Vart går egentligen gränsen?

[Bulldoozer]

Jag tycker att det är veterinärens skyldighet att säga till när det kanske inte är lönt eller prognosen inte ser god ut att det bästa alternativet kanske är att överväga att ta bort. Min egen upplevelse är att de blivit sämre på det jämfört med när jag var yngre, då var det inget hymlande utan de kändes som om de var mer rak på sak. Eller så har jag bara råkat på sämre veterinärer..

 

[Mia_R]

Här komer det att bli avlivning inom en snär framtid, mammas hund som är på besök kommer inte att åka levande härifrån fler gånger. Redan förra året bestämde vi att inte operera juvertumörerna utan istället låta henne få njuta av den tid som är kvar så länge hon äter, leker och är glad. Hon gör fortfarande allt det, men vi märker att hon börjar slicka mer och slutet närmar sig för henne.

Min gräns går vid lång konvalecens, dålig livskvalité och dålig prognos.

 

[isafore]

Va?
Eller missförstod jag helt?
Ruben är 7 år, han var hos veterinären i måndags för hälsokontroll och munsanering. Alla blodprov vat topp, fin i musklerna och hullet. Men han har usla tänder och tandsten och några tänder tas varje år.
Då skulle du hellre avliva trots att han är fullt frisk och världens gladaste?

???
Jag upprepar: Vad som är äldre beror mer på hunden än åldern, men efter 7-8 år ungefär. Tåls att tilläggas att jag har ras som vanligtvis blir 10-12 år.

Om alla blodprover är topp, hunden är i bra kondition osv så är inte 7 år någon ålder. Som jag skrev, det beror mer på hunden än på åldern. Men så antar jag att din ras blir äldre än 10-12 år, det är väl en liten ras? Min ras blir kanske runt 10, och då är 7 år ganska gammalt och en del hundar ganska risiga vid den åldern.

Jag har sövt en gammal hund, och det gör jag inte om. Han vaknade men blev aldrig sig själv. Jag vet flera som har sövt sina äldre hundar som har vaknat upp med hjärnblödningar, senast förra veckan, den risken utsätter jag inte mina hundar för.

@Milosari @Malibu_Stacy @Monstermom Här är anledningen så slipper jag skriva flera inlägg ang det.

Ang blinda hundar. Jag vet blinda hundar som klarar sig ja, men det är hundar som fötts blinda eller blivit blinda med tiden. En fullt seende hund som man plötsligt tar bort ögonen på, det skulle inte jag göra.

 

[Milosari]

???
Jag upprepar: Vad som är äldre beror mer på hunden än åldern, men efter 7-8 år ungefär. Tåls att tilläggas att jag har ras som vanligtvis blir 10-12 år.

Om alla blodprover är topp, hunden är i bra kondition osv så är inte 7 år någon ålder. Som jag skrev, det beror mer på hunden än på åldern. Men så antar jag att din ras blir äldre än 10-12 år, det är väl en liten ras? Min ras blir kanske runt 10, och då är 7 år ganska gammalt och en del hundar ganska risiga vid den åldern.

Jag har sövt en gammal hund, och det gör jag inte om. Han vaknade men blev aldrig sig själv. Jag vet flera som har sövt sina äldre hundar som har vaknat upp med hjärnblödningar, senast förra veckan, den risken utsätter jag inte mina hundar för.

@Milosari @Malibu_Stacy @Monstermom Här är anledningen så slipper jag skriva flera inlägg ang det.

Ang blinda hundar. Jag vet blinda hundar som klarar sig ja, men det är hundar som fötts blinda eller blivit blinda med tiden. En fullt seende hund som man plötsligt tar bort ögonen på, det skulle inte jag göra.

En schäferblandis blir också ofta ca 10-12 år, men vissa individer blir äldre. Min labbe blev 13 och han sövdes bara ett par månader innan han dog. Då var han ganska risig, hade lite blåsljud på hjärtat och så. Men han hade ett par trasiga tänder som behövdes dras ut. Under tiden 9-13 år tror jag han sövdes minst 2 ggr om året för diverse smååkommor (han fick bl a mängder av godartade tumörer). Jag var inte det minsta orolig, och jag tror du har haft extrem otur för jag har aldrig hört talas om någon hund som inte klarat narkosen bra. Oavsett hur gammal den har varit. Det är allmänt känt att extrema plattnosar är lite känsligare att söva men din ras har ju normal näsa och normalt svalg. Min labbe svarade lite väl bra på den lugnande medicinen de brukar ge innan, men själva sövningsmedlet är ju väldigt "snällt" och det går bra att ge sövningsvätska direkt utan att den fått lugnande innan. Då vaknar de mycket fortare efteråt också.

 

[Monstermom]

???
Jag upprepar: Vad som är äldre beror mer på hunden än åldern, men efter 7-8 år ungefär. Tåls att tilläggas att jag har ras som vanligtvis blir 10-12 år.

Om alla blodprover är topp, hunden är i bra kondition osv så är inte 7 år någon ålder. Som jag skrev, det beror mer på hunden än på åldern. Men så antar jag att din ras blir äldre än 10-12 år, det är väl en liten ras? Min ras blir kanske runt 10, och då är 7 år ganska gammalt och en del hundar ganska risiga vid den åldern.

