Varför verkar folk reagera mer på "tjejig" kille än tvärtom?

Missförstå mig rätt, jag har absolut ingenting mot jeans, tvärtemot, har många och använder ofta men jag personligen skulle aldrig klä upp mig i jeans och heller aldrig låta mina barn gå på t ex bröllop i jeans och sneakers.

För mig är det viktigt att en viss kännedom om ettiket och respekt för värdfolket/sammanhanget ingår i uppfostran och i min bok är det respektlöst att låta sina barn gå på bröllop i jeans och piké och sneakers. Det har ingenting med hetero/homo norm eller jämställdhet att göra, ibland får man följa vedertagen etikett även om man känner sig obekväm i ett speciellt klädesplagg. Man måste inte ha klänning men det finns många möjligheter till jeans/sneakers/piké.

För övrigt har jag inga synpunkter på vad man har på sig i dagliga sammanhang eller vilka leksaker barn leker med eller om pojkar har rosa tröja eller flickor arga hajar men allt till sin tid.
 
Jag upplever tvärtom att det är flickutrymmet som krymper. Jag har förskolebarn, och i princip så finns det tre färger för flickorna: rosa, lila och vitt. De flesta flickor klär sig enbart i de tre färgerna. Alla andra färger är pojkfärger. Alla flickor har långt hår, medan pojkarna kan ha både långt och kort hår. Osv.
Absolut, alla håller ju med om att flickutrymmet krymper färgmässigt någonting extremt! till enbart rosa. Jag nämnde det först innan jag skrev om pojkarna.

Däremot framställs det som att pojkar får ha alla andra färger, men det är inte sant, de har ett mycket begränsat färgutbud. Nu på sistone har jag hittat en gul t-shirt på Lindex och en lindblomsgrön på Zara, andra ljusa färger är svårt om man inte vill ha monster, rosetter eller puffärmar på eller vill ha urringat. Annars är det pojkgrönt (inte ens militärgrönt) och blått som regerar. (Till och med Pop har svikit, jag brukade köpa till A en liten dräkt med korta ärmar och ben som fanns i två färger rött och blått, i rött, när han var baby. Förra året såg jag att jag inte skulle ha velat göra det eftersom den röda nu hade rosetter och puffärm, det tycker jag inte är fint på något barn av något kön för övrigt, men det kändes mer uteslutande för pojkar.).
 
Fast här tror jag problemet är jeans och inte killkläder. I min värld är inte jeans uppklätt, det kan vara vårdat, men inte uppklätt och jag hade inte tyckt en kille i jeans och sneakers hade varit uppklädd nog för ett bröllop tex. Chinos eller kostymbyxor eller skräddade byxor av något slag hade varit mer lämpligt och ett par finare skor och hade en tjej haft på sig det hade jag tyckt att det var uppklätt också. Men just jeans är vardagsklädsel för mig.

I övrigt är jag glad att mina föräldrar aldrig gjorde någon stor grej av att jag gillade att leka med lego, bilar och Barbie och min bror fick en egen Barbie i present när han önskade sig det. Att vi fick vara så som vi ville. Jämställdhet i all ära, men jag tycker nog att det är viktigast att barnen får vara och leka som de vill oavsett kön. Tyvärr finns det ju dem som vägrar rosa kläder till tjejer för att det är sterotypiskt och det känns också fel.
Men jag menar inte bara i uppklätt tillstånd, var väl otydlig men det var ett exempel bara, som sagt på bröllopet jag var på hade jag vita jeans med ett par finare skor, det är vad jag kan sträcka mig till i finväg så att säga. Jag trivs verkligen inte i klänning eller kjolar.

Jag har fått småkonstiga blickar överallt i hela min uppväxt då jag skilt mig från hur en tjej ska klä sig. Tex i skolan överlag så var det inte många tjejer med pösiga kläder och stora tröjor osv. Aldrig blivit mobbad eller retad för det men lite småkonstiga blickar får jag allt. Dock så sminkade jag mig alltid men kläderna har aldrig varit "tjejiga" vad det nu innebär.
 
