
Veterinären och jag har nu slut på ideer vad det kan vara eller ens vad vi ska prova söka efter, och det senaste vet sagt var ett förtäckt 'du har inte en purung hund, och du ska nog glädjas åt honom så länge du får ha honom kvar'. Samtidigt som veterinären tycker att det är en av de piggare och (till synes) mer välmående nioråingar hon sett. Och nio är eg ingen ålder för en greyhound.
Det som både jag och vet var inne på mest från början var att han har något fel på magen som alltid funnits där men som blivit värre. Men vi HITTAR ju inget?
Någon som varit i samma situation elelr har ideer? Inte dietförslag eller något, där har vi provat så det räcker, utan de mer hälsomässiga aspekterna, sjukdomsbiten etc?
