Jag blev väl inte helt nöjd när jag på min ordinarie ridlektion såg att jag stod uppskriven på Vera. Jag kan tänka mig många andra hästar i stallet som jag skulle tycka var mycket roligare att sitta på än henne. Jag fick rida henne ganska mycket förra gången jag red på ridskolan för några år sedan, men jag lyckades aldrig begripa mig på henne. Och efter att ändå ha försökt ett stort antal gånger utan att komma någon vidare vart, så har jag tröttnat på det stoiga humöriga fuxstoet.
Sen jag började på ridskolan igen den här terminen så har jag fått sitta på henne en gång, och då funkade verkligen ingenting. Då sprang hon bara runt med huvudet i vädret och var superspänd och gick emot alla hjälper. Tillslut satte ridläraren på en gummisnodd på hästen, men inte ens då kunde jag få någon kontakt. Men sen under terminens lektioner har jag sett att det inte bara är jag som har haft problem med henne. Hon verkar ha varit ovanligt motsträvig och omöjlig under en period.
Så jag svalde missnöjet, skruvade ner mina förväntningar och ställde in mig på en timmes ren motion istället.
Jag kom i alla fall ihåg att ta flera djupa andetag innan jag gick in till hennes box, och inte låta hennes dåliga beteende få mig att tappa fattningen eller säga ifrån, vilket var ett misstag jag gjorde sist... Med henne förvärrar det bara tusenfalt om jag också blir arg.
Visst var hon spänd och visst gick hon emot nästan varje hjälp jag försökte ge, men riktigt lika illa som sist var det inte. Stundtals kom hon i någon slags form, och om jag bara rullade på så blev formen nästan något slags stabil... Men så fort jag försökte lägga in någon rörelse, följa lektionens övning eller ge några andra hjälper, så gick hon emot igen, spände sig och höjde huvudet. Ska jag säga nånting positivt så gick det som bäst i galoppen. Där kunde jag arbeta henne någorlunda, och där gick hon mer avslappnad i en faktiskt stadig form.
Så det var väl OK, men tja, mest som en timmes motion...
Jag hade tagit ledigt från jobbet hela veckan för att jobba i trädgården. Det är alltid så mycket som jag vill göra i trädgården såhär i maj, som är svårt att hinna när jag jobbar heltid. Men efter att ha röjt runt i trädgården i 6 dagar i sträck så var jag lite mör, och jag var inte jättesugen på att ge mig ut igen, trots att jag hade några saker kvar på min att-göra-lista. Försökte gå ut och börja peta i nånting, men det tog emot, och jag försökte hitta skäl för att låta bli. Så när telefonen plingade till och jag fick en fråga om jag möjligtvis ville köpa en ridlektion med kort varsel samma dag, så var det verkligen som sänt från himlen!
På väg mot stallet hade jag en känsla av att jag skulle få en häst jag gillade, och hjärtat tog ett glädjeskutt när jag såg Ägrims namn på mig på hästlistan. Finaste härliga Ägrim – en av mina två största favoriter på ridskolan! Charmiga muttriga gamla farbror Ägrim!
Och det är ju underligt hur en timmes ridlektion plötsligt kan kännas som fem minuter. Det var ren påfyllning av lyckotanken. Så galet roligt det kan vara att sitta på en hästrygg!
Redan när jag knappt hade landat i sadeln så forsade Ägrim i god fart ut i ilande skritt på spåret, och föll nästan direkt in i småspringade smygtrav. Ridläraren gjorde ett förvånat utrop över vilken fart han hade. Själv tyckte jag bara att det var ren underhållning och satt mest och fånlog. Fick dock order om att ta ner farten på honom när vi började jobba, och det gick bra. Men Ägrim var på hugget, och föreslog ändå självmant flera gånger under lektionen att det kanske var dags att falla in i lite galopp...
Den underbara energin han hade var väldigt ridbar, och efter att ha tagit sig igenom en lite motsträvig högersida i början av lektionen, så satt jag med det där härliga upp och nervända U-et framför sadeln som hans kompakta hals skapar när jag får hans energi rakt in i händerna på mig. Härliga roliga hästen!! Så fin, ”på”, men ändå mjuk och eftergiven! Fan vad jag gillar den där farbror Ägrim! Rena rama lyckopillret att sitta på!!
