Veckans ridning

Jag åkte till privatlektionsstället vid världens ände igen med ett par vänner, och var helt inställd på att sitta på dressyrbjässen.
Men det fick jag inte! Jag tappade nästan hakan när jag istället blev tilldelad en söt liten mörkbrun kallblodskille!
Det visade sig att det var en jättekänslig ambitiös liten kille som var riktigt pigg och springig...
Alltså förstå min lycka!! Det kändes nästan overkligt! Hur länge sen var det jag satt på en liknande häst? Minns ej! Det här är ju den typ av häst som jag längtat så länge efter att få sitta på! Och så dyker han helt plötsligt upp som från ingenstans! Är det inte märkligt?!

Vi började med att takta oss fram. Skritt var för mesar sa kallblodskillen. Han var så känslig att det var svårt att få till en stabil rak linje, för han lyssnade på min minsta rörelse och reagerade dessutom väldigt kvickt på allt jag gjorde. Provade några gånger att försöka rida rakt på medellinjen, men där skulle jag definitivt behöva öva mer... Det var ju så länge sedan jag satt på den här typen av häst att jag nästan glömt bort lite hur man gjorde... Jag försökte dessutom att hitta något sätt att berömma honom på när han förstod mig rätt, men det var inte heller det lättaste. En liten klapp eller smekning på halsen var tydligen samma sak som att tvärnita och skritta på lång tygel, hade han minsann fått lära sig. Och om jag bara använde rösten så avbröt han också det han höll på med, höjde huvudet ur form och lyssnade förvånat – ”Va, SNACKAR hon med mig?!”... Söt!

Hans ben pinnade på som trumpinnar på speed till att börja med, men efterhand så fick jag honom att länga och vila lite mer på stegen – vilket i det här fallet kanske inte betyder att det blev särskilt långa och vilande steg, men i jämförelse med början av lektionen så...
När det kom till galoppen så kunde han – om jag var noggrann och koncentrerad – bjuda på lugna, fina och kontrollerade galoppfattningar, och han kunde gå i en hyfsat rund och samlad galopp – åtminstone en långsida eller lite till, men sen tappade jag honom och hittade inte knapparna för att bibehålla galoppen. Då rann han ut i en speedad slängtrav istället. Så det blev många repetitioner av galoppfattning – slängtrav – samla upp... Men jäklar så roligt jag hade!!

Alltså – i vanliga fall får jag rida jättefina välstammade halvblodshästar som är enormt välutbildade, och så är jag ändå trots allt som allra lyckligast när jag får sitta på en liten speedad kallblodstravare som slängtravar sig ur galopparbetet efter bara en långsida... Och så tycker jag att det är konstigt att folk tycker att jag är konstig, ha ha ha!

Men jösses så roligt det var! Självklart sa jag till ridläraren att jag mer än gärna rider den hästen igen, men han var nog dessvärre lite för liten för mig för att jag ska våga hoppas på det?!...
Åh, kärlek!

Sen var det dags för veckans ridlektion på ridskolan. Jag stod återigen uppskriven på den Briarstammade humöriga charmören som jag hade ridit förra veckan, och i vanliga fall är jag ju uppfostrad till att man ska tänka ”oh vad intressant att få en till möjlighet att se om det kanske kan gå bättre denna gång”, men jag orkade inte vara så ordentlig och duktig utan jag följde känslan och frågade istället tjejen två boxar bort om hon ville byta häst med mig. Och det hade hon inget alls emot. Så jag hamnade på min fina kantiga flugskimmel - gamla fullblodskorsningen Dell istället. Det kändes bra! Jag hade ju dessutom ett oavslutat uppdrag på Dell, eftersom jag efter förra gången jag red honom för några veckor sedan ville fortsätta arbeta på att försöka korta upp honom i formen med bibehållen rundhet, men hade ju inte fått rida honom efter det. Så jag HADE ju faktiskt en tråd som jag ville följa upp.

Och visst var det trevligt att rida Dell, och det var en trevlig galoppövning på lektionen, och just galoppen är Dells paradnummer så det var trevligt, och Dell gick trevligt och jag fick möjlighet att försöka fortsätta mitt arbete på honom att korta upp formen med bibehållen rundhet, och det hela var småputtrigt och trevligt och trevligt och trevligt. Men...
Jag satt mest och tänkte på att jag var mer sugen på att rida ut en tur i skogen istället.

OK, så jag har konstaterat att det är något som saknas mig i ridskoleridningen och att känslan inte är riktigt bra. Men jag vill inte gnälla mer. Nu är det dags att ta det till nästa steg och hitta en lösning istället. Nu har jag ändå försökt om och om igen att hitta olika sätt att få ridskoleridningen att kännas bra för mig, men utan att lyckas. Jag vill ha nåt annat. Problemet är att jag inte riktigt vet vad jag vill ha. Men jag får väl helt enkelt börja testa mig fram med andra lösningar, och vara förberedd på att det kan ta ett tag att hitta rätt. Privatlektionsstället vid världens ände ger mig ändå en bättre känsla än ridskolan. Nu är det lite långt att åka dit, men kanske jag ändå kan fundera på om jag ska prova att rida där mer regelbundet, kanske en gång varannan vecka? Och hitta någon annan lösning parallellt? Kanske fortsätta rida som ersättare och köpa strölektioner på ridskolan, men inte behöva vara bunden till ett eget abonnemang? Samtidigt som jag letar efter något annat och funderar över vad jag egentligen vill?

Tänk att det är så lätt att veta vad jag INTE vill, och så svårt att veta vad det är jag VILL!....