Senast ändrad:
Men jag menar inte bara i uppklätt tillstånd, var väl otydlig men det var ett exempel bara, som sagt på bröllopet jag var på hade jag vita jeans med ett par finare skor, det är vad jag kan sträcka mig till i finväg så att säga. Jag trivs verkligen inte i klänning eller kjolar.

Fast återigen, det finns inte bara jeans alt klänning/kjol. Det är samma sak för killar, som flera skrivit innan. Jeans är helt enkelt inte sett som att vara högtidsklädd, nu är det ju mer ett modeplagg men är från början ett arbetarplagg a la snickarbyxor. Jag har inte varit någon klänningstjej förrän på senare år, men jag hade vita kostymbyxor och vit kavaj på studenten tex. Hade aldrig satt min fot på examenshögtider, begravningar etc i jeans- om det inte varit tydlig avslappnad dresscode.

OnT: Sällar mig till skaran som anser att det är mer accepterat att vara pojkflicka för att man strävar mot det manliga idealet. Sedan avskyr jag indelningen i pojk/flickigt lika mycket som jag avskyr föräldrar som avskyr om avkomman är tydligt tjejig. I mitt tycke vore det en bra värld om ungarna fick leka med vad de vill och ha på sig vad för färger de vill, utan att någon misstycker oavsett. (Själv hatade jag rosa hela uppväxten och slog över i tjugoårsåldern och började älska det och har fortfarande en hel del rosa.. så för vissa av oss kan den där pojkflickigheten hålla i sig länge för att ändras sent. Man kan aldrig vara säker på hur någon ska vara :D)
 
Men jag menar inte bara i uppklätt tillstånd, var väl otydlig men det var ett exempel bara, som sagt på bröllopet jag var på hade jag vita jeans med ett par finare skor, det är vad jag kan sträcka mig till i finväg så att säga. Jag trivs verkligen inte i klänning eller kjolar.

Jag har fått småkonstiga blickar överallt i hela min uppväxt då jag skilt mig från hur en tjej ska klä sig. Tex i skolan överlag så var det inte många tjejer med pösiga kläder och stora tröjor osv. Aldrig blivit mobbad eller retad för det men lite småkonstiga blickar får jag allt. Dock så sminkade jag mig alltid men kläderna har aldrig varit "tjejiga" vad det nu innebär.
Som sagt finns det mellanting mellan jeans och klänning/kjol, så när det gäller fina tillställningar förstår jag blickarna, men inte annars. Så tråkigt att du behövt utstå det. När jag var liten kunde jag bli jättesur eller ledsen om jag var tvungen att ha klänning när jag inte ville ich ville inte följa med. Mellan 7-20 kan jag nog räkna gångerna jag hade kjol eller klänning. Jag hade jeans och collagetröja för det mesta och gympadojor till det när man inte skulle vara uppklädd och jag har inte blivit uttittad eller ens tänkt tanke att det inte skulle vara okej för att jag var tjej. Jag hade byxor på min student när "alla" andra hade kjol eller klänning. Men inte jeans då utan vita linnebyxor. Det var ingen som sa något i alla fall, sen vet jag inte och brydde mig inte om någon tänkte något om det.

Sen hände något när jag blev vuxen. Idag älskar jag kjol och klänning och känner snarare att tillfällena är för få för att få bära mina fina klänningar, så jag har stått på båda sidor så att säga.
 
Fast återigen, det finns inte bara jeans alt klänning/kjol. Det är samma sak för killar, som flera skrivit innan. Jeans är helt enkelt inte sett som att vara högtidsklädd, nu är det ju mer ett modeplagg men är från början ett arbetarplagg a la snickarbyxor. Jag har inte varit någon klänningstjej förrän på senare år, men jag hade vita kostymbyxor och vit kavaj på studenten tex. Hade aldrig satt min fot på examenshögtider, begravningar etc i jeans- om det inte varit tydlig avslappnad dresscode.
Säger så då, glöm fina tillfällen. Det var ett exempel. Sen finns det förövrigt väldigt snygga vita jeans tycker jag om man matchar det med finare överdel. Det har varit ljust och fräscht och skorna var trots allt finare. Vi ser väl olika på jeans helt enkelt, jag ser inte snyggare vita jeans som någon större skillnad mot linnebyxor.
 
