- Svar: 3
- Visningar: 1 351
Jag har tydligen skrivklåda idag för det här blir andra inlägget för dagen (även om jag började förra inlägget igår.)
Nu har jag hunnit jobba en vecka på 50% och det har fungerat förvånansvärt bra faktiskt. Jag är något förvånad faktiskt för jag var ganska skeptisk innan. Men det är så skönt att känna att jag inte bara är som en trasa efter att ha jobbat. Verkligen en välkommen känsla.
Nu när jag faktiskt har piggnat till så pass, så tror jag inte längre på att jag har någon brist på något. Men hur som helst så är det ju bra om jag kan lära mig att stå ut med blodprov. I förra veckan var jag till VC första gången och träffade en sköterska där. Hon var jättetrevlig men utstrålade fel energi. Hon var inte tillräckligt "stadig" vilket stressade mig i den situationen. I en annan situation hade det förmodligen inte varit någon nackdel. Den gången skulle vi ju inte göra något speciellt men jag blev ändå nervös och blev tvungen att springa på toa mitt i besöket. På toa fick jag lite yrsel. Jag kände igen det och spände kroppen och kom ur det.
Idag var det meningen att jag skulle få ett stick i fingret för att kolla Hb. Det var den andra sköterskan jag fick träffa idag. Hon var verkligen jätterar och lugn. Dessutom hade hon 30 års erfarenhet av att sticka folk. Hon satte på stasen och kollade efter lämpligt kärl. Jag har tunna kärl så hon hämtade en värmekudde och la på. Sedan hittade hon ett kärl som så småningom kan bli lämplig att sticka i. Efter ett tag kom det några patienter som hon behövde ta hand om och under tiden fick jag vänta i väntrummet så skulle vi fortsätta sen. Jag kände mig jättespänd där jag satt. Jag försökte andas. Det gick inte så bra. Efter en tid började det snurra rejält i skallen. Då hade de andra patienterna precis blivit klara, jag tog mig in till korridoren vid provtagningen där sköterskan fick ta rätt på mig. Efter ett tag försvann yrseln. Vi fortsatte prata och sköterskan började berätta om hur ett Hb-prov går till. Då blev jag åter snurrig i huvudet, även om det inte var lika mycket som första gången. Vi bestämde för att inte gå vidare med ett stick.
Trist att det inte funkade. Men nån gång behöver jag få det att funka. Jag hoppas att Seniorens ägare kan göra ett nytt försök att sticka mig och ta prov om inte alltför lång tid.
Nu har jag hunnit jobba en vecka på 50% och det har fungerat förvånansvärt bra faktiskt. Jag är något förvånad faktiskt för jag var ganska skeptisk innan. Men det är så skönt att känna att jag inte bara är som en trasa efter att ha jobbat. Verkligen en välkommen känsla.
Nu när jag faktiskt har piggnat till så pass, så tror jag inte längre på att jag har någon brist på något. Men hur som helst så är det ju bra om jag kan lära mig att stå ut med blodprov. I förra veckan var jag till VC första gången och träffade en sköterska där. Hon var jättetrevlig men utstrålade fel energi. Hon var inte tillräckligt "stadig" vilket stressade mig i den situationen. I en annan situation hade det förmodligen inte varit någon nackdel. Den gången skulle vi ju inte göra något speciellt men jag blev ändå nervös och blev tvungen att springa på toa mitt i besöket. På toa fick jag lite yrsel. Jag kände igen det och spände kroppen och kom ur det.
Idag var det meningen att jag skulle få ett stick i fingret för att kolla Hb. Det var den andra sköterskan jag fick träffa idag. Hon var verkligen jätterar och lugn. Dessutom hade hon 30 års erfarenhet av att sticka folk. Hon satte på stasen och kollade efter lämpligt kärl. Jag har tunna kärl så hon hämtade en värmekudde och la på. Sedan hittade hon ett kärl som så småningom kan bli lämplig att sticka i. Efter ett tag kom det några patienter som hon behövde ta hand om och under tiden fick jag vänta i väntrummet så skulle vi fortsätta sen. Jag kände mig jättespänd där jag satt. Jag försökte andas. Det gick inte så bra. Efter en tid började det snurra rejält i skallen. Då hade de andra patienterna precis blivit klara, jag tog mig in till korridoren vid provtagningen där sköterskan fick ta rätt på mig. Efter ett tag försvann yrseln. Vi fortsatte prata och sköterskan började berätta om hur ett Hb-prov går till. Då blev jag åter snurrig i huvudet, även om det inte var lika mycket som första gången. Vi bestämde för att inte gå vidare med ett stick.
Trist att det inte funkade. Men nån gång behöver jag få det att funka. Jag hoppas att Seniorens ägare kan göra ett nytt försök att sticka mig och ta prov om inte alltför lång tid.
