A
Anima
Känner att jag kan behöva lite stöd och råd i det här.
Vår haflinger blev akut halt i slutet på Januari.
Nedsläckning visar att hältan sitter i hovleden men inget syns på varken ultraljud eller röntgen. Behandlats tre gånger nu och ska snart in på den fjärde. Var tregradigt halt den första månaden, nu knappt 1 gradig.
Specialskos, står i sjukhage, promenerar ett par gånger om dagen, får specialkost m.m.
Han mår förhållandevis bra även om han inte trivs med att inte få hoppa och leka. Hoppas han ska kunna gå på sommarbete, han är en vilde så vi får se om det går...
Det har vari en pärs för oss det här, känslomässigt jättejobbigt verkligen. Det är svårt att acceptera att min tävlingskompis antagligen inte kan hoppa igen och att han kanske inte ens kan bli ridhäst. Att inte veta, att allt går långsamt och att ha så lågt ställt hopp. Vi gör allt och kommer att fortsätta göra det för att han ska bli bra men det har varit en enorm kraftansträgning.
Sen lider man ju med sin häst också, han vill så gärna tumla runt och busa eller ut och leka men det går inte. Kanske går det aldrig.
Förhoppningsvis blir man iaf starkare av det här.
Hur är det med alla er andra hovledshästmattar/hussar och hästar?
Hur håller ni hoppet uppe och tar hand om era hästar till vardags?
Vad hoppas ni på?
Hälsningar från Anna
Vår haflinger blev akut halt i slutet på Januari.
Nedsläckning visar att hältan sitter i hovleden men inget syns på varken ultraljud eller röntgen. Behandlats tre gånger nu och ska snart in på den fjärde. Var tregradigt halt den första månaden, nu knappt 1 gradig.
Specialskos, står i sjukhage, promenerar ett par gånger om dagen, får specialkost m.m.
Han mår förhållandevis bra även om han inte trivs med att inte få hoppa och leka. Hoppas han ska kunna gå på sommarbete, han är en vilde så vi får se om det går...
Det har vari en pärs för oss det här, känslomässigt jättejobbigt verkligen. Det är svårt att acceptera att min tävlingskompis antagligen inte kan hoppa igen och att han kanske inte ens kan bli ridhäst. Att inte veta, att allt går långsamt och att ha så lågt ställt hopp. Vi gör allt och kommer att fortsätta göra det för att han ska bli bra men det har varit en enorm kraftansträgning.
Sen lider man ju med sin häst också, han vill så gärna tumla runt och busa eller ut och leka men det går inte. Kanske går det aldrig.
Förhoppningsvis blir man iaf starkare av det här.
Hur är det med alla er andra hovledshästmattar/hussar och hästar?
Hur håller ni hoppet uppe och tar hand om era hästar till vardags?
Vad hoppas ni på?
Hälsningar från Anna