Senast ändrad:
Som sagt finns det mellanting mellan jeans och klänning/kjol, så när det gäller fina tillställningar förstår jag blickarna, men inte annars. Så tråkigt att du behövt utstå det. När jag var liten kunde jag bli jättesur eller ledsen om jag var tvungen att ha klänning när jag inte ville ich ville inte följa med. Mellan 7-20 kan jag nog räkna gångerna jag hade kjol eller klänning. Jag hade jeans och collagetröja för det mesta och gympadojor till det när man inte skulle vara uppklädd och jag har inte blivit uttittad eller ens tänkt tanke att det inte skulle vara okej för att jag var tjej. Jag hade byxor på min student när "alla" andra hade kjol eller klänning. Men inte jeans då utan vita linnebyxor. Det var ingen som sa något i alla fall, sen vet jag inte och brydde mig inte om någon tänkte något om det.

Sen hände något när jag blev vuxen. Idag älskar jag kjol och klänning och känner snarare att tillfällena är för få för att få bära mina fina klänningar, så jag har stått på båda sidor så att säga.
Är ingen som sagt något rakt ut till mig heller, men jag märker ju tydligt att det inte är riktigt "normalt" att gå i icke tjejkläder. Blir lite udda helt enkelt. Främst vuxna som blivit irriterade på mina föräldrar som inte fått på mig "tjejiga" kläder som klänningar typ.

Jag tror faktiskt inte det är så stor skillnad mellan dessa ting, killar har rosa i mängder vad jag sett, inte kjolar och klänningar då men många har mera "tjejiga" färger än vad jag har i min garderob.

Vad är det för övrigt som gör att det blir tjejkläder? Är det enbart kjol och klänning eller pratas det bara om vilka tryck det är på tröjan?
 
Som sagt finns det mellanting mellan jeans och klänning/kjol, så när det gäller fina tillställningar förstår jag blickarna, men inte annars. Så tråkigt att du behövt utstå det. När jag var liten kunde jag bli jättesur eller ledsen om jag var tvungen att ha klänning när jag inte ville ich ville inte följa med. Mellan 7-20 kan jag nog räkna gångerna jag hade kjol eller klänning. Jag hade jeans och collagetröja för det mesta och gympadojor till det när man inte skulle vara uppklädd och jag har inte blivit uttittad eller ens tänkt tanke att det inte skulle vara okej för att jag var tjej. Jag hade byxor på min student när "alla" andra hade kjol eller klänning. Men inte jeans då utan vita linnebyxor. Det var ingen som sa något i alla fall, sen vet jag inte och brydde mig inte om någon tänkte något om det.

Sen hände något när jag blev vuxen. Idag älskar jag kjol och klänning och känner snarare att tillfällena är för få för att få bära mina fina klänningar, så jag har stått på båda sidor så att säga.
Samma sak här, jag växte upp i collegetröja, jeans, obs ej stretch utan vanligt att tjejer hade 501 Levis, vanlig t-shirt, smutsiga jumpadojor och tofs som alla andra tjejer i min klass. Någon kunde ju dyka upp i lång trikåkjol ibland men annars var tingliga armband i metall det enda numera typiskt tjejiga som tjejer och vissa killar hade.

Men det var ju 80-tal, du kanske växte upp under 2000-talet och att det blivit strängare även för tonåringar, inte bara för barn. Bland annat har ju stretchmaterialen kommit. Min första tighta t-shirt var en FilippaK som jag fick när jag var äldre tonåring. De irriterande stretchjeansen som är så stretchiga att ett par nylonstrumpor skäms har invaderat överallt nu också, (och de faller ihop totalt på tredje dagens användning.)

Även jag använder gärna kjol numera men inte lika ofta då, kanske på sommaren. Kjol är bekvämt och praktiskt tycker jag numera. (men har inte så stylish, ned till knäna och A-linje). Känner mig inte så mycket mer feminin i kjol än i tighta märkesjeans direkt.
 
Vad är det för övrigt som gör att det blir tjejkläder? Är det enbart kjol och klänning eller pratas det bara om vilka tryck det är på tröjan?

