Valptass
Trådstartare
Hej! Söker lite tankar och input kring situationen som uppstått här hemma. Min syster och man (och i praktiken även jag eftersom jag bor med dem för tillfället) har nu tagit sig an en till hund (inga papper är skrivna än men ägarna har bestämt sig för att sälja) och eftersom nya vovven är en intakt hane och "gamla" vovven är en intakt tik så har vi börjat diskutera lite kring kastrering. Jag är av åsikten att det är onödigt att kastrera i förebyggande syfte innan man ens vet om det behövs, speciellt eftersom det alltid föreligger viss risk för mindre trevliga personlighetsförändringar, medan syster finner det absolut nödvändigt att kastrera någon av dem.
"Gamla" hunden är en treårig tik. Hon är inte speciellt förtjust i andra hundar överlag och är speciellt grinig mot andra tikar. Jag tror att hon är ganska besvärad av löp och skendräktighet - tycker ofta att hon är seg under de perioderna och hon kan vara väldigt svår att få igång (vilket har lett till att hon nu blivit lite fet!) och jag kan tänka mig att det är hormoner som besvärar henne. (Jag tror dock också tyvärr att hon kan ha ont någonstans så jag har propsat på veterinär- och fysioterapeutbesök vilket "ska göras")
Nya hunden är en hane på dryga året. Han är himla charmig och trevlig än så länge, inte speciellt kaxig mot andra hanar men så är han ju också rätt valpig fortfarande. Han är ganska "spattig" på ett sätt som tiken inte är - antar att han ser lite spöken fortfarande och att det växer bort. Har inte upplevt att han har problem med kvarvarande rädslor men han hoppar till lite då och då och tycker ibland att det finns massa läskiga och konstiga saker ute på promenaderna
Jag känner inte hanen lika väl som tiken men min uppfattning är att han är trevlig och glad och att han i dagsläget inte har några "beteendeproblem" eller knepigheter för sig (till skillnad från tiken då som jag inte tycker är helt felfri).
Syster tycker att det mest självklara och förmodligen bästa alternativet är att kastrera hanen. Jag är inte lika säker. Hon är rädd för att tiken skulle bli ännu grinigare och ännu fetare efter en kastrering, jag tänker snarare att hon kanske skulle må bättre = bli gladare och orka röra på sig mer. Jag tänker också att det kanske finns lika mycket risk att hanen blir "förstörd" av en kastrering - han är i dagsläget rätt mesig av sig, kanske skulle han bli ännu mesigare efter kastrering och det vore kanske ingen hit.
Syster tänker att man kanske kan prova kemisk kastrering på killen, men samtidigt har hon hört att resultatet ändå kanske inte är detsamma som efter en "riktig" kastrering. (Min uppfattning är att det tar ett tag för den kemiska kastrering att verka på rätt sätt och att hunden fram till dess kan bli ganska besvärlig? Vet inte om jag har uppfattat rätt.)
Blev kanske lite långdraget, ber om ursäkt. Men ja, vad tänker ni här på hundbuke? Ni är de vettigaste hundmänniskor jag vet så därför frågar jag er! Hur hade ni gjort? Vad har ni för erfarenheter av kastrering, på tik såväl som hane? Erfarenheter av att leva med intakt hane och intakt tik? Utefter förutsättningarna, vilken av "våra" hundar tror ni bäst skulle hantera att bli kastrerad? Ja, ni fattar säkert - vill ha era tankar helt enkelt
"Gamla" hunden är en treårig tik. Hon är inte speciellt förtjust i andra hundar överlag och är speciellt grinig mot andra tikar. Jag tror att hon är ganska besvärad av löp och skendräktighet - tycker ofta att hon är seg under de perioderna och hon kan vara väldigt svår att få igång (vilket har lett till att hon nu blivit lite fet!) och jag kan tänka mig att det är hormoner som besvärar henne. (Jag tror dock också tyvärr att hon kan ha ont någonstans så jag har propsat på veterinär- och fysioterapeutbesök vilket "ska göras")
Nya hunden är en hane på dryga året. Han är himla charmig och trevlig än så länge, inte speciellt kaxig mot andra hanar men så är han ju också rätt valpig fortfarande. Han är ganska "spattig" på ett sätt som tiken inte är - antar att han ser lite spöken fortfarande och att det växer bort. Har inte upplevt att han har problem med kvarvarande rädslor men han hoppar till lite då och då och tycker ibland att det finns massa läskiga och konstiga saker ute på promenaderna
Jag känner inte hanen lika väl som tiken men min uppfattning är att han är trevlig och glad och att han i dagsläget inte har några "beteendeproblem" eller knepigheter för sig (till skillnad från tiken då som jag inte tycker är helt felfri).Syster tycker att det mest självklara och förmodligen bästa alternativet är att kastrera hanen. Jag är inte lika säker. Hon är rädd för att tiken skulle bli ännu grinigare och ännu fetare efter en kastrering, jag tänker snarare att hon kanske skulle må bättre = bli gladare och orka röra på sig mer. Jag tänker också att det kanske finns lika mycket risk att hanen blir "förstörd" av en kastrering - han är i dagsläget rätt mesig av sig, kanske skulle han bli ännu mesigare efter kastrering och det vore kanske ingen hit.
Syster tänker att man kanske kan prova kemisk kastrering på killen, men samtidigt har hon hört att resultatet ändå kanske inte är detsamma som efter en "riktig" kastrering. (Min uppfattning är att det tar ett tag för den kemiska kastrering att verka på rätt sätt och att hunden fram till dess kan bli ganska besvärlig? Vet inte om jag har uppfattat rätt.)
Blev kanske lite långdraget, ber om ursäkt. Men ja, vad tänker ni här på hundbuke? Ni är de vettigaste hundmänniskor jag vet så därför frågar jag er! Hur hade ni gjort? Vad har ni för erfarenheter av kastrering, på tik såväl som hane? Erfarenheter av att leva med intakt hane och intakt tik? Utefter förutsättningarna, vilken av "våra" hundar tror ni bäst skulle hantera att bli kastrerad? Ja, ni fattar säkert - vill ha era tankar helt enkelt