Jag har sövt en gammal hund, och det gör jag inte om. Han vaknade men blev aldrig sig själv. Jag vet flera som har sövt sina äldre hundar som har vaknat upp med hjärnblödningar, senast förra veckan, den risken utsätter jag inte mina hundar för.

@Milosari @Malibu_Stacy @Monstermom Här är anledningen så slipper jag skriva flera inlägg ang det.

Ang blinda hundar. Jag vet blinda hundar som klarar sig ja, men det är hundar som fötts blinda eller blivit blinda med tiden. En fullt seende hund som man plötsligt tar bort ögonen på, det skulle inte jag göra.

Givetvis gör du som du känner är bäst för din hund, men själv är jag inte orolig för att just operera en gammal hund utan lägger mer vikt vid vinst och konvalescens.

 

[nullo-modo]

Tittar jag på dom två hundarna vi har hemma är det stor skillnad på vad dom kommer utsättas för.

Lisa är 12 år och är gammal i kroppen då hon rör sig långsammare och sover mycket mer så inget annat än mycket enkel vetvård.

Moa är 6 år och så länge hon kan komma tillbaka till jakten så ser jag inga problem med att åtgärda skador eller sjukdomar, men det är ingen hund som kommer att trivas på halv fart inte än i alla fall.

 

[Aionee]

Så länge hunden kan återgå till ett normalt liv utan daglig smärta eller återkommande problem efter en inte för lång tids rehab, så skulle jag nog go igenom med en del. Det är dock väldigt viktigt för mig att hunden fortfarande får ett värdigt liv, för hunden kommer inte veta att den kommer bli helt bra efter flera månader av smärta och det är inte rättvist att vara självisk i det fallet och klamra sig själv fast i hoppet om att hunden blir bra månader/år senare.

Inte om en hund men, såg en film på youtube om en kanin som fått rullstol för bakbenen inte fungerade. Jag mådde fysiskt illa av den videon. Kaninen hade en sjukdom som gjorde den förlamad i bakbenen, istället för att ta bort den stackars kaninen valde de att sätta den på två hjul med motiveringen att kaninen KAN bli bättre i framtiden. Hur lång tid det skulle ta, eller om det ens skulle hända, visste ingen. Veterinären rekommenderade avlivning men ägaren sa ifrån och blev sen hyllad på facebook för att vara en sån hjälte...
Värt att nämna är att kaninen var fullvuxen, och en jättekanin som bara lever 4-6 år i normala fall.

 

[hastflicka]

Jag tror det är lätt att tro att man har vissa gränser, men det är nog inte förrän det ställs på sin spets som man vet man ställer sig.
<snip>

Precis, nar man star dar vet man oftast inte hur lang tid det kommer att ta ... eller hur mycket pengar det kommer att kosta. Nar man redan har betalat en halv formogenhet, och fortfarande inte vet hur mycket det kommer att kosta i slutandan, ar det sa mycket svarare att "ge upp".
Nar Diva lyckades slita skinnet av hennes bakben forra sommaren var skadan mycket stor ... jag ar inte sjukvards kunnig och maste ju lita pa vetrinarer. Det tog mycket langre tid an vantat innan hon blev bra och det kostade manga ganger mer an den forsta gissningen.
Hade vi da vetat hur mycket det skulle kosta hade vi nog tagit bort henne ... I dag ar jag oandligt glad att vi inte visste det. Min "Lill tjej" ar sa underbar och helt frisk och smartfri

 

[lilinett]

Precis, nar man star dar vet man oftast inte hur lang tid det kommer att ta ... eller hur mycket pengar det kommer att kosta. Nar man redan har betalat en halv formogenhet, och fortfarande inte vet hur mycket det kommer att kosta i slutandan, ar det sa mycket svarare att "ge upp".
Nar Diva lyckades slita skinnet av hennes bakben forra sommaren var skadan mycket stor ... jag ar inte sjukvards kunnig och maste ju lita pa vetrinarer. Det tog mycket langre tid an vantat innan hon blev bra och det kostade manga ganger mer an den forsta gissningen.
Hade vi da vetat hur mycket det skulle kosta hade vi nog tagit bort henne ... I dag ar jag oandligt glad att vi inte visste det. Min "Lill tjej" ar sa underbar och helt frisk och smartfri

Har bott i Frankrike i många år och haft många olika djur. Där finns inga försäkringar och veterinärpriserna är enormt mycket lägre där. Dessutom så tar man hand om hunden först och sen pratar man pengar. Jag kollade in priserna på kastrering av tik i olika kliniker och dom varierade mellan 3'500 kr och 8'500 kr. För precis samma operation. Min hund som jag kastrerade i Frankrike kostade 1'400 kr på en fin liten klinik där hon blev jättebra omhändertagen. Men här i Sverige äger fler och fler riskskattebolag klinikerna och det gör att priserna höjs för att svenskarna gör allt för sina djur vad det än kostar. För även om man har en försäkring finns det fixerade gränser och ålder, ras etc som gör att det snabbt blir jättedyrt.