Efter lektionen flög jag på små moln hem. Om förra ridlektionen mer var ren motion, så var denna lektion ren och pur ridglädje!
Sen jag började på ridskolan igen den här terminen så har jag fått sitta på henne en gång, och då funkade verkligen ingenting. Då sprang hon bara runt med huvudet i vädret och var superspänd och gick emot alla hjälper. Tillslut satte ridläraren på en gummisnodd på hästen, men inte ens då kunde jag få någon kontakt. Men sen under terminens lektioner har jag sett att det inte bara är jag som har haft problem med henne. Hon verkar ha varit ovanligt motsträvig och omöjlig under en period.
Så jag svalde missnöjet, skruvade ner mina förväntningar och ställde in mig på en timmes ren motion istället.
Jag kom i alla fall ihåg att ta flera djupa andetag innan jag gick in till hennes box, och inte låta hennes dåliga beteende få mig att tappa fattningen eller säga ifrån, vilket var ett misstag jag gjorde sist... Med henne förvärrar det bara tusenfalt om jag också blir arg.
Visst var hon spänd och visst gick hon emot nästan varje hjälp jag försökte ge, men riktigt lika illa som sist var det inte. Stundtals kom hon i någon slags form, och om jag bara rullade på så blev formen nästan något slags stabil... Men så fort jag försökte lägga in någon rörelse, följa lektionens övning eller ge några andra hjälper, så gick hon emot igen, spände sig och höjde huvudet. Ska jag säga nånting positivt så gick det som bäst i galoppen. Där kunde jag arbeta henne någorlunda, och där gick hon mer avslappnad i en faktiskt stadig form.
Så det var väl OK, men tja, mest som en timmes motion...
Jag hade tagit ledigt från jobbet hela veckan för att jobba i trädgården. Det är alltid så mycket som jag vill göra i trädgården såhär i maj, som är svårt att hinna när jag jobbar heltid. Men efter att ha röjt runt i trädgården i 6 dagar i sträck så var jag lite mör, och jag var inte jättesugen på att ge mig ut igen, trots att jag hade några saker kvar på min att-göra-lista. Försökte gå ut och börja peta i nånting, men det tog emot, och jag försökte hitta skäl för att låta bli. Så när telefonen plingade till och jag fick en fråga om jag möjligtvis ville köpa en ridlektion med kort varsel samma dag, så var det verkligen som sänt från himlen!
På väg mot stallet hade jag en känsla av att jag skulle få en häst jag gillade, och hjärtat tog ett glädjeskutt när jag såg Ägrims namn på mig på hästlistan. Finaste härliga Ägrim – en av mina två största favoriter på ridskolan! Charmiga muttriga gamla farbror Ägrim!
Och det är ju underligt hur en timmes ridlektion plötsligt kan kännas som fem minuter. Det var ren påfyllning av lyckotanken. Så galet roligt det kan vara att sitta på en hästrygg!
Redan när jag knappt hade landat i sadeln så forsade Ägrim i god fart ut i ilande skritt på spåret, och föll nästan direkt in i småspringade smygtrav. Ridläraren gjorde ett förvånat utrop över vilken fart han hade. Själv tyckte jag bara att det var ren underhållning och satt mest och fånlog. Fick dock order om att ta ner farten på honom när vi började jobba, och det gick bra. Men Ägrim var på hugget, och föreslog ändå självmant flera gånger under lektionen att det kanske var dags att falla in i lite galopp...
Den underbara energin han hade var väldigt ridbar, och efter att ha tagit sig igenom en lite motsträvig högersida i början av lektionen, så satt jag med det där härliga upp och nervända U-et framför sadeln som hans kompakta hals skapar när jag får hans energi rakt in i händerna på mig. Härliga roliga hästen!! Så fin, ”på”, men ändå mjuk och eftergiven! Fan vad jag gillar den där farbror Ägrim!
Rena rama lyckopillret att sitta på!!Efter lektionen flög jag på små moln hem. Om förra ridlektionen mer var ren motion, så var denna lektion ren och pur ridglädje!