Men du måste väl veta vad det är om du undviker det? Gå in på HM barnavdelning?

Tjejkläder är tighta, små, tunna, avklädda, icke täckande, har puffärmar, rosetter, glitter, är rosa, har spetskant, spagettistraps, kortare t-shirtärmar, djupare urringning, veck i urringningen, för sexåringar.

Samma jeans i samma märke och samma storlek är i tunnare material för flicka och betydligt mindre storlek (tar upp betydligt mindre yta på längden och brädden än pojkjeansen i storleken.). Det står också flickjeans på märkningen inuti och det är sannolikt ett hjärta broderat någonstans (för att säkra att en kille inte kan använda dem om han skulle gilla tunna små jeans). På killjeansen står sannolikt kille inuti så att en tjej som kan läsa inte ska våga använda dem.

Speciellt är just tunnare och mindre kläder så man tänker att de kanske fryser och oskyddat så att om de ramlar måste det gå hål och skrubbsår.

Så om jag tar mitt barn till förskolan i rejäla kalsonger, shorts som täcker knäna i stabilt material och en t-shirt (eller tunn långärmad bomullströja) och keps, jumpaskor och keps. Då lämnar andra in sin tös i små trosor och tunn nästan genomskinlig bomullsklänning som sitter uppe med spagettistraps och ballerina. (ska hennes solkräm räcka hela dagen från morgonen på hela ryggen, axlarna och hela urringningen?)

Om jag lämnar in honom i jeans i tjockt material, t-shirt i tjockt material, collegetröja/ylletröja, överdragsbyxor, tjockare jacka (för det är minusgrader). Så har hon tunna bommulstights, kortkort bomullskjol, rosa luddig tröja och fodrade galonisar över.

När jag drog min son i barnvagn i jeans, filt, tjock jacka, mössa och vantar så såg jag någon putta en tvåårig flicka i nylonstrumbyxor, kortkort jeansskjol, täckjacka, mössa och vantar i flera minusgrader.
 
Senast ändrad:
Kort sagt, om man vill ha en rosa tröja till sin kille gör snittet det svårare eftersom man inte alltid vill ha puffärmarna, urringningen och märkningen flicka på lappen osv även om Hello Kitty trycket är sött och trevligt och färgen nice. Helst ska killen gärna vara tunn också eftersom de kan vara kroppsformade så det är svårt att gå upp två storlekar för att den inte ska sitta som ett extra skinn. (Detsamma gäller nog tjejer, att det är lite svårt att gå upp i storlek för baggy jmf med gå ned i storlek för slim på pojkkläderna.)

Om man vill ha en grön tröja till sin tjej så är det kanske lite lättare, köp en till två storlekar mindre än normalt (för killarnas har större storlek i samma storlek) och lev med att missa urringningen och holkärmen. Men det kan vara svårt om hon inte tycker om arga hajar för det är lite svårt att hitta tröjor utan tryck eller bröstficka och att det står pojke på märkningen.

Problemen minskar i takt med att du är rikare och närmare Stockholm såklart. Om du vill (kan) betala för barnkläderna får du ganska lätt könsneutralt och jättefint på Mini Rodini och mindre pyntkönat (färre rosetter, mildare rosa, mer begränsat glitter, lägre puff) på Ralph Lauren och Gant (fast det kan ju också ha ändrat sig).

Så om du bor på Söder tex ter sig nog problemet mindre uppenbart än om man bor någonstans med mest HM.
 
Senast ändrad:
Tjuvkikat lite i tråden.
Är inte för uniformer av något slag, men ibland kan det ha sin plats.
Såg vid något tillfälle någon barnverksamhet på väg ut i markerna nånstans. De hade arbetsbyxor med lite färg färg på, lite grönt på en del och gult eller rött på andra. Färgade västar i samma färg och varselväst och keps i samma färg som byxorna. En färg för var grupp, på både barn och "fröknar".
Gott föredöme med när de vuxna klär sig lika vettigt som de vill barnen ska vara klädda!
Inget tjafs, lika för alla, praktiskt och oömt. Skulle jag få förmånen att ha barn så skulle jag vilja ha mina barn på ett sådant dagis!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp