- Svar: 20
- Visningar: 1 860
I september hittades två shetlandsponnyer döda i ett skogsområde på Jylland. Via DNA-prover har man nu kunnat fastställa att det var varg som dödade ponnyerna.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Väldigt märkligt att släppa ut små shetlandsponnyer i marker där varg tidigare dödat får.
Kanse finns samma osanningar som i Sverige att varg inte river häst.Väldigt märkligt att släppa ut små shetlandsponnyer i marker där varg tidigare dödat får.
Verkligen. Och i annan media står det dessutom att ponnyerna dödats vid olika tillfällen. Samt att två försvunnit vid ett annat tillfälle.Väldigt märkligt att släppa ut små shetlandsponnyer i marker där varg tidigare dödat får.
Känns konstigt om det är vid olika tillfällen ponnyerna dödades, i den danska artikeln finns det bild där båda dom döda finns med på samma bild.Verkligen. Och i annan media står det dessutom att ponnyerna dödats vid olika tillfällen. Samt att två försvunnit vid ett annat tillfälle.
Förstår ännu mindre hur man som hästägare tänker då. Det är väl självklart att ta hem djuren direkt när den första ponnyn försvinner eller dödas?
Stackars stackars ponnyer.
Det var vad som stod i en dansk hästtidning. Men det kan förstås ha rapporterats fel.Känns konstigt om det är vid olika tillfällen ponnyerna dödades, i den danska artikeln finns det bild där båda dom döda finns med på samma bild.
Hästar är vanligen stora nog att försvara sig, men små shettisar är det knappas och dessutom ofta oskodda. så de gör mindre skada vid sparkar. När folk menar att vargar inte tar häst så syftar man förmodligen på just häst inte småponnyer.Kanse finns samma osanningar som i Sverige att varg inte river häst.
Ägaren bytte ju ut fåren till ponny för hen var trött på att samla upp döda får.
Om inte skona har höga sylvassa broddar så förstår jag inte vad skor har med saken att göra.Hästar är vanligen stora nog att försvara sig, men små shettisar är det knappas och dessutom ofta oskodda. så de gör mindre skada vid sparkar. När folk menar att vargar inte tar häst så syftar man förmodligen på just häst inte småponnyer.
Jänskor tar hårdare än enbart hovar.Om inte skona har höga sylvassa broddar så förstår jag inte vad skor har med saken att göra.
Vargar fäller älgar så varför skulle dom låta bli häst?
Tja, av helt andra orsaker än evt dödade hästar, så läste jag just igenom "vilskadestatistiken" från 2015 t.o.m. 2018. Den handlar bl.a. om skador på tamdjur av de stora rovdjuren.
Jag ska sätta ihop lite argumentation till vår LST om varför de bör vara mer kommunikativa runt rovdjur, i synnerhet varg, gentemot ägarna av tamdjur i vårt län.
Det finns under den tidsperioden noll (ingen) häst dödad av stora rovdjur i Sverige. Inte heller någon skadad häst. I viltskadestatistiken görs det ingen skillnad på "små" eller "stora" hästar.
Under den tidsperioden så har det dödats ungefär (eller skadats samt "försvunnit") ca 3-8 st nöt per år, ca 15-30 getter per år, och mellan 300-400 får per år.
Och så finns det ett mindre antal hundar som finns med i statistiken också. Hundar som försvinner (ffa vid jakt) är det ju extra svårt att veta om de försvunnit p.g.a. rovdjur, eller om de råkat ut för något annat olyckligt som t.ex. trafikskada.
Jag väljer att ignorera skador på ren, eftersom jag bor långt från renbetesområdet. Och sådant som frigående höns, finns inte med i statistiken.
Utan att vara alltför precis med sifferexercisen, så kan vi anta att det finns mellan 500.000 och 600.000 nötdjur i Sverige, och ungefär hälften så många hästar.
Att så få hästar skadas eller dödas av rovdjur, handlar delvis om att de är bättre övervakade under större delen av året, samt att extremt få hästar hålls i fäboddrift (lösgående utan stängsel) i rovdjursområden.
Fäbodarna är riskabla för i synnerhet getter.
De flesta nötdjur som dödas eller skadas, är unga kalvar, det finns ett fåtal fall av yngre kvigor som dödats.
Så trots i många fall ganska dåliga stängsel ur skyddssynpunkt, så är det (peppar-peppar, ta-i-trä) relativt få fall av skador på tamdjur.
Om man istället väljer att titta strukturellt på statistiken, så ser man att när det dyker upp varg i ett tidigare vargfritt område, så är det relativt många vargangrepp initialt, det första eller de första åren.
När så vargrevir funnits en längre tid, så minskar angreppen till få och små på får, eftersom djurägarna anpassat sig.
En form av anpassning är att skaffa rovdjursavvisande stängsel, boskapsvaktande hundar, och/eller avstå från lamning utomhus som förebyggande åtgärder.
Några lägger ner sin djurhållning av får ganska tidigt när det dykt upp varg, eftersom de inte orkar/kan/har råd med förebyggande åtgärder, men det är oftast djurhållare som ändå var på väga att sluta.
Efter några år, så finns det åter ungefär lika många får i en given region, som före vargetableringen.
Vad ska vi dra för slutsatser av det här då, relaterat till hästar?
Jo, att risken för vargskador på häst i stort sett är försumbara, om man har "bra koll" på sina djur.
Det dör ett antal hästar i tragiska trafikolyckor varje år, inte sällan beroende på att hästar kommer lösa pga usla stängsel.
Och vad avser det danska fallet, så får jag en känsla av att det är något vi inte vet om förhistorien till att dessa stackars ponnyer drabbades.
Vad får dig att tro att mörkertalet när det gäller vargangrepp är stort? Min uppfattning är snarare att folk skriker varg och det visar sig röra sig om hundar. Dessutom får man viss ersättning för vargriven boskap så att hålla tyst känns kontraproduktivt.Jag tycker din slutsats angående jakthundar är mycket märklig, är det någon som har koll på sina hundar så är det jägare. Att ha peijl på hunden är nog ganska vedertaget och det är STOR skillnad på skador från trafik och varg.
Sen tror jag att mörkertalet bland rapporterade misstänkta vargangrepp är stort. I vissa områden är frågan mycket infekterad och många har totalt mist tilliten till allt vad myndigheter heter. En liten klick resonerar nog att de själva tar hand om ”problemet”.
Intressant! Tack för redogörelsen.Tja, av helt andra orsaker än evt dödade hästar, så läste jag just igenom "vilskadestatistiken" från 2015 t.o.m. 2018. Den handlar bl.a. om skador på tamdjur av de stora rovdjuren.
Jag ska sätta ihop lite argumentation till vår LST om varför de bör vara mer kommunikativa runt rovdjur, i synnerhet varg, gentemot ägarna av tamdjur i vårt län.
Det finns under den tidsperioden noll (ingen) häst dödad av stora rovdjur i Sverige. Inte heller någon skadad häst. I viltskadestatistiken görs det ingen skillnad på "små" eller "stora" hästar.
Under den tidsperioden så har det dödats ungefär (eller skadats samt "försvunnit") ca 3-8 st nöt per år, ca 15-30 getter per år, och mellan 300-400 får per år.
Och så finns det ett mindre antal hundar som finns med i statistiken också. Hundar som försvinner (ffa vid jakt) är det ju extra svårt att veta om de försvunnit p.g.a. rovdjur, eller om de råkat ut för något annat olyckligt som t.ex. trafikskada.
Jag väljer att ignorera skador på ren, eftersom jag bor långt från renbetesområdet. Och sådant som frigående höns, finns inte med i statistiken.
Utan att vara alltför precis med sifferexercisen, så kan vi anta att det finns mellan 500.000 och 600.000 nötdjur i Sverige, och ungefär hälften så många hästar.
Att så få hästar skadas eller dödas av rovdjur, handlar delvis om att de är bättre övervakade under större delen av året, samt att extremt få hästar hålls i fäboddrift (lösgående utan stängsel) i rovdjursområden.
Fäbodarna är riskabla för i synnerhet getter.
De flesta nötdjur som dödas eller skadas, är unga kalvar, det finns ett fåtal fall av yngre kvigor som dödats.
Så trots i många fall ganska dåliga stängsel ur skyddssynpunkt, så är det (peppar-peppar, ta-i-trä) relativt få fall av skador på tamdjur.
Om man istället väljer att titta strukturellt på statistiken, så ser man att när det dyker upp varg i ett tidigare vargfritt område, så är det relativt många vargangrepp initialt, det första eller de första åren.
När så vargrevir funnits en längre tid, så minskar angreppen till få och små på får, eftersom djurägarna anpassat sig.
En form av anpassning är att skaffa rovdjursavvisande stängsel, boskapsvaktande hundar, och/eller avstå från lamning utomhus som förebyggande åtgärder.
Några lägger ner sin djurhållning av får ganska tidigt när det dykt upp varg, eftersom de inte orkar/kan/har råd med förebyggande åtgärder, men det är oftast djurhållare som ändå var på väga att sluta.
Efter några år, så finns det åter ungefär lika många får i en given region, som före vargetableringen.
Vad ska vi dra för slutsatser av det här då, relaterat till hästar?
Jo, att risken för vargskador på häst i stort sett är försumbara, om man har "bra koll" på sina djur.
Det dör ett antal hästar i tragiska trafikolyckor varje år, inte sällan beroende på att hästar kommer lösa pga usla stängsel.
Och vad avser det danska fallet, så får jag en känsla av att det är något vi inte vet om förhistorien till att dessa stackars ponnyer drabbades.
Läs om en gång.Jag tycker din slutsats angående jakthundar är mycket märklig, är det någon som har koll på sina hundar så är det jägare. Att ha peijl på hunden är nog ganska vedertaget och det är STOR skillnad på skador från trafik och varg.
Sen tror jag att mörkertalet bland rapporterade misstänkta vargangrepp är stort. I vissa områden är frågan mycket infekterad och många har totalt mist tilliten till allt vad myndigheter heter. En liten klick resonerar nog att de själva tar hand om ”problemet”.
Hundar som blir skadade under jakt tas till veterinär, skadorna tillfogas oftast av vilt tex vildsvin, älg, rådjur, hjort. Vad menar du med att jägarna skjuter hunden???Hundar som skadas eller dör under jakt blir väl ofta skjutna av jägare själva? Och skadade i trafiken då förstås.
Läs om en gång.
Jag beskrev hur många hundar som finns med i den officiella statistiken avseende kvalitetsäkrade rovdjurskador.
I officiella sammanhang, då är detta det som räknas.
I officiell statistik, så dör fler hundar i jaktsammanhang i trafiken, eller via vådaskjutningar än av rovdjursangrepp. Jag drog inga slutsatser alls om hundar.
Att det skulle finnas fårägare, som inte anmäler rovdjursangrepp, var har du gått det ifrån? Källa tack.
Vi fårägare vet mycket väl, att det är via rapportering av incidenter, och skadefall, som det uppstår skäl för skyddsjakt.
Likaså vet vi fårägare, att om det ska finnas en budget för "akutgrupper" hos Lst, och finansiering för rovdjursavvisande stängsel, och annat som kan lindra plågan, så gäller det att rapportera alla observationer av rovdjur.
Förutom då att rapportera gör att få ersättning för döda och skadade djur.
Det där var väldigt konspirationsteoretiskt...Du utryckte dig otydligt därav min kommentar.
Källa till att människor slutat tro på myndigheter finns säkert, men det mesta tyder på att det inte finns så många eftersom tystnad inte leder till källor.
Jag menar självklart vådaskott, olyckor alltså, inte att jägarna avsiktligt skjuter sin hund!Hundar som blir skadade under jakt tas till veterinär, skadorna tillfogas oftast av vilt tex vildsvin, älg, rådjur, hjort. Vad menar du med att jägarna skjuter hunden???